MARMOR mar³mor², äv. -mωr², i södra Sv. äv. ⁴⁰ r. l. m. ((†) n.
PERINGSKIÖLD MonUpl. 177 (
1710),
LIDNER (SVS) 2: 446 (
1786));
best. -n (GÖTHE Sergel 64 (i handl. fr. 1771) osv.) (†) -en STIERNMAN Com. 4: 40 (1673), STIERNSTOLPE Cuv. 28 (1821)); pl. (i bet.: stycken). slag av marmor, †) -ar (WRANGEL TessPal. 32 (i handl. fr. 1735)) l. -er (VetAH 1747, s. 162, PALMSTEDT Res. 156 (1780)) l. ( ss. n.) == (LIDNER SednSkr. 29 (c. 1785)). Anm. Förr användes ngn gg den tyska formen marmel. FORSIUS Min. 71 (c. 1613: Marmelsteen). Salé 164 (1664: Marmel Mortil). ( malme-c. 1620 (: malmesten). marmor 1541 osv. marmore 1526–1621 ) [y. fsv. marmor (PMÅNSSON 470); jfr fsv. marmorsten, malmar(a)sten, sen isl. matmari, malmarasteinn, t. marmor, marmel, eng. o. fr. marbre, it. marmo(re); av lat. marmor, av gr. μάϱμαϱος, till μαϱμαίϱειν, glänsa]
[MARMOR 1]
1) geol. kristallinisk (gm metamorfos kristalliserad) kalksten; särsk. i vidsträcktare anv., om sådan hård o. tät kalksten som antager polityr o. är lämplig för bildhuggeri l. ss. byggnadsmaterial o. d.; äv. om konstprodukt som liknar marmor. Vit, grön, svart, flammig marmor. Parisk, pentelisk marmor. Hugga en staty i marmor. Kärill vthaff .. marmore. Upp. 18: 12 (
NT 1526;
möjl. lat. form; Bib. 1541: aff .. marmor). Man ej kring källans brädd en slipad marmor finner.
CREUTZ Vitt. 8 (
1761).
RETZIUS Min. 111 (
1795).
Hur mycket beräknas en sådan sak (dvs. en skulpturgrupp) kosta i marmor eller brons? HALLSTRÖM Händ. 249 (
1927). jfr
BAND-,
BROKAD-,
CEMENT-,
CITRON-,
GIPS-,
GOTLANDS-,
KOLMÅRDS-,
KONST-,
MUSSEL-MARMOR m. fl. – särsk.
[MARMOR 1.a]
a) i jämförelser med tanke på marmorns egenskaper (jfr b). Kall som marmor. LUCIDOR (SVS) 151 (
1671).
Mot all min kärlek stod hans siäl som Marmor fast. KNÖPPEL Reg. 60 (
1741).
Hvarje sats (hos C. A. Ehren- svärd, är .. liksom huggen i marmor. 2SAH 29: 32 (
1856).
[MARMOR 1.b]
b) (
i vitter stil)
bildl.; särsk. om ngt som gm sin vita färg, sin kylighet, sin stelhet o. d. påminner om marmor; äv. i uttr. ngt är ristat i marmor o. d., om ngt som är outplånligt l. som fått en bestående (o. monumental) form. KOLMODIN Rök. 55 (
1728).
ATTERBOM SDikt. 1: 211 (
1809,
1837;
om kvinnokropp).
Badin försäkrade likväl, att den sköna fröken vore af marmor för alla andra, än sitt hjertas utkårade. CRUSENSTOLPE Mor. 4: 44 (
1841).
Dessa i marmor ristade rader (av en dikt av Runeberg). SÖDERHJELM Runebg 2: 399 (
1906). särsk. (
†)
[MARMOR 1.b.α]
α) om is. GYLLENBORG Bält 146 (
1785).
[MARMOR 1.b.β]
β) [jfr motsv. anv. i lat.]
om vattenyta. ADLERBETH Æ 168 (1804).
