MATT mat⁴, adj.² -are n. o. adv.
== . (mat
c. 1750. matt
1628 osv.)
[MATT.adj2 1]
1) om levande varelse (i sht människa) l. om kroppsdel: vars krafter äro starkt nedsatta, uttröttad, medtagen, svag, kraftlös, "slak"; förr äv. om ngns sinnen l. själsförmögenheter o. d.: trött, uttröttad, utsliten. Alla matta och tråtta Siälar. BOTVIDI 24Lijkpr. Y
1 b (
1628).
OxBr. 6: 43 1629;
om hästar).
Hon hvilar sin matta fot på några .. Cypresser. NORDENFLYCHT Turt. 3 (
1743).
Står man länge för eldbrasan, blifver man mat, at man knapt kan gå. LINNÉ Diet. 1: 70 (
c. 1750).
Jonas blev plötsligt matt i benen och fick svindel. SIWERTZ JoDr. 46 (
1928). – särsk.
bildl., i ssgn TRUMF-MATT; jfr MATTA v. 1 slutet. [MATT.adj2 2]
2) som uttrycker l. röjer att ngn är matt (i bet. 1). Matta ögon, matt blick. Matt röst. Then som har mask) .. har .. en matt puls. LINDESTOLPE Matk. 18 (
1714); jfr
3. Hans
(dvs. den döende krigarens) öga lyftes opp ibland, / Fast slocknande och matt.
RUNEBERG 2: 63 (
1836).
En matt suck trängde sig .. fram ur den sjukas bröst. ALMQVIST AmH 1: 205 (
1840).
[MATT.adj2 3]
3) om (resultat av) värksamhet: som utföres (är utförd) utan kraft l. styrka l. eftertryck, kraftlös; utan intresse, slapp, lam (se LAM, adj. 4, "tam". HSH 3: 261 (
1747).
Hans predikan, den mattaste som nånsin varit hållen. JGOXENSTIERNA Dagb. 19 (
1769).
(Han) gjorde ett matt försök att hindra dem. ALLARDT Byber. 3: 89 (
1890).
Att (han) på ett mycket matt sätt fullgjort sin skyldighet. VL 1895,
nr 252, s. 2. – särsk.
i fråga om litterär l. musikalisk värksamhet: svag; utan effekt; äv. övergående i bet.: intetsägande; tråkig; talanglös, ointressant. BELLMAN (BellmS) 2: 13 (
1770,
1791)
Litteratur Tidningen börjar bli matt. 3SAH XL. 2: 185 (
1833). Mig förekom det som om stycket vore något tunt och matt instrumenteradt.
NORMAN MusUpps. 39 (
1880,
1888)
Aktsluten (i skådespelet voro) för matta. MOBERG Rosell 190 (
1932).
[MATT.adj2 4]
4) om ngt som förlorat (icke äger) de egenskaper som det under normala förhållanden besitter l. bör besitta; särsk.: som saknar sin normala kraft l. rörelse l. livlighet o. d. – särsk. [MATT.adj2 4.a]
a) (†) om (åker)jord: utsugen; mager. HC11H 15: 27 (
1664).
RISINGH LandB 23 (
1671).
[MATT.adj2 4.b]
b) (
numera mindre br.)
om dryck, i sht vin: som förlorat sin normala (goda) smak; duven, fadd. SWEDBERG Dav. & 62 (1713; om vin). LINDBERG Ölbr. 132 1885;
om öl).
2UB 4: 622 1899;
om vin).
[MATT.adj2 4.c]
c) (
†)
om brunn: som ger blott ringa mängd vatten; sinande. HIÄRNE Suurbr. 130 (
1680).
[MATT.adj2 4.d]
d) (
mindre br.)
med. om projektil: som på grund av för ringa anslagskraft icke (nämnvärt) tränger in i den träffade kroppsdelen. FörhLäkS 1863–64, s. 250.
LbKir. 1: 587 (
1920).
[MATT.adj2 4.e]
e) handel. om börs, marknadsläge o. d.: som präglas av ringa affärslust; motsatt: fast (se FAST, adj.¹ ¹⁴ h, livlig (se LIVLIG, adj.¹ I ⁴ e). SD(L)
1894,
nr 285, s. 7.
Tendensen var .. matt på tisdagsbörsen. SDS 1928,
nr 51, s. 11.
[MATT.adj2 4.f]
f) om (företeelser som förorsaka) sinnesförnimmelser: svag; otydlig; vag; föga l. knappt märkbar. Effter n låter .. (g,) något matt. .. (t. ex.) Singen, siunga. GIESE Sprachm. 1–
3: 10 1730;
t. texten: dunckel).
GROTENFELT Mejerih. 201 1881;
om smak).
HEDLUND Fiolsp. 35
1899;
om ton).
[MATT.adj2 4.g]
g) om färg: icke klar l. skarp l. kraftig; dämpad, blek; äv. i utvidgad anv., om föremål (tyg o. d.): som har dämpad färg. Inga färger kunna .. (så) omärkeligen aftaga från det bjerta til det matta, som (osv.). BERGKLINT MSam. 1: 155 (
1781).
