[fsv. miþdagher, motsv. d. middag, isl. miðdagr, t. mittag, eng. midday; till MID-; jfr fsv. om midhian dagh, mitt på dagen]
).
Lika mulen som morgonen varit, lika klar blef middagen.
).
). jfr
m. fl. – särsk.
).
).
).
).
).
).
).
). I dag middags.
).
).
skall .. stråla klarare än middagens sken). särsk. i sådana uttr. som
, mitten av seklet. Lifvets middag.
).
).
).
).
). – jfr
m. fl. – särsk.
).
).
).
).
).
).
).
).
Ssgr A
: (†):
B
(
†):
C
– (
1)
MIDDAGS-ARBETE ~⁰²⁰. särsk. sjöt. beräkning av ett fartygs läge klockan 12 på dagen; jfr -bestick. -räkning. RAMSTEN 44 (
1866).
– (
1)
MIDDAGS-BESTICK.
sjöt. middagsarbete. KONOW 6 (
1887).
– (
2)
MIDDAGS-BETE,
r. l. m. (
†)
eg.: middagsmat; i uttr. sova middagsbete, sova middag; jfr beta, sbst.² Bonden söfver gierna middagsbete. LINNÉ Diet. 1: 99 (
c. 1750).
–
(2 b) MIDDAGS-BJUDNING [MIDDAGS-BJUDNING.ssg 1]
1) abstrakt: inbjudning till (i sht finare) middag. En kamrat (emottog) .. en middagsbjudning från en kanslist. STRINDBERG NRik. 45 (
1882).
[MIDDAGS-BJUDNING.ssg 2]
2) konkretare: bjudning (se d. o. 6 [MIDDAGS-BJUDNING.ssg 2.b]
b) med middag. 3SAH 7: 296 (
c. 1880).
–
(2 b) MIDDAGS-BORD jfr bord, sbst.¹ ⁶. VALERIUS 2: 60 (
1831).
Så talte vid sitt middagsbord, det rika, / Herr prosten, der han satt i all sin ståt. RUNEBERG 2: 110 (
1846).
Som talare vid ett middagsbord är han oöverträffad. SEGERSTEDT Händ. 319 (
1921,
1926)
– (
2)
MIDDAGS-CIGARR.
Cigarr som rökes l. är avsedd att rökas efter middagen. En .. god middagscigarr. VL 1901,
nr 59, s. 2.
– (
1)
MIDDAGS-CIRKEL. (
numera mindre br.)
astr. meridian, middagslinje. Luth Astr. 48 (
1584).
WoH (1904). – (
1,
2)
MIDDAGS-DAGS,
adv. vid middagstiden; särsk.: vid tiden för middagsmåltiden. BERZELIUS Res. 333 (
1819).
ÖSTERGREN (
1932).
– (
1,
2)
MIDDAGS-DRAG(ET) (
vard.)
i uttr. i middagsdraget, då det börjar bli middag l. tid att äta middag, vid middagstiden. Det var en söndag i middagsdraget. STRINDBERG SvÖ 2: 344 (
1883).
VFl. 1911,
s. 5.
– (
1)
MIDDAGS-FODER.
lant. föda som ges hästar, kor, höns m. m. mitt på dagen; stundom abstr., om utfodringen; jfr foder, sbst.¹ ¹. Alm(Sthm) 1840, s. 44 (abstr.). LAHT 1911, s. 478.
–
(2 b) MIDDAGS-FRÄMMANDE n. koll.; jfr främmande 5 c. Redan .. hade Majken .. förklarat för Emilia att hon kunde bereda sig på middagsfrämmande. CARLÉN Köpm. 1: 238 (1860). NYBLOM Minn. 2–
3: 176 (
1904).
– (
1)
MIDDAGS-FÖRESTÄLLNING ¹⁰²⁰. på teater o. d.: matiné; jfr föreställning 3 a. SD 1892, nr 330, s. 2.
– (
1)
MIDDAGS-GLANS.
(i poesi l. vitter stil) om det starka solskenet mitt på dagen; äv. bildl. WALLIN Vitt. 2: 12 (
1804). Vi dröjde däruppe
(på kyrkogården) i middagsglansen.
BÖÖK ResSv. 180 (
1924).