Därs. 258. [MARMOR 2]
2) [jfr BRONS 2]
(
numera bl. tillf.)
föremål (t. ex. skulptur, gravvård) av marmor (i bet. 1). En Marmore ganska polerat. FORSIUS Fosz 41 (
1621).
Fidias' marmor blickade som Gud. TEGNÉR (WB) 1: 149 (
1805).
Faunen var den första marmor som jag kan säga mig ha arbetat. TSERGEL (1811) hos GÖTHE Sergel 62. [MARMOR 3]
3) (
i fackspr.)
marmorering, marmorliknande mönster; äv. konkret, om marmorerad färgyta, marmorerat boksnitt, papper o. d. Thon o. Kirsch 64 (
1856).
AHB 111: 33 1882;
om boksnitt).
Det runda jernbordet .. (var) måladt i marmor. TAVASTSTJERNA Inföd. 174 (
1887). jfr
AGAT-,
KAM-MARMOR.
Ssgr (i allm. till
1):
A
–
MARMOR-ANLETE ~⁰²⁰ l. ~²⁰⁰ (i vitter stil) särsk.
bildl., till 1 b. ATTERBOM LÖ 2: 49 (
1827).
–
MARMOR-ARBETARE ~⁰²⁰⁰. person som arbetar i marmorbrott; äv. om konstnär som själv utför huggningen av sina konstvärk i marmor. GT 1788,
nr 86, s. 2.
Det skulle .. förvåna, om Sergel, som var en så skicklig marmorarbetare .. skulle ha lemnat sin modell till en bronsgjutare. GÖTHE Sergel 64 (
1898).
–
MARMOR-ARBETE ~⁰²⁰. jfr -arbetare; abstr. o. konkret. MÖLLER 2: 339 (
1785).
Diverse marmor-arbeten. ExposSlöjdprod- Sthm 1847 s. 63.
–
MARMOR-ARTAD,
p. adj. äv. bildl. En Marmorartad Kalksten. RINMAN 1: 21 (
1788).
(Hermione) syntes mig .. så kall och marmorartad. RYDBERG Ath. 268 (
1859).
–
(1 b) MARMOR-BARM. (
i vitter stil)
bildl. Bergets marmor-barm. LIDNER (SVS) 3: 23 (
1787).
BRAUN Dikt. 1: 44 1837;
i fråga om kvinna).
–
MARMOR-BILD.
om skulptur l. relief av marmor. NORDBERG C12 1: 34 (
1740).
–
(1 a) MARMOR-BLEK. (
i vitter stil)
ATTERBOM LÖ 1: 202 (
1824).
–
MARMOR-BLOCK.
(En maskin med) tvänne .. stora Såger sönderskär Marmorblocken .. uti skifvor. BROOCMAN Österg. 2: 536 (
1760).
–
MARMOR-BORD.
av marmor l. (vanl.) med skiva av marmor. BoupptSthm 19/12 (
1689).
TEGNÉR (WB) 5: 176 (c. 1825).
–
MARMOR-BROTT.
stenbrott där marmor brytes. 2RA 1: 617 (
1723).
–
MARMOR-BRUK.
[MARMOR-BRUK.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
industriell anläggning för bearbetning av marmor; äv. om marmorbrott. STIERNMAN Com. 4: 581 (
1683).
THOMÉE IllSv. 211 (
1866).
KLINT (
1906). jfr ss. Ortnamn:
Marmorbruket (i Kolmården).
[MARMOR-BRUK.ssg 2]
2) (
i fackspr.)
finare murbruk som är berett med marmormjöl. 2UB 1: 452 (
1898).
–
MARMOR-BRYTNING.
jfr bryta 9. –
(1 b) MARMOR-BRÖST. (
i vitter stil)
bildl. Är ingen känsla qvar uti Dit marmor-bröst? LIDNER (SVS) 2: 298 (
1784).