Tyger som blötas i decocten på gälbholts) få deraf en matt, brungul .. färg. BERZELIUS Kemi 5: 621 (
1828).
Matta tyger. BERGQVIST UndPlanRealsk. 163 (
1906).
[MATT.adj2 4.h]
h) om lysande kropp, ljus, sken o. d.: svag, som icke ger starkt ljus. PH 13: 250 1785;
i bild).
Pertans matta flamma. RUNEBERG 2: 14 (
1847).
Skenet blev allt mattare. HAMMAR (
1936).
[MATT.adj2 4.i]
i) i vissa bildl. uttr., om ngts avbild l. återspegling o. d.: blek, svag, färglös. (Mohammedanismen är) en matt skugga af christendomen. MELIN Jesu L 1: 50 (
1842).
(På "Berengaria" är) andra klass i allt .. en mattare avbild av första. SIWERTZ Lat. 15 (
1924).
[MATT.adj2 5]
5) om yta: icke blank l. glänsande, glanslös; om glas: halvgenomskinlig; äv. i utvidgad anv., om föremål: som icke har blank yta. Matt silver l. guld, som gm viss behandling erhållit en matt yta. Matt glasyr (på porslin o. d.). Bouppt Växjö (
1745).
Tumblare med matt förgyldning. BoupptRasbo 1772.
(Lamp-)kupor av matt glas.
LINDER Tid. 34 (
1924).
Matt papper (för kopiering). KROON Reprodukt. 74 (
1935).
Ssgr (i allm. till
5):
–
MATT-BEHANDLA,
-ing. (i fackspr.)
göra (ytan av ngt) matt; mattera; i sht i p. pf. i adjektivisk anv. o. ss. vbalsbst. -ing. SvSlöjdFT 1926, s. 57.
–
MATT-BETS. (
i fackspr.)
för mattbehandling av trä. ENEBERG Karmarsch 2: 527 (
1861).
–
(4 g) MATT-BLEK. (
i vitter stil)
om färg o. d.: matt o. blek. Mattblekt guld. KULLBERG Tasso 2: 107 (
1860).
–
(4 g) MATT-BLÅ.
SNOILSKY 1: 97 (
1874).
–
(4 g) MATT-BRUN.
LAHT 1883,
s. 91.
–
MATT-ETSA. (
i fackspr.)
etsa (glas, metall) så att det får en matt yta; i sht i p. pf. Mattetsadt glas. AHB 131: 87 (
1887).
–
MATT-FERNISSA,
v. i fackspr. fernissa (ngt) så att det får en matt yta. NoK 18: 49 (
1923).
–
(4 g) MATT-FÄRG. (
i fackspr.)
matt färg; färgstoff varmed dylik färg åstadkommes; äv. guldsm. om lösning vari guldsmedsarbeten kokas för att erhålla matt yta. ALMROTH Karmarsch 501 1839;
för metallyta).
ELGE BoktrK 103 (
1915).
HantvB I. 1: 132 (
1934).
–
(4 g) MATT-FÄRGAD.
p. adj. (
föga br.)
som har matt färg; matt. Mattfärgadt siden. Freja 1873,
s. 3.
ÖSTERGREN (
1932).
–
MATT-FÖRGYLLA,
-ning. (i fackspr.)
ge (ngt) en matt förgylld yta; göra (yta) matt förgylld; i sht i p. pf. i adjektivisk anv.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om dylik förgylld yta. (Behandlingen) skadar (icke) mattförgyllningen. Herrmann Lackering 39 (1854). Kannan var utförd i mattförgyldt silfver. TT 1898, Allm.
s. 62.
–
MATT-FÖRNICKLA,
-ing. (i fackspr.)
jfr -förgylla. HantvB I. 2: 178 (
1934).
–
MATT-GLAS. (
i fackspr.,
föga br.)
halvgenomskinligt (mattetsat) glas. CANNELIN (
1921).
HantvB I. 2: 86 (
1934).
jfr: Mattglassökare. PriskurFotogrArtikl. 1900,
s. 232 (om sökare av matt glas på kamera). –
MATT-GLÄNSANDE,
p. adj. RINMAN 1: 803 (
1788).
–
MATT-GLÄTTAD,
p. adj. (
i fackspr.)
om papper. SFS 1924,
s. 854.
–
(4 g) MATT-GRÅ.
LUNDRERG HusdjSj. 219 (
1868).
–
(4 g) MATT-GRÖNT,
n. PT 1900,
nr 301, s. 3.
–
MATT-GULD.
[MATT-GULD.ssg 1]
1) matt guld; anträffat bl. bildl., om matt guldglänsande himmelsfärg. TÖRNEROS Brev 1: 366 1826;
uppl. 1925).
[MATT-GULD.ssg 2]
2) (
i fackspr.)
ämne för framställande av matt guldyta på glas, porslin o. d. AHB 119: 37 (
1884).
HantVB I. 1: 226 (
1934).
–
(4 g) MATT-GULT,
n. Freja 1873,
s. 102.
