MELLRE mäl⁴re, äv. mel⁴-, äv. ³², adj. komp.; o. MELLERSTA mäl⁴ersta, äv. mel⁴-, äv. ³⁰², i m. sg. stundom MELLERSTE -ste, förr äv. MEDELSTA l.
MELLOMSTA osv.
, adj. superl. best.; adv. MELLERST. (komp.: mellre 1886–1922. mildre 1658, 1679. – superl.: meddelst- 1544–1644. med(h)el(l)st- 1541 – c. 1755. middelst- 1545–1723. mi(i)d(h)elst- 1541–1642. medlerst- 1671–1889. midlerst- 1686 – c. 1755. medlast- 1684–1742. medlest- 1541–1898. meddlest- c. 1650– 1669. mellest- 1696. midlast- 1553. mid(h)lest- 1534–1596. melderst- 1701. melerst- 1701. mellerst- c. 1755 osv. millerst- 1619–1807. mellomst- 1615–1716. millomst- c. 1660 ) [fsv.
medlester, midhelster, midhlaster, superl. av
midhal. (se
MEDEL, adj.); i formen mellomste till fsv.
mællom (se
MELLAN); komp. mellre analogibildn. till superl. mellersta]
[MELLRE I]
I) (
föga br.)
komp.: mellerst. Thesse vptalde hafwa alla sine särdeles Hws och Wåningar, vthi then innerste Borggården (i seraljen). Vthi then mildre boo Kockarne. RÅLAMB Resa 72 (
1658,
1679) Den s. k. kubbstolen, som ännu påträffas ända ner i mellre Uppland och södra Dalsland.
Ymer 1922,
s. 281.
[MELLRE II]
II) superl.: som befinner sig (längst in) i mitten av ngt l. (mitt) emellan andra; ss. adv.: mitt i, i mitten. [MELLRE II.1]
1) i fråga om rum l. ordningsföljd l. tid. (I Salomos tämpel voro flera våningar) så at man gick vthaff then nedhersta vp vthi then medhelsta, och vthaff them medhelsta in vthi then öffuersta. Hes. 41: 7 (Bib. 1541).
Medelste leedhen på min högra handh. GYLLENIUS Diar. 141 (
c. 1660).
Den medleste ibland Kong Ludwiks 3. Söner. DRYSELIUS Monarchsp. 308 (
1691).
Mellerst i rummet på lösa bänkar (satt) den nedre (klassen). CFDAHLGREN 4: 128 (
1831).
Mellersta Sverige. Nl LSSON Festd Vard. 67 (
1925). – särsk.
[MELLRE II.1.a]
a) (
numera bl. tillf.)
i uttr. (det) mellersta fingret, långfingret. FLORINUS Voc. 18 (
1695).
AUERBACH (
1911).
[MELLRE II.1.b]
b) [y. fsv. medelste lagh(en)]
hist. i uttr. mellersta lagen, == MEDEL-LAGEN. HALLENBERG Hist. 3: 131 (i handl. fr. 1589).
Den s. k. mellersta lagens bestämmelser om istadarätt. ALMQUIST 1924;
boktitel).
[MELLRE II.1.c]
c) (
†)
i substantivisk anv., i uttr. ngts mellersta, den mellersta delen av ngt. Bådhe .. (trävirkets) endar förtärer eelden, och thes midhelsta brinner vp. Hes. 15: 4 (
Bib. 1541).
En del hjelpa sig med besvär up til dess (dvs. Helikons) medlersta, der de finna et non plus ultra, som stänger dem vägen. CELSIUS PVetA 1768,
s. 7.
[MELLRE II.2]
2) som intager en mellanställning i fråga om egenskaper l. värde o. d. G1R 9: 76 (
1534).
Beste.. Medelste.. Ringeste (loskinn. STIERNMAN Com. 1: 241 (
1574).
Brefwet (från tsaren till konungen i Polen) skrifs opå det största och meddleste realpapperet, medh medelmåttig förgylt Krusering j bräddarne. BARCKHUSEN Cotossichin 40 (
1669).