– (
3)
MIDDAGS-GÅNG;
pl. -ar. [efter t. mittagsgang]
(
†)
bärgv. bärgartsgång som stryker från söder (sydöst) till norr (nordväst); jfr midnatts-gång. HIÄRNE Berghl. 435 (
1687).
BERGMAN Jordkl. 1: 247 (
1773).
–
(2 b) MIDDAGS-GÄST.
gäst vid middag l. middagsbjudning. CELSIUS G 1 2 95 (
1753).
NILSSON Festd Vard. 39 (
1925).
särsk.: person som mot betalning intager middag (l. sina middagar) i viss familj o. dyl. l. på en restaurang l. matservering.
LUNDIN NSthm 82 (
1887).
ÖSTERGREN).
– (
1)
MIDDAGS-HETTA,
r. l. f., förr äv.
-HETA ,
r. l. f. (sol)hetta mitt på dagen. LINDSCHÖLD Gen. B 1 b (
1669).
Ännu ligger middagshettan som ett kvävande dok över nejden. Otter Officer 405 (
1930).
– (
1,
2)
MIDDAGS-HUGG(ET) (
vard.)
i uttr.i middagshugget, "i middagsdraget". Det var just i middagshugget; solen brände. WETTERBERGH. Genrem 103 (1842). DENS. SamhKärna 1: 9 (
1857).
– (
2)
MIDDAGS-HUNGRIG. (
tillf.)
Chesterton FadBrownVisd. 68 (
1920).
– (
1)
MIDDAGS-HÖJD astr. o.
sjöt. solens höjd, då den passerar viss orts meridian, solens höjd vid "sann middag".
Taga middagshöjden (sjöt.), gm observation bestämma middagshöjden.
Luth Astr. 52 (
1584).
FlygMotBibl. 4: 193 (
1935).
särsk. (
i högre stil)
bildl. Passera livets middagshöjd. Då Människo-snillet, under Uplysingens Middags-höjd, ifrigast sökte .. Naturens och Sanningens rätta Regerings-grunder. EP 1792,
nr 34, s. 3.
Innan han .. rycktes bort på sin mannaålders middagshöjd. 3SAH LIII. 1: 43 (1942). – (
2)
MIDDAGS-KAFFE.
drucket omedelbart efter middagen. Man satt just vid middagskaffet. LUNDELL 1893).
– (
1)
MIDDAGS-KANON ~⁰². (i sht förr)
för angivande av middagstiden använd liten kanon försedd med ett brännglas, vars brännpunkt vid middagshöjden infaller i kanonens fänghål. NORMAN GossLek. 206 (
1878).
Fatab. 1934,
s. 286.
– (
1)
MIDDAGS-KLAR.
(i poesi l. vitter stil) om solen l. rymden o. d.: som har middagens klarhet; ofta i bild. Då dvs. i tiden för K. XII:s framgångar) var lustig tid att lefva, / Då stod solen middagsklar. ÖMAN LyrBl. 2: 20 (
1868).
BERGMAN TrAllt 52 (
1931).
särsk. (†) bildl.: solklar; jfr
-sann.
VDAkt. 1730,
nr 15. Med middags klara skäl. KOLMODIN KvSp. 2: 147 (
1750).
–
MIDDAGS-KLOCKA(N),
r. l. f. [MIDDAGS-KLOCKA(N).ssg 1]
1) (
†)
till 1 (o. 2, i uttr. angivande att ett ur slår 12 på middagen (så att det är tid att äta middag). BELLMAN SkrNS 1: 296 (
1791).
[MIDDAGS-KLOCKA(N).ssg 2]
2) till 2, i uttr. angivande att den klocka som ngnstädes användes för att giva tecken till måltid ringer till middag. DAHLGREN Herrgårdssl. 168 (
i handl. fr. 1800).
Jonas .. kom inte in förrn middagsklockan ringde. SIWERTZ JoDr. 32 (
1928).
–
(2 b) MIDDAGS-KLÄDD,
p. adj. iförd passande (högtids)dräkt för middagsbjudning. SvD(A) 1935,
nr 184, s. 8.
–
(2 b) MIDDAGS-KLÄNNING.
jfr -klädd. DN(A) 1928,
nr 267, s. 7.
