MERAFTON me³r~af²ton l. ⁴~¹⁰, äv. MEDAFTON me³d~ osv., förr äv. MIDAFTON, r. l. m.; best. -en, vard. äv. (utom i södra Sv.). ==; pl. -aftnar. ( med- 1595–1916. me(h)r- 1668–1935. mid(h)- 1561–1847. Se för övr. AFTON)

[fsv. miþer aptan, miþaptan, sv. dial. meraftan, meaftan; jfr nor. dial. meræfta, isl. miðr aptann; av fsv. miþer (varav formen merutvecklats) resp. miþ- (se MID-), o. AFTON]

(i sht i fråga om ä. förh., i vissa trakter)

[MERAFTON 1]

1) viss tidpunkt under eftermiddagen (eg. mitten av den del av dygnet som i ä. tid kallades afton; se d. o. 1, i fsv. o. ä. nysv. tid ungefär kl. 6 e. m., i senare tid en ngt tidigare tidpunkt, vanl. ungefär kl. 5 e. m.; numera nästan bl. med anslutning till 2. Ther bleff een skarp törning then ther begyntes tideliga om morgonen och warade in till midaffton. SVARTG1 50 (1561). Det led emot merafton. MOBERG Rask. 111 (1927); jfr 2.

[MERAFTON 2]

2) lättare måltid som ätes (ss. mellanmål mellan middagen o. kvällsmålet) vid "merafton" (i bet. 1). LÖNQVIST Bara 4 (1775). Sågel och brö te merafton på begrafnings dagen. BoupptVäxjö 1807. SAHLIN SkånFärg. 124 (1928).

Ssgr(i sht i fråga om ä. förh., i vissa trakter): (jfr 2)

– MERAFTON-KAFFE l. MERAFTONS-KAFFE. kaffe som serveras vid "merafton" (ss."meraftonsmål"). MOBERG Rask. 111 (1927).

– (jfr 2) MERAFTON-MAT. Landsm. VIII. 2: 13 (1891).

– (jfr 2) MERAFTON-MÅL. 3SkånS III. 1: 56 (1894).