MISS- :

– MISS-JÄMN .

[fsv. misiämn, olika (stor l. beskaffad)]

(†) som står i missförhållande till ngt, olämplig. I de andra rödmåssar och myror år watnet tiockt, miszjemt och disproportionerligt emot gräsets föda. HIÄRNE 2Anl. 271 (1706).

– MISS-JÄMNA, sbst.

[jfr fsv. misiämnadher]

(†) ojämnhet, olikhet, orättvisa. (De skola) medh högste flijt laga så att huardere bekommmer effter sin schatt och iche någen Missiämbna schie. ÅngermDomb. 1648, s. 113.

– MISS-KALKYL. (numera mindre br.) jfr -kalkylera. ROSENBLAD ÅmVetA 1814, s. 13. Jag tröstade mig emel lertid öfver mina misskalkyler. HILLMAN Palacio ValdésSSulp. 348 (1899).

– MISS-KALKYLERA, -ing. (mindre br.) göra felberäkning(ar); äv. refl. GHT 1897, nr 51 A, s. 2. Vi få väl hoppas att han icke misskalkylerat sig. VFl. 1912 s. 94.

– MISS-KLANG.

[jfr t. missklang]

(numera mindre br.) dissonans, missljud; äv. bildl. SWEDBERG Schibb. 266 (1716). AJourn. 1813, nr 47, s. 2 (bildl.). På förstärkningen af de harmoniska öfvertonerna beror tonens välklang eller renhet, på förstärkningen af dess disharmoniska dess missklang eller orenhet. SVAHN LbMuntlFöredr. 18 (1903).

– MISS-KLINGANDE, p. adj. (mindre br.) jfr -klang. PALMBLAD Fornk. 2: 304 (1844).

– MISS-KLÄDA l. (i talspr.) -KLÄ. kläda (ngn l. ngt) illa; äv. bildl.; i p. pr. äv. i adjektivisk anv.: missklädsam; jfr kläda I 7, 8. Hennes dräkt var mycket missklädande. PALMSTEDT Res. 86 (1779; bildl.). Konrad Nordin .. var iförd en gräsgrön, vadderad nattrock, vilken missklädde honom alldeles förskräckligt. HEDBERG Räkn. 237 (1932).

Avledn.

– missklädsam , adj. som misskläder ngn, missklädande. En liten japanska, klädd i en ovanligt missklädsam sjuksköterskedräkt. SDS 1905, nr 31 A, s. 2. SvD(A, 1933, nr 230, s. 9.

– MISS-KREDIT.

[jfr t. misskredit]

[MISS-KREDIT.ssg 1]

1) motsv. kredit, sbst.¹ ¹: bristande förtroende, missaktning, dåligt ansende, dåligt rykte; jfr diskredit 2. Bringa l. sätta (förr äv. komma) ngn l. ngt i misskredit (hos ngn). Komma l. råka i misskredit. VRP 1661, s. 49. Den H. Sigfrid hålles för den första, som fört in Latinska språket til andeligit bruk i Sverige, och satt våra Runor och gamla språk i misscredit. SvMerc. 1: 627 (1756). Silvret har kommit i misskredit hos den stora allmänheten. Form 1934, s. 6.

[MISS-KREDIT.ssg 2]

2) (†) motsv. kredit, sbst,¹ ²: brist på kredit, dålig kredit; jfr diskredit 1. Der af (dvs. av att adeln icke betalar för erhållna varor) ruineras borgare och komme uti misscredit hooss sine creditorer uthom landet. RP 8: 537 (1641). AdP 1800, s. 1311.

Avledn. (till -kredit 1):

– misskreditera , v., -ing. väcka misstro l. missaktning för (ngn l. ngt), bringa (ngn l. ngt) i vanrykte, diskreditera (ngn l. ngt). ADLERBETH Ant. 1: 201 (c. 1792). Särskilt misskrediterande verkade .. min förklaring att (osv). TurÅ 1931, s. 140.