MOSAIK mω¹sa⁴ik (trestavigt) l. mωs¹-, r. l. m. best. -en; pl. -er. ( -igv' SPEGEL TPAr. 135 1705. -ik 1781 osv. -ique c. 1700 (: mosaique arbete)– 1778. -iqve 1773 ) [jfr dan. o. t.
mosaik, eng.
mosaic; av fr.
mosaëque, av it.
musaico, mosaico, av senlat.
musaicum,
mosaicum, n. av
musaicus, mosaicus, till gr. μούσειος, hörande till muserna, μουσεῖον, musernas tämpel, i sengr. äv.: mosaik (varav senlat.
opus musivum, mosaik; jfr
MUSIV), till gr. μοῦσα, musa (se
MUSA, sbst.,
MUSEUM); eg.: hörande till de nio muserna l. deras tämpel]
[MOSAIK.sbst 1]
1) dekorativ ytbeläggnrng av sammanfogade olikfärgade bitar av samma l. likirtat material på sådant sätt att det hela bildar ett mönster l. en figurframställning; i sht om dylikt arbete utfört ss. dekoration på vägg, golv, tak, borssskiva o. d. med småbitar, plattor o. d. av glas, sten, trä o. d. som nedtryckts i o. fast hållas av ngt kittartat ämne, musiviskt arbete, mosaikinläggning; äv. abstr., om denna teknik,; äv. om arbete i annat material (tyg o. d.) som påminner om mosaikmönster. Ett arbete, en vägg i l. av mosaik. SPEGEL TPAr. 135 (
1765). Golfvet skiftade i Mosaiker.
JGOXENSTIERNA 4: 139 (
1815).
KARLIN Komstsl. 27 (
1886;
i vävnad).
Mosaiker betäckte väggarne (i moskén). HEIDENSTAM End. 198 (
1889).
SEITZ Glas. 31 (
1933). jfr
EMALJ-,
GLAS-,
GOLV-,
LAPP-,
LÄDER-,
STEN-,
TRÄ-MOSAIK m. fl.
[MOSAIK.sbst 2]
2) mer l. mindre bildl., om ngt som ger intryck av mosaik; brokig l. heterogen samling.
SvLitTidn. 1818, sp.
11.
(Runius) skref.. en Nyårsbön för fosterlandet, innehållande en mosaik af bibelspråk.
BL 13: 30 (
1846).
Hennes uppfostran var ett slags mosaik, hon hade gått än i den ena skolan än i den andra. BENEDICTSSON Ber. 173 (
1888).
Minnenas skiftande mosaik. HågkLivsintr. 12: 99 1931.
Ssgr (till
1):
–
MOSAIK-ARBETARE ~⁰²⁰⁰. arbetare (konstnär) som framställer mosaikarbeten.
SvMerc. 3: 858 1758.
–
MOSAIK-ARBETE ~⁰²⁰. [jfr t.
mosaikarbeit, särsk. konkret; äv. oeg.; jfr
musiv-arbete.
(
c. 1700.Några av..
(Freses) dikter äro rena mosaikarbeten av rader, hämtade från andra.
SvLittH 1: 323 (
1919).
Mosaikarbeten i glas. Seitz Glas. 20 1933. . –
MOSAIK-BASTARD.
[jfr t. mosaikbastarde]
zool. o.
bot. bastard hos vilken stamarternas egenskaper icke förekomma blandade, utan uppträda vid sidan av varandra. .
–
MOSAIK-BILD.
konst. bild framställd i mosaik; av. oeg. NF 1: 409 (
1875).
,
s. 00.
–
MOSAIK-BIT.
var särskild av de bitar som användas till en mosaik. BERG Handarb. 310 (
1874).
–
MOSAIK-FOTOGRAFI. (
i sht förr)
foto. grafikort sammansatt av flera små fotografier. ÖSTERGREN 1932.
–
MOSAIK-FÖNSTER.
sammansatt av olikfärgade glasbitar. Ekbohrn 1964.
–
MOSAIK-GLAS.
använt till mosaikarbeten. SCHEUTZ Ritk. 208 (
1832).
–
MOSAIK-GOLV.
(helt l. delvis) prytt med mosaikenläggning(ar) l. bestående av olikfärgade plattor; äv. (i fackspr.) om gjutet cement- l. betonggolv i vars översta lager finnas små (brokiga) stenar (kalksten, marmorskärv o. d.). CAEHRENSVÄRD Brev 1: 3 (
1762).
BILDMARK Entrepr. 83 (
1921,
av cement). –
MOSAIK-GRUPP.
trädg. växtgrupp med olikfärgade växter i mer l. mindre regelbundna mönster, tapetgrupp. HbTrädg. 8: 166 1884.
–
MOSAIK-GULD.
[jfr t. mosaikgold, eng. mosaic gold, fr. or de mosaique, senlat. aurum mosaicum l. musivum]
[MOSAIK-GULD.ssg 1]
1) (
mindre br.)
musivguld. DALIN 1853.
[MOSAIK-GULD.ssg 2]
2) legering av koppar o. zink (o. platina) som användes till oäkta smycken o. d. JournManuf. 2: 155 1826.
–
MOSAIK-INLÄGGNING ~⁰²⁰. abstr. o. konkret: inläggning av resp. i mosaikmönster. SUNDEN 1887.
LfF 1899,
s. 306 (konkret).
–
MOSAIK-KONST.
[jfr t. mosaikkunst]
om konsten att framställa mosaik. HAHR AritH 157 (
1902).