–
MARMOR-BYGGNAD.
av l. med beklädnad av marmor. THOMÉE IllSv. 89 (
1866).
–
(1 a) MARMOR-FAST,
adj. (
i vitter stil)
äv. bildl. Allt (hos en skön italienska) är .. plastiskt, marmorfast, ståtligt. ATTERBOM Minn. 452 (
1818).
(G. F. Gyllenborgs) tunga, marmorfasta stil.
LAMM UpplRom. 1: 307 (
1918).
–
MARMOR-FLISA,
r. l. f., l.
– (i koll. anv.)
MARMOR-FLIS . jfr flisa, sbst.
3, 4; äv. koll.
GHT 1895,
nr 238 A,
s. 3.
–
MARMOR-FÄRG.
[MARMOR-FÄRG.ssg 1]
1) färg hos marmor; äv. bildl. Kysk nyantik marmorfärg. LAMM UpplRom. 1: 464 (
1918;
i fråga om språklig framställning).
[MARMOR-FÄRG.ssg 2]
2) marmorerad färg; jfr marmor 3. BoupptVäxjö (
1772).
(Förhallar) målade i gul marmorfärg. SDS 1904,
nr 232, s. 3.
–
MARMOR-GRUVA,
r. l. f. (
†)
marmorbrott. RINMAN 1: 233 (
1788).
DALIN (
1853).
–
(1 b) MARMOR-HJÄRTA. (
i vitter stil)
bildl., om hårt o. känslolöst hjärta. DALIN Vitt. 3: 21 (
1738).
Ett marmorhjerta, känslolöst som hans! DAHLGREN Moreto 104 (
1873).
–
MARMOR-HUGGARE.
person som har till yrke att hugga konstvärk i marmor; äv. om konstnär som själv utför dylikt arbete. SERENIUS (
1734;
under marble-cutter). Möjligtvis är Canova en fullkomligare marmorhuggare än Thorvaldsen.
ATTERBOM Minn. 279 (
1818).
AHRENBERG Männ. 6: 262 (
1914).
–
(1 a) MARMOR-HÅRD. särsk. (
i vitter stil)
bildl. SPEGEL GW 160 (
1685).
I förtröstans marmorhårda / Pansar klädd. STAGNELIUS (SVS) 1: 396 (
c. 1815).
(Cypressernas) marmorhårda stammar. HALLSTRÖM ItBr. 26 (
1897,
1901)
–
MARMOR-HÄLL. (
i sht i vitter stil)
jfr häll, sbst.² ³. GYLLENBORG Skald. 40 1798;
i bild).
Kung Henrik redan hvilar / Inunder marmorhäll. WIRSÉN NDikt. 31 (
1880).
–
MARMOR-IMITATION. (
i fackspr.)
äv. konkret. AHB 123: 46 1885;
konkret).
Väggarne äro målade i ljusgul, gråådrig marmorimitation. VLS 146 (
1887).
–
MARMOR-INLÄGGNING ~⁰²⁰. jfr inläggning 1. EICHHORN Stud. 3: 234 (
1876,
1881)
–
(1 a) MARMOR-KALL,
adj. [MARMOR-KALL.ssg 1]
1) (
†)
med. iskall; jfr -kyla 1. Kroppens nedra extremiteter, som blefvo marmor-kalla. TLäk. 1833,
s. 10.
[MARMOR-KALL.ssg 2]
2) (
i vitter stil)
kall som marmor; särsk. bildl., i fråga om känslolivet (jfr kall, adj. 2 b). Marmorkall han står / Och väntar tåligt Dödens bittra smärta. STAGNELIUS (SVS) 3: 39 (
1814).
RYDBERG Dikt. 2: 43 (
1891).
–
MARMOR-KISTA. särsk.
om kista av marmor för en död; marmorsarkofag. ATTERBOM LÖ 2: 257 (
1827).
–
MARMOR-KLIPPA,
r. l. f. klippa av marmor. LINNÉ Gothl. 260 (
1745).
