MILITÄR mil1itä4r l. mi1-, l.
ae4r, adj. o. sbst.; ss. adj. med adv. -T; ss. sbst. i bet. II 1 m., i bet. II
2 o.
3 r. l. m.; best. -cq äv. -n; pl. (i bet. II 1) -er. ( mel- 1813. mil- 1644 osv. -air(e) 1680–1856. -er (-ér) 1689–1798. -år 1644 osv. ) [liksom d.
militaer, adj. o. sbst. (om person o. koll.), t.
militär, sbst. (om person o. koll.), eng.
military, adj. o. koll. sbst, av fr.
militaire, adj. o. sbst. (om per son o. koll.). av lat.
militaris (se
MILITAR). – Jfr
MILIS,
MILITANT,
MILITIE]
jfr
CIVIL-,
ICKE-,
LANT-,
SJÖ-MILITAR.
[MILITÄR I]
I) .
adj. [MILITÄR I.1]
1) om person. [MILITÄR I.1.a]
a) som hör till krigsmakten; särs.: som i egenskap av krigsman hör till krigsmakten; jfr. CIVIL-MILITÄR, adj. SCHMEDEMAN Just. 955 (
1685).
Någon militair Person, thet ware sig Officerare eller Gemen. Därs. 996 (
1686).
Civile och Militaire mbetemän. WALLAUIST Eccl. .iam1. 1–4: 2j2 (
1789).
Tvänne Milltaire Ledamöter af Stats-Rådet. RT 1809, A . Milltaire LÄkare.
BtRStP 1844–45, 4: nr 71. s. lo. Milltår flygpersonal.
JUNGSTEDT Flygv. 191 (
1925).
[MILITÄR I.1.b]
b) (
†)
soldat. mässig, krigisk, militärisk (se d. o. 2) - Prins Carl, som vill synas mycket militaire. GJEHRENSVÄRD nagb. 1: 264 (
1779).
[MILITÄR I.2.c]
c) som utför visst slags (Civiltl arbeto samhörigt med militara förtiållnden l. krigsmakten; ss. första led i ssgr; jfr MILITÄR-ARBBTARE, -LÄKARE m. fl. [MILITÄR I.2]
2) om sak: som har aveende på l. samband med l. hör till l. utföres vd l. av l. förekommer vid osv. krigsmakten; som har avseende på osv. förhållanden i krig. Militaire Boställen. VDAkt. 1781,
nr 255. Militära författningar. LILJECRONA RiksdKul. 93 (
1840).
Dårt militairo inåelningsverk. RÄÄp J'dre 1: 25 (1856). Den militära ordningens iakttagande. Reglarm. 1858,
2: i12. Hans militära skicklighet. TEANfR armfelt 1: 216 (
1883).
Rys6lands mnitÄra makt. SCHPBEAosoN nlH 2: 2n (1889). Fr militära ändamål finnas krigsdomstolar. TINGSTEN o. HASSELROT 3 (
1902).
Milltär idrott. tdrSArmn 1926, s. S. särsk.
[MILITÄR I.2.a]
a) om befattning, kår, förmån o. d.: som innehaves av l. rekryteras bland l. består av l. tillkommer osv. personal vid krigamakten. HH XXVIII. 2: 60 (
1689).
The här i staden varande Hilltaire Corpser. Förordn. 1a/2 1776; 6. A 3 a. Den militära banan. UNDfN (1887). Milltärt rese6pendium. VL 1892,
nr 276, s. 9. De militära och civilmilitära beställ. . , .. mnsarna vl reserv. v ,
nr 39,
8. 2. 11. tär kyrkoför63mling.
.Därs. 1894,
nr 6j, s. 14 JUNGSTEDT Flygv. 60 1925;
om flygkår). [MILITÄR I.2.b]
b) (
ngt vard.)
substantiverat (jfr r), i uttr. det militära, om (livet l. tjän8ten vid) krigamakten; 8årsk. i uttr. i det militära, motsatt: i det civila. HEDBERG Dagt. 116 (
1876).
[MILITÄR II]
II) (i icke officiellt l. fackligt spr.) sbst. [MILITÄR II.1]
1) om person: militärper8On; kgaman, 801dat; knekt. Gemeralen var em ståtlig gainmal militär. Insigter, som gavo honom reputation som en gkicklig militaire. GJEHRENSVÄRD Dagb. 1: 46 (
1776).
Hilitären eatt 6måskråmd vd åhrandet af gin öppenhjertiga väns talförmåga. ALMQVIST Cår an 15 (
1859;
om en sergeant). (Xnut Stangenbergs) fader var en lantbrukande militär.
OoB 1952,
s. 292.
[MILITÄR II.2]
2) i 8g. best., Onl krigsvä6ende; krigsmakt; ,,det militära" (se I 2 b); krig8tjanst. PH 8: 290 (
1766).
En man,.. som aldrig i militairen gjort gagn. AJE H RBN8vARD Dagb. 1: 3 (
1776).
Då jag tjente vid Hilltairen. VDAkt. 1789,
nr 17s. (Bc) som rymt av militären.
WEDBERG 1HD 107 (i hamdl. fr.
1789).
Afsked ur militairen. WALLqUIsT Ecdsaml. 6–8: 1a6 (1791). alla tre (pojkaMa) gingo in vid militären. Jouknhaihen 13: 195 (
1906).
NARTIN8 ON Arm 61 (
1942). särsk. (†) Om kännedomen ona vad som hör till krigstjänsten; militärt vetande, militära kun. skaper. Här
(dve. i Paris) sal nu gifvas ut en märkvärdig Bok i hJilitairen.
BJÖRNSTÅHL rteefl 1: 35 (
1769).
