MONTER mon⁴ter l. moŋ⁴-, r. l. m.; best. -n, äv. -tren; pl. -trer (UB 7: 12 1875 osv.) , äv. -trar (SD(L) 1896, nr 267, s. 4. SvD(A) 1935, nr 136, s. 10). ( monter 1888 (: monterskåp), 1893 osv. montre 1691 (: montren, sg. best.), 1887–1904 ) [av fr.
montre, till
montrer, visa av lat.
monstrare (se
MONSTRERA)]
[MONTER 1]
1) (
†)
i uttr. för montern, för skenet. Batterier tyckes mig intet nyttiga uthan för Montren, och til at divertera Fiendernas Bombarderare. RÅLAMB 8: 208 1691.
[MONTER 2]
2) ställning l. med glasruter försett (försedd) bord l. låda l. skåp för exponering av handelsvaror, utställningsartiklar l. museiföremål o. d.
På ömse sidor (i utställningsbyggnaden) gå breda montrer, der hvita och kulörta glasvaror .. äro uppstälda. UB 7: 12 (
1875).
Montrar med modeller av svenska fartyg. SvD(A) 1935,
nr 136, s. 10. jfr
BORD-,
SKÅP-,
UTSTÄLLNINGS-MONTER m. fl.
Ssgr (till
2):
–
MONTER-BORD.
bordmonter. –
MONTER-SKYLTNING.
DN(A) 1926,
nr 33 s. 3.