META me³ta², v.¹ -ade. äv. (i vissa trakter, vard. o. bygdemålsfärgat) mette met³e², mett met⁴, mett. vbalsbst. -ANDE, -NING (se avledn.); -ARE (se avledn.); jfr METE ( meta (-ee-, -th-) 1551 osv. metta 1654. mäta c. 1670–1749. – ipf, -ade GYLLENIUS Diar. 294 (c. 1670 ) osv.; mette (-ee-) BUREUS Suml. 44 (c. 1600), ÖSTERGREN (1932); sup. metat LIND (1738) osv.; mett MOBERG Gr. 239 (1815), ÖSTERGREN (1932). p. pf. metad LIND (1738) osv.; mett MOBERG Gr. 239 (1815))

[jfr fsv. metekroker, -madhker, -vak; jfr d. mede; säkerl. samma ord som sv. dial. meta, sikta, nor. dial. meita, göra siktande l. stickande rörelser, o. trol. samma ord som isl. meita, skära, got. maitan, hugga, skära (jfr MEJSEL, MES sbst.³,). – Jfr MET, META, sbt.¹, METE, METING (se avledn.)]

[META.v1 0]

fiska med spö l. handsnöre (dörj) o. krok, bedriva mete, angla; äv. med obj. betecknande det som fiskas; äv. i utvidgad anv., om andra fiskemetoder, t. ex. med slant, ståndkrok, drag; äv. med avs. på kräftor o. d.: fånga (med spö l. håv). Meta med l. på mask. Meta med spö. Meta abborre, mört, torsk. Sitta, stå och meta. G1R 22: 96 (1551). Om dagen åto wij bär och om nätterna metta vi kräffiter. EKEBLAD Bref 1: 352 1654; rättat efter hskr.). Det äro åtskillige sätt at meta, såsom med spö, ref och krok, som egenteligen kallas meta ..; sedan metas ock med Drag ..; äfven med Slant och Stand-krokar. SCHULTZE Fisk. 126 (1778). Om hösten, då man håller till på djupare vatten, metar man på känn. Landsm. 1926, s. 40. – jfr SLÄP-, TJUV-, VINTER-META. – särsk.

[META.v1 .a]

a) i ordspr. o. d. Flijtigt meeta, får någon betha. GRUBB 209 (1665). Den metar intet illa, som får sin krok igen. RHODIN Ordspr. 26 (1807). Det är fåfängt läsa utan bok och meta utan krok. Därs. 38. särsk. i uttr. meta med guldkrok(ar) o. d., se GULD-KROK

[META.v1 .b]

b) (föga br.) i uttr. meta efter (fisk), meta. IERICI Colerus 1: 161 (c. 1645). Jagh mätade effter fisk j then lilla kärnen. GYLLENIUS Diar. 294 (c. 1670). AUERBACH (1911).

[META.v1 .c]

c) (i Norrl.) mer l. mindre nedsättande i fråga om strömmingsfiske med sköt: provkasta med en sköt för sig för att ta reda på var strömmingen finns. Landsm. 1926, s. 21.

[META.v1 .d]

d) i uttr. meta lake l. lakar, se LAKE sbst.², ¹ slutet.

[META.v1 .e]

e) i uttr. meta ngns skål, se SKÅL.

[META.v1 .f]

f) i utvidgad anv.: fånga l. hämta (ngt) ss. vid metning; fiska upp. FORSIUS Fosz 250 (1621). Corallen Röd then man uhr Botnen metar. SPEGEL GW 96 (1685). (Prosten) Pettersson metade bit på bit ur en sillåda. MÅNSSON Rättf. 2: 332 (1916).

[META.v1 .g]

g) bildl. Frateretto ropar på mig och säger att Nero metar i mörksens sjö. HAGBERG Shaksp. 11: 90 (1851). (De gamla) sitta och meta i lifvets flod. FRÖDING NDikt. 109 (1894).

Särsk. förb.

