MARKT , f.; best. -en; pl. -er. ( mar(c)kt (-cht) 1631–1669. mercht 1671 ) (†) 1) torg(plats), marknadsplats; marknad. Wahrurne böre på månge Marchter och Kiöpstäder bringas. RISINGH KiöpH 80 (1669). DENS. LandB 93 (1671). 2) abstraktare: marknad (se d. o. 2; svårt att skilja från 3. Huadh som geffues i bethalning skall vara ij kessel- ock tackbleck (o. icke i koppar); det förderfde innte marckten för H. K. M. gåårcoppar. OxBr. 11: 455 (1631). 3) marknadspris. At H. K. M. bekommer deraf uthanlandz denn högsta marcht (för kopparen). OxBr. 11: 156 (1631).