MORÄN mωrä⁴n l. mo- l. må-, r. l. m.; best. -en; pl. -er. ( mor- 1840 osv. morr- 1823–1842. mur- 1871. -aine 1823 (: morrainer, pl.) – 1846. -än 1842 osv. ) [jfr t. moräne, eng. moraine . av fr. moraine (upptaget i det vetenskapliga språket av schweizaren
H. B. DE SAUSSURE 1779), av fr. dial.
moraine, morēna,
mourreno, strandgrus, morän m. m., avledn. av en stam
murru-, som föreligger i fr. dial.
mur, morre,
mourre, nos, klippstycke, span.
morro, rund kiselsten; av ovisst urspr. – Jfr
MORION, sbst.¹]
[MORÄN 0]
i sht
geol. o.
geogr. anhopning av osorterade fragment av bärgarter (av olika storlek, ss. block, grus bärgartsmjöl o. d.) som medföres av en glacliär l. har uppkommit gm en sådana värksamhet; särsk. om ytformation (i sht långsträckt höjd) som uppkomit på detta sätt. På vissa afstånd från glaciererne (lågo).. de så kallade morrainer eller grus- ock lervallar som fordom samlats vid deras bräddar. EHRENHEIM PVetA 1823,
s. 174.
LINDSTRÖM Lyell 259 (
1859;
om ytmorän). SydsvGeogr- SÅb. 1925,
s. 35. jfr
AVSMÄLTNINGS-,
BLOCK-,
BOTTEN-,
DAMM-,
DRUMLIN(S)-,
GRUND-,
MITT-,
RADIAL-,
RAND-,
SIDO-,
URBÄRGS-,
YT-,
ÅRS-,
ÄND-MORÄN m. fl. – särsk.
[MORÄN .a]
a) (jordart bestående av) osorterade bärgartsfragment från en glaciär; jfr MORÄN-GRUS, PINNMO. Kalkhaltig morän eller andra kalkhaltiga jordslag. Ymer 1902,
s. 345. jfr
URBÄRGS-MORÄN. särsk. i uttr.
falsk morän, om jordart som utgöres av i vatten omlagrad morän.
HALDEN SvJordart. 33 1923.
[MORÄN .b]
b) i uttr. inre resp. undre l. övre morän, om (anhopning av) bärgartsfragment som befinna (l. befunnit) sig inuti resp. under l. ovanpå en glaciär. GeolFF 1884–85,
s. 460.
SvUppslB 19: 165 1934.
Ssgr (i sht
geol. o-
geogr.): –
MORÄN-ANHOPNING ~⁰²⁰. konkret.
Fennia VII. 2: 5 1892.
–
MORÄN-AVLAGRING ~⁰²⁰. i sht konkret. ERDMANN, SvQvartBildn. 46 1868.
–
MORÄN-BACKE.
jfr backe, sbst.³ ¹. Ymer 1902,
s. 331.
Ssg:
–
moränback-landskap.
kännetecknat av (breda bälten av) moränbackar (o. av vattensamlingar o. mossar i sänkorna mellan dessa). RAMSAY GeolGr. 2: 221 1913.
–
MORÄN-BILDNING.
i sht konkret. Krosstenslagren.. äro .. att betraktas såsom moränbildningar. BERGSTRAND Geol. 121 (
1859).
–
MORÄN-BLOCK.
stenblock i l. från morän. HEDIN GmAs. 1: 311 1898.
–
MORÄN-BÄDD.
jfr bädd a. Fennia IV. 5: 12 1891.
–
MORÄN-FLOTTE.
morän som (transporteras på l.) avlagrats från sjunkande isbärg; jfr flotte, sbst.² ³. GeolFF 1919,
s. 194.
–
MORÄN-GRUS.
(med bärgartsmjöl o. d. uppblandat) grus i l. från morän; jfr krosstens-grus; äv. allmännare, == morän a. ERDMANN SvQvartBildn. 45 (
1868).
NoK 1: 3 (
1921;
allmännare).
–
MORÄN-JORD.
i morän a. VerdS 72: 15 1898.
–
MORÄN-KALOTT.
på bärg o. d.; jfr kalott 2. HÖGBOM Norrl. 156 (
1906).
–
MORÄN-LANDSKAP ~⁰² l. ~²⁰ kännetecknat av moränbildningar; jfr landskap . Fennia I. 7: 3 1889.
–
MORÄN-LERA,
r. l. f. morän (se d. o. a), huvudsakligen bestående av (sten- o. sandblandad) lera; jfr -grus. HOLMSTRÖM Geol. 20 1877.
–
MORÄN-LID.
moränbetäckt (ofta skogbevuxen ) bärgssluttning. VerdS 72: 13 1898.
–
MORÄN-MARK,
r. l. f. Fennia VII. 2: (
1892).
Småländska höglandets karga stenbundna moränmark. Flod- ström Naturförh. 116 1918.
–
MORÄN-MO.
(hårt packad) morän (se d. o. a, huvudsakligen bestående av fint bärgartsmjöl; jfr mo. sbst. 1. Fennia I. 7: 9 1889.
SERNANDER LöfängBjärkSäb. 33 (
1925).
–
MORÄN-MÄRGEL.
[jfr t. moränenmergel]
(avsevärt) kalkhaltig moränlera. GeollFF 1884–85,
s. 460 –
MORÄN-RYGG.
långsträckt höjd bestående av morän; särsk. om radialmorän; jfr -vall. Fennia I 7: 13 (
1889;
om radialmorän). DE
GEER SkGeogrUtv. 64 (
1896;
om ändmorän).
–
MORÄN-SAND.
morän (se d. o. a), huvudsakligen bestående av sand; jfr -lera. ERDMANN SvQvartBildn. 45 (
1868).
–
MORÄN-SJÖ.
sjö som begränsas av moränbildningar; äv. om sjö som uppdämts av (änd)morän. HEDIN GmAs. 1: 258 1898.
HAGMAN FysGeogr. 61 (
1903).
–
MORÄN-TERRÄNG.
med moränmark. Stenig moränterräng. Malmbgt 1894,
nr 26, s. 2.
–
MORÄN-TRÖSKEL.
moränvall som spärrar en dal. HEDIN GmAs. 1: 343 (
1898).
–
MORÄN-VALL.
långsträckt höjd bestående av morän; särsk. om ändmorän; jfr -rygg. Fennia I. 7: 13 (
1889;
om ändmorän).
Moränvallar, afsatta som sidomoräner vid isens afamältning. Ymer 1908,
s. 18.
–
MORÄN-ÅS.
jfr -rygg, -vall. Långsträckta myrar och mellan dem framlöpande moränåsar. Ymer 1902,
s. 333.