MEDELTID me³del~ti²d, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 4) -er. ( medel-1582 osv. midel- 1579. Se vidare EMELLERTID) [jfr d.
middeltid (i bet.
1, 3, 4), t.
mittelzeit (i bet.
1 b,
2, 4); till
MEDEL, adj.]
[MEDELTID.sbst 1]
1) (
†)
tidsavsnitt i mitten av viss tid l. mellan två tidsavsnitt (tidpunkter); mellantid. Begynnelsen, Medel tijdhen, och änden (i människans omvändelse) är aff Gudhi. PLGOTHUS 1 Utl. Cc
4 b (
1609).
Martius gifwer apparens i begynnelsen til friskt och kalt wäder. Medeltijden wijsar sigh mulin och olustig, men ändan lustig. Fuhrman Alm. 1668,
s. B 1 b.
2SAH 26: 95 (
1851). – särsk.
[MEDELTID.sbst 1.a]
a) om tid som innebär ett avbrott i arbete o. dyl. l. som ngn från viss tidpunkt räknat har till sin rådighet, innan han skall ägna sig åt ngt visst; mellanstund; mellantid. (Lat.) Tempus succisiuum. (sv.) Mideltijdh. VarRerV 2 b (1579). För at nyttja medeltiden till bevakande af skyldigheten at ärbjuda mig till Guds Församlings tjänst i det yttersta. VDAkt. 1782,
nr 443. [MEDELTID.sbst 1.b]
b) om det på olika sätt beräknade tidsavsnitt som bildar mittpartiet av ngns livstid; tid mellan barndomen l. ungdomen o. ålderdomen, mannaålder; äv.: medelålder. PERICI Musæus 1: 124 b (
1582).
Menniskiones begynnelse, medheltijdh och ändalycht. RUDBERUS MHansdr D 1 a (
1624).
Den täcka fyllighet, som ofta åtföljer ett fruntimmers medeltid: det vill utan tvifvel säga åldern emellan trettio och fyratio år. ALMQVIST Smar. 128 (
1845).
CVASTRANDBERG 5: 175 (
1862).
[MEDELTID.sbst 1.c]
c) i uttr. i medeltid, se EMELLERTID. [MEDELTID.sbst 2]
2) [efter (ny)lat. media ætas, medium ævum]
(på olika sätt avgränsad) tidsperiod som i världshistorien l. visst lands historia ligger mellan forntiden o. den nyare tiden; i fråga om världshistorien vanl. bestämd ss. tiden mellan västromerska rikets undergång (476) o. Konstantinopels förstöring (1453) l. Amerikas upptäckt (1492) l. reformationens början (1517); i fråga om Sverges histora: tiden från kristendomens seger vid mitten av 1000-talet fram till Gustav Vasas uppträdande på 1520-talet; vanl. i sg. best. SvMerc. 3: 730 (
1757).
Alt sådant, som kan skaffa lius i denna magra medeltidens historia. LAGERBRING Skr. 137 (
1770).
Försök till Lärobok i Medeltidens Historia för Lärdoms-Scholor. EKELUND 1828;
boktitel). Man kan säga, att medeltiden var som natten, hvilken är skön för det hon har stjernor. Den var skön genom sina undantag, – genom det, hvaruti den icke var medeltid.
AGARDH (o. LJUNGBERG) I. 1: 84 (
1852).
Sveriges medeltid. HILDEBRAND 1879;
boktitel).
SvKyrkH 2: 553 (
1941).
jfr (†) Medeltidens Historia, som börjar vid Christi födelse, sträcker sig til slutet af fiortonde Seculo, eller til År 1400. Vernet VerldH 2 (1763). – särsk.
[MEDELTID.sbst 2.a]
a) bildl.: tid som kulturellt är likvärdig med medeltiden. Om någon gång, i en aflägsen framtid, ännu en Medeltid skulle gå fram öfver verlden, är det ännu en gång Norden, och endast Norden, som skall skingra honom. AGARDH Thskr. 3: 103 (
1836).
Åldriga evangelister, / träden nu alla fram! / .. Märken I ej hur det grånar / åter till medeltid? KARLFELDT FlBell. 147 (
1918).
