MID- mi³d~, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) MED- me³d~, förr äv. MIDJA- l. MEDJA- l. MIDJE- l. MEDJE-. ( me(e)d(h)- 1584 (: medhsporr) – 1896 (: meddjupet). medd- 1642 (: meddålder). media- c. 1620 (: media gårdhen). medie- 1542 (: medie åhn) – 1640 (: Mediestråten). mi(i)d(h)- 1525 (: midwæges) osv. midd- 1644 (: middwatnes). midja- 1816 (: midja-gården). mid(h)je- (-ie-) 1595 (: Midiedeelen) – 1642 (: Midiebandet). mäd- 1673 (: Mäd-Åldren))

[fsv. midh-, miþ-, midhio. (i ssgr, t. ex. midhalder, miþdagher, midhio alder); jfr d. mid., midie-, isl. mið-; till fsv. miþer, adj., som befinner sig i mitten l. bildar mittparti, motsv. fd. mith, isl. miþr, got. midjis, fsax. middi, fht. mitti, feng. midde; av en germ. stam miðja.; jfr MED prep., MEDEL, sbst. o. adj., MIDJA, MITT, sbst.; besläktat med lat. medius (jfr MEDIA, MEDIUM) o. gr. μέϱος (jfr MESOPOTAMISK)]

[MID- 0]

i ssgr för att beteckna ngt ss. befintligt i mitten av ngt (l. mellan de yttersta delarna av ngt) l. ss. utgörande den mellersta delen l. mittpunkten av ngt: medel-, mitt-.

Ssgr

– MID-AFTON, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) MED-AFTON, se merafton.

– MID-DAG,

se middag.

– MID-DJUP, n. ( med-) (bygdemålsfärgat) djup i mitten av ett vattendrag. AktsamlKungsådreinst. 190 (1686 ).

JmtP 1896, nr 107, s. 1.

– MID-FASTA, se d. o.

– MID-FJORDS, adv. ( mid-) sjöt. mitt i fjorden. SUNDÉN (1887).

– MID-GER l. -GERE. (medger 1640–1652. medgere 1700 ) (†) mellangärde. Linc. (1640). Hamb. (1700).

– MID-GÅRD. (midgard 1747–1789 (: Midgardsormen))

[efter isl. miðgarðr]

mytol. borgmur som gudarna till skydd mot jättarna uppförde av jätten Ymers ögonbryn runt omkring jordens mellersta del; vanl. om det av denna mur hägnade området, människornas värld; jfr midje-värld(en). DALIN Hist. 1: 157 (1747). AFZELIUS SæmE 1 (1818). jfr: Om Sweriges nampn. Midium-Gard det är afgrunden, Hell, eller Jordennes nedersta, och enda. RUDBECK Atl. 1: 531 1679; rubrik). Jfr B.

Ssg:

– midgårds-orm(en).

[efter isl. miðgarðsormr]

mytol. en orm som var son av Loke o. jättinnan Angerboda o. som av gudarna kastades ned i världshavet, där den växte så att den kunde lägga sig i ring kring jorden o. bita sig i stjärten. DALIN Hist. 1: 128 (1747) BOTIN Hist. 1: 92 (1789). Som midgårdsormen var ditt tal, / Förty det – hade ingen ände. E FORSSBERG (1894) hos LINDER Sällsk. 91.

– MID-LAND. ( med- 1768. mid- 1768 ) (†) i sg. best.: den del av Öland som ligger mellan de båda landborgarna. Åhstrand Öl. 14 (1768).

Avledn.

– midlands , adv. (†) på "midlandet". Alt det vatten, som samlar sig midlands af Rägn och Snö, (måste) oundvikeligen .. draga sig dit som lågast är. Åhstrand Öl. 15 (1768).

– MID-LINJE(N). ( mid-) (†) ekvator. ANDERSSON Verldsoms. 2: 6 (1854). LfF 1874, s. 342.

– MID-LJUD. ( mid-) språkv. inljud. SÄVE GutnUrk. 62 (1859). NOREEN VS 1: 409 (1905).

– MID-LJUDANDE, p. adj. ( mid-) språkv. som står i midljud. Midljudande f. AntT X. 1: 29 (1887). NOREEN VS 2: 118 (1907).

– MID-LÅR, n. ( med-) (†) mitt(en) av låret. Föll då Sniö – diuper til Mans med-lår. BROMAN Glys. 1: 360 (1714).

– MID-LÄNDSK. ( med- 1679–1740. mid- 1734 – c. 1755 ) (†) == medel-ländsk. RUDBECK Atl. 1: 67 (1679). SCHULTZE Ordb. 3069 (c. 1755).

– MID-NATT, se d. o.

– MID-PUNKT. ( mid-) (†) medelpunkt. JGOXENSTIERNA 5: 306 (c. 1817).

– MID-RIM. ( mid-) metr. assonans (som icke berör ett ords slutljud), inrim. NF 1: 1231 (1876). SvUppslB 2: 589 (1929).

– MID-SKEPP. ( mid-)

[MID-SKEPP.ssg 1]

[jfr midskepps]

(föga br.) sjöt. mellersta delen av ett fartyg. LING As. 350 (1833). LINDWALL Jakt 68 (1916).

[MID-SKEPP.ssg 2]

2) (föga br.) byggn. == mitt-skepp. RYDBERG Ath. 218 (1876). EICHHORN KonstH 34 (1881).

– MID-SKEPPS,

– MID-SOMMAR, se d. o.

– MID-SPÅR. ( med-) (†) ekliptika. Luth Astr. 42 (1584). Därs. 43.

