© Svenska Akademien. SAOB spalt: M1414; tryckår: 1945
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
MOSSA mos³a², sbst.¹, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. MOSSE, sbst.¹, r. l. m.; best. -en; pl. -ar BtÅboH I. 1: 31 1554, MARKLIN Illiger 437 1818; förr äv. MOSS, sbst.², n.; best. -et. ( mos- 1538–1745. moss- (-å-, -sz-) 1538 osv. mås- (-åå-) 1554–1817. mååss- (-sz-) c. 1580–1675 (: mååss'). mös(s)- 1589. mos c 1550–1687. moss (-å-) 1556–1821. mås (-åå-) 1647–1768. mååsz c. 1580. -a 1554 (oblik form), c. 1621 (nom.) osv. -e 1538–1881 )
[fsv. mos resp. mosi (oblik form mosa), mossa, mosse; sv. dial. moss, mosse, mossa o. d., mossa; jfr d. mos, mossa, mose, mosse, isl. mosi, mossa, mosse, fht. mos, mossa, mosse, feng. mos, mosse, eng. moss, mossa; av germ. musa resp. musan, besläktat med lat. muscus, mossa, o. möjl. med MYR. – Jfr MOSSE, sbst.², MYSSJA, sbst.]
[MOSSA.sbst1 0]
växt tillhörande klassen Bryophyta Al. Braun bland kryptogamerna; äv. (numera bl. i icke fackmässigt spr.) om lav; utom i fackspr. nästan bl. koll. (i sg., förr äv. i pl.) l. ss. ämnesnamn, om samling av dylika växter, antingen förekommande ss. betäckning på mark, sten, mur o. dyl. l. (för ngt ändamål) löstagna från sin växtort. Marken, bärget, trädet är beväxt l. be- täckt med mossa. Repa mossa. Driva, täta en vägg med mossa. VarRerV 56 (1538). Then 19 Maij köpte iagh måsar 15 lass. BtÅboH I. 1: 31 1554. Then hwita mosan på Eke trä. BOLAVI 130 b 1578. Gettren gnaga måss af sten. FRESE PoëtSambl. 4 (1728). Här är mossan mjuk och skuggan sval. FRÖDING Guit. 20 (1891). jfr BJÖRK-, BJÖRN-, BLAD-, BLOD-, BLOM-, BRUN-, BÅL-, FINGER-, FJÄLL-, FÄRG-, GRAN-, GREN-, GRÄS-, HALV-, HAVS-, HED-, HORN-, HUS-, HÅR-, HÄNG-, ISLANDS-, JORD-, KÄLL-, KÄRR-, LET-, LEVER-, LJUNG-, LUNG-, LÖV-, REN-, RÖD-, SJÖ-, SKOGS-, SOP-, TAK-, TAND-, TORV-, TRÄ-, VATTEN-, VIT-, VÄGG-MOSSA m. fl. – särsk.
[MOSSA.sbst1 .a]
a) oeg., om vissa gronalger, växande på föremål l. varelse o. tydande på hög ålder o. d. När en Menniskio Skalle ligger länge uthi Droppa, eller annorstädes uthi Wätska, wäxer ther Måsa uppå. IERICI Colerus 2: 7 (c. (1645). En gammal kullrig kiloabborre "med mossa på ryggen". HAMMARSTRÖM Sportfiske 309 1925.
[MOSSA.sbst1 .b]
b) bildl. i sådana uttr. som det växer l. gror mossa (stundom äv. mossa l. mossan växer osv.) l. över ngn l. ngt, ss. beteckning för hög ålder l. för ett långvarigt stillastående som medför andlig l. kroppslig försoffning; äv. ss. beteckning för att ngt med tiden begraves i glömska. VDAkt. 1661, nr 343. (Ni skall) få hli qvar i Stockholm, til dess mässan växer på Er. GYLLENBORG Sprätth. 40 (1737). I Ädle! mossa gror på edra glömda ben. TEGNÉR (WB) 2: 5 (1811). Det växte väl mossa öfver den här saken.., han skulle kanske glömma den. JANSON Gast. 250 (1902). jfr (skämts.) : Tidens tand som läker alla sår och strör mossa på gamla minnen. HOLM BevO 250 (1939).
