MARTIN martäŋ⁴, r.; best. -en. [efter namnet på martinprocessens uppfinnare, fransmannen
P. MARTIN (†
1915)]
[MARTIN 0]
metall. eiliptiskt för: martinstål, martinmetall, martinmetod o. d. JernkA 1879,
s. 371.
De s. k. basiska metoderna, basisk bessemer och basisk martin. LfF 1911, s.
204. Huf- vudkatalSonesson 1920, 7:
44. jfr
MALM-,
SKROTMARTIN m. fl.
Ssgr(metall.):
A
:
–
MARTIN-ARBETARE ~⁰²⁰⁰. vid martinvärk. PT 1898,
nr 19 A, s. 4.
–
MARTIN-FÄRSKNING.
enl. martinmetoden. JernkA 1894,
s. 333.
–
MARTIN-GJUTERI.
för gjutning av martingjutgods. AB 1897,
nr 234 A
s. 2.
–
MARTIN-GJUTGODS ~⁰² l. ~²⁰. av martinmetall. JernkA 1879,
s. 216.
–
MARTIN-GÖT l.
-GÖTE.
göt (se göt, sbst.² ¹ [MARTIN-GÖT.ssg .a]
a) av martinmetall. JernkA 1879,
s. 211.
–
MARTIN-INGENJÖR.
med speciell utbildning i martinfärskning. JernkA 1886,
s. 78.
–
MARTIN-JÄRN.
( martin- 1886 osv. martins- 1881 ) mjukt martinstål med låg kolhalt. BtRiksdP 1881, 5Hufvudtit.
s. 19.
–
MARTIN-METALL.
(martin- 1876 osv. martins- 1883 ) om järn- l. stålmetall framställd enl. martinmetoden. JernkA 1876,
s. 201.
–
MARTIN-METOD(EN).
den av fransmannen P. MARTIN omkring 1865 uppfunna metoden för framställning av stål l. smidbart järn gm färskning av tackjärn tillsammans med järn- l. stålskrot o. järnmalm i regenerativa flamugnar. NF (
1886).
Dædalus 1933,
s. 60. jfr: Bessemer- och siemensmartin-metoderna.
JernkA 1879,
s. 371.
–
MARTIN-PROCESS(EN).
färskningsprocess(en) vid tillvärkning av stål l. järn enl. martinmetoden. JernkA 1886,
s. 296.
–
MARTIN-SLAGG.
slagg som frånskilts vid martinfärskning. JernkA 1883,
s. 64.
–
MARTIN-SMÄLTNING.
martinfärskning av tackjärn. JernkA 1876,
s. 206.
–
MARTIN-STÅL.
framställt enl. martinmetoden. JernkA 1870,
s. 230.
–
MARTIN-TACKJÄRN ~⁰² l. ~²⁰. kiselfattigt tackjärn som är särskilt lämpat för martinfärskning. JenskA 1900,
Bih. s. 181.
–
MARTIN-TILLVÄRKNING ~⁰²⁰. framställning av martinmetall. JernkA 1885,
s. 60.
–
MARTIN-UGN.
( martin- 1871 osv. martins- 1883 ) regenerativ flamugn för martinfärskning. JernkA 1871,
s. 258.
–
MARTIN-VÄRK,
n. anläggning för martinfärskning. JernkA 1876,
s. 201.
Söderfors är jämte Schebo det enda uppländska bruk, som äger ett martinverk. Uppl. 2: 205 (
1906).
B
(
†):