– META FRAM ¹⁰ ⁴. (ngt vard.) till f: dra l. ta l. leta fram (ngt); leta rätt på (ngt). HÖGBERG Utböl. 1: 58 (1912).

– META TILL SIG ¹⁰ 4 ⁰. (numera föga br., ngt vard.) till f.: snappa l. lura till sig, knipa sig (ngt), "fiska åt sig". En opfilad krok, at meta til sig pengar med. SÄFSTRÖM Banquer. Bb 2 a 1754; om en utlovad tidskrift). WETTERBERGH SamhKärna 2: 4 (1857). KLINT (1906).

– META UPP ¹⁰ ⁴, äv. OPP ⁴. fiska upp (ngt) gm metning; "dra upp". SvSaml. ³–6: 82 (1764; med avs. på kräftor). "Godt att få någon klo" – sa' bonden, metade upp en groda. HOLMSTRÖM Sa' han 33 (1876). Då han metat upp sin första mört. LINDQVIST Dagsl. 3: 187 (1904).

särsk. (vard.) bildl.: fiska (upp); (lyckas) få tag i. Meta upp prenumeranter. LIVIJN 2: 365 (c. 1840).

– META ÅT SIG ¹⁰ 4 ⁰. (numera föga br., ngt vard.) till f, == meta till sig. HÖGBERG Vred. 2: 252 (1906).

Ssgr

– MET-BETE, n. (i vissa trakter) agn som användes vid metning. WETTERHOFF Skog 1: 84 (1883).

– MET-DAG. (i vissa trakter) . == metardag. Christi himmelsfärdsdag kallar fiskaren den första metdagen. SkandFisk. 5 (1836).

– MET-DON, n. ( met- 1735 osv. mete- 1778 ) redskap l. tilibehör (spö, rev, krok o. d.) för metning, metredskap, angeldon. WRANGEL TessPal. 33 (i handl. fr. 1735).

– MET-DONING. metdon, metspö med rev o. krok. TurÅ 1897, s. 83. LEVANDER FattFolk 50 (1934).

– MET-FISKE. fiske med metkrok, metning, angelfiske. NILSSON ÅrsbvetA 1829, s. 81. Abborrens) glupskhet gör den till en behaglig fisk vid metfiske. LILLJEBORG Fisk. 1 53 (1881).

– MET-GRUND, n. grunt ställe i hav l. insjö där det är gott om fisk o. där man därför med fördel metar. DALIN (1853).

– MET-HYNDA, r. l. f. (i vissa trakter) == -släde. SkandFisk. Bih. 18 (1837).

– MET-HÅV. (i vissa trakter) fiskhåv, sänkhåv. SCHULTZE Fisk. 112 (1778).

– MET-KOJA, r. l. f. (†) koja använd vid isfiske. VexiöBl. 1827, nr 16, s. 2.

– MET-KROK. ( met- 1699 osv. mete- 1527–1818 )

[fsv. metekroker]

krok att meta fisk med, fiskkrok, angel. HELSINGIUS (1587). Metekrokar .. agnade med matskar eller små fiskebetar. BROMAN Clys. 3: 578 (c. 1740). särsk. a) bot. i utvidgad anv., om metkroksformad, hullingförsedd del av hår på vissa växter. ArkBot. III. 5: 28 (1904). b, bildl. G1R 4: 359 (1527). Girighet är Satans bäste Metekrok. VexiöBl. 1818 nr 37, s. 3. Ha ögonen till metkrok. HÖGBERG Storf. 23 (1915).

Ssgr (till -krok a, bot.):

– metkrok(s)-hår. ArkBot. IV. 18: 22 (1905).

– metkrok(s)-spets. metkroksliknande spets på växthår. ArkBot. III. 5: 28 (1904).

– MET-LYCKA, r. l. f. tur l. framgång med metning(en). På .. (Christi himmelsfärd-sdag) skall man meta ifrån morgon till qväll; den, som det gör, får sedan god met-lycka hela året. HYLTENCAVALLIUS Vär. 1: 293 (1864).

