MANNA man³a², sbst.³, r. l. f. (
MURÆUS Arndt 1: 304 (
1647) osv.) l. n.
(Upp. 2:
17 (Bib. 1541) osv.);
best. -an, ss. n. -at; i bet. 1 förr äv. MAN,
sbst.³, f. (Visb. 2: 91 (c. 1600)) l. n. (Jos. 5: 12 (Bib. 1541), KOLMODIN Dufv. 77 (1734)). ( man(n) 1536–1734 (i rimställning). manna 1541 osv. ) [jfr d.
manna l. (i bet.
1)
man, got., t. o. eng.
manna, fr.
manne; av lat.
-gr.
manna, av aram.
manna, resp. av mlat.
man, av hebr.
man; ytterst av arab.
mann, gåva, skänk. – Jfr
MANNIT]
[MANNA 1]
1) om den från himmeln nedfallande föda varmed (enl. 2Mos. 16:
15) Gud bespisade israeliterna under deras vandring genem öknen.
Och (Herren) lät regna vppå them (dvs. Israels barn i öknen Man til maatt. Psalt. 78: 24 (öv. 1536).
2Mos. 16: 15 (
Bib. 1541).
Wåre fädher åto Manna j öknenne. Joh. 6: 31 (Därs.; NT 1526. himmelsk bröödh). Han, som .. / Lät Bärgen sila must: och Himlen rägna MANN.
FRESE Pass. 9 (
1728).
SIMMONS Jönsson 341 (
1935). – särsk. (
i sht i högre stil l. skämts.)
i mer l. mindre bildl. anv., i sht för att beteckna ngt ss. efterlängtat, styrkande, ljuvligt o. d.; själaspis.
Then ther winner, honom wil iagh giffua äta aff thet fördolda Manna. Upp. 2: 17 (Bib. 1541;
NT 1526: thet fördolda himmelska brödh). I dÿran tÿdh han
(dvs. Gud) tigh wäll kan / Bespÿsa medh then rätta man / Som tigh widh macht kan hålle.
Visb. 2: 91 (c. 1600). Nu väl, du själens manna, / Musik! låt orgelns vågor / Med all sin fullk)ang brusa.
ATTERBOM SDikt. 1: 263 (
1809,
1837)
Hvart ord .. (Wiegeland) talade, var manna för .. (de unga konstnärernas) hungrande själar. LUNDEGÅRD Prom. 1: 69 (
1893). Stora pressbyråer .., hvarifrån den efterlängtade mannan af tidningsurklipp regnar öfver abonnenterna.
CEDERSTRÖM Minn. 218 (
1913).
jfr HIMMELSMANNA. [MANNA 2]
2) i sht farm. en sött smakande substans som framtränger ur (insnitt i) stammen hos vissa (i varma länder förekommande) träd o. som användes ss. laxermedel; numera vanl. om dylik substans från mannaasken. BOLAVI 26 b (
1578).
PALMCHRON SundhSp. 95 (
1642).
PH 3: 2101 (
1743).
JÖNSSON Gagnv. 97 (
1910).
[MANNA 3]
3) (
†)
om (de till matlagning använda) frukterna (fröna) av (det i sht i Polen odlade) mannagräset (Glyceria fluitans Lin.), "mannagryn"; koll. l. ss. maträtt. 30 Juulij .. (mottagit) Manna 72 pundh. KryddRSthm 1578,
s. 3.
Manna med mjölk. NSvBibl. I. 2: 104 (
1623).
Manna .. Kokas likasom Fina Gryn. SJÖBERG Singstock 217 (
1832). – särsk.
i utvidgad anv., ss. namn på växten Glyceria fluitans Lin., mannagräs (se MANNA-GRÄS 1). SALANDER Gårdzf. 188 (
1731).
Marken (i Preussen) är .. frugtbar och bär all slags Säd, samt Manna, Lin (osv.). DJURBERG GeogrUngd. 248 (
1781).
MÖLLER (
1790).
jfr HIMMELS-MANNA 2. [MANNA 4]
4) (†) om fröna av gräsarten Panicum sanguinale Lin. (blodhirs). MÖLLER (
1790).
Ssgr:
A
(
†):
B
– (
2)
MANNA-ASK bot. det till asksläktet hörande (i medelhavsländerna inhemska) trädet Fraxinus Ornus Lin., varav manna (i bet.2) erhålles. RETZIUS FlVirg. 77 (
1809).
– (jfr
3)
MANNA-GRYN.
urspr. om (på visst sätt beredda) frön av mannagräset (äv. kallade äkta mannagryn); numera vanl. om likartade gryn tillvärkade av vete; förr äv. i utvidgad anv., om mannagräset. HovförtärSthm 1644,
s. 12.
JDHULTMAN (
c. 1734) i
HC12 H 1: 63 (om mannagräset). HAGDAHL Kok. 128 1879;
av vete).
Ssgr:
–
mannagryns-gräs. (
föga br.)
== manna-gräs 1. KINDBERG SvFl. 86 (
1877).
