MANSKAP man³~ska²p, n. (HSH 31: 337 (1662) osv.) ((†) m.
OxBr. 5: 319 (
1625),
RARP 7: 17 (
1660));
best. -et (ss. m. -en); pl. (i fackspr.)
== (
VRP 1680,
s. 21, osv.) ((†)
-er DALIN (
1853)).
( man(n)- 1521 osv. mand- 1521 – c. 1585. mans- 1617. -schap 1669. -schapp 1561. -skap 1521 osv. -skapp c. 1710– 1730 ) [fsv.
manskaper, m.?,
manskap, n.?; jfr d.
mandskap, n., isl.
mannskapr, m.- avledn. av
MAN sbst.²,; i bet. II av mnt.
manschap, manschop, i bet. III efter t.
mannschaft]
[MANSKAP I]
I) (
†)
manlighet; duglighet. At i skyllen mig för en odugse karl, som hwarken mod eller manskap i sig hafwer. PERINGSKIÖLD Ilkr. 2: 387 (
1697). – särsk.
: sexuell potens. Förmedels wärk och itt halft åhrs siukdom miste han sin Manschap. VDAkt. 1669,
nr 173. [MANSKAP II]
II) (
†)
tjänsteförhållande vari ngn står till en annan, undersåtlig lydnad, trohot; vanl. i sammanställning med huldskap l. troskap l. lydnad. G1R 1: 3 (
1521).
Lofvandes och svärjandes them huldskap, troskap och manskap. RA I. 1: 375 (
1544).
Sedan bleff honom och ther lydna och mandskap med vprächte händer tilsworet. SVART Gl 18 (
1561).
RF 1719, &
12. Er far .. glömde aldrig den huldskap och manskap han svurit konung Albrecht.
GUMÆLIUS Bonde 233 (
1828).
[MANSKAP III]
III) om (den enskilde av ett visst) antal män l. människor. [MANSKAP III.1]
1) (†) män; människor; invånare (i en stad l. ett land l. på en gård o. d.). BtHforsH 3: 40 (
1660).
Fahlu beståår af ett annseenligit Mannskap. HSH 40: 44 (
1662).
Ty dhet andra Hemmanet Hallan el(le)r Drefzeryd är alldeles uthan manskap. VDAkt. 1720,
nr 243 (
1712).
Om någon båt var värd, at man then aldrig glömde, / Så var vist then, som tå (dvs. vid syndafloden) all verldsens manskap gjömde. JGHALLMAN Vitt. 172 (
1734); jfr
2.
[MANSKAP III.2]
2) i sht
mil. o.
sjöt. antal män som bilda en trupp l. fartygsbesättning l. ett arbetslag o. dyl. l. som tänkas komma i fråga för dylikt ändamål; särsk. med uteslutande av högre befälspersoner (officerare o. underofficerare). Underbefäl av manskapet. Vår inlenske manskap, hvilke den högste klenådh ähr sora vi i vårtt ricke hafva. OxBr. 5: 319 (
1625).
I Förste lnträd föreställes Örlig Och Krijgz-Guden Mars til Hest, anquickande Manskapen til Krijgz-öffningar. STIERNHIELM Lycks. 1 (
1650,
1668)
Kom han då inför paraden / Tvär och tung i högtidsdrägt, / Stod hans manskap hela raden, / Häpet, som ur sömnen väckt. RUNEBERG 5: 37 (
1860).
Det fast anställda manskapet (i armén) benämnes volontärer och anskaffas på grund af frivilligt aftal. TINGSTEN o. HASSELROT 5 (
1902). Vid balkarna
(i kojen) var manskapets vattentunna laskad.
GHT 1905,
nr 197 B,
s. 3. jfr
ARBETS-,
ARTILLERI-,
BESÄTTNINGS-,
BETJÄNINGS-,
BEVAKNINGS-,
BEVÄRINGS-,
BRAND-,
BÅT-,
DEPÅ-,
DREV-,
ELDSLÄCKNINGS-,
ENROLLERINGS-,
ERSÄTTNINGS-,
FLOTTNINGS-,
FÖRDUBBLINGS-,
FÖRSTÄRKNINGS-,
HANDRÄCKNINGS-,
HANDTVÄRKS-,
INFANTERI-,
INKVARTERINGS-,
KADER-,
KANON-,
KAVALLERI-,
KONSKRIPTIONS-,
LANDTBEVÄRINGS-,
LANDTVÄRNS-,
LANGNINGS-,
PATRULL-,
PÅLNINGS-,
SERVIS-,
SJUKVÅRDS-,
SKEPPS-,
SLÄP-,
SPRUT-,
TRANSPORT-,
TRÄNG-,
UPPBÅDS-,
VARGERINGS-MANSKAP m. fl.
