MERKURIE- märkɯ³rie~ l. mær-, l. MERKURII- -³rii~, l. MERKURIUS- märkω³rius~ osv., förr äv. MERKUR- l. MERKURS-. (äv. skrivet merc-)

[av lat.

Mercurius (gen. -urii) (se MERKUR)] i ssgr.

[MERKURIE- .a]

a) till namnnet på den romerske guden Mercurius, gudarnas härold o. skyddsande för handel o. köpenskap, resande o. köpmän m. fl., motsv. den gr. guden Hermes (se HERM).

[MERKURIE- .b]

b) till namnet på planeten Merkurius.

Ssgr

– (a)MERKUR-BILD. (†)

bild av guden Mercurius. NORRMANN Eschenbg 2: 40 (1818).

– MERKURIE-SON

– MERKURIE-STAV se C.

– (a) MERKURIE-STOD. (tillf.) herm. SUNDBLAD GBruk 161 (1881).

– (a) MERKURII-SON. ( merkurie- 1889–1891. merkurii- 1918 osv. ) (vard.) köpman, affärsman. BJÖRKMAN (1889).

– (a) MERKURII-STAV. ( merkurie- 1746 osv. merkurii- 1819 osv. merkurius- 1902 ) kaducé. UGGLA Herald. 85 (1746).

(a)

– MERKURIUS-DYRKAN. (tillf.) bildl., om förhållandet att ngn sätter handel o. köpenskap före allt annat. Den modärna merkuriusdyrkan. ÖSTERGREN (1932).

– (a) MERKURIUS-GRÄS. ( merkurius- 1638–1749. merkurs- 1685–1731 )

[efter lat. (herba) mercurialis]

(†) om växtsläktet Mercurialis, särsk. om arten Mercurialis perennis Lin., bingel. FRANCKENIUS Spec. D 2 a (1638). LIND 1: 414 (1749).

– (b) MERKURIUS-OMLOPP ~⁰² l. ~²⁰. astr. om planeten Merkurius' omlopp kring solen. STRÖMGREN AstrMin. 2: 106 (1927).

– (b) MERKURIUS-PASSAGE astr. om planeten Merkurius' passage mellan jorden o. solen. BERGSTRAND Astr. 392 (1925).

– MERKURIUS-STAV, se C.

(†):

– MERKURS-GRÄS, se D.

– (a) MERKURS-MADER. härold. DAHLSTIERNA (SVS) 68 (1698).

– (b) MERKURS-MASSA. om planeten Merkurius' massa. SELANDER ÅrsbVetA 1837–41, s. 43.