Han skulle lära .. (kronprien) militairen. AJBHRBNsvÅRD flagb. 1: 46 (1776). [MILITÄR II.3]
3) truppstyrka (förlagd till en viss plats o. d.); äv.: soldater (på on viss plats o. d.); äv. (om ä. förh.) i uttr. indelta militären, indelta armén (se INDELA 4 slutet). RP 10: s63 (
1644).
Piqueter af Milltairen så til fot som hät. PaLMs TEDT Res. 38 (
1778).
Indelta Militairen. R7T 1797 s. 44. Milltären var i paraddrägt. HwASSER VSkr. 1: 37 (
1852).
Rouen är uppfyldt af militär. ÖDMAN VexlBild. 43 (
1887, t895). Den i går anlända militären.
Pr 1901,
nr 172, s. a. Kaserner m. m. (i Finla"d) öfvertogos af inskickad rysk militär.
FAHLEBCK UtrPol. 36 (
1912).
SVDIB) 19W, nr 19j, s. 14 I bygdemålsfärgat spr. förekommer ordet i bet. II stundom i formen melanetär. HEDBERG Dagt. 33 (
1876).
FRÖDING Röggl. 2: 47 (
1897).
Ssgr [i allm. med motsv. i t.]
(i alim. till I 2; i sht i fackspr., särsk. mi-l.): A
: –
MILITÄR-AKADEMI. (
om äldre l. utländska förh.)
–
MILITÄR-ALLIANS.
alllans mellan två l. flera stater 80m avser gemensamt uppträdande i krig. zNF 34: Suppl. s16 (
1922).
–
(I 1 a)
MILITÄR-AMIRAL. (
förr)
sy-ömil. benåmning på den amiral i Karlskrona vliken det ålåg att föra befälet över truppema; motsitt: varvsamiral. TERSMEDEN dtem. 5: 134 (
1775).
–
(I 1 c)
MILITÄR-ARBETARE xo2oo. (numera bl. i icke OfaCelit 8pr.) icke vapenför vsrnpliktig (8Om anvåndB8 till utförande av -nom krigsmakten). PT 1902,
nr 1 A, s. 2. SFS 1956, 9. inO.
–
(I 1)
MILITÄR-ASSISTENT.
Officer som tjanstgör vid Civilt värk för att förmedla samarbetet med de militära myndigheterna l. för att vara i militära frågor sakkunnigt bitrade åt vederbörande myndighet. SFS 1905,
nr 30, s. 5. SvPostv. 25 (
1924;
vid generalpoststyrelsen).
–
(I 1 a)
MILITÄR-ATTACHÉ.
officer anställd vid diplomatisk beskickning främmande stat med uppgift att där följa den organisatoriska o. tekniska utvecklingen på det militära området. BtRdP t869, I. 1: nr 11, anfLandtförsv. 1: 2j2.
–
MILITÄR-AVDELNING ~A²¹. särsk. (i fråga om 6n ä. organisation inom marinen) om avdelning inom marinförvaltningen som handlade år6n. den rörande sjötrupperns8 proviantering, beklädnad m. m. (numera kallad: intendenttlr. avdelning); vanl. i sg. best. SPS 1877,
nr OJ, e. 9.
–
MILITÄR-BALLONG.
för militära ändamål. SDIL) t900, nr 521, e. s.
–
MILITÄR-BANA,
r. 1. f. [MILITÄR-BANA.ssg 1]
1) (mindi-e br.) till I 2, em järnväg avsedd för (l. av särskild vikt iör) militära transporter; militär järnväg. zUB 9: (1905). 2NF 18: 199 (1912). [MILITÄR-BANA.ssg 2]
2) till II 1 om ngns levnsdsbana 88. militÄr. VALERIUS 2: gn (1858).
–
MILITÄR-BEFÄL.
[MILITÄR-BEFÄL.ssg 1]
1) till I 1, koll., om de mili. tära befälhavarna på en viss plats, vid ett visst förband o. d.; särsk. sammanfattande, om ett militärområdes militärbefälhavare jämte dennes stab. CRUSENSTOLPE Hor. 1: 274 (
1840).
Tillåter gig någon af Militär-befälet.. att (o.d.). SfS 1842, nr
32,
s. 14.
Därs. 1942,
6. 94t5. särsk. (†)
1 utvidgad anv., oni militärområde.
Krig VA H 18s5,
s. 265.
Gotland bildar ett särskildt militärbefäl. NORDENsvAN o. RUSENSTJBRNA 1: 63 (
1879).
[MILITÄR-BEFÄL.ssg 2]
2) (
mindre br.)
till I 2, om (utövande av) rättigheten att föra militärt befäl (se d. o. 3 b); militärt befäl, militärt Chefskap. I fordna tider brukade den borgerliga förvaltningen och militärbefälet vara förenade hos samma person. SVEDELIUS Statsk. 1: 14 (
1868).
SFS 1900,
nr 46, s. 6. Ssg (till -befäl 1):
–
militärbefäl-stab.
stab med uppgift att biträda ett militärområdes miLitärbefälhavare vid lösandet av honom åliggande uppgl-Fter. SFs 1942,
s. 2359.
–
(I 1)
MILITÄR-BEFÄLHAVARE ~AA²oo. befälhavare över (större) truppstyrka l. över ett militärområde. Milltär. befälhavaren för första (andra osv.) militärom. rädet. SDNOrStaMcal. 1819, s. 61 P,å Cotlamd). SPS i942, S. 244?.
–
MILITÄR-BEGRAVNING.
jordfästning. på Or4 där trupp är förlagd, av krigaman l. Civilmitär person som avlidit i tjänst.
ReglArm. 1858, 1: Xg.
