MINK miŋ⁴k, m. l. r., förr äv. MÄNK. sbt.¹,
m. l. r.; best. -en; pl. -ar (HOLM osv.) ngn gg == (SDS 1929, nr 322, s. 6) l. (med eng. pl.-ändelse) minks (UNT 1930, nr 10 693, s. 10). ( min(c)k 1702 osv. mänk (menck) 1845–1874 ) [jfr dan. o. t. mink; av eng. mink; eg. samma ord som MÄNK. flodiller]
[MINK 0]
den i Nordamerika hemmahörande vesslearten Mustela vison Schreb., vilken lämnar ett högt skattat pälsvärk; i senare tid överförd till andra trakter för uppfödning i särskilda pälsdjursfarmer; äv. om skinn av denna vessleart. HOLM NSv. 30 (
1702).
SvD(A) 1935,
nr 345, s. 16.
Ssgr –
MINK-AVEL.
UNT 1928,
nr 10 110,
s. 9.