MINERAL min¹era⁴l l. mi¹-, n. ((†) r. l. m. SERENIUS R 3 b (1734), VetAH 1775, s. 264) best. -et (ss. r.l. m. -en); pl. == (SUNDÉN (1887) osv.) l. -er (FORSIUS Min. 58 (c. 1613) osv.) l. -ler (CHESNECOPHERUS Skäl N 1 b (1607) osv.) ((†) -la PrivBergsbr. 1649, Fullmacht s. A 3 a); förr äv. MINERALIE, r. l. m.; pl. -er (jfr ovan). ( -al c. 1613 osv. -alle 1807. -aller, pl. 1607 osv. )

[jfr t. o. eng. mineral, fr. minéral; av mlat. minerale, substantiverat n. av mineralis, adj. till, minera, gruva, mineral, latinisering av ffr. miniére, gruva, avledn. av ett icke anträffat kelt. (gallorom.) mina, meina, malm, gruva (jfr MINA sbst.¹,)]

[MINERAL.sbst 1]

1) i sht geol. o. kem. om vart särskilt av de i naturen förekommande homogena, fasta l. flytande grundämnena l. kemiska föreningarna; i sht (o. förr alltid) om fasta dylika naturprodukter. CHESNECOPHERUS Skäl N 1 b (1607). SCHRODERUS Dict. 96 (c. 1635). Allehanda Mineralier, serdeles Swafwel, Alun, Victril och Saltpeter, som i Wårt Rike .. ännu tilfinnandes äro. Bergv. 1: 92 (1637). Drottningens härliga samling af mineralier, metaller, och hvad mera til Sten-Riket hörer. TESSIN Bref 2: 295 (1755). Graniten, som är en bergart, består af mineralen fältspat, kvarts och glimmer. HAGMAN FysGeogr. 46 (1903). GERTZ o. GRÖNWALL Min. 7 (1923). jfr ARSENIK-, FOSFAT-, GLIMMER-, GRANAT-, JÄRN-, KIS-, KOBOLT-, KONTAKT-, KOPPAR-, NICKEL-, SILVER-, SKARN-MINERAL m. fl. – särsk. (†) övergående i bet.: mineralförekomst. Finnes til något Hemman i Byen särskildte Lägenheter, såsom Mineralier, kalkstens brott, Qvarnar, Hollmar eller dylikt, som (osv.). LandtmFörordn. 199 (1762).

[MINERAL.sbst 2]

2) (†) viss naturprodukt som användes vid framställning av vissa färger. Fatab. 1907, s. 226 (c. 1800). Mineral begagnas till grönt på ylle och till beredning af indigokarmin. AHB 38: 59 (1869).

Ssgr (till 1; i fackspr., i sht geol. o. kem.):

– MINERAL-ALKALI. (†) natron. BERZELIUS Kemi 1: 248 (1808). ALMSTRÖM Handelsv. 159 (1845). jfr ROSENBERG OorgKemi 385 1888; om förh. på 1700-talet).

– MINERAL-ANLEDNING ~⁰²⁰. == -fyndighet. JernkA 1844, 2: 37.

– MINERAL-ART. Bergv. 1: 633 (1723).

– MINERAL-BAD. (i sht förr) med. medicinskt bad med tillsats av mineraliska ämnen (särsk. koksalt l. soda); bad vartill användes mineralvatten. HIÄRNE Suurbr. 84 (1679). TLäk. 1835, s. 354. HALLIN Hels. 1: 112 (1885).

– MINERAL-BISTER, n. (i sht förr) brun färg bestående av manganoxider; manganbister. SFS 1876, nr 8, s. 6. KJELLIN (1927).

– MINERAL-BLÅTT, n. tekn. sammanfattande benämning på vissa i naturen förekommande l. (o. numera vanl.) med konst framställda blå oorganiska färgämnen (t. ex. berlinerblått, bärgblått); förr äv. om mineral varav dylikt färgämne framställdes. DA 1808, nr 92, Bib. s. 3. (Kopparoxid) förekommer fossil, under namn af mineralblått eller kopparlasur. BERZELIUS Kemi 2: 323 (1812). VaruhbTulltaxa 1: 169 (1931).