– (2)
MIDDAGS-KRISCHA. (i sht förr, starkt vard.) enkrona l. nödiga pängar till att skaffa sig middag. Nej, man ska vara utan pengar och vigga sin middagskrischa.
NORDENSVAN Figge 9 (
1885).
PostÅb. 1933.
s. 84.
– (
3)
MIDDAGS-LAND.
[jfr t. mittagsland]
(
†)
sydligt land. KEMPE Graanen 13 (
1675).
Foglen har sin' återkomster / Från the varma middagzland. TRUDEEN Vitt. 195 (
1693).
– (
1)
MIDDAGS-LINJE, förr äv.
-LINEA .
[MIDDAGS-LINJE.ssg 1]
1) astr. meridian. THURONIUS Alm. 1660,
s. 36.
RUDBECK Atl. 1: 376 (
1679).
STRÖMGREN AstrMin. 2: 67 (
1927).
[MIDDAGS-LINJE.ssg 1.slutet]
särsk. (
i vitter stil)
bildl. TEGNÉR (WB) 6: 308 (
1830).
De bland oss, som .. hafva öfverskridit lifvets middagslinje. PedT 1903,
s. 49.
[MIDDAGS-LINJE.ssg 2]
2) på solur: linje varpå skuggan av urets stav faller vid middagstid. BJÖRKMAN (
1889).
ERICSSON Ur. 332 (
1897).
[MIDDAGS-LINJE.ssg 3]
3) (
†)
apparat för observation av en himlakropps (särsk. solens) passage genom en orts meridian; solur. Hofcal. 1739,
s. B 8 a. Tiden
(för de gjorda observationerna av Venus) är rättad efter en Middags-linia eller Gnomon, som
(osv.).
VetAH 1769,
s. 226.
– (
2)
MIDDAGS-LUR. (
ngt vard.)
jfr -sömn. ENVALLSSON Hofsl. 15 (
1786).
Barn som ha lång skolväg må ofta väl av en kort middagslur. WIRGIN Häls. 4: 382 (
1939).
– (
2)
MIDDAGS-MAT.
mat till middagsmål; middagsmåltid. SvTyHlex. (
1851).
De mest fattiga (lärjungarna i Katarina folkskola) erhålla .. fri middagsmat. LUNDIN NSthm 678 (
1890).
– (
1)
MIDDAGS-MJÖLK.
lant. jfr -mjölka. LAHT 1885,
s. 310.
– (
1)
MIDDAGS-MJÖLKA,
-ning. lant. mjölka (kor) vid middagstid; i sht ss. vbalsbst. Den mjölk, som erhålles vid middags- och aftonmjölkningarne är (osv.). GROTENFELT Mejerih. 29 (
1881).
MOBERG Rask. 150 (
1927).
– (
2)
MIDDAGS-MORTEL(N) (enst., (†) om mortel då den användes vid tillredning av middagsmåltiden. Middagsmorteln från köket nu klingar. BELLMAN SkrNS 2: 244 (
1792).
– (jfr
2)
MIDDAGS-MÅL.
== middag 2. HELSINGIUS Y 4 b (
1587).
Fatab. 1910 s. 3.
– (jfr
2)
MIDDAGS-MÅLTID ~²⁰ l ~⁰². (middages- 1661. middags- 1526 osv. )
[fsv. midhdags maltidh]
== middag 2. När tw gör middagx måltijdh. Luk. 14: 12 (
NT 1526;
Bib. 1917: ett gästabud).
PT 1897,
nr 264, s. 3.
– (
2)
MIDDAGS-POLETT.
matpolett för middag på matservering o. d. Middagspoletter med stor rabatt. AB 1890,
nr 257, s. 1.
– (
1)
MIDDAGS-PUNKT.
punkt där solen står i sin övre kulmination. RÅLAMB 4: 125 (
1690).
Solen steg, nådde middagspunkten, dalade igen, och ... HOLMBERG Goldschmidt Kärleksh. 127 (
1928).
– (
1)
MIDDAGS-RAPPORT.
sjöt. rapport över resultatet av de vid middagsarbetet utförda beräkningarna. NF 2: 400 (
1877).