– MET-MASK; pl. -ar. ( met- 1639 osv. mete- 1538–1760 )

[fsv. metemadhker]

[MET-MASK.ssg 1]

1) mask som användes ss. agn vid metning; i sht om daggmaskar, huvudsakligen Lumbricus terrestris Lin. VarRerV 53 (1538). Metmatkar äre i Dyngehöghen. SCHRODERUS Comenius 217 (1639). Pulveriserade Meet-Matker (i hästmedivin). RÄLAMB 13: 147 (1690). Du döljer något, sa aborren till metmasken. Upsala(A) 1927, nr 39, s. 6.

[MET-MASK.ssg 2]

2) (†) masken Ascaris lumbricoides Lin., spolmask. Alm(Gbg) 1760, S. 28. ROSENSTEIN BarnSj. 296 (1764).

Ssgr:

– metmask-olja, r. l. f. (-maske- 1748) (förr) farm. gm kokning beredd olja av daggmaskar, använd ss. ingrediens i vissa salvor. ApotT 1698, s. 52. FISCHERSTRÖM Mäl. 232 (1785).

– metmask-pulver. (-maska- c. 1645) (förr) farm. pulver av torkade o. sönderstötta daggmaskar, använt ss. ingrediens i salvor. IERICI Colerus 2: 311 (c. 1645).

– metmask-salt, n. (förr) farm. berett gm en förflyktningsprocess. ApotT 1698, s. 69. Därs. 1739, s. 66.

– metmask-spiritus. (förr) farm. beredd av torkade maskar med sprit (konjak). PA 11: 306 (1777).

– MET-PLATS. metställe. Balk Idr. 2: 280 (1887).

– MET-RAFT. (i vissa trakter) metspö. BoupptVäxjö 1846.

– MET-REDSKAP ~⁰² l. ~²⁰. metdon. NORDENSKIÖLD Vega 2: 234 (1881).

– MET-REV, r. l. m. ( met- 1738 osv. mete- 1587–1778 ) snöre med krok(ar) för metning. HELSINGIUS (1587).

Ssgr:

– metrevs-tafs. 2NF 9: 1178 (1908).

– metrevs-vinda, r. l. f. vinda varpå metrev upplindas. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 187. SlöjdBl. 1888, nr 12, s. 3.

– MET-SKOVEL. skovel som vid metning o. utsättande av ståndkrok i isvak användes för att rensa vaken från sönderhackad is. SkandFisk. Bih. 18 (1837).

– MET-SLÄDE. släde som vid metning i isvak användes som sittplats o. för förvaring av redskapen o. den fångade fisken. SkandFisk. 7 (1836).

– MET-SNODD, r. l. m. l. f. ( -sno 1784. -snod 1836 ) (i vissa trakter) metrev. BoupptVäxjö 1784. Därs. 1883.

– MET-SNÖRE. (†) metrev. Orrelius (1797).

– MET-SPÖ. ( met- 1738 osv. mete- 1587–1773 ) mer l. mindre sinnrikt förfärdigat spö l. böjlig stång av trä, metall o. d. vari metreven fastgöres; ofta med inbegrepp av rev o. krok. HELSINGIUS (1587). Går Qvinfolk öfver metespö, nappar ej Fisken. FERNOW Värmel. 257 (1773). GFiskaren 20 (1845).

Ssgr:

– metspö-fiske. BERGMAN Lappk. 140 (1904).

– metspö-rulle. (i fackspr.) på metspö fäst rulle varpå reeven upplindas. SCHRÖDER Fiske 85 (1900).

– MET-STEN. (tilif.) sten ute i l. vid sjön, på vilken man brukar stå o. meta. LAGERLÖF Liljecr. 41 (1911).

– MET-STÅNG. ( met- 1925. mete- 1640 ) (i vissa trakter) metspö. Linc. (1640; under arundo). SkrGbgJub. 19: 225 (1923).