Ssgr
A
:
MOSS-AGAT.
[jfr t. moosachat]
miner. agatvarietet med greniga, mossliknande teckningar. BERGMAN Jordkl. 2: 368 (1774).
MOSS-ART. ( moss- 1788 osv. mosse- 1791 bot. VetAH 1788, s: 144.
MOSS-ARTAD, p. adj. ¹ (p. adj.² se sp. ¹⁴²¹). TLäk. 1834, s. 450 (om sjukdom med utslag liknande mossa).
MOSS-ASKA, r. l. f. aska av mossa. WINGÅRD Minn. 7: 41 (1847).
MOSS-BEHÄNGD, p. adj. (i vitter stil) ALMQVIST Jagtsl. 55 (1832).
MOSS-BEKLÄDA. bekläda l. betäcka med mossa l. lav; nästan bi. i p. pf. ss. adj, VetAH 1810, s. 196.
MOSS-BEKLÄDNAD. BÖTTIGER 5: 223 1836.
MOSS-BELUPEN, p. adj. övervuxen l. betäckt med mossa l. lav; om mark(område): mossbunden. Mossbelupna stenar, klippor. Os- sian 1: 8 1794. särsk. bildl., ss. beteckning för hög ålder l. långvarigt stillastående o. d.; jfr mossa, sbst.¹ b. ARNELL Scott Sjöfr. 3 (1829). Mossbelupna donationer, där pengarna ligga och självväxa till jättesummor. SvD(A) 1933, nr 47 s. 10. avledn.: mossbelupenhet, r. l. f. (mera tillf.) ZILLIACUS JapSt. 36 1896.
MOSS-BELÖPA. (mindre br.) i pass.: bli mossbelupen; äv. bildl. PALMÆR Eldbr. 342 (1846; uppl. 1886; bildl.). LINDQVIST Dagsl. 2: 172 1900.
MOSS-BETÄCKNING. i sht konkret. HISINGER Ant. 7: 103 (1840).
MOSS-BETÄCKT, p. adj. VALERIUS 2: 38 1809.
MOSS-BEVUXEN, p. adj. Mos-bewuxne Steenar. SPEGEL GW 237 (1685).
MOSS-BEVÄXT, p. adj. HAGBERG Shaksp. 3: 184 (1848).
MOSS-BJÖRKSKOG ~²⁰ l. ~⁰². (i fackspr.) på mossbevuxen mark. ArkBot. III. 3: 10 1904.
MOSS-BLANDAD, p. adj. (i fackspr.) JWERFVINGH 1695 hos MODIN GTåsjö 136.
MOSS-BLOMMA, r. l. t. bot. befruktningsorgan jämte omgivande blad på mossa. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1826, 8. 26.
MOSS-BLOMNING. om det förr antagna förhållandet att mossorna blomma. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1826, s. 27.
MOSS-BLÅSA, r. l. f. () == -blåssnäcka. FISCHERSTRÖM 2: 211 1780.
MOSS-BLÅSSNÄCKA ~⁰²⁰. (numera knappast br.) zool. snäckdjuret Physa fontinalis Lin., blåssnäcka, som lever på mossor. Rebau NatH 1: 04 1879. FoFl. 1912, s. 195.
MOSS-BO, n. ( fågel- l. insekts)bo av l. bland mossa. ZETTERSTEDT SvLappm. 1: 252 (1822).
MOSS-BRUN.
MOSS-BRUNT, n. ( moss- 1928. mosse- 1843 brunaktig färg(nyans) liknande mossors. BotN 1843 s. 1. SAHLIN SkånFärg. 154 (1928).
MOSS-BRÖD. ( moss- 1853 osv. mosse- 1589 (: Mössebrödh)) (om ä. förh.) nödbröd bakat av lav (i sht av islandslav) l. mossa. BERCHELT PestOrs. B 2 a 1589. ILMONI Sjukd. 3: 40 (1853).