NormFört. 63 (1894).
– (
3)
MANNA-GRYNE. (
föga br.)
bot. -gräs 1.
NormFört. 36 (
1894).
–
MANNA-GRÄS.
( manna- 1751 osv. manne- 1638, 1659 ) [möjl. ellips av mannagryns-gräs]
bot. [MANNA-GRÄS.ssg 1]
1) till 3: gräset Glyceria fluitans R. Br., varav mannagryn erhålles. FRANCKENIUS Spec. C 2 b (
1638). särsk. i utvidgad anv., i uttr. bredbladigt l.
äkta mannagräs, om gräset Glyceria plicata Fr.
GOSSELMAN BlekFl. 21 (
1865: Bredbladigt).
NATHORST Sv Växtn. 85 (
1905: Äkta).
[MANNA-GRÄS.ssg 2]
2) (
†)
till 4: om gräset Panicum sanguinale Lin., blodhirs (vars frukter likna frukterna av Glyceria fluitans). Rebau NatH 2: 68 (
1879).
– (
3)
MANNA-GRÖE, förr äv.
-GRÖ .
bot. ==
-gräs 1.
Liljeblad Fl. 64 (
1816).
– (
4)
MANNA-HIRS. (
†)
bot. grä set Panicum sanguinale Lin.; blodhirs. Ll LJA FlOdlVext. Suppl.
5 (
1840).
– (
1)
MANNA-LAV bot. den i norra Afrikas o. västra Asiens bärgstrakter inhemska ätbara laven LeCanora esculenta Eversm. (vilken förmodats vara den manna som israeliterna funno i öknen). Rebau NatH 2: 44 (
1879),
– (
2)
MANNA-MIXTUR. (
förr)
farm. ett slags laxeringsmedel vars värksamma beståndsdel utgjordes av manna. DARELLI Sockenapot. 256 (
1760).
– (
2)
MANNA-MOS. (
förr)
farm. ett laxeringsmedel beredt av manna, fänkålsvatten, violrot o. mandelolja. Alm(Sthm, 1753, s. 34. BERLIN Farm. 2: 293 (
1851).
LINDGREN Läkem. (
1902).
–
MANNA-RÄGN.
[med anspelning på föreställningen att det rägnat manna över israeliterna i öknen]
särsk.
(i vitter stil, numera föga br.) bildl., om ngt trösterikt o. d. som kommer ngn till del. PALMÆR Eldbr. 46 (
1822).
BREMER Brev 3: 292 (
1853).
– (
2)
MANNA-SAFT. (
i sht förr)
farm. mannasirap. HEINRICH (
1814).
TLäk. 1835,
s. 417.
– (
2)
MANNA-SIRAP. (
i sht förr)
farm. ett laxeringsmedel beredt av manna, Socker m. m. TLäk. 1835,
s. 417. SFS 1922,
s. 504.
– (
2)
MANNA-SKÖLDLUS ~⁰² l. ~²⁰. entomol. sköldlusen Eriococcus manifer Ldgr, som lever på mannatamarisken o. avsöndrar en tjock, sockerhaltig saft som, sedan den torkat, föres i handeln som ett slags manna. 1Brehm III. 2: 163 (
1876).
SvUppslB 25: 245 (
1935).
– (
2)
MANNA-SOCKER.
[MANNA-SOCKER.ssg 1]
1) (
†)
manna från mannaasken. ROSENSTEIN BarnSj. 18 (
1771).
[MANNA-SOCKER.ssg 2]
2) (
i fackspr.,
numera mindre br.)
mannit. PH 11: 292 (
1777).
SIMMONS Jönsson 329 (
1935).
– (
2)
MANNA-STRIT entomol. den i medelhavsländerna inhemska striten Tettigia orni Lin., som lever på mannaasken o. som gm sina sting i dennas stam orsakar utflöde av en tjock saft (som stelnar till manna). DALIN (
1853).
– (
3)
MANNA-SVINGEL.
( man- 1798–1852. manna- 1798 osv. ) (
numera bl. tillf. i icke fackligt spr.)
== -gräs 1. LILJEBLAD Fl. 48 (
1798).
SDS 1917,
nr 143, s. 7. jfr
FRIES Ordb. 77 (
c. 1870).
– (
2)
MANNA-TAMARISK bot. den i egyptisk-arabiska öknen inhemska busken Tamarix mannifera Ehrbg (varav manna erhål les). SIMMONS Jönsson 341 (
1935).
– (
2)
MANNA-TRÄD bot. träd som gm yttre åvärkan (ss. insektstyng, insnitt o. d.) avsöndrar en saft som stelnar till manna; särsk. [MANNA-TRÄD.ssg 2.a]
a) mannaask. SAHLSTEDT (
1773).
[MANNA-TRÄD.ssg 2.b]
b) mannatamarisk. DALIN (
1853).
– (
2)
MANNA-VATTEN. (
förr)
farm. laxeringsmedel vari ingick manna. BOLAVI 43 b (
1578).
C
(
†):