[jfr d., t. o. eng.
magnet; av lat.
magnes (gen.
-ĕtis), av gr. μάγνης (l. λίϑος μαγνήτης), trol. eg.: sten från landskapet Magnesia (i Tessalien), magnetsten. – Jfr
MAGNESIA]
).
).
).
).
). jfr
m. fl. – särsk.
).
).
).
).
).
.
).
Ssgr(i allm. i fackspr.)
A
–
MAGNET-ANKARE.
== ankare, sbst.² II ⁴. NERÉN HbAut. 1: 22 (
1911).
–
MAGNET-APPARAT.
på vissa slag av explosionsmotorer: tändapparat där strömmen alstras gm ett ankares (se ankare, sbst.² II ⁴ slutet) roterande mellan polerna på en (hästsko)magnet. NERÉN HbAut. 1: 22 (
1911).
–
MAGNET-AXEL.
[MAGNET-AXEL.ssg 1]
1) linje som kan dragas mellan en magnets båda poler. DE ROGIER Euler 3: 91 (
1787).
[MAGNET-AXEL.ssg 2]
2) om axeln i en magnetapparat. NERÉN HbAut. 1: 6 (
1911).
–
MAGNET-BROMS,
r. broms som sättes i funktion medelst en elektromagnet. PT 1905,
nr 65 A, s. 2.
–
MAGNET-BROTT. (
†)
brott (se d. o. I 6) där magnetisk järnmalm utvinnes. HÜLPHERS Dal. 328 (
1762).
RINMAN 2: 73 (
1789).
–
MAGNET-BÄRG.
[MAGNET-BÄRG.ssg 1]
1) (
föga br.)
bärg där magnetisk järnmalm brytes. RINMAN 2: 73 1789;
i Sibirien). JernkA 1894,
s. 175 (i
Ural). [MAGNET-BÄRG.ssg 2]
2) Om i folksagor omtalade bärg av magnetjärn (som kan dra ut spikarna ur förbifarande fartyg osv.). ATTERBOM LÖ 1: 17 (
1854).
JIDFORSS Dante II. 1: 78 (
1902).
–
MAGNET-ELEKTRICITET. (
†)
induktionsström. SCHEUTZ Jord. 117 (
1856).
–
MAGNET-ELEKTRISK.
magnetoelekrisk. UUÅ 1863, III. 3:
12. (En) bensinmotor .. försedd med magnetelektrisk tändning.
HufvudkatalSonesson 1920 7:
126. –
MAGNET-FÄLT.
magnetiskt kraftfält. TT 1893,
M. s. 66.
–
MAGNET-JÄRN.
magnetisk järnmalm. NF 2: 1563 (
1878).
–
MAGNET-KOMPASS.
kompass där nord-sydriktningen anges av en magnetnål; motsatt: gyroskopkompass. SFS 1915,
s. 1476.
–
MAGNET-KÄRNA,
r. l. f. särsk.
elektr. om järnstången i en elektromagnet, omkring vilken ledningstråden är lindad. TT 1886,
s. 129.
–
MAGNET-LINDNING.
konkret: av isolerad koppartråd bestående lindning kring en kärna av mjukt järn i en elektromagnet; jfr linda, v. 1 c. TT 1891, s. 136.
–
MAGNET-MALM.
magnetisk (järnmalm. JernkA 1818, 2:
77. –
MAGNET-MINA.
mina som bringas att explodera gm påvärkan av den magnetiska kraft som ett förbifarande järnfartyg utövar. GHT 1939,
nr 274, s. 7.
–
MAGNET-NÅL.
( magnet- 1690 osv. magnete- 1730 ) [jfr t. magnetnadel]
konstgjord magnet av långsträckt form; särsk. om en magnetiserad, tunn o. platt, mot ändarna spetsig stålstav som är fritt rörlig i horisontalled omkring sin tyngdpunkt, i vilken staven vilar på en stålspets; kompassnål. RÅLAMB 4: 28 (
1690).
HÄGG PraktNav. 14 (
1900).
–
MAGNET-POL.
om de ställen ( "nordpolen" resp. "sydpolen") på en magnet där den magnetiska kraften är störst. VetAH 1747,
s. 83.
–
MAGNET-SPOLE.
induktorspole. TT 1886,
s. 164.
NERÉN (
1930).
–
MAGNET-STAV.
stålstav som gjorts magnetisk. NF 3: 594 (
1879).
–
MAGNET-STEN.
( magnet- 1615–1942. magnete- 1730 ) (
i fackspr.,
numera mindre br.)
(stycke av) naturligt magnetisk järnmalm. PHRYGIUS HimLif. 117 (
1615).
SFS 1891,
nr 64, s. 30.
SvD(B) 1942,
nr 125, s. 8.
–
MAGNET-STRUKEN,
p. adj. (
†)
om stålstycke: som gjorts magnetisk gm strykning med en magnet; magnetiserad. WILCKE PVetA 1764,
s. 7.
DALIN (
1853).
–
MAGNET-STÅL.
visst slags stål som är särskilt lämpligt för framställning av magneter; förr äv. om magnetstav. BERZELIUS Blåsr. 51 (
1820).
BERLIN Lrb. 80 (
1852;
om magnetstav). HandInd. 455 (
1926).
–
MAGNET-TÄNDNING.
i vissa slag av explosionsmotorer: tändning som alstras av en magnetapparat. NERÉN HbAut. 1: 22 (
1911).
B
(
†):
C
(i fackspr.):
–
MAGNETO-ELEKTRICITET. (
†)
induktionsström. FOCK 1Frys. 629 (
1855).
Ekbohrn (
1904).
–
MAGNETO-ELEKTRISK ⁰¹⁰⁰⁴⁰ l. ⁰³⁰~⁰²⁰. om elektrisk ström: alstrad gm magnetism; äv. i utvidgad anv., om apparat o. d.: som bygger på principen för magnetoelektrisk ström. BERZELIUS ÅrsbVetA 1838,
s. 63.
ÖSTERGREN 4: 378 (
1932).
–
MAGNETO-GRAF ⁰¹⁰⁴ l. ¹⁰-. självregistrerande apparat som användes vid studiet av jordmagnetismen. Ekbohrn (1904).
–
MAGNETO-METER ⁰¹⁰⁴⁰ l. ¹⁰-; pl.
-trar.
[jfr t. o. eng. magnetometer; senare ssgsleden är eg. gr. μέτϱον, mått (se meter)]
instrument för uppmätning av jordmagnetiska fältets styrka o. riktning. SELANDER ÅrsbVetA 1837–41, s.
102. HimHavJord 1: 175 (
1925).
–
MAGNETO-MOTORISK ⁰¹⁰⁰⁴9 l. ¹⁰¹⁰-, l. ⁰³⁰~⁰²⁰. i uttr. magnetomotorisk kraft, om den kraft som alstras i en magnetisk krets, då en elektrisk ström sändes genom en omkring kretsen lindad ledare.
TT 1891,
s. 223.