–
MILITÄR-BESTÄLLNING. (
†)
militär bestälining; jfr begtnB 1 a B ri. JEPRBN Förel. 1: 73 (
1818).
STg is93, nr leg, 6. 24.
–
MILITÄR-BETJÄNT. (†) – -per6en; jir mUl41e-betjA2t o. beVA2t, sbst. 3 a. LMil. 1: s5 (1680). DA 1798, nr n9, 6. 3.
–
MILITÄR-BEVAKNING.
bevakning som utföres av trupp (l. soldat); äv. konkret, om trupp som utför bevakning. slrs 1859,
nr b, S. 4. JUNDIN o. STRINDBERG CSthm 592 1882;
komkret).
–
MILITÄR-BILDNING. (
†)
– -utbildnln4. Krig VA H 1824,
s. 3. O8CAR 11
6: 176 (
1889,
1895)
–
MILITÄR-BILJETT.
(järnvxs)biljett utstälid av militärmyndighet för person vl-d krigamakten. STs 1911,
nr iioi s. 2i.
–
MILITÄR-BOSTÄLLE xo2o. (förr) tjänsteboställe för krigama PH 6: 454 (
1757).
THOME HISV. 36 (186g).
–
MILITÄR-BREV.
post. pri-vatbrev från krigsman i tjänst vilket befordras ( kavert av 8peCiell typ) portofritt för av. 8åndaren. SFS 1929 s. be.
–
MILITÄR-BREVKORT xA2 äv -20 40st. jfr -brev. Döss o. LANNGE (
1915).
–
MILITÄR-BRO.
(tillfällig) bro byggd av ingenjörstrupper för militära åndamåL; krigsbro; fältbro. z NF 2: 492 (1904).
–
MILITÄR-BYRÅ.
sk. om byrå (se d. o. [MILITÄR-BYRÅ.ssg 3]
3) vid fflsa Clvila åmbst8värk (t. ex. generalpo8tstp. relsen o. j-ärnväg88tyrelsen) med uppgift att handha 83marbetet med de militära myndigheterna. SFS 1905, Mr 3e, 6.
3 (
jäMvägsslyrcisen). –
MILITÄR-BÖRDA,
r. 1. f. om militära utgifter o. d. betrakradB ss. en tryckande böl-da. SCHPBERG8ON nlH 2: (1889). Tryckande mitärbördor. SD t892, nr 339, s. 5. ÖSTERGREN (
1952).
–
(I 1 a)
MILITÄR-CHEF,
6årsk. (Om förh. undbr åren 187s– 1884) om Cliefen för militärdepån vid flottans 8tation i Stockholm l-esp. i Karlski-ona (mot83tt: varvsChe?. RWlfl. 1875,
2: 7.
–
MILITÄR-DEPÅ.
jfr dep4 a a. SC 3: i79 (
1822).
–
MILITÄR-DESPOTISM.
despotism som utövas med militära maktmedel. SAH 8: 10 (
1816).
–
MILITÄR-DETALJ. särsk.
(i fråga om en a organisation . .. . . lnom ma lottan sGm avsåg per8Onalens utbildning o. d. (inotsatt: varvsdetalj). Hflfcal. 1774, S. 77.
Kn-g. VAH 1834,
s. .
–
MILITÄR-DIKTATUR.
diktatur som uppråtthålles med miLitära maktmedel. SvT 1852, nr 19, s.
2. –
(I 1 a)
MILITÄR-DIREKTÖR sy-ömil. ä. titel för b6fälhavare vid 8jökadettkåren i Karlskrona HAMILTON MilUnd. 76 (
1842;
om förh. 1761).
–
MILITÄR-DISTRIKT.
militart admini8trationsolnråde; i fråga om lVlll-1 1 X K, ssgr sv. förh. 1835–1892 särsk. om vart o. ett av de sex (resp. 1847–1888 fem) förläggningsområden vari landet var indelat; jfl- arméfördelnings-område. Slrq 1835,
s. 63.
–
MILITÄR-ESKORT.
dtoB 2: 939 (1808).
–
MILITÄR-EXAMEN. (
förr)
examen som fordrades (utöver studentexamen) för erhållande av offiersutbildning; äv. i uttr. Fögre militäreramen, om en högre exalnen (avgångsexamen) från militär högskola. Krig VAH 1858,
s. W. Uärs. 1887,
s. 169 (: högre).
–
MILITÄR-EXPEDITION.
avdelni-ng av ämbetsvärk o. d. vilken handhar ärenden av militär natur. SvNorgtatscal. 1817, 6. i36.
–
(I 1 a)
MILITÄR-EXSPEKTANT. (
förr)
person för vilken fullluakt utfärdats på en ännu icke ledig militär tjänst. HENEL 17Z9
133 (
1730).
–
(II 3)
MILITÄR-FIENTLIG.
antr militaris8k.
Avledn. –
militärfientlighet r. l. f. anmilitsrism. –
MILITÄR-FLYG.
jfr 6pB, sbst.i i. SVWA) 19 nr Ä9, s. 14
–
(I 1 a)
MILITÄR-FLYGARE.
jfr ABare 2 a. AdrKalstam 1919,
8. 424.
–
MILITÄR-FLYGCERTIFIKAT 41402. JUNGSTEDT f7y. 169 (1925).
–
MILITÄR-FLYGPLAN ~o² äv. x o. ZNF: 743 (1928). –
(II 2) MILITÄR-FRI (
föga br.)
frikallad från militärtjänst; som avslutat sin militärtjänst. sala 1899,
nr 7ri s- 3. ÖsTBRGRBN 11952).