– MET-STÄLLE. ( met- c. 1755 osv. mete- 1681–1778 ) ställe där man metar, metplats. VERELIUS 285 (1681). UpprFiskaren 51 (1847).

– MET-SUGGA, r. l. f. (i vissa trakter) == -släde. SkandFisk. Bih. 18 (1837). VL 1897. nr 131, s. 3.

– MET-SÄNKE. sänke på metrev. SKN 1844, s. 148. Nu brukas bly till metsänken. NILSSON Ur. 1: 176 (1866).

– MET-TID. ( met- 1845. mete- 1778 ) tid då metning bedrives l. lämpligen bör bedrivas. Emellan Pingst och Olofsmässan är den bäste Metetid. SCHULTZE Fisk. 126 (1778).

– MET-TRÄ, n. (i vissa trakter) kort, enkelt, ofta böjt metspö av trä (vanl. använt vid vinterfiske). SkandFisk. 7 (1836). IdrFinl. 2: 154 (1905).

– MET-VAK, r. l. f.

[fsv. metevak]

isvak vari man metar. SCHULTZE Fisk. 127 (1778).

– MET-VIND. (tillf.) jfr -väder. Hoppas på en god metvind. WETTERHOFF Skog 1: 88 (1883).

– MET-VÄDER. lämpligt för metning. MODIN GTåsjö 218 (1916).

(†):

– METE-DON, se A.

– METE-HORN. horn vari man samlar metmaskar. Bli så rädd, att man kan krypa in i ett metehorn. GRANLUND Ordspr. (c. 1880).

– METE-KROK,

– METE-MASK,

– METE-REV,

– METE-SPÖ,

– METE-STÅNG,

– METE-STÄLLE,

– METE-TID, se A.

– METE-TRÅD. metrev, metsnöre. WOLLIMHAUS Ind. (1652).

– METE-TYG. metdon, metredskap. TISELIUS Vätter 1: 122 (1723).

Avledn.

– METARE , m.||ig. person som metar l. har till yrke l. sysselsättning att bedriva metning. HELSINGIUS (1587). Allt från ungdomen var han en ifrig metare. DAHLGREN 1Ransäter 248 (1905).

– metar(e)-dag. (i vissa trakter) i uttr. den första metardagen, den första dagen på året (vid l. efter islossningen) då metning med framgång kan bedrivas; jfr met-dag. HAMMARSTRÖM Sportfiske 285 (1925). Fof 1941, s. 42.

– metar(e)-kräfta. kräfta som är i begrepp att ömsa skal o. därför är mjuk o. lämplig till agn. Balck Idr. 2: 279 (1887).

– metar(e)-sko, r. l. m. (i fackspr.) vid metning ss. sportfiske använd sko med spikar un der sulan för att förhindra halkning på slippriga stenar o. d. BALCK Idr. 2: 350 (1887).

– metar(e)-täfsa, r. l. f. (i vissa trakter) metsläde. SkandFisk. Bih. 18 (1837).

– METE , se d. o.

– METING , m. (†)

[METING.avl 1]

1) metning?; mjöl. konkret: metdon? Med Not är Lefren fådd åg äy med någon Meting. TrenchierB 75 1696; i leverrim; rimmande med Gieting); möjl. till 2.

[METING.avl 2]

2) metmask. Beröm tigh Metingh, tin Fadher war en Kåålmacht (dvs. kålmask). BALCK Es. 215 1603; t. orig.: Räuplein).

– METNING , r. l. f. metande. VERELIUS 144 (1681). UpprFiskaren 47 (1847). jfr lax-, sarv-metning.

Ssgr:

– metnings-konst. Balk Idr. 2: 238 (1887).

– metnings-rätt, r. l. m. rätt att meta. SANDSTRÖM NatArb. 1: 229 (1908).

– metnings-sätt. SkandFisk. 7 (1836).