– MINERAL-BRUNN. (†) mineralkälla. HIÄRNE Suurbr. 127 (1680). Hü LPHERS Mineralbr. (1770; i boktitel).

– MINERAL-FETMA, r. l. f. (†) enl. äldre uppfattning, om i naturen förekommande ämne som i ngt avseende ansågs erinra om ett fett; jfr fetma, sbst. 5. WALLERIUS Åkerbr. 257 (1761). BRANDER NatH 121 (1785).

– MINERAL-FETT, n. i naturen förekommande ämnen med de fysikaliska egenskaper som utmärka ett (djur- l. växt)fett. TT 1898, K. s. 83.

– MINERAL-FODER. i sht lant. sammanfattande benämning på salter som användas för att tillgodose husdjurens behov av mineralämnen. SvUppslB (1934).

– MINERAL-FOSFAT. mineral som innehåller l. utgöres av fosfat. WoJ (1891).

– MINERAL-FYND. 3SAH 16: 417 (1902).

– MINERAL-FYNDIGHET ~⁰⁰², äv.~²⁰⁰. jfr fyndighet II b. SFS 1855, nr 9, s. 1.

– MINERAL-FYSIK. den del av mineralogien som behandlar mineralens fysikaliska egenskaper. HSJÖGREN Min. 1 (1880).

– MINERAL-FÄRG. om målarfärger som förekomma i mineralriket l. utgöras av oorganiska föreningar. LINDESTOLPE Färg. 109 (1720).

– MINERAL-FÖREKOMST ~⁰⁰². FinBiogrHb. 1558 (1900).

– MINERAL-GARVAD, p. adj. garv. jfr -garvning. Mineralgarfvadt läder. ArkKem. II. 12: 1 (1905).

– MINERAL-GARVNING. garv. garvning med oorganiska salter. TT 1887, s. 65.

– MINERAL-GRÖN. (†) av sådan grön färg som erhålles av mineralgrönt, ärggrön; motsatt: klorofyllgrön. Mineral grön färg (på kläde). ROTHOF 656 (1762). Rent, mineralgrönt halfklart Glas. RINMAN JärnH 324 (1782). TT 1877, s. 104.

– MINERAL-GRÖNT, n. sammanfattande benämning på i naturen förekommande l. med konst framställda gröna oorganiska färgämnen (vanl. kopparsalter). WESTRING SvLafv. 1: 19 (1805). VaruhbTulltaxa 1: 144 (1931).

– MINERAL-GULT, n. kasselgult. LdVBl. 1815, nr 54, s. 4.

– MINERAL-GÅNG; pl. -ar. jfr gång III 2. LINDSTRÖM Lyell 268 (1857).

– MINERAL-GÖDSEL. (i fackspr.) gödsel uppblandad med mineraliska ämnen; konstgödsel. SVANBERG ÅrsbVetA 1847, s. 165.

– MINERAL-GÖDSLING. (i fackspr.) jfr -gödsel. MosskT 1892, s. 5.

– MINERAL-HALT, r. l. m.

– MINERAL-HALTIG. Mineralhaltigt vatten. RINMAN 1: 511 (1788).

– MINERAL-HANDEL. (mineral- 1837–1884. mineralie- 1897 ) (förr) handel med (värdefulla l. sällsynta) stenar o. d. BERZELIUS ÅrsbVetA 1837, s. 98. KatalIndUtstSthm 1897, s. 9.

– MINERAL-HANDLARE. (förr) jfr -handel. BERZELIUS Brev 8: 68 (1820). VetAÅb. 1905, s. 150.

– MINERAL-HISTORIA. (†) (vetenskaplig beskrivning av) ett lands osv. mineralogiska förhållanden l. utveckling; jfr historia I. VetAH 1740, s. 198. Skandinaviens mineralhistora. BtRiksdP 1875, I. 1: nr 1, Bil. nr 7 b, s. 86.

– MINERAL-JORD. humusfri l. humusfattig jordart; förr äv. om oorganiska salter. SALANDER Gårdzf. 133 (1727). SvGeogrÅb. 1931, s. 235.

– MINERAL-KABINETT, se B.