–
(II 3)
MILITÄR-FRÅGA,
r. l. f. (
numera bl. ngn gg Am A. törh.)
försvarsfrå 98f1. i sg. best. RPDEBRA Brev 1: 164 (
1870).
AB J4, Dr l, B.
9. –
(I 2, II 1) MILITÄR-FÖRENING av offeBrare bildat saDlfund för diskuss1on av DlilltäM frågor. R8vA o. D8EN8TJEKNA 1: lal (1882).
–
MILITÄR-FÖRLÄGGNING.
j-fr rläBig, 9hat.2 1 a 81utst. HAGLDND HaKhugg. i62 (1928).
–
MILITÄR-FÖRSAMLING.
mill – tär församling (se d. o. S a slut6t). BRILIOTH SbKyrkRuk. 169 (
1955).
–
MILITÄR-FÖRTJÄNST. (
†)
i pl., Gm berömvårda handlingar o. d. under militårtjånstgöring; jfr /drtjA2st II 1. JEARfN Förel. 1: ii6 (1818n PALAELAD Noc 316 (
1846).
–
MILITÄR-FÖRTJÄNSTORDEN.
(Om utlåndska förs tvF 7: 914 (1,.
–
MILITÄR-FÖRVALTNING.
[MILITÄR-FÖRVALTNING.ssg 1]
1) om hdhavandst av de ekonoDska angelÄgenheterna G. vu.d6n av mater6l o.. d vid kriggluaktsn. gFg 189k, nr 3, 6. i. [MILITÄR-FÖRVALTNING.ssg 1.a]
a) r6 adDlinistrati-on l- 8tt land o.. d. Ätken (d6r v88a förhållanden) handhav6s av ml-tära myndighet6r; ån. konkretare, om dB883 myndigh6tor. SC 3: 3 (
1822).
–
(II A)
MILITÄR-GALEN. , . . , .
'. WIESELGREN Paris Bana. (
1926).
–
MILITÄR-GEOGRAFI.
läran om geograflska faktorers bstgd6A6 för miWra opsrati.On6r. Cohh. 2: 4 Ö825).
–
MILITÄR-GEOGRAFISK.
)fr -Beoffl.A RM-gVAH is48, s. s2
–
MILITÄR-GEVÄR. (
numera mindre br.)
armegevär. A-rig vA H is17, 9. s4. h-, 1938, s. s43.
–
MILITÄR-GRAD.
(mindre br.j mllr tär tjänstegrsd. Krig PAH fs26, s. 96 LUNDELL (
1893).
–
MILITÄR-GRÄNS. särsk.
[jfr t. militårgremze; efter mlat. confinium mlitare]
i sg. best., om område vid Österrike-Ungerns gräns mot Turkiet s0m un, der åren 15s5–
1881 hade en särskild militär organl.sation.
CunvLex. (
1825).
(Jag har) erhAt ett kroatcranium från militärgränsen. RETEIUS 02 x20 gudstjånst (av viss utformning) för personal vid krigamakten. HlMilvy 1904, 9. 117.
–
(I 1 a)
MILITÄR-GUVERNÖR (Om utländska förh.) jfr Buvernsr 1. Da 1808, nr 37 s. 1 (i Petersburg).
–
MILITÄR-GYMNASTIK.
Ärskilt avsedd för personal vid krigsmakten; föri särsk. (enl. P. H. Jiligs urspr. system) om fäStning. KVAH 1829,
s. 312.
–
MILITÄR-HANDRÄCKNING ~⁰²⁰ jfr handräckning 1 L.
STS 1855,
nr 90, s. 7. –
(II 2)
MILITÄR-HAT.
antlmilitarisnl. –
(II 2)
MILITÄR-HATARE.
antimilitarist; j Gr -vän.
–
MILITÄR-HIERARKI.
(i fackligt präglat spr.) oin kridsmakten betraktad ss. en korporation som känneteCnas av skarp rangskilinad mellan de olika gradern o. sträng lydnad mot förmän; äv. om det systen som kännetecknar en dylik korporation; jfr hlerarkl 4 a. WIESELOREN Bild. 513 (
1883,
1889) SNf 9: 99s (
1928).
–
(II 2)
MILITÄR-HISTORIKER.
krigshistor-iker. NF 38: 94 (
1925).
–
MILITÄR-HJÄLP. (
mera tillf.)
lijälp för upprätthållande av ordningen o. d., lämnad av pers0nal (l. förban d) ur krigsmakte n. Ö sTBR~ GRBN (
1932).
–
MILITÄR-HOSPITAL. (
†)
militärsjukhus. HdlColl,Hed. hll 175o.
Försldegl-ukv fält 1889,
s. 121.
Ssg:
–
militärhospltals-fond.
fond avsedd för un. derhåll av militärsjukhus; numera bl. i uttr.
Bonungens militärFospitalsfond, om dylik fond bildad efter
1814 års kr)g.
DA 1824,
nr i31, s. 2. SFS 1918,
s. i972.
–
MILITÄR-HYGIEN.
om hälsovård(slära) som särskilt avser (sådana hälsorisker som äro förbundna med) förhållandena i militårförläggningar, livet i fält o. d.; militär hälsoo. 8jnkvård. Försök till en 63ndbok uti MilltärHygienen. RBTZIDs 1821; boktitel).
–
MILITÄR-HYGIENISK.
jfr -hpgen. Krig VAH 1884,
s. ij.
–
MILITÄR-HÄKTE.
till krigsmakten hörande lokal (t. ex. rum, tält) som anDÄndes ss. fängelse för krl-gaman. SFS 1868,
nr 69, s. 92 –
MILITÄR-HÖGSKOLA xo2o. jfr -akademl. KrigVAT 1856,
s. 262.