SFS 1889,
nr 55, s. 28.
– (
2)
MIDDAGS-RISP.
(vard., numera föga br.) (lätt) middag (med en sup); äv.: sup till middagen. Så tänkte jag fråga, om jag inte skulle kunna få se herrskapet allesammans på en liten middagsrisp på Franska värdshuset! HEDBERG Blom. 82 (
1862).
Se så, Triddelfitz, sätt er nu tills vidare ned och tag er en middagsrisp. BACKMAN Reuter Lifv. 1: 111 (1870). FrSkog. 191 (
1892).
– (
2)
MIDDAGS-RO,
r. l. f. [MIDDAGS-RO.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
vila l. sömn efter middagen. Middags roo, är sällan godh. GRUBB 524 1665;
möjl. två ord).
ATTERBOM LÖ 1: 23 (
1824).
TAVASTSTJERNA NVers 48 (
1885).
[MIDDAGS-RO.ssg 2]
2) (
mera tillf.)
matro vid middagen. BJÖRKMAN (
1889).
Unna sig middagsro(n). ÖSTERGREN (
1932).
– (
1)
MIDDAGS-RÄKNING särsk.
sjöt. middagsarbete, dagsarbete (se d. o. 5; äv.: middagsrapport. ReglArméenFl. 1788,
s. 25.
STENFELT Skepp. 16 (
1903).
– (
1)
MIDDAGS-SANN. (
†)
jfr -klar slutet, -sanning. Alt ihop är middags sant. RUNIUS (SVS) 2: 251 (c. 1700).
– (
1)
MIDDAGS-SANNING. (
†)
dagsklar sanning. CHYDENIUS 24 (
1765).
– (
1)
MIDDAGS-SJUKA. (
†)
sjukdom (farsot) som gör sina angrepp i middagens ljus. (Gud, bevara oss) Från all farlig middagssiuka; från alt krig och örligs liud. KOLMODIN Rök. 116 (
1728); jfr
Psalt. 91:
6. – (
2)
MIDDAGS-SKAFFNING sjöt. (intagande av) middagsmål. Kl. 1 är allmän middagsskaffning. WRANGEL SvFlBok 427 (
1898).
VFl. 1923,
s. 138.
– (
1)
MIDDAGS-SKUGGA,
r. l. f. skugga som faller vid middagstiden. Jes. 16: 3 Bib. 1541).
HAMMAR (
1936).
– (
1)
MIDDAGS-SKÅRA,
r. l. f. (
förr)
jfr -streck 2. I Floda socken i Dalarna t. ex. hade man middagsskåror på spismuren. När solen föll genom fönstret på en sådan, var klockan 12. Fatab. 1910,
s. 5.
– (
2)
MIDDAGS-SNYLTING. (†) om snyltgäst vid en middag l. middagar.
LIDNER (SVS) 2: 52 (
c. 1785).
– (
1)
MIDDAGS-SOL.
[fsv. midhdags sol]
solen l. dess sken vid middagstiden; äv. bildl. AHLICH 140 (
1722).
Tillhörer du Honom (dvs. Jesus) .., så skall Hans nåd vara din klara middags-sol. WALLIN Rel. 1: 376 (
1825).
Middagssolen är mycket mera brännande än morgonoch aftonsolen. TIMBERG Meteor. 28 (
1908). särsk. (
†)
i uttr. vara klarare än middagssolen, vara fullständigt evident. L. PAULINUS GOTHUS Com. 129 (
1613).
(Det är) klarare än sielffwa Middagz Solen (att osv.). DENS. Arch. 43 (
1630).
– (
2)
MIDDAGS-SPISNING intagande l. servering av middagsmåltid(er) (numera särsk. mot betalning). HovförtärSthm 1759,
s. 4179. Middagsspisning för herrar studerande.
UpsP 1860,
nr 73, s. 4 (i annons).
ALDÉN Hemma 191 (
1927).
– (
1)
MIDDAGS-STAD.
[fsv. midhdags stadher, plats som solen intager om middagen]
(
†)
astr. == -ställe. HIORTER Alm. 1734,
s. 28.