[MEDELTID.sbst 2.b]
b) övergående i mer l. mindre konkret anv., om medeltida konst, arkitektur o. d. Af verklig medeltid fanns föga qvar (i Avignon). 3SAH 13: 133 (
1898).
Gatstumpen i sin helhet hade en uppsyn av komfortabel medeltid. HEDBERG Räkn. 26 (
1932).
[MEDELTID.sbst 2.c]
c) närmande sig adjektivisk anv., liktydigt med: medeltidsmässig. (Pistoja) är ett Florens i smått, utan det glädtiga moderna lif som gör Florens så förtjusande, vildare, ruggigare, mera medeltid och mindre renässans. HALLSTRÖM ItBr. 63 (
1901).
Att levnadsförhållanden och seder (i Marocko) fortfarande är medeltid, är en sak för sig. CEDERSCHIÖLD Maghreb 95 (
1918).
[MEDELTID.sbst 3]
3) (
i fackspr.)
medelsoltid; äv.: för visst område gällande gemensam borgerlig tid, normaltid. VetAH 1744,
s. 48.
En tid, .. som uppskattas medelst medel-soldygnet såsom enhet, kallas medel-soltid eller ensamt medeltid. LINDHAGEN Astr. 258 (
1860).
Den så kallade europeiska medeltiden. SFS 1899,
nr 44; jfr
MEDEL-EUROPEISK 2. Införandet (från och med år
1879) af en för alla rikets orter gemensam medeltid.
SvH 10: 202 (
1909).
[MEDELTID.sbst 4]
4) (
i fackspr.)
aritmetiska mediet av ett antal tider l. av en varierande tidslängd, genomsnittlig tid. SAHLSTEDT CritSaml. 619 (
1765).
Vid de slöjdskolor på landsbygden, som .. erhålla bidrag, har under sistlidna vårtermin medeltiden för en modells förfärdigande varit 11,2 timmar. PedT 1904,
s. 406. – särsk.
idrott. i fråga om löpning o. d. WoH (1904). Deras (dvs. skidlöparnas) medeltid (på 10 km,) blef 42 m. 43 s. IdrFinl. 3: 135 (
1906).
Ssgr (i allm. till
2; ofta i fackspr.):
–
MEDELTIDS-ARKITEKTUR.
Frey 1850,
s. 494.
–
MEDELTIDS-BERÄKNING.
[MEDELTIDS-BERÄKNING.ssg 1]
1) till 3: beräkning av medelsoltid l. av normaltid. STÅLHANE Förf. 756 (
1892).
[MEDELTIDS-BERÄKNING.ssg 2]
2) till 4: beräkning av den genomsnittliga tiden för ngt. ÖSTERGREN (
1932).
–
MEDELTIDS-BORG.
Viks hus i Upland och Glimmingehus i Skåne .. visa huru en svensk medeltidsborg såg ut. NF 2: 893 (
1877).
Rig 1936,
s. 67.
–
MEDELTIDS-BYGGNAD.
konkret. Sthm 1: 91 (
1897).
–
MEDELTIDS-DANS.
2Saml. 12: 54 (
1892).
Som den typiska medeltidsdansen framställes ofta kedjedansen. NILSSON Festd Vard. 87 (
1925).
–
MEDELTIDS-DIKT,
r. l. f. jfr dikt, sbst.¹ ³ a. Konung Alexander (,) en medeltids dikt. (1862; boktitel).
–
MEDELTIDS-DIKTNING.
Vår svenska medeltidsdiktning. NoK 112: 113 (
1931).
–
MEDELTIDS-DRAMA.
LUNDELL (
1893).
Medeltidsdramat var till sin byggnad långt mindre koncentreradt än det antika eller det moderna dramat. 2NF 19: 125 (
1913).
– (
3)
MEDELTIDS-DYGN.
astr. medelsoldygn. NF 1: 1254 (
1876).
ÅKESSON SfärAstr. 57 (
1913).
–
MEDELTIDS-FILOSOFI.
medeltida filosofi; äv. med inbegrepp av den patristiska filosofi som eg. tillhör antiken. BonnierKL (
1925).