–
MILITÄR-KAPPA,
r. l. f. uniformskappa. JUNDELL (
1895).
–
MILITÄR-KARTA,
r. l. f. särskilt avsedd för militärt bruk. BJigvAH 1807, 6. 33.
–
MILITÄR-KART(E)VÄRK,
n. särsk. (
†)
i sg. best. l. i uttr. Svenska militärkart(ejvärket, ss. benämning på g6neralstahens kartvärk över Sverge. K VAH 1854, 8. 131. BctKartv. 1871,
s. 7. BtRiWdp 1872, I. 1: nr
1, Bil. s b, s. e.
–
(I 1 a, c) MILITÄR-KIRURG.
kH-gskl-rurg. Bygisa is60, s. 767
–
(II 1)
MILITÄR-KLACK.
[jfr eng. militaV hed, ävensom d. o/fcershel]
halvhög, rak klack på damkodon. RntalNR 1915, Vår.
8. q
BvSkoT i926, nr M, s.
9. –
(II 1)
MILITÄR-KLÄDD,
p. adj. (mera tilif.) klädd i militäruniform; uniformsklädd. RrigirAT is4s, s. 162
–
MILITÄR-KOLONI.
(Om utländska förh.) landområde vars befolkning till väsentlig del utgöres aV personal ur ett lands krigamakt; jfr kolonl 2. Planen at förvandla (de ryska) Kronogodsen til permanenta militår-colonier. Krig VaH is25, 8. 235. nRIMEERG V6rläH 6: 7 (1951). ADledn. (Om utländska förh.): mlutårkolonlet, m. ComvScx. 6: 621 (
1833).
Krig VA T
1855, 6. 267.
–
MILITÄR-KOMMENDERING. särsk. (
mindre br.)
om trupp beOrdrad till viss mera tilifållig tjän8tgöring; jfr kommenderlnB 1 b. I medlet af augusti (n75) öfverföllo .. (bönder i Kymmenegårds län) en militärkonamendering. SCHYBERGSON FinlH 2: 210 (
1889).
gFS 1902 nr 94.
s. li. –
MILITÄR-KOMPANI.
i uttr. stadens l. StockFolms stads militärkompani, namn på en Äldre, militärt Organiserad kår i Sthm för övervakning av ordning o. säkerhet; jfr -kår. Sthm. StCal. 1768, 9. 66.
Tr VA T
1853, 6. 318.
–
MILITÄR-KONTOR. (
förr)
om avdelning inom ämbetsvårk o. d. vilken handhade ärenden av militär natur. StktCal. 1806,
s. 9 (i
krskollegium). IngeniörcoRsen9 Hilltär-kontor. R
PA T
1858, 9. 416.
–
MILITÄR-KONVENTION.
fördrag mellan stater om militära förhållanden; jfr konvention 2 a. hrF (1887).
–
MILITÄR-KORTBREV 'O2, äV. x2. (om förh. 1914–1916) post. jfr -brev. Döss o. LANNGE (
1915).
–
(I 2, II 1) MILITÄR-KUPP.
statskupp utförd av personal ur krjgs. makten. TAVENoW Frihetst. ij3 (
1898).
–
MILITÄR-KUVERT.
post. kuvert (av speCiell typ) för militärbrev. SvPostv. 269 (
1924).
–
MILITÄR-KYRKLIG.
SD(L) 1895,
nr 326, s. 6.
Militärkyrklig själavård (inam svemska kyrkan). , . . KyrkohA 1917,
s. 69.
–
MILITÄR-KÅR.
srs. s. enmnl-ng på äldre militära organisationer inom tockholms borgerskap; jtr -kompanl.
UA 1771,
nr 8j, s. 2. JUNDIN o.
STRINDBERG GSthm 615 (
1882).
–
MILITÄR-LED,
r. l. m. sjö7nil. hemlig farled (i skärgård) avsedd endast för örLogsaottans fartyg. sDIL) 1895, nr 296, s. 4. VTI. 1951,
s. 64.
–
MILITÄR-LITTERATUR.
behandlande militära spörsmål. ConvLex. 6: 629 (
1833).
NDA 1875,
nr 266, s. 2.
–
MILITÄR-LIV.
en persons (krigamans) liv på den militära levnadsbanan; livet sådant det gestaltar s1g inom militära kretsar. Ett sysslolöst militärlif. BRAUN h'Dikt. Föret. 1 (1840). Milltärlifvet i Ryssland. HIMil. Revy 1898,
s. N.
–
MILITÄR-LUFTSKEPP ~ω hD 1907, nr Z69, 8. 3.
–
MILITÄR-LYX.
företeelse inom krigsmakten s0m (inom vissa kretsar) uppfattas ss. lyx (se d. o. 1). KrtVAT 1844 s. 443.
AB 1890,
nr 163, s. l.
–
MILITÄR-LÄGER.
jfr läger 7. Tiden 1848,
nr 2j1, 9. 2. –
(I 1 a, c) MILITÄR-LÄKARE.
läkare anställd vid krigsmakten. Bt. RStp 1847–48, IV. 1:
nr 73, s.
6.
–
militärläkar(e)-aspirant,
–
militärläkar(e)-beställning (jfr beställning 1 a B yl), -elev, -förenU2g, -kuM (jfr kurg 7), -kår, -6tlpendlat, -tjÄnst.
–
MILITÄR-LÄROVÄRK ~o ². HAMILTON HilUnd. 69 (1842). Militärläroverken, vari inbegrr pas krigshögskolan, artillerr och ingenjörhögskolan, krigsskolan och arméns underofficersskolor. STS 1926, 6. 639.
–
MILITÄR-MAKT.