– (
2)
MIDDAGS-STATION (i sht förr l. i fråga om utländska förh.) järnvägsstation där tåg gör längre uppehåll för att de resande skola få tillfälle att äta middag. SvT 1852,
nr 14, s. 2. I Laxå, middagsstation på den tiden
(dvs. 1898), kanske även nu.
ENGSTRÖM Blandn. 41 (
1925).
– (
1)
MIDDAGS-STRECK.
[MIDDAGS-STRECK.ssg 1]
1) (
†)
(området på ömse sidor om en) meridian. RUDBECK Atl. 1: 503 (
1679).
Til alla de jordenes delar .. hvilka lågo under samma middags strek som Judeen. BÆLTER JesuH 6: 552 (
1760).
[MIDDAGS-STRECK.ssg 2]
2) (
förr)
i karmen av söderfönster anbragt streck med vilket fönsterpostens skugga sammanföll vid middagstid; jfr -skåra. SvKulturb. 5– 6: 54 (
1930).
– (
1)
MIDDAGS-STRÅLE.
(i poesi l. vitter stil) om solskenet vid middagstid; i sht i best. form. GF GYLLENBORG Vitt. 1: 181 (
1759,)
1795).
Den 14 mars såg jag kupolen af Peterskyrkan glänsa i middagsstrålarna. BÖTTIGER 6: 263 (
1836).
–
MIDDAGS-STUND.
( middag- c. 1755. middags- 1621 osv. ) särsk.
till 1: stund vid middagstiden; äv.: middagstid, middag. FORSIUS Fosz 262 (
1621). I den hetaste timmen af middagsstunden, var en hvilostund medgifven arbetarne.
RYDBERG Ath. 288 (
1859).
HAMMAR (
1936).
– (
1)
MIDDAGS-STÄLLE. (
†)
astr. punkt där solen l. annan himlakropp befinner sig, då den i sin övre kulmination passerar en orts meridian. Samma stiernas (dvs. Sirius') högd och middags-ställe. VetAH 1745,
s. 87.
DURÆUS Naturk. 199 (1759).
– (
2)
MIDDAGS-SUP.
WALLIN Vitt. 1: 391 (c. 1805;
uppl. 1878).
För hundra år sen 1: 11 (1809). KLINT (
1906).
–
(2 b) MIDDAGS-SÄLLSKAP om de personer som deltaga i en middag (särsk. en middagsbjudning); äv. om person(er) tillsammans med vilken (vilka) ngn äter middag; stundom om middagsbjudning. Han var mitt dagliga middagssällskap. SC 3: 116 1822;
om middagsbjudning).
ÖSTERGREN (
1932).
– (
2)
MIDDAGS-SÖMN.
( middag- c. 1755. middags- 1578 osv. ) [fsv. midhhags symn]
förhållande(t) (†) att sova middag; jfr -lur. BOLAVI 1 a (
1578).
Middagz Sömpn är skadelig. I ERICI Colerus 1: 378 (
c. 1645).
ÖSTERGREN (
1932).
–
MIDDAGS-TID.
( middag- 1749. middags- 1526 osv. ) [MIDDAGS-TID.ssg 1]
1) [fsv. midhdags tidh]
till 1: den tid på dagen då solen står högst, middag; särsk. i uttr. vid (stundom om) middagstid(en). Widh middags tijdh .. sågh iach j wäghen itt skeen aff himmelen clarare än sool skenet. Apg. 26: 13 (NT 1526).
Om Middagztijdh, när Klocken slogh ett. LÆLIUS Jungf. D 2 a (
1591).
SAHLGREN Ros. 169 (
1927).
[MIDDAGS-TID.ssg 1.slutet]
särsk.
[MIDDAGS-TID.ssg 1.a]
a) i adverbiell anv.: vid middagstiden; numera bl. ngn gg i sg. best. The drogho vthur skoghen aff Läghret middagz tijdh på daghen in vppå slätten.
PETREIUS Beskr. 2: 141 (
1614).
BELLMAN (BellmS) 2: 94 (
c. 1767,
1791).
Festen med sång och tal hölls middagstiden. SVEDELIUS Lif 535 (
1887).
[MIDDAGS-TID.ssg 1.b]
b) (i poesi l. vitter stil) bildl. Then som .. / .. döör, / Vti sin bästa blomma, / Sinn Ålders Middags tidh. LUCIDOR (SVS) 402 (
1674).
