MERINO meri⁴nω l. -o, äv. -å, i bet. 1 m. l. r., i bet. 2, 3 r. (l. m.) (SthmModeJ 1851, s. 16, osv.) ((† n. SthmModeJ 1852, s. 7, ÅSTRAND (1855)); best. -n (SthmModeJ 1851, s. 16, osv.) ( ss. n. merinoet SthmModeJ 1852, s. 7; pl. -s (AJourn. 1814, nr 177, s. 1 (i bet. 1, QLm. 1: 74 1833; i bet. 3) osv.); i bet. 3 förr äv. MERINOS,
n. (SPF 1823 s. 247); pl. -er (SthmModeJ 1851, s. 95 (: Merinos'erna, best.)). ( merino 1814 (: Merinos, pl.), 1824 (: Merino-Shavl) osv. merinos, sg. 1815–1889. merinong 1848 (: MerinongsSchvalar)) [jfr d. merino, äv. merinos, t. o. eng. merino, fr. mérinos; av span. merino, av ovisst urspr.]
[MERINO 1]
1) (
numera mindre br.)
merinofår. AJourn. 1814,
nr 177, s. 1.
VerdS 12: 45 (
1889).
CANNELIN (
1921).
[MERINO 2]
2) merinoull. 2NF (
1912).
BonnierKL (
1925).
[MERINO 3]
3) (
förr)
visst slags kyprat kamgarnstyg, eg. av ull från merinofår; äv. om liknande tyg i halvylle. JournKonstModSed. 1815,
s. 43.
Ridklädning av svart merino med vita manschetter och krage. SÖDERHJELM Prof. 373 (cit. fr.
1866).
GHT 1889,
nr 250 B,
s. 1. KarlJohStil. 40
1924;
om förh. under empiretiden).
Ssgr –
MERINO-ARTAD, äv.
MERINOS-ARTAD,
p. adj. ( merino- 1855 osv. merinos- 1860–1864 ) [MERINOS-ARTAD.ssg 1]
1) till 1. Kardullsfåren skulle .. kunna kallas merinosartade. SJÖSTEDT Husdj. 1: 287 (
1860).
[MERINOS-ARTAD.ssg 2]
2) till 2. Merinosartad ull. SFS 1864,
nr 73, s. 6.
[MERINOS-ARTAD.ssg 3]
3) (
förr)
till 3. Merinoartad väfnad. ÅSTRAND (
1855).
– (
3)
MERINO-ATLAS. (
förr)
visst slags tyg; jfr atlas, sbst.⁵ ². SthmModeJ 1845,
s. 95.
– (
1)
MERINO-BAGGE,
m. l. r. ( merinos-) jfr -får samt bagge, sbst.¹ I. FLORMAN Hushållsdj. 53 (1834). – (jfr.
1)
MERINO-FÅR.
( merino- 1855 osv. merinos-- 1823–1936 ) får tillhörande en från Spanien införd fårras med mycket fin ull. RETZIUS BrFlorman 26 (1823).
– (
1)
MERINO-GUMSE.
( merino- 1900 osv. merinos- 1814–1885 ) jfr -får. AJourn. 1814,
nr 177, s. 1.
– (
1)
MERINO-RAS,
r. ( merino- 1926 osv. merinos- 1826–1894 ) jfr -får. LdVBl. 1826,
nr 15, s. 4.
– (
3)
MERINO-SCHAL.
(merino- 1824–1855. merinos- 1848 ) (
förr)
DA 1824,
nr 6,
Bih. s. 2.
– (
3)
MERINO-SYRTUT.
( merinos-) (
förr)
MagKonst 1825,
s. 56.
– (
1)
MERINO-TACKA,
f. l. r. ( merino- 1900 osv. merinos- 1923 ) jfr -får. – (jfr
3)
MERINO-TYG.
(merino- 1845–1891. merinos- 1833–1891 ) (
förr)
QLm. 1: 80 (
1833).
– (
1)
MERINO-ULL.
( merino- 1820 osv. merinos- 1843–1936 ) ull från merinofår; äv. oeg., om liknande ull från andra fårraser.
SC 1: 144 (
1820).