[MILITÄR-MAKT.ssg 1]
1) militärt maktspråk; militära maktmedel; äv. konkret: truppstyrka, krigamakt (för nedslående av oroligheter o. d.); jfr makt 11. SC 1: ssl (1820). Regeringen får ej mot medhorgsre använda militär-makt. PALMELAD Norige Ul (
1846).
SCHYEBRA8 ON FinlH 1: sas (
1887).
[MILITÄR-MAKT.ssg 2]
2) om (större) stat med tanke på dess militära makt; mlitäh Diäktig stat. SVEDELIUS Stahk. 2: 35 (
1868).
–
MILITÄR-MARSCH.
[MILITÄR-MARSCH.ssg 1]
1) (
†)
om trupps marsch i takt (vid exerCls o. d.); militär marsChövni-ng. Rrig VAH 1855,
s. 61.
Krig VA T
1849, 6. 1j3. A) tonstycke avsett att gm sina rytmer o. klang6r reglera en (militär)trupps marschtakt.
WEGELIDS Musl-kl. 2: 124 (
1889).
–
MILITÄR-MAST.
sjömil. på örlogsfartyg (av äldre modell): stålmast försedd Mled mastkorg avsedd för uppstållning av lätt artilleri G. strål. kastare. K VAH 1887,
8. fel.
Vfl. 1915, 6- 143.
–
MILITÄR-MEDICINSK.
som har avseende på den militära hälso. o. sjukvården. Milltärmedicinska kongressen i Wien. Hygiea 1874,
8. 112.
–
MILITÄR-METEOROLOGISK.
En militärraeteorologsk organisation för tiligodoseendet av försvarBvåsendets krav på det meteorologiska området. BtRiksdP 1929,
VI. 1: nr 4, s. 95.
–
MILITÄR-MONARKI.
statsv. monarkisk statsform som upprätthålles med hjälp av landets krigsmakt; äv. konkret, om stat med dylikt styrelsesätt. frey 1844, e. 6e.
–
MILITÄR-MUSIK.
[MILITÄR-MUSIK.ssg 1]
1) mus. musik komponerad för militärOrkgstsrj Ofta särsk. om militärmarsch (se d. o. 2. DA 1825,
nr 12, s. 2.
[MILITÄR-MUSIK.ssg 2]
2) (
ngt vard.)
till krigsmakten hörande musikkår; militär musikkår. Militärmusiken spelade en regementsmarsch. –
MILITÄR-MYNDIGHET ~⁰⁰² l. ~²⁰⁰. myndighet vid krigsmakten; vanl. i pl. SvT 1852,
nr 18, s. 3.
–
MILITÄR-MÅL. (
föga br.)
adm. o.
jur. rättegångsmål l. ärende som skall avgöras vid militär domstol. LEFRÉN Förel. 1: 185 (
1818).
GYNTHER Förf. 5: 667 1858;
med hänv. till kommandomål).
–
MILITÄR-MÄRS. (
förr)
sjömil. märs av (pansar)plåt på krigsfartyg. VFl. 1912,
s. 33.
–
MILITÄR-OFTALMI.
[sjukdomen förmenades vara införd till Europa av Napoleons soldater]
(
numera knappast br.)
med. trakom, "egyptiska ögonsjukan". NF 4: 241 (
1880).
SvUppslB 3: 1096 (
1929).
–
MILITÄR-OMRÅDE ~⁰²⁰. militärt administrationsområde; i fråga om sv. förh. särsk. om vart o. ett av de sju (före 1942 sex) militära områden vari landet indelas (förkortat milo). TjRegl. 1889, Bil.
s. 28.
SFS 1942,
s. 2445.
–
MILITÄR-ORKESTER.
blåsorkester tillhörande krigsmakten. SFS 1881,
nr 71, s. 4.
–
MILITÄR-PASS,
n. (om utländska förh.) intyg om att ngn fullgjort ålagd militärtjänst. TIGERHIELM 58 (1867). FFS 1919,
nr 20, s. 36.
–
(I 1 c)
MILITÄR-PASTOR.
anställd vid krigsmakten. SFS 1916,
s. 370.
–
(I 1 a)
MILITÄR-PERSON.
( militär- 1730 osv. militärs- 1808 ) person anställd vid krigsmakten; krigsman. ARNELL Stadsl. 691 1730;
efter handl. fr. 1719).
–
(I 1 a)
MILITÄR-PERSONAL.
personal vid krigsmakten; förr äv. i uttr. flottans l. sjöförsvarets militärpersonal, om personal på flottans fartyg (motsatt: varvspersonal). VetAH 1818,
s. 61.
Sjöförsvarets militärpersonal. SFS 1874,
nr 3, s. 16.
Flottans militärpersonal. BtRiksdP 1897, 5Hufvudtit.
s. 17.
–
MILITÄR-PLIKT. (
numera knappast br.)
värnplikt. Krig VAT 1849,
s. 347 (i Frankrike). ÖSTERGREN (
1932).
–
MILITÄR-POLITIK.
politik som rör militära förhållanden. AB 1897,
nr 117 A, s. 2.
–
MILITÄR-POLITISK.
jfr -politik. IllMilRevy 1899,
s. 50.
–
MILITÄR-POST. särsk.
(om utländska förh.) om militärstation. PALMBLAD LbGeogr. 265 1835;
i det romerska riket).
MÖRNE Elef. 194 1931;
i Burma).
–
MILITÄR-PROMENAD.
[jfr fr. promenade militaire, övningsmarsch]
((†), se dock slutet) övningsmarsch. Krig VAH 1844,
s. 109 (i Frankrike). särsk. (
fullt br.)
oeg., om fälttåg som av den anfallande (segrande) parten genomföres utan (större) svårigheter. SmålP 1893,
nr 91, s. 3.
