MAL ma⁴l sbst.², m. l. r. (job 25: 6 (Bib. 1541) osv.), äv. n. (LINNÉ Skr. 5: 80 (1732) osv.); best. -en, äv. -n, ss. n. -et; pl. -ar (SAHLSTEDT (1773) osv.), ss. n. == (Jak. 5: 2 (NT 1526; möjl. sg. i koll. anv.; se anm. nedan) osv.); förr äv. MÖLL, m. l. r.; pl. -ar. Anm. Det är ofta ormöjligt att avgöra huruvida formen mal bör anses ss. pl. l. ss. sg. i koll. anv. ( ma(a)(h)l 1526 osv. mall 1552–1588. möll 1772–1828. Se äv. under MALÖRT) 1) insekt tillhörande gruppen Tinæomorpha bland fjärilarna, inom vilken grupp många arters larver angripa klädesplagg, pälsvärk, olika slags växter m. m.; i sht om fjärilar tillhörande familjen Tinæidæ, särsk. om klädesmal o. pälsmal; ofta om dessa fjärilars larver; ofta oeg., om nattfjäril, särsk. sådan tillhörande familjen Noctuidæ; i sht förr äv. om andra insekter l. liknande smådjur som uppträda ss. skadegörare på kläder o. förnödenheter m. m.; förr äv. om mott; ofta koll. Där flyger en mal. Det har gått mal i tyget. Ett effektivt medel mot mal. Idhra rikedoma äro förrotnadhe, Idhor clädhe äro vpätne aff maal. Jak. 5: 2 (NT 1526). Om någhon wil förwara sine Klädher ifrån Malen och andre skadelige Matzskar (så osv.). CHESNECOPHERUS Reglter C 2 a (1613). Man må vara noga med att efterse, om malar eller larver finnas i någon (bi)- kupa LEWERÉN Bisköts. 28 (1900). HEIDENSTAM Svensk. 2: 174 (1910). jfr BENVEDS-, BI-, BOK-, HÄGG-, KABINETT-, KLÄDES-, KORN-, KÅL-, KÄLLAR(E)-, PÄLS-, RÖNNBÄRS-, SPINN-, VAX-, ÄPPLE-MAL m. fl. – särsk. a) i uttr. där mal, sammanställts med an nat ord betecknande skadlig insekt l. larv l. skadligt djur i allm. l. över huvud ngt skadligt l. förstörande.

[MAL.sbst2 1.a.α]

α) (†) mal och mus; koll. Thå hadhe .. maal och mws ätit och fortärdt .. brödhit. OPETRI Sacr. 15 b (1528). β) (†) mal eller mask, mask och mal; koll. Huar någ[et] godz på færde ær, ssom mall ell[e]r mattk förderffue kan (så osv.). 2SthmTb. 2: 198 (1552). SKOGEKÄR BÄRGBO Klag. B 3 b (c. 1632). γ) mott och mal; nästan bl. koll. Mott och Maal söndergnager kläden. SCHRODERUS Comenius 217 (1639). Våningen .. luktar af kamfer och malört / Strödt af husmodern själf att skydda för måtter och malar. STRINDBERG Fagerv. 81 (1902). Mat. 6: 20 (Bib. 1917; jfr δ). δ) rost och mal, mal och rost o. d.; koll. Försambler idher äghodelar j himmelen, ther som hwarken rost eller maal förderffwar them. Mat. 6: 20 (NT 1526; Bib. 1917 mott och mal). ANDERSON Dikt. 150 (1889). b) i jämförelser. Iagh är Ephraim såsom en maal, och Iuda huse een plågha. Hos. 5: 12 ("6") (Bib. 1541). Snöflingorna voro gråa som malar. STRINDBERG Hems. 172 (1887). (Människorna) krossas så lätt som ett mal. MYRBERG GT 7 (1895). – särsk. med tanke på vissa fjärilars vana att i mörkret flyga mot en ljuskälla. De unga herrarne fladdra om henne som en hop mal om en verandalampa. SDS 1900, nr 36, s. 1. De drogos dit såsom malen drages mot elden. LINDQVIST Dagsl. 2: 17 (1900). c) (†) oeg., om vissa arter av kvalster; särsk. om or i mjöl l. ost. Acarus farinæ .. Mahl. LINNÉ SystNat. 68 1748; om mjölor). Den knapt synlige Malen i osten. DENS. MusReg. XVI 1754; om ostor). Mal i mjöl. MÖLLER (1790, 1807) HEINRICH (1828). d) (†) om maskar l. dyl. som troddes förekomma i människans kropp o. gnaga på l. förtära kroppens organ; i uttr. hava malen i hjärnan, icke vara riktigt klok. Jag troor at Karlen galn, / Wist haer i Hiernan hann Wurm, Maskar eller Maln. LUCIDOR (SVS) 322 (1673). 2) (†) bildl. a) om person.

[MAL.sbst2 2.a.α]

α) användt för att beteckna ngn ss. en obetydlig l. eländig varelse; jfr KRYP sbst.¹ c α. Een menniskia, then malen, och eens menniskios barn, then matken. Job 25: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917 det krypet). THOMANDER Pred. 1: 416 (1849). β) elliptiskt för BOK-MAL 2. Magister Mal båd dag och natt / I böcker efter visdom söker. LENNGREN (SVS) 2: 170 (1796). b) plåga, pina, gnagande känsla; jfr 1 d. Ingen weet hwadh Torrwärk, .. för en gnagande Maal .. och Tandegnislande Plåga .. i sigh sielf är, vthan den bäst som henne af wärsta slaaget känt hafwer. KEMPE Graanen 66 (1675). Hiorter Alm. 1748, s. 35.