MITRALJÖS mit¹raljø⁴s, r.; best. -en; pl. -er. ( mitrailleuse 1871. mitraljös 1871 osv. mitrallieuse 1877 [jfr d., t. o. eng. mitrailleuse, av fr. mitrailleuse, till fr. mitrailler, skjuta l. ladda med kartescher, till mitraille, skrot]
[MITRALJÖS 1]
1) (
numera bl. ngn gg i fråga om utländska förh.)
mil. snabbskjutande, helautomatiskt (urspr. flerpipigt) eldvapen av gevärs- l. grövre kaliber; jfr KULSPRUTA BtRiksdP 1871,
I. 1: nr 1: Bil.
4,
s. 38. 3UB
5: 13 1926.
[MITRALJÖS 2]
2) [jfr språkprovet från
1927 nedan; jfr äv. KANON-UGN] (
numera föga br.)
cylindrisk järnkamin avsedd för rumsuppvärmning, stundom äv. för kokning. Boupppt Växjö (
1877).
Carl Holmbergs (i Lund) intresse riktades först mot .. gjutjärnsspislar och ugnar .. En av dessa ugnstyper gav han på det krigiska 1870-talet den ännu allmänt härskande benämningen Mitraljösen. LD 1927,
nr 1, s.
. SvUppslB 1934.
Ssgr (till
1; numera knappast br.):
–
MITRALJÖS-BATTERI.
jfr batteri 2.
WoJ 1891. IllMilRevy 1899,
s. 21. - -
-ELD. jfr eld
9 b. WoJ
1891 –
MITRALJÖS-KANON ~⁰². automatkanon. AB 1898,
nr 113 A, s. 3.
–
MITRALJÖS-MEKANISM.
WoJ 1891.