–
(I 1 c)
MILITÄR-PRÄST. (
†)
militärpastor. BtRiksdP 1877,
I. 1: nr 1, Bil.
nr 3 a,
s. 12.
–
MILITÄR-PRÄSTERLIG. (
i fackspr.)
Hans militärpresterliga verksamhet. SvLittFT 1834, sp.
636. KyrkohÅ 1918,
s. 87.
–
(I 1 c)
MILITÄR-PRÄSTERSKAP ~⁰⁰², äv.~²⁰⁰. (i fackspr.)
kollektivt, om präster anställda vid krigsmakten. Krig VAT 1859, s.
428. KyrkohÅ 1918,
s. 86.
–
MILITÄR-PUNKT. (
†)
ort (t. ex. fästning) av stor militär betydelse. LEFRÉN Förel. 1: 58 (
1818).
Krig VAT 1840, s.
111 (om Stockholm). –
MILITÄR-PÄLS.
(fårskinns)päls av sådan modell som användes vid krigamakten. ÖSTERGREN (
1932).
–
MILITÄR-REVOLT.
(mot statsledningen riktad) revolt inom krigsmakten. NF 3: 130 (
1878).
–
MILITÄR-SADEL. (
mindre br.)
kavallerisadel. Arb B 263 (
1887).
Form 1934,
s. 179.
–
MILITÄR-SJUKHUS ~⁰² l. ~²⁰. Krig VAT 1858,
s. 125.
–
MILITÄR-SKIDA,
r.l.f. skida av sådan modell som användes vid krigsmakten. Tldr. 1897, s. 169.
–
MILITÄR-SKOLA,
r.l.f. skola där undervisning ges i militära ämnen; krigsskola. SP 1792, nr 168, s. 2.
–
(I 1 c)
MILITÄR-SKRIFTSTÄLLARE ~⁰²⁰⁰. som behandlar militära frågor. Krig VAH 1829,
s. 419.
–
(I 1 c)
MILITÄR-SKRÄDDARE.
uniformsskräddare. AUERBACH (
1911).
–
MILITÄR-SKRÄDDERI.
jfr -skräddare. AdrKalSthm 1901, Adr.
s. 505.
–
MILITÄR-SPECIAL,
r. (
i fackspr.)
specialkarta för militära ändamål. SFS 1893,
Bih. nr 7, s. 17.
BtRiksdP 1912,
1: nr 163, s. 9.
–
MILITÄR-STAD.
stad med fast(a) militärförläggning(ar). 2NF 29: 81 (
1919).
–
MILITÄR-STAT.
[MILITÄR-STAT.ssg 1]
1) (
†)
sammanfattande, om den till (visst förband inom) krigsmakten hörande personalen; äv.: krigsmakt(en) (se d. o. 2 b; stundom särsk. om krigsmaktens krigsmän (motsatt civil-staten 2) l. flottans skeppsbesättningar (motsatt varvsstaten). VDAkt. 1713,
nr 71. HENEL 1729 117 (
1730).
Till armén hörande embets- och tjenstemän af militär-, läkare- och civilstaterna. BtRiksdP 1876,
I. 1: nr 26, s. 11.
Därs. 1904, 4Hufvudtit.
s. 6.
[MILITÄR-STAT.ssg 2]
2) (
†)
krigsmak tens utgiftsstat; militär budget; jfr militie-stat 2. SC 2: 431 (
1822).
BtRiksdP 1878,
I. 1: nr 23, s. 5.
[MILITÄR-STAT.ssg 3]
3) stat (land) med stor militär kraft. SNELLMAN Tyskl. 61 (
1842).
–
MILITÄR-STATION. särsk.
(om utländska förh.): relativt permanent militärförläggning i erövrat land (i sht koloni). SVEDELIUS Statsk. 4: 435 (
1869).
–
MILITÄR-STUDIUM.
studium av militära fölhållanden o. inrättningar; i sht i pl. Krig VAH 1824,
s. 9.
–
MILITÄR-STYRKA,
r. l. f. [jfr fr. forces militaires]
truppstyrka, trupp. ADLERSPARRE Hdl. 3: 20 (
1830).
–
MILITÄR-STÅND(ET). (
numera föga br.)
det militära ståndet; krigarstånd(et); ett lands osv. militärpersoner betraktade ss. samhällsklass; krigaryrket; jfr militarstånd(et). Fullmakter för alla under Militairståndet hörande Officerare och betiente.
CivInstr. 371 (
1719).
(Han) måste .. välja militärståndet.
VFI. 1916,
s. 143.
ÖSTERGREN (
1982).
–
MILITÄR-SÄLLSKAP ~⁰², äv ~²⁰. jfr -förening. NF 10: 1583 (
1886).
–
MILITÄR-TEKNIK.
läran l. den praktiska kännedomen om de metoder o. hjälpmedel som användas vid krigföring. SFS 1874,
nr 3, s. 12.
–
MILITÄR-TEKNISK.
jfr -teknik. BtRiksdP 1889,
I. 1: nr 11, s. 12.
–
MILITÄR-TJÄNST.
[MILITÄR-TJÄNST.ssg 1]
1) tjänstgöring vid krigsmakten; krigstjänst. SvTyHlex. (
1851).
[MILITÄR-TJÄNST.ssg 2]
2) (
†)
militär(t) Ämbete l. befattning. CivInstr. 372 (
1719).
SC 2: 88 (
1821).
–
(I 1 a)
MILITÄR-TOPOGRAF.
topograf anställd vid krigsmakten. Fennia VI. 1: 46 (
1892).
–
MILITÄR-TOPOGRAFI.
militär topografi. KrigVAH 1847,
s. 48.
