MELON

© Svenska Akademien, uppdaterad:2008-09-24
[Webbversionen är inte slutkorrigerad.]
SPALT: [M754][tryckt år 1944]
melω⁴n, r. ). m. (l. f.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. ==; pl. -er ((†) == (HovförtärSthm 166O, Verif. 1 a); -en PETREIUS Beskr. 1: 7 (1614)).
( mellon 1675–1803. melo 1579. melon (-oon) 1541 osv. millon 1660–1690. milon 1654–1798 )
[jfr d. melon, t. melone (i ä. t. äv. melûn); av it. mellone, av lat. melo (gen. -ŏnis), förkortning av melopepo, av gr. μηλοπέπων, melon, av μῆλον, äpple, o. πέπων, mogen]

jfr DESMANS-, KANTA­LUP-, MÄRG-, NÄT-, SOCKER-, STEN-, VATTEN-, ÅSNE­MELON.
[1]

1) den stora, runda, saftiga, ätbara frukten av melonplantan; äv. ss. ämnesnamn o. ss. mat­rätt. Saftiga, goda, syltade meloner. Röda, gröna, vita meloner (efter färgen i köttet). Han fick melon till efterrätt.
4Mos. 11: 5 (Bib. 1541).
Melon j miölk. BOLAVI 10 a (1578).
Wänner äre som meloner.. (dvs.) Man pröfwar offta tije, och finner nepligh en som duger. GRUBB 879 (1665). Moos af Millon. RÅLAMB 14: 89 (1690).
SvD(A) 1933, nr 187, s. 8.
– särsk. i utvidgad anv., om frukten av vissa andra arter av familjen Cucurbitaceæ, ävensom av Citrullus vulgaris Schrad., vattenmelon.
VetAH 1786, s. 233.
[2]

2) den från Asien o. Afrika härstammande gurkväxten Cucumis melo Lin.; äv. om den från afrika härstammande växten Citrullus vulgaris Schrad., vattenmelon. Melonen odlas hos oss i drivhus.
SCHRODERUS Comemius 125 (1639).
Sonesson HbTrädg. 554 (1926).
[3]

3) (i sht i Sveal.) bot. o. trädg. elliptiskt för: melonäpple.
ABELIN MTr. 68 (1902).
Sonesson HbTrädg. 352 (1926).
SAMMANSÄTTNINGAR: Ssgr (i allm. till 1):
A
:
(2) MELON-BÄNK. trädg. drivbänk för odling av meloner;

jfr -säng.
VetAH 1741, s. 115.
MELON-ESSENS.
EKENBERG (o. LAN. DIN) 301 (1890).
MELON-FORM; pl. -ar; l. -FORMA, r. l. f. (†) melonliknande form (se d. o. II 1). Hovförtär­Sthm 1736, s. 1101. Stora dubbla Melon formor med Skafft, gångjärn och foth. Därs. 1746 s. 2779.
MELON-FRÖ, n.
( melon- 1697–1872. melone- 1614–1737. me­lons- 1578 ) (numera knappast br.) melonkärna. BOLAVI 79 b (1578).
HbTrädg. 1: 24 (1872).
MELON-GLAS. (†) melonformig glasskål;

jfr -klocka.
BoupptSthm 26/6 (1678).
GbgNyh. 1799, s. 286.
MELON-GLASS. kok.
MELON-GURKA. (†) === -kurbits. Ll LJEBLAD Fl. 66 (1798).
MELON-HATT.
[jfr d. melonhat]

(i vissa trakter) styv, rundkullig hatt, kubb,"plommonstop".
HALL­STRöM VilsnT 48 (1894).
En ung herre i livrock och melonhatt. SIWERTZ Barn. 207 (1915).
(2) MELON-HUS. växthus för odling av meloner.
RÅLAMB 14: 148 (1690).
MELON-KAKTUS.
[jfr d. melonkaktus]

om melonformade kaktusarter, i sht av släktet Melocactus DC, "melontistel", "negerhuvud". HbTrädg. 7: 200 (1883).
(2) MELON-KAST, r. l. m. i sht trädg. drivbänk l. mindre drivhus för melon­Odling; jfr kast, sbst.² ⁵. CENTERWALL Hellas 402 (1888).
MELON-KLOCKA.
[jfr d. melonklokke]