– MINERAL-KEMI. den del av mineralogien som omfattar mineralens kemiska egenskaper, bildning o. ombildning osv. BERZELIUS Brev 11: 209 (1839).

– MINERAL-KERMES.

[jfr nylat. chermes minerale]

farm. kermes (se kermes, sbst.¹ 2. BERLIN Farm. 2: 428 (1851).

– MINERAL-KITT. kitt som består av oorganiska ämnen (t. ex. om blandningar av vattenglas o. krita). ROTHSTEIN Byggn. 105 (1856).

– MINERAL-KOL. om i. naturen förekommande kol; motsatt: träkol, djurkol. BERZELIUS ÅrsbVetA 1827, s. 199.

– MINERAL-KORN. jfr korn 6. FISCHERSTRÖM 1: 497 (1779).

– MINERAL-KROPP. (†) om en samlad mineralfyndighet; äv.: mineral. VetAH 1802, s. 66. BERZELIUS ÅrsbVetA 1824, s. 118 (om selen). NF 6: 105 (1882).

– MINERAL-KÄLLA. källa med salthaltigt vatten; särsk. om dylik källa som användes i medicinskt syfte. HIÄRNE Suurbr. 1 (1679).

– MINERAL-KÄNNARE. (numera bl. tillf.) mineralog. RINMAN 1: 500 (1788).

– MINERAL-LÄRA, r. l. f. mineralogi. GERTZ o. GRÖNWALL Min. 7 (1923).

– MINERAL-MOR, r. l. m.

[jfr d. mineralmor, t. mineralischer mohr, ävensom nylat. æthiops mineralis; förleden åsyftar att pulvret var metallhaltigt; senare leden till folkslagsnamnet mor]

(†) farm. svart svavelkvicksilver. FLORMAN Hushållsdj. 104 (1834). LINDGREN Läkem. (1902).

– MINERAL-OLJA, r. l. f. sammanfattande benämning på sådana (av flytande kolväten bestående) oljor som erhållas ur bärgarter (t. ex. ur alunskiffer, potroleumförande lager). ÅSTRAND (1855).

– MINERAL-OS. (†) sannol. om dunster som förmenades uppstiga ur mineralkällor. HIÄRNE Suurbr. 136 (1680).

– MINERAL-RIKE(T). om den del av naturen som innefattar mineralen; "stenriket"; hela den oorganiska naturen. WALLERIUS Min. 318 (1747).

– MINERAL-SAFT. (†) vätska l. fuktighet i jorden (särsk. med hänsyn till i vätskan osv. lösta mineralämnen). WALLERIUS Hydrol. 69 (1748). LIND 1749; under erd-safft).

– MINERAL-SALT, n. mineraliskt salt. LIND 1749; under berg-saltz).

– MINERAL-SAMLARE,

– MINERAL-SAMLING, se B.

– MINERAL-SKÅP. (om ä. förh.) för förvaring av mineral. JernkA 1833, s. 547. UPMARK Möbl. 67 (1913; om förh. 1774).

– MINERAL-SMAK ( mineral- 1679 osv. mineralie- 1871 ) om sådan smak som vanl. förekommer hos mineralhaltigt vatten. HIÄRNE Suurbr. 99 (1679). Ymer 1937, s. 177.

– MINERAL-STUFF. prov av ett mineral, vanl. handstort l. större stycke. FISCHERSTRÖM 2: 176 (1780).

– MINERAL-SUR. (om ä. förh.)

[MINERAL-SUR.ssg 2.a]

a) i uttr. mineralsur rökning, om rökning (av boningsrum o. d.) med ngn mineralsyra (t. ex. svavelsyrlighet) ss. medel att förstöra smittämnen. Om Mineralsura rökningar. MUNCK AF ROSENSCHÖLD 1806; i boktitel). SFS 1831, s. 208. b) i uttr. mineralsura medel, om vissa av mineralsyror (l. av salter av sådana) bestående medel som användes till stillande av blödningar. CEDERSCHIÖLD QvSlägtl. 2: 140 (1837).

– MINERAL-SVART, n. en svart färg som framställes av en med kol impregnerad lera. AHB 131: 14 (1887).