SvTeolKv. 1937,
s. 34.
–
MEDELTIDS-GILLE.
jfr gille 4 a. MeddSlöjdF 1897 1: 6.
–
MEDELTIDS-GOTIK.
konst. AntT XV. 1: 3 (
1896).
–
MEDELTIDS-HANDLING.
urkund från medeltiden. EICHHORN Stud. 2: 24 (
1872).
Kyrkoarkivens medeltidshandlingar. Rig 1920,
s. 25.
–
MEDELTIDS-HANDSKRIFT.
jfr handskrift 4. EICHHORN Stud. 1: 89 (
1869).
–
MEDELTIDS-HELGON.
Af svenska medeltidshelgon ha vi .. (bl. a.) Birgitta (kanoniserad 1391). 2NF 11: 303 (
1909).
–
MEDELTIDS-HISTORIA.
jfr historia II 1 o. 4. 2SAH 59: 345 (
1882).
De urkunder som rörde vår kyrkas medeltidshistoria. ANNERSTEDT UUH II. 2: 260 (
1909).
–
MEDELTIDS-HISTORISK.
jfr -historia. Medeltidshistoriska undersökningar. KyrkohÅ 1905,
s. 286.
–
MEDELTIDS-HUS.
De trappgaflade medeltidshusen (i Visby). MosskT 1892,
s. 212.
– (
3)
MEDELTIDS-KRONOMETER.
visande medelsoltid; jfr -ur 2. Fennia V. 6: 26 (
1892).
–
MEDELTIDS-KYRKA.
[MEDELTIDS-KYRKA.ssg 1]
1) motsv. kyrka 1. BERGMAN GotlVisby 11 (
1858).
[MEDELTIDS-KYRKA.ssg 2]
2) motsv. kyrka 4. NoK 116: 13 (
1933).
Den svenska medeltidskyrkan upplever i Birgitta och hennes verk sin korta och rika blomning. SvKyrkH 2: 249 (
1941).
–
MEDELTIDS-KÄNNARE,
m.||ig. Hans Hildehrand, en av vårt lands främste medeltidskännare. GRIMBERG SvFolk. 1: 434 (
1913).
–
MEDELTIDS-LAG,
r. l. m. jfr lag, sbst.¹ ¹. 3SAH 4: 188 (
1889).
Ätten och arvet enligt Sveriges medeltidslagar. HOLMBÄCK 1919; boktitel). –
MEDELTIDS-LEGEND.
NF 6: 455 (
1882).
–
MEDELTIDS-LITTERATUR.
Den nordiska medeltidslitteraturen. EICHHORN Stud. 2: 120 (
1872).
–
MEDELTIDS-LIV.
jfr liv I 3. Det af pedantiska regler omsnörda medeltidslifvet. HILDEBRAND Meddelt. 2: 460 (
1896).
– (
3)
MEDELTIDS-MIDDAG ~⁰² l. ~²⁰. astr. middag enligt medelsoltid. Alm. 1842,
s. 45.
BERGSTRAND Astr. 289 (
1925).
–
MEDELTIDS-MINNE.
konkret: minnesmärke l. lämning från medeltiden; i sht i pl. Ingen svensk provins har rikare medeltidsminnen att bevara (än Gotland). Frey 1850,
s. 499.
–
MEDELTIDS-MÄNNISKA.
Medeltidsmenniskornas fantasi var liflig och sysslade flitigt med det öfversinnliga. HILDEBRAND Medelt. 1: 116 (
1880)-
–
MEDELTIDS-MÄSSIG.
karakteristisk för medeltiden; som påminner om l. är i överensstämmelse med medeltida förhållanden; medeltidsartad. NF 7: 1303 (
1884).
Det overkliga och medeltidsmässiga i Griseldis' historia. BJÖRKMAN Chaucer 199 (
1906).
–
MEDELTIDS-POESI.
LUNDELL (
1893).
Den latinska medeltidspoesien. AntT XXI. 6: 27 (
1924).
–
MEDELTIDS-PRÄGEL.
Tysklands övriga världsliga litteratur under denna tid (dvs. 1500-talet) bibehöll .. sin memedetidsprägel. SYLWAN (o. Bing) 1: 188 (
1910).