–
MILITÄR-TOPOGRAFISK.
Krig VAH 1847,
s. 48.
–
MILITÄR-TRANSPORT.
transport för krigsmaktens räkning; abstr. o. konkret. GT 1788,
nr 113, s. 3.
–
MILITÄR-TRUPP. (
numera bl. tillf.)
PH 12: 137 (
1781).
SFS 1936,
s. 1062.
–
MILITÄR-TÅG.
för militärtransport(er). SFS 1864,
nr 83, s. 2.
–
MILITÄR-TÄLT.
ÖSTERGREN (
1932).
–
MILITÄR-UNDERVISNING ~⁰⁰²⁰. undervisning i militära ämnen. SVEDELIUS Statsk. 4: 236 (
1869).
–
MILITÄR-UNIFORM,
r. Krig VAT 1839,
s. 39.
–
MILITÄR-UPPROR ~⁰². jfr -revolt. Snällp. 1848,
nr 4, s. 2.
–
MILITÄR-UTBILDNING ~⁰²⁰. utbildning som avser militära färdigheter. Flodström SvFolk 103 (
1918). VAKT. militär bevakning(strupp); äv.: krigsman som tillhör dylik trupp.
DA 1771,
nr 31, s. 2 (om trupp). När Folket .. misshandlade de i granskapet befinteliga Militärvakter.
JournLTh. 1813,
nr 79, s. 4.
Efterskickad militärvakt måste med våld släpa honom till fängelset. MeddSlöjdF 1896,
s. 110.
–
MILITÄR-VETENSKAP ~⁰⁰². vetenskap som behandlar militära problem; krigsvetenskap(en); förr äv.: kunskaper i militära ting. LEFRÉN Förel. 1: 188 (
1818).
HAMILTON MilUnd. 36 (
1842).
–
MILITÄR-VETENSKAPLIG ~⁰⁰²⁰. adj. till -vetenskap. SvT 1852,
nr 14, s. 2.
–
(I 1 a, c) MILITÄR-VETERINÄR,
m. veterinär vid krigsmakten. BtRiksdP 1879, IV.
1: nr 10, s. 4.
Ssg:
–
militärveterinär-tjänst.
PT 1908,
nr 184 B, s. 1.
–
MILITÄR-VETERINÄR,
adj. [lösgjort ur sådana ssgr som militärveterinär-tjänst]
(
i fackspr.)
SCHMIDT Hb Veter. 3 (
1911).
–
MILITÄR-VÄG.
[MILITÄR-VÄG.ssg 1]
1) väg avsedd (endast) för militära behov. DA 1808,
nr 2, s. 2.
[MILITÄR-VÄG.ssg 2]
2) om den militära levnadsbanan. Gå militärvägen, bli l. vara militär (se d. o. II 1). BERNDTSON (
1880).
[MILITÄR-VÄG.ssg 3]
3) (
ngt vard.)
iuttr. i militärväg, på det militära området, i militärt avseende. ALMQVIST TreFr. 1: 140 (
1842). Om man ville se något riktigt utmärkt i militärväg, skulle
(osv.).
IllMilRevy 1898,
s. 56.
–
(II 2)
MILITÄR-VÄGRAN. (
ngt vard.)
jfr -vägrare. ÖSTERGREN (
1932).
–
(II 2)
MILITÄR-VÄGRARE. (
ngt vard.)
person som vägrar att göra militärtjänst; värnpliktsvägrare; "samvetsöm". ÖSTERGREN (cit. fr. 1919).
–
MILITÄR-VÄLDE.
militärdiktatur; militarism. SvT 1852,
nr 14, s. 2.
Militärvälde (hade) inträdt i lagens ställe. CRONHOLM Bref 177 (
1865).
–
(II 2)
MILITÄR-VÄN,
m. (
ngt vard.)
person som är välvilligt inställd mot "det militära"; jfr -hatare. ÖSTERGREN (
1932).
–
(II 2)
MILITÄR-VÄNLIG. (
ngt vard.)
jfr -vän.
Avledn.
–
militärvänlighet .
–
MILITÄR-VÄSEN l.
-VÄSENDE.
sammanfattning(en) av allt vad som hör till krigsmakten o. krigföringen krigsmakt(en); förr särsk. om militärförvaltningen (motsatt: civilväsendet); jfr militar-väsende. LMil. 1: 228 (
1683).
SC 1: 40 (
1820).
–
MILITÄR-ÄMNE. (
mindre br.)
militärt (undervisnings)ämne. HAMILTON MilUnd. 16 (cit. fr.
1835).
SCHWARTZ Tegnér 83 1903;
om förh. c. 1820).
–
MILITÄR-ÖVNING.
[MILITÄR-ÖVNING.ssg 1]
1) (i icke fackmässigt spr.) fälttjänstövning, manöver (se d. o. 3 b). Krig-VAH 1807, s. 113 (bet. oviss). NF 2: 118 (
1878).
SFS 1894 nr 94, s. 19.
[MILITÄR-ÖVNING.ssg 2]
2) (
i sht om ä. förh.)
övning av militär art, bedriven med civila deltagare, i sht med skolungdom. SFS 1863,
nr 3, s. 2.
Skolungdomens militäröfningar. DN 1894,
nr 9049 A, s. 2.
B
(tillf.):
Avledn.
–
MILITÄRISERA ,
v. -ing. (mindre br.)
till I 1: militarisera. ADLERBETH Ant. 2: 280 (c. 1815).
NDA(A) 1932,
nr 47, s. 4.
–
MILITÄRSK ,
adj. (-air-) [jfr ä. d. militærsk]
(
†)
== militär I 2. HA 9: 204 (
1743).