– (
1)
MATT-HUS. (
†)
konvalescenthem. ZETZELL PVetA 1779,
s. 42.
THOLANDER Ordl. (
c. 1875).
–
MATT-KOKA,
v., -ning.
guldsm. ge (ett metallföremål) matt yta gm kokning i mattfärg. KJELLIN 1177 (
1927).
–
MATT-KOL. (
i fackspr.)
stenkol med matt brottyta; motsatt: glanskol. 2UB 5: 178 (
1902).
–
(4 g) MATT-KRÄPP.
kräpperat matt siden. SvD(A) 1940,
nr 28, s. 5.
–
MATT-LACK. (
i fackspr.)
lack(fernissa) som ger en matt yta. AHB 131: 72 (
1887).
–
MATT-LAV bot. laven Arthonia impolita (Ehrh.) Borr., med matta sporfrukter. ACHARIUS Lich. 56 (
1798)-
–
MATT-POLERA,
-ing. (i fackspr.)
polera (en yta) så att den blir matt. SvTyHlex. (
1851,
1872)
–
MATT-PUNS. (
i fackspr.)
puns som användes för framställning av matta (metall)ytor. ALMROTH Karmarsch 408 (
1839).
–
(4 g) MATT-ROSA,
r. l. m. l. n.
–
(4 g) MATT-RÖD.
RINMAN 2: 1011 (
1789).
–
MATT-SKIVA,
r. l. f. fotogr. på kamera: på ena sidan mattslipad (mattetsad) glasskiva på vilken bilden av föremålet kastas så att den blir synlig (för kontroll av skärpa, omfång o. d.); äv. om celluloidskiva för motsv. anv.; visirskiva. ROOSVAL Schmidt 1 (
1896).
–
MATT-SLINKE bot. algen Nitella opaca C. A. Ag. (vars stänglar åro grumliga o. ogenomskinliga vid betraktande i genomgående ljus). KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 93 (
1907).
–
MATT-SLIPA,
-ning. (i fackspr.)
slipa (ngt, i sht glas) så att en matt yta erhålles; i sht i p. pf. i adjektivisk anv.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om mattalipad yta. Mattslipadt glas. VetAH 1758,
s. 265. Att framställa mattslipning
(på en urfjäder). BERGQVIST o. HELLBERG Horrmann 27 (
1881).
–
(4 g) MATT-SVART,
adj. VetAH 1791,
s. 172.
–
(4 g) MATT-VIOLETT,
adj. QUIDING Hvidehus 227 (
1899).
– (
2)
MATT-ÖGD,
p. adj. som har matta ögon. SvTyHlex. (
1851,
1872)
Avledn. –
mattögdhet ,
r. l. f.
Avledn.
–
MATTHET ,
r. l. f. om förhållandet att vara matt; särsk. [MATTHET.avl 1]
1) till 1; ofta konkretare, om (besvärande) känsla (i hela kroppen) av att vara matt; mattighet; förr åv. i pl., om anfall av matthet, svimningsanfall. HC11H 10: 137 (
1672).
WALLENBERG (SVS) 1: 169 1771;
i pl.).
På eftermiddagen har Febern och mattheten (hos den sjuke) åter ökats. SP 1792,
nr 73, s. 1.
SIWERTZ JoDr. 387 (
1928).
[MATTHET.avl 2]
2) till 2. Matthet i blicken, i rösten. EKELUND Fielding 423 (
1765).
[MATTHET.avl 3]
3) till 3; särsk. till 3 slutet, i fråga om konstnärlig o. d. värksamhet; äv. konkretare. THORILD Gransk. 1784, 1:
27. I det hela röjer sig
(i boken) .. en matthet i uttrycket, som
(osv.).
HÖIJER 4: 325 (
1797).
[MATTHET.avl 4]
4) till 4 g, i fråga om färg o. d.; äv. konkretare. NORRMANN Eschenbg 1: 156 (
1817).
TOPELIUS 23: 95 (
1861).
[MATTHET.avl 5]
5) til 5, i fråga om yta, glans o. d. TT 1871,
s. 119.
HantvB I. 1: 235 (
1934).
Ssgr –
matthets-känsla till matthet 1. LOVÉN Anv. 31 (
1838).
–
MATTNA ,
v. [MATTNA.avl 1]
1) [jfr östsv. dial. mattna, bli utmattad]
till 1, om kroppsdel; i förb. mattna av 1. [MATTNA.avl 2]
2) till 4 g, om färg; i förb. mattna av 2. [MATTNA.avl 3]
3) till 5, om blank yta, glans o. d.: bli matt l. mattare. Landsm. XVIII. 1: 24 (
1912).
Särsk. förb.:
–
mattna av .
[MATTNA.avl 1]
1) till mattna 1, om kroppsdel: bli matt l. mattare. Starka armar mattna af. HEDENSTIERNA Fideik. 245 (
1895).
[MATTNA.avl 2]
2) till 2, om färg: bli svagare. Himlens färgspel mattnar med ens af. NORDENSVAN Skuggsp. 47 (
1884).