–
MEDELTIDS-ROMAN,
r. l. m. [MEDELTIDS-ROMAN.ssg 1]
1) medeltida roman. NF 1: 583 (
1875).
[MEDELTIDS-ROMAN.ssg 2]
2) roman med ämne från medeltiden. HAGSTRÖM Herdam. 4: 105 (
1901).
–
MEDELTIDS-SAGA.
Medeltidssagor(,) berättade för ungdom. SCHÜCK (
1900;
boktitel).
–
MEDELTIDS-SKRIFT.
[MEDELTIDS-SKRIFT.ssg 1]
1) (
numera knappast br.)
medeltida skriftspråk. Ett uttryck, som i yngre medeltidsskrift ej är ovanligt. RYDQVST SSL 2: 210 (
1857).
[MEDELTIDS-SKRIFT.ssg 2]
2) skriftligt arbete från medeltiden, medeltida skrift. RYDQVIST SSL 2: 81 (
1857).
Det efter latinet och tyskan feminina (ordet) kreatur börjar .. i våra medeltidsskrifter vackla mot neutrum. 3SAH 6: 261 (
1891).
–
MEDELTIDS-STAD.
medeltida stad; stad l. stadsparti med medeltida prägel l. med många minnesmärken l. lämningar från medeltiden. Utsigten från kyrkans (dvs. S:ta Marias i Visby) balkong öfver den ålderdomliga medeltids-staden. BERGMAN GotlVisby 20 (
1858).
HILDEBRAND Medelt. 2: 751 (
1897).
–
MEDELTIDS-STIL.
konst. ATTERBOM Minn. 192 (
1817).
Medeltidsstilarnas rätt inom byggnadskonsten häfdades först af Karl Georg Brunius. EICHHORN KonstH 63 (
1881).
–
MEDELTIDS-TEOLOGI.
Medeltidsteologien växte under växelverkan med det allmänna kulturella uppsvinget ut till skolastik. 2NF 23: 771 (
1915).
–
MEDELTIDS-UR,
n. [MEDELTIDS-UR.ssg 1]
1) till 2: ur från medeltiden. Medeltidsuret i Lunds domkyrka. 2NF 38: 1119 (
1926).
[MEDELTIDS-UR.ssg 2]
2) till 3: ur som visar medelsoltid. LINDHAGEN Astr. 362 (
1860).
ÅKESSON SfärAstr. 56 (1913).
–
MEDELTIDS-URKUND ~²⁰ l. ~⁰². NF 3 1241 (
1880).
–
MEDELTIDS-UTSEENDE ~⁰²⁰⁰, n. jfr -prägel. Reval har bevarat mycket af sitt medeltidsutseende. VFl 1908,
s. 52. 2NF 32: 872 (
1921).
Avledn. (till
2):
–
MEDELTIDA ,
adj. oböjl. som hör till l. stammar från l. gäller medeltiden; äv.: medeltidsmässig; i sht ss. attribut.
Den medeltida lärdomens onatur. RYDBERG Faust 265 (
1878).
En själsanalys, som i grunden är allt annat än medeltida och skolastisk. WULFF Dante 41 1897;
i fråga om Dantes vita nuova).
Nordens .. medeltida konstminnen. HAHR ArkitH 224 (
1902).
Fabriken, som .. såg ut som ett stormat medeltida fäste. HELLSTRÖM Malmros 57 (
1931).
jfr senmedeltida.
–
MEDELTIDISK ,
adj. (
†)
medeltida; medeltidsmässig. ALMQVIST Amor. XV (
1839).
Det tre våningar höga stenhuset .. hade ett trotsande medeltidiskt utseende. TOPELIUS Fält. 2: 28 (
1856).
FAHLCRANTZ 4: 225 (
1865).
–
MEDELTIDSAKTIG ,
adj. medeltidsartad; medeltidsmässig. KRÆMER Span. 123 (
1860).
(Den gudomliga komedins) uppfattning af synd och straff .. är rent medeltidsaktig. SÖDERHJELM ItRenäss. 48 (
1907).