–
MARMOR-KNÄCK. (
†)
marmorkula; jfr knäck, sbst.²
¹. LIND 1: 1127 (
1749).
EKELUND Fielding 47 (
1765).
–
MARMOR-KOLONN.
jfr kolonn 1. Phosph. 1810,
s. 96.
–
MARMOR-KULA,
r. l. f. jfr kula, sbst.³ ¹. ConvLex. 2: 542 (
1823).
–
(1 b) MARMOR-KULLE. (
i vitter stil)
bildl., om kvinnobröst; i sht i pl. PALMBLAD Nov. 2: 19 (
1819,
1841)
–
MARMOR-KYLA,
r. l. f. [MARMOR-KYLA.ssg 1]
1) (
†)
till 1 a: med. om det stadium hos kolera som kännetecknas av stark avkylning av kroppens yta. TLäk. 1833,
s. 62.
Hygiea 1856,
s. 745.
[MARMOR-KYLA.ssg 2]
2) (
i vitter stil)
bildl.; jfr marmor 1 b. Antik marmorkyla. LAMM Oxenst. 340 1911;
i fråga om Oxenstiernas Skördarne).
–
MARMOR-LEJON.
marmorskulptur av lejon. CALLERHOLM Stowe 206 (
1852).
Marmorlejonet från Piræus med nordiska runinskrifter. SANDER 1896;
boktitel).
–
MARMOR-LIKNANDE,
p. adj. –
MARMOR-MJÖL.
tekn. o.
byggn. pulveriserad marmor (som användes till finare murbruk o. d.).
PALMSTEDT Res. 121 (
c. 1780).
HantvB I. 4: 268 (
1936).
–
MARMOR-MORTEL.
av marmor. RÅLAMB 14: 110 (
1690).
–
MARMOR-MOSAIK.
konst. av olikfärgade marmorbitar. BÖTTIGER 6: 187 (
1835).
– (
3)
MARMOR-MÅLNING.
marmorering. LILJEBLAD DekorMåln. 97 (
1884).
–
MARMOR-PELARE.
(marmor- 1588 osv. marmors- 1541–1689 ) HögaV 5: 15 (
Bib. 1541).
–
MARMOR-PLATTA,
r. l. f. (slipad l. släthuggen) platta av marmor. HEIDENSTAM End. 175 (
1889).
Väggarnas beläggning med marmorplattor. HAHR ArkitH 122 (
1902).
–
(1 a) MARMOR-REN,
adj. (
i vitter stil) ren l. klar som marmor; äv. bildl.
(Antigones) marmorrena panna.
3SAH 11: 198 (
1896).
De ofta epigrammatiskt korta, marmorrena stroferna (hos Jean Moréas). 2NF 18: 1078 (
1913).
–
MARMOR-RING.
om ring av marmor. Helgedomma kaar i åttskiellige marmor ringar giordhe. G1R 13: 283 (
1541).
–
MARMOR-SAL. (
i sht i vitter stil)
sal med väggar (l. golv osv.) av marmor l. med beklädnad av marmor. EHRENADLER Tel. 563 (
1723).
–
MARMOR-SKIVA,
r. l. f. skiva av marmor; särsk. på möbel (bord l. byrå o. d.). 1 Skiänkbord med svensk Marmorskifva. WRANGEL TessPal. 35 (i handl. fr. 1735),
(Det smälta hartset) utslås på en marmorskifva.
AHB 39: 10 (
1870).
– (
2)
MARMOR-SKOG. (
i vitter stil)
bildl., om större mängd av marmorpelare. FAHLCRANTZ 4: 137 (
1865).
–
MARMOR-SLIPERI.
värkstad l. industriell anläggning där marmor slipas. NYSTRÖM SvGeogr. 372 (
1895).
– (
3)
MARMOR-SNITT.
bokb. marmorerat snitt. Turkisk marmor snitt. N VexjöBl. 1851,
nr 35, s. 4.