–
MOSAIK-KONSTNÄR.
2UB 1: 128 1898.
–
MOSAIK-KORV.
kok. korv som (på grund av olikfärgade ingredienser) i tvärsnitt liknar mosaik. MÖHL o. GOLDSCHMIDT KorfChark. 211 (
1907).
–
MOSAIK-LAGD,
p. adj. inlagd med mosaik. (Vestibulens) mosaiklagda golf. CENTERWALL Hellas 127 (
1888).
–
MOSAIK-LANDSKAP ~⁰², äv. ~²⁰ geogr. landskap som av korsande förkastningar uppdelats i flak i olika höjdläge. 2NF 30: 18
1920.
–
MOSAIK-LÄGGARE.
person som utför (lägger) mosaik. SDS 1894,
nr 310, s. 4.
–
MOSAIK-MÖNSTER.
UB 1: 235 1873.
–
MOSAIK-PASTEJ.
kok. jfr -korv. MÖHL o. GOLDSCHMIDT KorfChark. 212 (
1907).
ÖSTERGREN (
1932) .
–
MOSAIK-PLATTA,
r. l. f. [jfr t. mosaikplatte]
använd till mosaikinläggningar i väggar, golv o. d. SDS 1894,
nr 310, s. 4.
–
MOSAIK-POESI. (
föga br.)
litt.-hist. om poesi sammansatt av ord o. verser ur andra skaldestycken; jfr mosaik 2. NF 3: 168 1878.
–
MOSAIK-PSYKOLOGI.
psyol. nedsättande benämning på assoclationspsykologien, som hävdar att själslivet är sammansatt av enkla element; jfr mosaik 2. 3NF 22: 421 1936.
–
MOSAIK-PÄRLA,
r. l. f. (om forntida förh.) mångfärgad glaspärla. BRUZELIUS Forns. 27 (
1850).
–
MOSAIK-RULAD.
kok. rulad med en inlagd blandning av blodkorv m. m. ÖSTERGREN 1932.
–
MOSAIK-SEENDE,
p. adj. zool. om kräftdjur o. insekter med sammansatta ögon vilkas seende är så beskaffat att en fullständig bild av det i ögat fallande föremälet uppkommer gm sammanläggning av varje synstavs intryck; jfr musivseende o. musivisk 2. NF 7: 99
1883.
–
MOSAIK-SJUKA,
r. l. f. bot. en smittosam virussjukdom hos vissa växter varvid olikfärgade fläckar uppkomma på bladen. ARRHENIUS Värld. 174 (
1906).
–
MOSAIK-SMYCKAD,
p. adj. –
MOSAIK-SPEL. (
†)
pussel(spel). Verd. 1884,
s. 214 (bildl.).
–
MOSAIK-STIFT.
jfr -bit. UB 1: 210 1873.
–
MOSAIK-STIL.
konsthist. stil som framträder i mosaikarbeten l. inom mosaikkonsten. NF 2: 1414 1878.
–
MOSAIK-STRUKTUR geol. förhållande(t) att beståndsdelarna i en bärgart ligga (polyedriskt) fogade vid varandra liksom småbitarna i en mosaik. Fennia VIII. 3: 28 1893.
–
MOSAIK-SÖM,
r. l. m. textil. en förr brukad prydnadssöm utförd med två- l. flerfärgade mönsterfigurer som infälides i hål av samma form i ett tyg av annan färg än figurerna. Fornv. 1929,
s. 313.
–
MOSAIK-TAVLA.
skiva med mosaikinläggning. (Borden äro) helagda med mosaik-taflor i stället för dukar. AT?TERBOM LÖ 1. 268 1854. Väggarna bestodo af.. mosaiktaflor. LÖNNBERG Kåre 76 (
1887).
–
MOSAIK-TEGEL.
[jfr t. mosaikzisgel]
använt till beläggning i mosaik av golv, väggar o. d. WoL 388 1885.
–
MOSAIK-TEKNIK.
jfr -konst. NF 5: 355 1882.
–
MOSAIK-TRYCK. (
†)
boktr. viss metod att trycka flerfärgade tryck; äv. om sådant tryckalster. PASCH ÅrsbVetA 1843,
s. 14.
2UB 10: 305 1907.
Avledn.:
–
MOSAIKIST l.
MOSAICIST¹⁰⁰⁴,
m.||ig. (-ic- 1923–1930. -ik- 1772 osv. ) [jfr t. mosaikist, eng. mosaicist, fr. mosaëquiste; av it. mosaicista; jfr mosaist]
(
i fackspr.)
mosaikkonstnär, tillvärkare av mosalkarbeten. BJÖRNSTÅHL Resa 1: 386 (
1772).
ROOSVAL RomK 240 1930.
–
MOSAISK ⁰⁴⁰, adj.¹ [jfr d. mosaisk, av t. mosaisch, musaisch, av fr. mosaëque]
(
i fackspr.)
som består av l. användes till mosaik(inläggningar), av mosaik; mosaik-. Mo- saiskt guld, mosaikguld (se d. o. 2. SWEDENBORG Res. 92 (
1738).
VetAH 1770,
s. 194.
BonnierKL 8: 267 1926.
–
MOSAIST ¹⁰⁴, m.||ig. [jfr d., t. o. eng. mosaist; av fr. mosaiste, av it. mosaista, av mosaicista]
(
i fackspr.,
numera knappast br.)
i mosaikist. ANDERSSON (
1857).
2NF 29: 165 1919.