MAKA ma³ka², v.¹ -ade ((†) p. pf. -it G1R 1: 81 (1523)). vbalsbst. -ANDE, -NING. [fsv.
maka, göra, motsv. d.
mage, ordna, inrätta, nor.
maka, bearbeta, tillreda, göra mjuk o. smidig, sen isl.
maka, bearbeta, besvära; av mnt.
maken, göra, åstadkomma, motsv. t.
machen (se
MASCHVÄRK); jfr feng.
macian, eng.
make. – Jfr
MAKARE]
[MAKA.v1 1]
1) göra (ngt). – särsk.
[MAKA.v1 1.a]
a) (
†)
förfärdiga l. tillvärka (ngt). Maka will iagh tigh läste (dvs. läster). Visb. 2: 25 (c. 1600).
SCHULTZE Ordb. 2946 (
c. 1755). jfr
KRUT-MAKANDE.
[MAKA.v1 1.b]
b) göra upp (eld) för att därigm bryta malm; numera bl. (bärgv., i fråga om ä. förh.) ss. vbalsbst. makning, tillmakning. Att ther makes twå elder på Bothnen. G1R 15: 468 (
1543).
Krut, dynamit .. (osv.) befria vid malmbrytningen från den gamla s. k. makningen med ved. EkonS 2: 179 (
1895). jfr
ELD-,
TILL-MAKNING.
[MAKA.v1 1.c]
c) med obj. o. adjektivisk predikatsfyllnad: göra (ngt) sådant l. sådant. Jagh haffuer huarcken Sågell eller Brödh, / Ey heller Öell at make mine Kinner rödh. ASCHANEUS HwsRegl. 14 (
1614).
[MAKA.v1 2]
2) († utom i b o. [MAKA.v1 2.d]
d) åstadkomma (ngt), åvägabringa; ordna. (De hade) sålunda maakat, att drängen kunde komma till Altarens Sacrament. VDAkt. 1679,
nr 328. Om det fanns .. en turkisk dignitär, som kunde maka saken så, att öfverlemnandet
(av köpesumman).. ej för mycket behöfde kompromettera.
QUENNERSTEDT Bender 16 (
1910). jfr
GAR-MAKANDE. – särsk. .
[MAKA.v1 2.a]
a) [jfr t. platz machen]
maka rum, göra plats, giva rum. IHRE (
1769).
(Mannen) hvilken, så fort de täta flockarna makade rum, arbetade sig genom dem. CRUSENSTOLPE Tess. 3: 100 (
1847).
[MAKA.v1 2.b]
b) [jfr nt. staat maken]
(bygdemålsfärgat, i vissa trakter) maka stat, uppträda med ståt, vara fin. AvHAUSWOLFF (
1809) hos
BÅÅTH-HOLMEBRG FlickDagb. 247. Jag skulle ju maka stat på söndagarna i dem
(dvs. de kläder) jag hade.
MELANDER ArbTröj. 29 (
1917).
[MAKA.v1 2.c]
c) maka råd, lägga råd. ÄARäfst 191 (
1596).
IHRE (
1769).
[MAKA.v1 2.c.slutet]
särsk. i uttr. makat råd, efter samråd gjord överenskommelse; äv.: hemlig överenskommelse, komplott, stämplingar.
Medtt ett endrechtugtt och maakit rådh. G1R 1: 81 (
1523).
(Han förstod) at thet genom Konungh Amundhs stemplingh, och makadhe rådh skulle skedt vara.
LPETRI Kr. 46 (
1559).
Tillspordes Måns Larson och Sone Jönson om de icke hade warit i makat rådh och mascopie mz Börie Markuson. VRP 1662,
s. 69.
DÄHNERT (
1784).
[MAKA.v1 2.d]
d) [jfr sv. dial. maka gräl]
(
i vissa trakter,
vard.)
maka gräl, åstadkomma gräl, "mocka" gräl. BERNDTSON (
1880).
GHT 1901,
nr 55 A,
s. 2 (fr. Göteborg).
[MAKA.v1 3]
3) refl. (o. i uttr. maka på sig): förflytta sig (till l. från ngt ställe). [MAKA.v1 3.a]
a) [jfr motsv. anv. i nt. o. t.]
begiva sig l. förfoga sig (till ngt ställe); numera bl. (vard., ngt skämts.) med nära anslutning till b, i fråga om förflyttning på ett sävligt l. makligt sätt. Jagh wil migh sielf hädan til Hofwet maka. FORSIUS Fosz 110 (
1621).