ASScF 3: 334 (
1849,
1852)
[MIDDAGS-TID.ssg 2]
2) till 2: tid för middagsmåltiden. SERENIUS (
1741).
I Stockholm var i borgerliga kretsar ännu under 1880-talet middagstiden klockan 4, i många hem tidigare. LAURIN 4 Minn. 284 (
1932).
– (
1)
MIDDAGS-TIDNING.
utkommande på middagen. Nerikes allehanda är nu middagstidning. 2NF 37: 732 (
1925).
–
MIDDAGS-TIMME, äv.
-TIMMA.
[MIDDAGS-TIMME.ssg 1]
1) [fsv. midhdags time, middagstid]
till 1: middagstid, middag; numera nästan l. dels om var särskild av timmarna mitt på dagen, dels ngn gg speciellt om timmen mellan kl. 12 o. 1 på middagen; förr äv. i uttr. vid middagstimma. ROSENFELDT Nav. 51 (
1693).
Konungens Befalningshafvande i Stockholm kungiöre genom anslag vid middagstima, at (osv.). UB 2: 6 (Lag 1734).
Middagstimarne emellan 12 til 2. PH 10: 545 (
1776).
WRANGEL SvFlBok 333 (
1898).
[MIDDAGS-TIMME.ssg 2]
2) till 2: tid l. timme för middagsmåltiden l. för middagsrast. Middagstimman kom och man väntade med mycken otålighet efter mat. GJEHRENSVÄRD Dagb. 1: 172 (
1776).
ROOS Skugg. 177 (
1891).
– (
2)
MIDDAGS-TUMLARE,
r. l. m. (enst., †) jfr -sup. När middagstumlarn i magen / Dansar på sitt våta golf. BELLMAN SkrNS 1: 67 (c. 1770).
– (
1)
MIDDAGS-TÅG.
järnvägståg som avgår från l. ankommer till en plats vid middagstiden. HEDENSTIERNA Fru W 113 (
1890).
– (
1)
MIDDAGS-UPPLAGA ~²⁰. av tidning. 2NF 37: 849 (
1925).
– (
1)
MIDDAGS-VAKT.
sjöt. benämning på vakttjänsten mellan kl. 12 o. 4 på dagen; jfr eftermiddags-vakt. UFlott. 1: 70 (
1882).
HÄGG PraktNav. 38 (1900).
– (
2)
MIDDAGS-VILA,
r. l. f. vila efter (l. före) middagsmåltiden; äv. mer l. mindre oeg., i fråga om djur. SCHRODERUS Comenius 574 (
1639).
Vildgässen .. sutto och höllo middagsvila. LAGERLÖF Holg. 2: 474 (
1907).
–
(2 b) MIDDAGS-ÄTANDE n. jfr -ätare. 3 SAH 50: 149 (
1940).
–
(2 b) MIDDAGS-ÄTARE m.||ig. person som äter middag(ar); särsk. dels i uttr. som angiva att ngn brukar äta middag vid viss tid, dels om person (gurmand) som ofta intager sin middag på restaurang l. deltager i fina middagar. De två (gamla) herrarne (som äta på operakällaren) tillhöra icke fyratiden, utan tutiden, middagsätare af gamla stammen. LUNDIN NSthm 64 (
1887).
Man kan undra om middagsätarna i Sverige ha lika sund instinkt som engelsmännen. SvD(A) 1931,
nr 345 s. 12.
De tidiga middagsätarna hade ännu ej börjat komma. ÖSTERGREN (
1932).
–
(2 b) MIDDAGS-ÄTNING jfr -ätare. Det var ej första gången .. statsministern Engeströms middagsätning föranledt en anstötlighet. CRUSENSTOLPE Mor. 6: 565 (
1844).
Därpå kom middagsrast med middagsätning och kaffedrickning. LAGERLÖF Holg. 2: 445 (
1907).
– (
1)
MIDDAGS-ÖGONBLICK ~¹⁰². astr. det ögonblick då (medel)solens medelpunkt i den övre kulminationen passerar en orts meridian. LINDHAGEN Astr. 348 (
1860).