(†) melon­formig, kupig glasskål;

jfr -glas.
OrdnLilleTull. 1666, s. G 4 b. GbgNyh. 1798, s. 158.
MELON-KOMPOTT. kok.
HAGDAHL Kok. 1049 (1879).
(2) MELON-KUR; pl. -ar. trädg. liten bänklåda (med ett enda fönster) för odling av meloner; jfr kur, sbst.² i. LUNDSTRö M Trädg. 1: 45 (1831).
MELON-KURBITS. gurkväxten Cucur­bita melopepo Lin., med melonliknande fruk­ter, turbanpumpa; äv. om frukten;

jfr -gurka, -pumpa. LYTTKENS Växtn. 138 (1904).
MELON-KÄRNA, r. l. f., förr äv.
-KÄRNE
. RÅLAMB 14: 21 (1690).
(2) MELON-LYFTARE, r. l. m. trädg. holkformat redskap varmed melonplantor m. m. lyftas upp ur jor­den o. omplanteras, planteringsholk. AHLlCH 120 (1722).
MELON-MOS. kok.
RÅLAMB 14: U 3 b (1690).
(2) MELON-MÖGEL bot. slemmig mögelsvamp av släktet Fusarium, som parasiterar på melon­plantan. SvUppslB l 0: 561 (1932).
MELON-OLJA, r. l. f. en ljusgul, luktlös o. välsmakande olja som erhålles av meloner o. användes som matolja samt inom tvålfabrikationen.
(EKENBERG o.) LANDIN (1892).
(jfr 2) MELON-PLANTA, r. l. f. LUND­BERG Träg. 55 (1754).
MELON-PLÅSTER, se melot-plåster.
MELON-PUMPA, r. l. f. == -kurbits. MöLLER 2: 372 (1785).
(2) MELON-RANKA, r. l. f. MöLLER 1785; under melonenranken).
MELON-SKIVA, r. l. f. skiva skuren ur en melon. Han åt en stor melonskiva med socker.
LIND (1749).
(2) MELON-SKOLA, r. l. f. (†) trädg. driv­bänk (med ett l. två fönster) vari melonplantor uppdragas;

jfr -kur.
AHLICH 119 (1722).
LUND­BERG Träg. 54 (1754).
MELON-SYLT.
DA 1824, nr 52, s. 6.
(2) MELON-SÄNG. trädg. == -bänk.
LIND (1749).
MELON-TISTEL. (†) == -kaktus.
Oldendorp 1: 191 (1786).
MELON-TRÄD.
[jfr d. melontræ]

bot. det från Sydamerika här­stammande trädet Carica papaya Lin., med ät­liga, melonliknande frukter, papayaträd. LINNÉ Diet. 2: 194 (c. 1750).
PT 1911, nr 293, s. 3.
(jfr 2) MELON-VÄXT, r. l. f. (mindre br.) == -planta
DALIN (1853).
Sonesson HbTrädg. 490 (1926).
MELON-ÄPPLE.
[efter t. me­lonenapfel]

(i sht i Sveal.) bot. o. trädg. viss äpple­sort av oval form;

jfr citron-äpple 2.
ENEROTH Pom. 2: 88 (1866).
Sonesson HbTrädg. 423 (1926).
B
(†):
MELONE-FRÖ.

se A.
C
(†):
MELONEN-VATTEN.
( melonen- 1650. me­lons- 1578 ) avkok på melon. BOLAVI 91 b (1578). Hildebrand MagNat. 31 (1650).
D
(†):
MELONS-FRÖ,

se A.
MELONS-VATTEN,

se C.