LÖPElø³pe²,sbst.³,n. (WALLENIUSProj.F 4 b (1682( osv.), äv. r. l. m. (WARG 507 (1755), HAMMAR (1936)); best. -et resp. -en; pl. (knappast br.) -en (DALIN (1853), LoW (1911) resp. -ar (SAHLSTEDT (1757), WoJ (1891)). ( löpe1538 osv.löppe1690)
[jfr d. løbe, nor. lø(i)pe, nyisl. hleypir, avledn. av LÖPA v.², 3; jfr LÖPA v.¹ VI ³]
[LÖPE 1]
1)(vid ostberedning användt medel som innehåller) ett i magsaften förekommande enzym (kymosin) som har förmågan att överföra mjölkens kadein i parakasein, vilket vid närvaro av kalksalter utfäller ost; utspr. särsk. om (den torkade) löpmagen (l. inre delen därav) hos vissa idisslare (särsk. späda kalvar); bland lapparna äv. om inälvorna av vissa fiskar; numera vanl. om ett fabriksmässigt framställt preparat (extrakt ur kalv- l. svinmage); jfr KESE, sbst.²², DES-MAGE. VarRerV28 (1538). Så måste en godh Huushållare beflijta sig att hafwa gått Löpe i förrådh, som tienar sedan till att ysta och annat.RÅLAMB13:56 (1690). Linné FörelDjurr.67 (1748). NoK99- 100: 167 (1931). jfr GETA-, KALV-, NATUR-, OST-LÖPE m. fl.
– LÖP-LÄGGA, v.,-ning. (i fackspr). tillsätta (mjölk) med löpe; i sht i pass. o. ss. vbalsbst. Miölken .. värmes, löplägges och ystes. LINNÉSkr.5:182 (1732). LAHT1922, s. 34.
– (jfr 2) LÖP-MAGE. veter. o. zool.hos idisslare: den avdelning av magen som har magsaftskörtlar o. där resorptionen av födan försiggår. SvTyHlex. (1851). NoK36:153 (1924).
– LÖP-OST. ( löp-1762 osv.löpe-1866–1922. löpes-1902. löps-1736)ost vid vars beredande löpe användts.BROOCMANHush.3:10 (1736). Rig1923, s. 100.
– LÖP-SÄTTA, v.-ning. (i fackspr.) löplägga; i sht i pass. o. ss. vbalsbst. 80 liter [file:L1901] skummjölk löpsattes. LAHT1911, s. 651.
– LÖP-VATTEN. ( löp-1746 osv.löpe-1822. löpes-c. 1710–1764) (i sht förr) vatten vari löpe lagts o. som till- sättes mjölk för löpning; jfr kes-vatten, VALLERIAHush.42 (c. 1710). GROTENFELTMejerich211 (1881).