Liksom örnens flygt, mot solens lågor stäld, / Med vingens varma slag sig genom molnet makar. BELLMAN (BellmS) 7: 149 (
1791).
Sist maka dig hem på en domnande fot. VALERIUS 2: 76 (
1809).
Nej, nu får jag maka mej ombord. JANSON Ön 114 (
1908).
Jag tycker att Granqvist skulle maka sig till Amerika. LARSSON Solsid. 9 (
1910).
[MAKA.v1 3.b]
b) [trol. med anslutning till MAK 1]
företaga (små o. långsamma) rörelser i viss riktning (för att bereda ngn plats l. fri passage o. d.); ofta i fråga om förflyttning i sittande l. liggande ställning; äv. (i sht vard.) i uttr. maka på sig, flytta på sig, "röra på sig", gå ur vägen. Han makade sigh till muren och lät up dören, wiliandes hafwa Hr V. Præsid(enten) der in (dvs. i kyrkbänken). VDAkt. 1675, nr 267. (Jag) såg .. en stor Hielte komma stigandes på tappra steg, at jag makade mig ur vägen. DALIN Arg. 2: 281 (
1734,
1754)
Brasan från kakelugnen, kring hvilken alla hade makat sig. BLANCHE Våln. 92 (
1847).
(Jag skall) småle, så att herrn bredvid mig makar sig närmare.
WÄGNER Norrt. 170 (
1908). – särsk.
bildl. l. oeg. med saksubj. DIJKMAN AntEccl. 61 (
1678,
1703)
En svettdroppe makade sig stilla från tinningen neröver kindbenet. SJÖDIN StHjärt. 16 (
1911). särsk. i uttr. maka på sig, ==
MAKA ÅT SIG 1 slutet.
HLILLJEBJÖRN Hägk. 1: 4 (
1865).
Det kan ju hända att botaniken måste maka på sig litet. SvD(A) 1933,
nr 257, s. 10.
[MAKA.v1 4]
4) [trol. utvecklat ur 3]
förflytta (ngt l. ngn) mer l. mindre långsamt (i ngn riktning) gm att föra l. skjuta föremålet l. personen i denna riktning; äv. (i sht vard.) i uttr. maka på ngt l. ngn. SCHRODERUS Dict. 243 (c. (
1635).
Med en kryddgårds harka karar eller makar (man) mullen til Maysstjelkarna. VetA II 1751, s.
317. (Lars) makade åt sidan en af gesällerna
(o. började smida). RYDBERG Vap. 69 (
1891).
Holsteinaren makade den trasiga rockkragen om kinderna. HEIDENSTAM Karol. 1: 218 (
1897).
Kandidaten .. makade pincenén till rätta. SIWERTE JoDr. 12 (
1928). – särsk.
bildl.; äv. i uttr. maka på ngt, jämka på ngt. MÖRK Ad. 1: 219 (
1743).
Maka hinder i hans väg. CRUSENSTOLPE Tess. 1: 145 (
1847).
Om man inte .. kan maka en smula på sina bestämda mattider eller (osv.). SYD(A) 1933, nr 198,
s. 6.
Särsk. förb. –
MAKA AV ¹⁰ ⁴. l. jfr avmaka.
[MAKA AV.fb 1]
1) (
vard.)
till 3 a, refl.: ge sig av, ge sig i väg. BERZELIUS Res. 88 (
1818).
Jag .. makade mej af (från fängelset) en vacker dag. BLANCHE Våln. 238 (
1847).
[MAKA AV.fb 2]
2) (mera tillf.) till
4, i uttr.
maka av sig ngt, på makligt sätt taga av sig ngt. Kanske vore det .. på tiden att maka av sig hatten.
HEIDENSTAM Dag. 206 (
1905,
1909)
–
MAKA BORT ¹⁰ ⁴. jfr bortmaka. [MAKA BORT.fb 1]
1) till 3 a, b, refl. SPEGEL 520 (
1712).
Jag makade mig bort emot dörren. QUENNERSTEDT Torneå 1: 75 (
1901).
[MAKA BORT.fb 2]
2) till 4. SWEDBERG Ordab. (
1722).
–
MAKA EFTER ¹⁰ ³², äv. ⁴⁰. jfr eftermaka.