– MINERAL-SYNTES. syntetisk efterbildning av mineral i laboratorieförsök. FinBiogrHb. 1939 (1903).

– MINERAL-SYNTETISK. jfr -syntes. Mineralsyntetiska forskningar. FinBiogrHb. 2602 (1905).

– MINERAL-SYRA, r. l. f.

[MINERAL-SYRA.ssg 1]

1) i sht kem. benämning på de starka oorganiska syrorna. BERGMAN Jordkl. 1: 347 (1773). Rökningar med Mineralsyror (till skydd mot farsoter). Alm(Sthm) 1816, s. 39. HantvB I. 1: 51 (1934).

[MINERAL-SYRA.ssg 2]

2) (†) vatten med däri lösta ämnen (ofta med egenskap av syror) vilka upptagits ur jorden. GADD Landtsk. 1: 121 (1773). RINMAN JärnH 230 (1782).

– MINERAL-SYSTEM. systematisk indelning av mineralen. RINMAN JärnH 701 (1782).

– MINERAL-TJÄRA, r. l. f. (†) bärgolja o. asfalt av tjärliknande färg o. konsistens; bärgtjära. SPF 1859. s. 412. (EKENBERG o.) LANDIN (1893).

– MINERAL-VATTEN. (ss. medicinsk o. d. dryck använt) naturligt l. (o. numera vanl.) konstgjort vatten som innehåller större mängder salter än vanligt källvatten. HIÄRNE Suurbr. 8 (1679). At .. kunna.. genom konst tilreda de berömdaste mineral-vatten. BERGMAN Jordkl. 1: 348 (1773).

Ssgr:

– mineralvatten(s)-fabrik.

– mineralvatten(s)-flaska SFS 1893, Bih. nr 101, s. 31.

– mineralvatten(s)-kur. jfr kur, sbst.³ ¹. LJUNGDAHL ÄmnSj. 46 (1930).

– MINERAL-VAX. (föga br.) ett mineral som liknar vax; bärgvax; jordvax; äv. om den gm rening av dylikt vax framställda produkten ceresin. TT 1877, s. 22 (efter t. källa). EKENBERG (o. LANDIN) 56 (1888). 2UB 7: 588 1903; om ceresin). VaruhbTulltaxa 1: 118 (1931).

– MINERAL-VIOLETT, n. jfr -färg. PASCH ÅrsbVetA 1828, s. 68.

– MINERAL-VITT, n. jfr -färg. (EKENBERG o.) LANDIN (1893).

– MINERAL-VÄRK, n. (†) (industriell) anläggning för bearbetning av vissa mineral. Bergv. 1: 561 1705). BACKMAN Lags. 1– 2: 274 (1831).

– MINERAL-ÅDER l. -ÅDRA. (†) om malmåder o. d. HIÄRNE Berghl. 435 (1687). LINDSTRÖM Lyell 268 (1857).

– MINERAL-ÅNGA, r. l. f. (†) dekompositionsprodukter (tänkta ss. gasformiga) som uppstiga från malmfyndigheter; jfr malm-os 1. BRMELL Berg. 72 (1730). BERGMAN Jordkl. 178 (1766).

– MINERAL-ÄMNE. ämne som utgöres av ett (l. flera) mineral. De uti jordvattnet upplösta mineralämnena. NF 1: 64 (1875).

(numera bl. i -kabinett, -samlare, -samling):

– MINERALIE-HANDEL, se A.

– MINERALIE-KABINETT. (mineral- 1697–1909. mineralle- 1824 osv. ) jfr kabinett I 2. Et Mineral Cabinett af allehanda i Swerige befintelige Malmarter och Mineralier. HC11H 13: 106 (1697).

– MINERALIE-SAMLARE. ( mineral- 1810 osv. mineralie- 1891 osv. ) person som systematiskt samlar mineral (för egna samlkingar). FKM 3: 294 (1810). JernkA 1849, s. 239. FinBiogrHb. 1566 1900; om förh. 1770).

– MINERALIE-SAMLING. ( mineral- 1741 osv. minneralie- 1851 osv. ) särsk. konkret. Kongl. Bergs-Collegii Malm ock Mineral samling. VetAH 1741, s. 247.

– MINERALIE-SMAK, se A.