– MID-STRÖMS, adv. (mid-)

[fsv. miþströmis; jfr fsv. miþströmber, mellersta delen av en ström]

i (l. över) mittpartiet av ett vattendrag; jfr mitt-ströms. "Press Association" meddelar, att ett aeroplan setts flygande uppför Temsen midströms på höjden af Gravesend. Upsala 1915, nr 16, s. 4.

– MID-SUNDS, förr äv. -SYNDIS . ( mid-. -sundes 1563. -sunds 1897 osv. -syndis 1552 )

[fsv. midhsundis, mit syndhis; jfr isl. miðsyndis]

i (l. över) l. till mitten av ett sund (l. vattendrag); jfr mitt-sunds. AktsamlKungsådreinst. 56 (1552). Då "Drott" hunnit midsunds, på gränsen mellan svenskt och danskt territorium, hissades trikoloren vid sidan om kungsflaggan. PT 1897, nr 199, s. 2.

– MID-VATTENS l. -VATERS, adv. (mid-vatnes 1644. -vattens 1910 osv. -vaters 1815–1897 )

[jfr fsv. miþvatn, mellersta delen av en å l. ett sund; i formen -vaters efter holl. middewaters]

i sht sjöt. i mitten av ett vatten l. en farled. MÅNSSON Siöb. 5 (1644). Gränslinjen (går) midvattens genom (sjön Satisjaure) .. i riktning västnordväst till sjöns västra ända. SvNat. 1910, s. 34.

– MID-VINTER, se d. o.

– MID-VÄG(EN). ( mid-)

[jfr fsv. midhvägh, adv., mitt]

(†) bildl.: medelvägen. LPETRI Dryck. D 7 b (1557). Hålla midhwäghen. DENS. ChrPina E 6 a (1572). Jfr C.

– MID-VÄGS l. -VÄGES. (med- 1798. mid- 1525–1605. -väges 1525–1605. -vägs 1798 )

[fsv. midhväghis, i mitten; jfr mnt. midweges]

(†)

[MID-VÄGS.ssg 1]

1) eg.: i l. på mitten av vägen; anträffat bl. i bildl. anv.; jfr -väg(en). Wandra midhwäghes. LPETRI Dryck. D 8 b (1557).

[MID-VÄGS.ssg 2]

2) på halva vägen, halvvägs. G1R 2: 216 (1525). Mellan kyrkan och Nordåsen är medvägs en sten. NorrlS 1– 6: 98 (1798).

– MID-ÅLDER ( med- 1602–1853. mid- c. 1585 (: midåldersgammal) – 1757 )

[fsv. midhalder, medelålder; jfr isl. miðalder]

(†) == medelålder 1. PJ ANGERMANNUS Christierni B 1 b (1602). (G. L. Stenbock) afsomnade .. i Vexiö d. 30 Maj uti sin bästa medålder, allenast 47 år gammal. SvMerc. IV. 2: 10 (1758). DALIN (1853). särsk. i gen. midålders, medålders, närmande sig l. övergående i adjektivisk anv.: medelålders. En medålders Qwinna. SUFinlH 1: 9 (1600). UNGE Dal. 2: 72 (1835).

Ssgr (†)

– midålders-folk l. medålders-folk. medelålders personer. Ungt och med-åldersfolk. Fennia XVI.. 3: 118 (1761).

– midålders-gammal. medelålders. BRAHE Kr. 51 (c. 1585).

– midålders-karl. ARVIDI A 2 b (1651).

– midålders-man, m. RARP 3: 163 (1641). VetAH 1755, s. 61.

– MID-ÅLDRIG. ( med-)

[fsv. midhaldrogher]

(†) medelålders. En medåldrigh man. VDAkt. 1653, VisitProt. s. 41. WESTE 1807.

(†):

– MIDJA-GÅRD l. MEDJA-GÅRD. ( medja- c. 1620. medje- c. 1600 – c. 1655. midja- 1816 ) mittpartiet av en gårdsplats. Mith wppå medie gården, / ther agslar han sin skin. Visb. 2: 219 (c. 1600). jfr PoetK 1816, 1: 36. Jfr A.

(†):

– MIDJE-BAND l. MEDJE-BAND, subst.¹ (sbst.² se sp. ⁹21). (midie-) mellangärde. PALMCHRON SundhSp. 325 (1642).

– MEDJE-DAG, se middag.

– MEDJE-DEL. (medie- 1615. midje- 1595 ) den mellersta delen. PJ GOTHUS Cat. I 8 b (1595). PHRYGIUS HimLif. 115 (1615).

– MEDJE-GÅRD, se B.

– MEDJE-GÄRDE. ( midje-) == midja-gård. Mitt Vpå Midie gärde, / tär Axlade han sin skin. Visb. 3: 53 (c. 1635).

– MEDJE-NATT, se midnatt.

– MEDJE-SOMMAR se midsommar.

– MEDJE-STRÅT(EN). ( medje-) medelväg(en). Hålla Mediestråten, fölia måtteligheeten. Linc. 1640; under temperamentum).

– MEDJE-STRÖM. ( midje-) mittpartiet (mittfåran) av ett vattendrag. AktsamlKungsådreinst. 80 (1620).

– MEDJE-VÄG(EN) ( midje-) bildl.: medelväg(en). PJ GOTHUS Os. 295 (1603). Jfr A.

– MEDJE-VÄRLD(EN). ( midje-)

[jfr mid-gård]

jorden. Människan .. hade förverkat sitt välde hon hade i midjevärlden eller jorden. J BUREUS (c. 1640) i 3SAH 23: 332

– MEDJE-Å, f. ( medje-) jfr -ström. AktsamlKungsådreinst. 34 (1542).