[MAKA EFTER.fb 1]
1) till 3 a, b, refl. KALM VgBah. 278 (
1746;
bildl.).
De andra se efter honom. .. Så småningom maka de sig efter. KOCH Arb. 51 (
1912).
[MAKA EFTER.fb 2]
2) till 4. Hon flyttar sin Stol ifrån honom, och han makar sin efter. LAGERSTRÖM Tart. 53 (
1730). särsk. (
†) bildl.: jämka l. rätta (ett arbete) efter ngt annat. Som Wattn-Linan (vid fartygsbyggande) sänckes, så makas och alt annat Arbete effter, som Berghulten, Relingen
(osv.).
RÅLAMB 10: 12 (
1691).
–
MAKA FRAM ¹⁰ ⁴. jfr frammaka. [MAKA FRAM.fb 1]
1) till 3 a, b, refl. Iagh måste nu maka migh bätter fram. ASTEROPHERUS 35 (
1609).
[MAKA FRAM.fb 2]
2) till 4. Då smeden .. makar fram smältan. VetAH 1742,
s. 138. särsk. (†) bildl., i fråga om truppförflyttning: skjuta fram.
SYLVIUS Curtius 537 (1682).
–
MAKA IGEN ¹⁰ ⁰⁴. till 4: fylla igen (en fåra, fördjupning o. d.) med ngt, i sht jord, som man makar ned i den. HbTrädg. 2: 57 (
1872).
–
MAKA IHOP ¹⁰ ⁰⁴, äv. TILLHOPA ⁰⁴⁰ l. ⁰³², äv. HOP ⁴. [MAKA IHOP.fb 1]
1) (
†)
till 2: sätta ihop, "göra ihop". (Jag har) makat ihop efter en gammal eskiss en karaktärsmålning, "Pastorsadjunkten". BrefNSkolH 107 (
1810). särsk. bildl., i uttr. maka ihop en förlikning, åvägabringa en förlikning.
HOLMBERG Bohusl. 1: 36 (
1842).
[MAKA IHOP.fb 2]
2) till 3 b, refl.: flytta sig tätt l. närmare samman o. d. 3SAH XLVIII.
2: 211 (
1842;
bildl.).
QUENNERSTEDT IndSold. 53 (
1887).
[MAKA IHOP.fb 3]
3) till 4. RINMAN JärnH 88 (
1782).
En sophög hade makats ihop bredvid ingången. JANSON Lögn. 261 (
1912).
–
MAKA IN ¹⁰ ⁴. jfr inmaka. [MAKA IN.fb 1]
1) till 3 b, refl. Hon .. makade sig .. längre in i sitt eget hörn (av släden). ALMQVIST AMay 80 (
1838).
[MAKA IN.fb 2]
2) till 4. TROZELIUS Rosensten 8 (
1752).
–
MAKA LÖS ¹⁰ ⁴. till 4: lösgöra (ngt) gm att maka på det. FORSIUS Fosz 126 (
1621).
–
MAKA NED ¹⁰ ⁴ l. NER ⁴. jfr nedmaka.
[MAKA NED.fb 1]
1) till 3 b, refl. HSH 1: 186 (
c. 1730).
[MAKA NED.fb 2]
2) till 4. WESTE 1807.
–
MAKA OM ¹⁰ ⁴. till 4: röra om (ngt) gm att maka det i olika riktningar. Maka litet om elden, så den brinner bättre. TOPELIUS Sommarsjö 1: 134 (
1897).
jfr ommaka.
–
MAKA TILL ¹⁰ ⁴. [fsv. maka til]
jfr tillmaka. [MAKA TILL.fb 1]
1) (†) bärgv. till 1 b: göra upp eld l. bränna (ved) för att därigm bryta malm; upphetta (en bärgyta) så att malm kan brytas. G1R 7: 140 (
1530).
Att the skulle icke maka till vdj Gruffwan mere än Twå staffrum wedh på mandz delen. Därs. 15: 307 (
1543).
Och maakede så dagligen till, ther medt eeldt, att man ther kunde lathe brythe. Därs. 18: 829 (
1547).
Bergv. 1: 319 (
1682).
[MAKA TILL.fb 2]
2) till 4. Jägarn makade till bränderna med eldgaffeln. HÖGBERG Utböl. 1: 76 (
1912).
