MED , prep. o. adv. :

– (I 9) MED-LUT, r. l. f. l. n. lutning nedför i den riktning som ngn l. ngt har l. rör sig; jfr lut, sbst.³ FREDENBERG Sågtimm. 5 (1892).

– (I 9) MED-LUTANDE, p. adj. som lutar nedför i den riktning som ngn l. ngt har l. rör sig. LBÄ 44– 50: 250 (1801).

– (I 9) MED-LUTNING. == med-lut. SCHRÖDER Skid. 38 (1900).

– (I 4) MED-LYDING.

[jfr med-ljud]

(†) medljud konsonant. SWEDBERG Schibb. 7 (1716). CAVALLIN (1876).

– (I 4) MED-LYDNING. (†) medljud. SWEDBERG Schibb. 7 (1716). SHOF i SvMerc. IV. 1: 52 (1758).

– (I 10 b) MED-LÅTA. (†) medgiva, tillåta; äv. oeg., om sak: räcka till för (ngt), icke utgöra hinder. BtFinlH 4: 86 (1562). Skulle Herr Archiaterns tid medlåta, så (osv.). ELAXMANN (1770) hos LINNÉ Bref I. 8: 193.

– (I 4) MED-LÅTARE.

[jfr t. mitlauter, ävensom med-ljud]

(†) medljud, konsonant. COLUMBUS Ordesk. 61 1678; uppl. 1908).

– (I 6 c) MED-LÄRARE. om lärare i förh. till kollega; i sht förr särsk. om underordnad lärare i förh. till rektor o. d. LEOPOLD 6: 193 (1786). En skolemästare .. biträdd af trenne .. medlärare. KARLSON ÖrebroSkolH 1: xxx (1871).

– (I 6 c) MED-LÄRARINNA jfr med-lärare. SvTyHlex. (1851).

– (I 6 c) MED-LÄRJUNGE ~⁰²⁰ l. ~²⁰⁰- SCHRODERUS Os. 2: 585 (1635). Bernardino Pinturicchio, Raphaels ungdomsvän och medlärjunge hos den gamle Pietro Perugino. ATTERBOM Minn. 396 (1818).

särsk. i fråga om Jesus' lärjungar. BÆTER JesuH 6: 172 (1760). BILLING Betr. 272 (1906).

– (I 6 c) MED-LÖFTESMAN ~⁰⁰². (i sht i fackspr.) medborgensman. Linc. R 2 b (1640). SOMMARIN EkonL 1: 166 (1915).

– (I 3) MED-LÖPA, v., -ning. äv. bildl.; numera företrädesvis i p. pr. o. ss. vbalsbst. SCHRODERUS Os. 2: 614 (1635; bildl.).

– (I 3) MED-LÖPARE, m.||ig. , om sak r. l. m. särsk.

[MED-LÖPARE.ssg 1]

[jfr d. medleber]

(nedsättande) om person som på ett mer l. mindre passivt l. osjälvständigt sätt följer ngn l. ansluter sig till en meningsriktning, en rörelse, ett parti, en grupp o. d.; stundom: sympatisör. VL 1908, nr 108, s. 2. Hvad ej blott utländska makter utan äfven deras svenska medlöpare vilja påtvinga oss. SvD(A) 1917, nr 62, s. 7. Kommunismen och dess medlöpare. Därs. 1931, nr 320, s. 6.

[MED-LÖPARE.ssg 2]

2) tekn. i fråga om textilprocedur varvid ett tygstycke av valsar o. d. föres fram en viss bana för att undergå viss behandling (t. ex. färgning): extra duk som löper med tygstycket för att hindra att detta utsättes för icke önskad effekt; äv. om duk som sys fast vid en tygräckas ända o. då denna färdigbehandlats lämnas kvar i maskinen för att fastsys vid nästa tygräcka. HantvB I. 8. 2: 258 (1940).

Ssg (till -löpare 2):

– medlöpar(e)-duk. tekn. HantvB I. 8. 2: 160 (1940).

– (I 3) MED-LÖPERI ¹⁰⁰⁴ l. ⁰¹-. särsk. nedsättande; jfr med-löpare 1. VL 1908, nr 134, s. 4. Mitt i allt tomt medlöperi bjöd dock även Dittersdorf något ursprungligt och nationellt (i sin musik). NoK 124: 88 (1935).