© Svenska Akademien. SAOB spalt: M297; tryckår: 1942
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
MARG , sbst.², r. l. m.; best. -en; l. MARGA, r. l. f.; best. -an. ( marg 1745. marga 1740–1789 )
[möjl. lån av ä. d. marg (d. marv), vilket möjl. uppkommit gm sammanblandning av ä. d. marg, märg, o. mergel (se MÄRGEL); i formen marga lån av lat. marga, märgel (se MÄRGEL). – Jfr MÄRG]
[MARG.sbst2 0]
(†) märgel. VetAH 1740, s. 225. Marga, Margel eller Stenmarg vistes oss af en Engelsk Skieppare, som påstod, at den var af den rätta Engelska Margen. LINNÉ Gothl. 294 (1745). RINMAN (1789; med hänv. till mergel). jfr STEN-MARG.