–
MAKA TILLBAKA ¹⁰ ⁰⁴⁰, äv.⁰³². [MAKA TILLBAKA.fb 1]
1) (
vard.)
till 3 a, refl.: begiva sig tillbaka. Nu will iagh åther tilbaka, / Åth Stockolm migh sachta maka. PRYTZ G 1 E
3 b (
1621).
[MAKA TILLBAKA.fb 2]
2) till 4. WESTE 1807.
–
MAKA TILLSAMMAN(S) ¹⁰ ⁰⁴⁰ l. ⁰³². [MAKA TILLSAMMAN(S).fb 1]
1) till 3 b, refl.: maka ihop sig. PILGREN FigBröll. 96 (
1785).
Man makade sig trefligt tillsamman. CARLÉN Repr. 483 (
1839).
[MAKA TILLSAMMAN(S).fb 2]
2) till 4. TOPELIUS Fält. 3: 7 (
1858).
–
MAKA UNDAN ¹⁰ ³² l. ⁴⁰.jfr undanmaka. [MAKA UNDAN.fb 1]
1) (†) till 3 a, refl.: röra sig l. förflytta sig i riktning bortåt. I huilka 3 dager solen maker sigh 3 (grader) undan. Luth Astr. 43 (
1584).
[MAKA UNDAN.fb 2]
2) (
†)
intr.: ge sig i väg; jfr MAKA v.¹ ³ a. At .. (saxarna) snart nogh kunna få fötter at maka undan. CARL XII Bref 100 (
1710).
[MAKA UNDAN.fb 3]
3) till 3 b, refl. Maka dig undan, kusk! så att jag får plats. BRAUN Calle 149 (
1843).
[MAKA UNDAN.fb 4]
4) till 4; äv. bildl. LIND (
1738).
Han makade undan stötestenarne. SVEDELIUS SmSkr. 1: 63 (
1859,
1872)
–
MAKA UPP ¹⁰ ⁴, äv. OPP ⁴. [MAKA UPP.fb 1]
1) till 3 b, refl.: gm små o. långsamma rörelser förlfytta sig upp i ett högre läge. ALMQVIST TreFr. 1: 105 (
1842).
[MAKA UPP.fb 2]
2) till 4: förflytta (ngt) uppåt gm att maka det i denna riktning; äv. (vard.) med avs. på person: köra upp (ngn) ur sängen; äv. bildl. ENEMAN Resa 1: 11 1711;
bildl.).
Jag skall nog maka upp honom. BLANCHE Våln. 125 (
1847).
[MAKA UPP.fb 3]
3) (
tillf.)
till 4, med avs. på dörr o. d.: skjuta upp. När Karin med armbågen makade upp porten. HEIDENSTAM Birg. 179 (
1901).
–
MAKA UT ¹⁰ ⁴. jfr utmaka. [MAKA UT.fb 1]
1) till 3 a, b, refl. TRANÉR Anakr. 171 (
1829, 1833).
(Han) hade pustande makat sig ut genom fönstret.
TOPELIUS Vint. I. 1: 92 (
1863,
1880)
[MAKA UT.fb 2]
2) till 4. SUNDÉN (
1887).
–
MAKA ÅT SIG ¹⁰ 4 ⁰. [MAKA ÅT SIG.fb 1]
1) till 3 b refl.: maka sig (för att giva plats åt ngn). SedolärMercur. 1: nr 5, s. 7 (
1730).
En gång på en bal makade hon åt sig i en soffa för att bereda mig plats bredvid. DE GEER Minn. I: 89 (
1847,
1892) särsk. bildl., i sht med saksubj.: draga sig tillbaka (för att bereda rum åt ngn l. ngt).
SPEGEL GW 254 (
1685).
Den så kallade klassiska lärdomen finge maka åt sig. (GEIJER I. 8: 162 (
1838).
SvNat. 1912,
s. 79.
[MAKA ÅT SIG.fb 2]
2) till 4: maka (ngt) närmare sig l. åt sin sida. Vanliga platsen jag tog vid sidan af honom, som artigt / Makade åt sig sin stol. WENNERBERG 1: 246 (
1881). särsk. (vard., tillf.) bildl.: tillägna sig (ngt), "ta" ngt.
JOLIN Mjölnarfr. 69 (
1865).
–
MAKA ÖVER ¹⁰ ⁴⁰. till 4. När han hade sått, makade han över jord. jfr övermaka.