MEJA mäj³a², v., förr äv. MAJA,
v.² -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.). ( maj- (may-) 1761–1828. mej- (meij-, mey-, mäij-, mäj-, mäy-) 1640 osv. ) [jfr fsv. mäiare, mejare; liksom d. meje av mnt. meien; jfr fht. maen (t. mähen) feng. mawan (eng. mow); besläktat med lat. metere, meja, skörda, gr. ἀμάειν, meja, samt MAD]
[MEJA.v 1]
1) skära l. slå (säd l., mera sällan, gräs) med lie l. annat slåtterredskap; äv. i utvidgad anv., med avs. på sädesfält l. äng.
Linc. (
1640).
RISINGH LandB 27 (
1671).
(Skörde-)Maskinen .. mejar 2/3 tunnland .. i timmen. TT 1871,
s. 266. Segt hö är ondt att meja.
GRANLUND Ordspr. (
c. 1880).
(På åkergärdet) gingo drängarne och mejade korn. HEDENSTIERNA FruW 74 (
1890).
RICKSON JerB 3: 122 (
1928).
Anm. Ordet, som är allmänt brukligt som litterärt ord, användes i folkligt spr. bl. i vissa landsdelar. särsk.
[MEJA.v 1.a]
a) bildl. CYGNÆUS 8: 59 (
1842).
En illa mejad svart skäggbotten. RYDBERG 8: 222 (
1874).
HEIDENSTAM NDikt. 170 (
1899,
1915)
[MEJA.v 1.b]
b) (
†)
hippol. oeg., i fråga om en hästs sätt att gå: göra en cirkelrörelse utåt med (ngt av) benen. TIDÉN Bosk. 3 (
1841).
WRANGEL HbHästv. 763 (
1886).
[MEJA.v 2]
2) mil. avgiva eld under förskjutning fram o. tillbaka i sidled av eldens riktning; numera bl. i fråga om kulspruta l. kulsprutepistol. 2NF 16: 1300 1912;
om artilleripjäs).
ExInf. 1927,
s. 74.
Särsk. förb. – (
1)
MEJA AV ¹⁰ ⁴. skära, slå; äv- bildl.: skära av (ngt). LINNÉ Gothl. 338 (
1745).
STRINDBERG NSvÖ 1: 11 1906;
bildl.). jfr avmeja.
–
MEJA NED ¹⁰ ⁴ l. NER ⁴. Meja ner arma växter, som inte vore mer än halvvuxna. LAGERLÖF Körk. 187 (1912). särsk. bildl.; särsk. med avs. på soldater o. d.: hugga l. skjuta ned i massa.
TEGNÉR (WB) 1: 98 (
1806).
Icke ett skott lossades förrän på 200 m., men då formligen mejades det anfallande rytteriet ned till sista man. IllMilRevy 1898,
s. 80.
Avledn. (till
1):
–
MEJARE ,
sbst.¹ m. [fsv. mäiare]
person sem mejar, slåtterkarl. Linc. Gg
3 b (
1640).
MOBERG Sedebetyg 385 (
1935).