[MANSKAP III.3]
3) (
i fackspr.)
om den enskilde individen i ett manskap (i bet. 2); i sht i pl. Dito Annoterades Stadsens Bösseskyttares Wåhr- och Reesepenningar till 10. manskap. VRP 1680,
s. 21. Den då till förfogande stående personalen utgjordes av åtta officerare, en intendent, 32 manskap och 108 hästar.
SvInsatsFinlFrihetskr. 57 (
1928).
Ssgr (i allm. till
III 2):
–
MANSKAPS-ANSKAFFNING ~⁰²⁰. SFS 1901 nr 104, s. 15.
–
MANSKAPS-AVGÅNG ~⁰² l. ~²⁰. jfr avgång
I ⁸ b. Stor manskapsavgång vid armén i höst.
Upsala(A) 1927,
nr 265, s. 2 (rubrik).
–
MANSKAPS-BARACK.
BtRiksdP 1877,
I. 1: nr 1, Bil.
3 a,
s. 78.
–
MANSKAPS-FÖRLUST.
VFl. 1912,
s. 104.
I fall, då med stridsoperationer endast direkt manskapsförlust för motståndaren åsyftats. Almquist VärldH 9: 71 (
1934).
–
MANSKAPS-KABYSS.
sjöt. jfr kabyss 1. VFI. 1920,
s. 65.
–
MANSKAPS-KASSA.
1 sht mil. o. sjömil. kassa för manskapets räkning (bildad av överskott på marketenterirörelse m. m.). SFS 1911,
Bih. nr 6.
s. 29.
Därs. 1914,
s. 1269.
–
MANSKAPS-KLASS.
mil. o.
sjömil. den kategori av militär l. civilmilitär personal som utgöres av manskap.
FörslTjReglArm. 1885, 1:
187. Underbefäl av manskapsklass på stat. SFS 1915,
s. 206.
–
MANSKAPS-KÖK.
Manskapsköket vid K. Svea lifgarde. PT 1902,
nr 301 A, s. 3.
–
MANSKAPS-LOGEMENT.
KrigVAH 1887,
s. 120.
–
MANSKAPS-MÄSS.
mil. o.
sjömil. TT 1895, Byggn.
s. 11.
Marketenteribyggnad med underofficers- och manskapsmässar. 2NF 13: 1195 (
1910).
–
MANSKAPS-REKRYTERING.
Manskapsrekryteringen vid armén. SFS 1908,
Bih. nr 41, s. 37.
–
MANSKAPS-RULLA,
r. l. f. mil. SvInsatsFinlFrihetskr. 16 (1928).
–
MANSKAPS-RUM.
TjReglArm. 1858,
2: 43.
–
MANSKAPS-SABEL.
SFS 1891,
Bih. nr 6, s. 10.
ALM BlVap. 81 (
1932).
–
MANSKAPS-SADEL.
Svenska arméns manskapssadel modell 1900 är försedd med vojlockskifvor. 2NF 32: 973 (
1921).
–
(III 1)
MANSKAPS-SKRIVNING. (
†)
skattskrivning; jfr mantals-skrivning. (Kejsar Augustus) låter biuda på en stor beskattning eller manskaps skrifning, kring all werlden. SWEDBERG SabbRo 246 (
1696,
1710)
–
MANSKAPS-SKÅP.
för förvaring av klädespersedlar m. m. i manskapslogement. 74 st. dubbla manskapsskåp.
TLev. 1901,
nr 19, s.
1. –
MANSKAPS-STYRKA,
r. l. f. TjReglArm. 1858,
2: 276.
Kunna vid truppförband vakanser i manskapsstyrkan icke fyllas genom rekrytering i vanlig ordning, må (osv.). SFS 1909,
nr 13, s. 3.