MAKARE ,
numera bl. ss. senare led i ssgr -MAKARE ~ma²kare, i bet. 1–3 m.||ig.. i bet. 4 r. l. m.; best. -en l. -n; pl. ==. ( -mach- 1576 (: Vantemach[er]) – 1755 (: Krukemachare). -mack- 1560 (: wantmackere) – 1671 (: skomackaren). -mag- 1526 (: schomagare) – 1569 (: skomagare). -mak- 1521 (: skomakar[e]) osv. -are (-ar) 1521 (: skomakar[e]), 1526 (: schomagare) osv. -er 1526 (: pottomakers, gen. sg.) – 1662 (: uhrmaker). -ere 1556 (vantemakeres, gen. sg.) – 1627 (: Skomakere). -makiare 1590 (: skomakiare). – Framför personnamn användes ofta den förkortade formen -makar) [fsv.
-makare; efter mnt.
maker, vbalsbst. till
maken, göra, förfärdiga (se
MAKA, v.¹). I bet.
4 avledn. till
MAKA v.¹,
4]
[MAKARE 1]
1) (
†)
ss. enkelt ord: person som förfärdigar l. gör ngt. Jes. 29: 6 (
Bib. 1541).
SCHULTZE Ordb. 2948 (
c. 1755).
[MAKARE 2]
2) ss. senare led i ssgr, om person som har till yrke att förfärdiga vad som anges gm förleden; i sht i namn på handtvärkare. – jfr
AVGUDA-,
BAND-,
BEN-,
BLOCK-,
BLÄCK-,
BOLL-,
BORST-,
BUNT-,
BÄLG-,
BÖSS-,
CIGARR-,
FAT-,
FIOL-,
FLAGG-,
GLAS-,
GULD-,
GÖRDEL-,
HANDSK-,
HARNESK-,
HATT-,
HJUL-,
HÄKT-,
INSTRUMENT-,
KAKELUGNS-,
KAM-,
KARTE-,
KIST-,
KLAVER-,
KLOCK-,
KLÄDES-,
KNAPP-,
KOMPASS-,
KORG-,
KORV-,
KRUK-,
KRUT-,
LUNT-,
NÅL-,
PANSAR-,
PAPPERS-,
PARAPLY-,
PERGAMENTS-,
PISTOL-,
POTT-,
PUNG-,
RING-,
SADEL-,
SEGEL-,
SKO-,
SLÄD-,
SNÖR-,
SPEGEL-,
SÄMSK-,
TASK-,
UR-,
VAGN-,
VANT-,
VÅG-,
VÄVSKEDS-MAKARE m. fl. – särsk.
bildl., i mer l. mindre nedsättande anv. [MAKARE 2.a]
a) om person som framställer andliga produkter på ett mer l. mindre handtvärksmässigt sätt; jfr BOK-, FÖRSLAGS-, LAG-, VERS-MAKARE m. fl. [MAKARE 2.b]
b) om person som åstadkommer l. arrangerar l. använder ngt som icke tillhör det normala l. regelrätta l. som utgör ngt bl. löjligt o. d.; jfr BRÅK-, FRAS-, GRÄL-, GYCKEL-, HEMLIGHETS-, INTRIG-, KOMPLOTT-, KRÅNGEL-, KUPP-, LUSTIG-, PUTS-, REKLAM-, SENSATIONS-, TRÄT-, UPPRORS-MAKARE m. fl. [MAKARE 2.c]
c) om person som på ett brottsligt l. knipslugt l. mindre regelrätt sätt gör ngn till vad som anges gm förleden; jfr K(ON)UNGA-, PROSELYT-, ÄNGLA-MAKARE m. fl. [MAKARE 3]
3) ss. senare led i ssgr, om person som gm viss behandling åstadkommer att ngt får den gm förleden angivna egenskapen. jfr
GAR-MAKARE.
[MAKARE 4]
4) (
†)
tekn. redskap varmed ngt makas l. skjutes i viss riktning; i sht vid kruttillvärkning. VetAH 1760,
s. 221.
HEINRICH (
1814,
1828)