l.
l.
).
).
höjdpunkt inföll vid midnatt.
). – särsk.
).
).
[jfr motsv. anv. i dan. o. t.]
).
). – särsk.
[efter ä. t. der löwe aus (von) mitternacht]
).
).
Ssgr(i allm. till
1; i flertalet fall företrädesvis i poesi l. vitter stil, med särsk. tanke på kuslighet l. högtidlighet l. ovanlighet o. d.); A (†):
B
(
†):
C
–
MIDNATTS-DAGG.
LINDSCHÖLD Gen. B 1 b (
1669).
(När) himlens ögon gråta / med midnattsdaggen alla grafvar våta. TEGNÉR (WB) 7: 23 (
1834).
–
MIDNATTS-GLANS.
(När) tindrande stjernor, i midnattsglans, / Befolka den sörjande pol. STAGNELIUS (SVS) 4: 378 (
c. 1815).
–
MIDNATTS-GUDSTJÄNST ~²⁰ l. ~⁰². kyrkl. jfr -mässa. Församlingen i Jerusalem .. (avhöll i Betlehem, en midnattsgudstjänst i den grotta, i vilken enligt traditionen Kristus var född. NILSSON FestdVard. 161 (
1925).
– (
2)
MIDNATTS-GÅNG;
pl. -ar. [efter t. mitternachtsyang]
(
†)
bärgv. bärgartsgång som stryker från norr (nordöst) till söder (sydväst); jfr middags-gång. HIÄRNE Berghl. 435 (
1687).
RINMAN 1: 125 (
1788).
–
MIDNATTS-HÄR,
r. l. m. bildl., om stjärnorna (stjärnehären) vid midnatt l. nattetid. Den klara midnattshären. STAGNELIUS (SVS) 2: 294 (
1821).
–
MIDNATTS-KLOCKA,
r. l. f. om tornur o. d. då det slår 12 på natten. LIDNER (SVS) 3: 130 (
1788).
Det är midnattsklockans toner, .. det är andestunden! WIRSÉN NDikt. 271 (
1880).
–
MIDNATTS-LAMPA.
om lampa som brinner ännu vid midnitt (o. senare), särsk. till tjänst för ngn som träget arbetar med ngt; "flitens lampa". 1SAH 2: 308 (
1788,
1802)
Hvad höll henne så vaken, enslig vid sin midnattslampa? AFZELIUS Sag. 6: 148 (
1851).
–
MIDNATTS-MÄSSA,
r. l. f. kyrkl. mässa vid midnatt; i sht i fråga om katolska förh. BJÖRNSTÅHL Resa 1: 540 (
1772).
Framåt midnatt åkte vi ner till Madeleinekyrkan (i Paris) och hörde midnattsmässan. LUNDBERG-NYBLOM Fyrisån 227 (
1931).
–
MIDNATTS-MÖRK.
jfr -mörker. Månen på ängarna skiner, / men skogen är midnattsmörk. FRÖDING Guit. 124 (
1891).
–
MIDNATTS-MÖRKER.
vid midnatt rådande mörker; äv. oeg. l. bildl.: djupt mörker (i eg. l. bildl. bem.). En verld, i midnattsmörker sänkt.
WALLIN Vitt. 2: 13 1804;
bildl.).
Äfven förstår jag att fram i midnattsmörkret mig smyga / Och att förstulet och tyst öppna den reglade dörr. PETERSSON Tib. 24 (
1860).
–
MIDNATTS-SLAG,
n. ( -natt- 1894. -natts- 1852 osv. ) vart särskilt av de slag ett ur (särsk. ett tornur) slår kl. 12 midnatt; äv. om det sista av dessa slag l. om sammanfattningen av de tolv slagen. HOLMBERG Nordb. 291 (
1852).
Nu förtona midnattslagen. JENSEN BöhmDiktn. 70 (
1894).
–
MIDNATTS-SOL.
om (skenet från) solen, då den befinner sig över horisonten vid sin undre kulmination. Midnats Solens rätta och synlige Rum uti Norrlanden. BILBERG 1695;
boktitel).
Midnattssolens land. NNisse 1892,
nr 13, s. 1.
–
MIDNATTS-SVART.
jfr -mörk. PoetK 1818, 1:
29. Gränden låg med ens så midnattssvart,
att (osv.). HEIDENSTAM Vallf. 87 (
1888).
–
MIDNATTS-SVÄRTA,
r. l. f. (
†)
midnattsmörker. Af forna dar och njutningar och öden / Bor ingen bild i grafvens midnatts-svärta?
STAGNELIUS (SVS) 2: 432 (
1821).
–
MIDNATTS-TID.
( -natt- 1658. -nattes- 1525 (: my[n]natt[es])– 1538. -natts- 1526 osv. ) [fsv. midhionats tidh, midhnatta tidh, midhnats tidh]
tiden vid midnatt; särsk. i uttr. vid (i sht förr äv. om midnattstid(en). OPETRI Tb. 50 1525;
uppl. 1929).
Wedh minnatz tijdh, tycktes skepmennena ath them syntes itt land. Apg. 27: 27 (
NT 1526).
Denna stjärna. ljus och blid, / Som går upp i midnattstid. Ps. 1937, 518:
3. –
MIDNATTS-TIMME, äv.
-TIMMA.
[fsv. midhnats time, midnattstid]
timme vid midnatt; särsk. om den timme som börjar kl. 12 midnatt. LIDNER (SVS) 2: 355 (
1784).
Alla sofva i enslig gård / djupt under midnattstimma. RYDBERG Dikt. 1: 139 (
1882).
–
MIDNATTS-TJUV.
(mednatz tyff) (†) tjuv som är värksam vid midnatt. PolitVis. 288 (1647).
–
MIDNATTS-VIND,
r. l. m. jfr -storm. Ossian 1: 13 (
1794).
När midnattsvinden öfver heden susar. ATTERBOM SDikt. 2: 289 (
1816,
1838)