AMERBSIANI NordMBokhandtv. 25 (
1916).
–
(1 a) MARMOR-STEL,
adj. (
i vitter stil)
stel l. orörlig som marmor l. som en marmorbild. Marmorstel satt Dmitri. RUNEBERG 1: 271 (
1841).
LEVERTIN Dikt. 99 (
1901).
–
MARMOR-STEN.
[fsv. marmorsten]
(
numera föga br.)
marmor: dels ss. ämnesnamn, dels om block, skiva, stenstycke av marmor. VarRerV 51 (
1538).
Några fyrkantiga Marmorstenar. WRANGEL TessPal. 35 (
i handl. fr. 1735).
Hvit marmorsten är den dyrbaresta och vackresta. Linné Stenr. 26 (c. 1747). SAOL (
1900). särsk. om gravsten l. gravmonument av marmor.
SCHRODERUS Os. 1: 413 (
1635).
Hvad säger mindre eller mer / En mullhög eller marmorsten? Ps. 1819, 391:
4. –
MARMOR-STOD.
[MARMOR-STOD.ssg 1]
1) (
†)
marmorpelare. Est. 1: 6 (
Bib. 1541).
SCHULTZE Ordb. 4920 (
c. 1755).
Cook 3Resa 6 (
1787).
[MARMOR-STOD.ssg 2]
2) (
i sht i vitter stil)
bildstod av marmor. LÆLIUS Bünting Res. 2: 125 (
1588).
SNOILSKY 1: 5 (
1869). särsk. i jämförelser. Jag mente, at han var, som jag, af kött och blod: / Doch var ham mera lik en prächtig
marmor-stod.
KOLMODIN QvSp. 1: 143 1732;
sagt av Potifars hustru om Josef).
Kall som en marmorstod. BÖTTIGER 1: 214 (
1834,
1856)
–
MARMOR-STOFT.
stoft uppkommet vid huggning av marmor; förr äv. om pulveriserad marmor. Miniatursk. 84 (
1784).
SIRÉN DaVinci 337 (
1911).
–
MARMOR-STUCK byggn. beredd av marmormjöl o. gips. LUNDIN NSthm 312 (
1888).
–
(1 a) MARMOR-STUM. (
i vitter stil)
stum som en marmorstod; som är av marmor o. (därför) stum. LIDNER (SVS) 2: 408 (
1784).
VETTERLUND Sommar 54 (
1911).
–
MARMOR-STYCKE.
stycke (block, skiva, bit osv.) av marmor. RINMAN 1: 233 (
1788).
En beläggning af färgade marmorstycken i olika .. mönster. HAHR ArkitH 142 1902;
om mosaik).
–
(1 a) MARMOR-SVAL. (
i vitter stil)
sval som inarmor; äv.: som är av marmor o. (därför) sval. SNOILSKY 3: 95 (
1883).
Där står det hvita, marmorsvala hus, / i hvilket jag vill bo. LEVERTIN N Dikt. 27 (
1894).
–
MARMOR-TAVLA.
( marmor- 1740 osv. marmors- 1679 ) (minnes)tavla av marmor. RUDBECK Atl. 1: 872 (
1679).
–
(1 a) MARMOR-VIT.
vit som marmor, skinande vit. LEOPOLD 2: 459 (
1802,
1815)
Den marmorhvita hand, den fina. TEGNÉR (WB) 4: 15 (
1822).
B
(
†):
–
(1 b) MARMORS-TAND.
om marmorvit tand. (Leendet) Mädh hwijta Marmors Tänder / Inom dän rosenröda Mund. SKOGEKÄR BÄRGBO Wijs. 4: 5 (
c. 1635).
Avledn.
–
MARMORIT ¹⁰⁴, r. (i fackspr., i sht förr) till 1: visst slags stuck som imiterar marmor m. m. TT 1898, Byggn. s. 129. Husmodern 1925,
s. 327.