MOSS-BUNDEN, p. adj. om mark o. d.: där mossa mer l. mindre vuxit sig in. Mager kärr- och mossbunden vall. SFS 1825, s. 8.
MOSS-BÄDD.
[MOSS-BÄDD.ssg 1]
1) (i vitter stil) (tillfällig) ligg- l. viloplats av mossa; jfr bädd 1. Alrik bar den afsvimmade Frida till en mossbädd. KNÖS Elfv. 124 (1852).
[MOSS-BÄDD.ssg 2]
2) om markbetäckning av mossa; jfr bädd 3 c; iörr av. om lager l. skikt av förmultnad mossa; jfr bädd a. GADD Landtsk. 2: 285 1775. I mossbädden gro granens frön med lätthet. ASFFlF 42: 137 1915.
MOSS-BÄNK. mossbeklädd jordvall l. avsats använd som sitt- l. liggplats, STRIDSBERG Friman 3 (1798).
MOSS-BÄR, se mosse, sbst.² ssgr.
MOSS-CHOKLAD. () massa l. pulver som beretts av kakaopulver, Socker o. islandslav mm. m. BERGQVIST Hush. 129 (1834). Sv- Kock. 180 1837.
MOSS-DJUR. zool. individ av de ytterst små, vanl. i havet levande, polypliknande kolonidjuren Bryozoa, vilkas kolonier till utseendet påminna om mossa. THORELL Zool. 2: 323 (1865).
MOSS-DRAG, sbst.¹ (sbst.² se sp. ¹⁴²²). (i fackspr.) fogränna i stockväggar som tätas med mossa. VetAH 1739, s. 167.
MOSS-DRIVEN, p. adj. om stockvägg i hus: tätad i fogarna med mossa. FORSSMAN Aftonl. 12: 195 (1904).
MOSS-DRÅG(A),
MOSS-DY, se mosse, sbst² ssgr.
MOSS-DYNA. (om ä. förh.) (liten) dyna med stoppning av mossa. BoupptVäxjö 1838. MosskT 1889 s. 33 (ss. förbandsartikel).
MOSS-FILT.
[MOSS-FILT.ssg 1]
1) filt förfärdigad av mossa. MosskT 1892, s. 430.
[MOSS-FILT.ssg 2]
2) filtartad mossbetäckning på träd o. d. NoK 73: 119 1927.
MOSS-FINGERSVAMP ~⁰⁰². bot. svamp av släktet Clavaria Lin. HALLSTRÖM Skogsl. 151 (1904).
MOSS-FJÄLL. (i fackspr.) mossbevuxet fjäll (se fjäll, sbst.¹). GADD Landtsk. 1: 209 (1773).
MOSS-FJÄLLAV ~⁰². bot. laven Massalongia (Lecanara) carnosa Lin. (Dicks.) Körb., som har fjällik bål o. växer på mossa. KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 118 1907.
MOSS-FLARK, se mosse, sbst.² ssgr.
MOSS-FLORA bot. jfr flora 3. BotN 1866, s. 128.
MOSS-FLOX bot. växten Phlox subulata Lin., som bildar mossliknande mattor av fina krypande skott. 2NF 37: 10 fackspr.) om mark(område), träd(grenar) o. d. GADD Landtsk. 1: 259 1773.
MOSS-FRUKT.
[jfr t. moosfrucht]
(numera knappast br.) bot. == -kapsel. HARTMAN Fl. CLXIII 1838. FRIES Växtr. 262 (1884).
MOSS-FRÖ, n. (†) spor på mossa. BRAUNER Åker 139 (1752). WIKSTRÖM Årsb VetA 1826, s. 34.
MOSS-FULL. ( moss- c. 1755. mosse- c. 1645–1739 ) () full av l. övervuxen med mossa. IERICI Colerus 1: 0 (c. (1645). SCHENBERG 1739.
MOSS-FYLLD, se mosse, sbst.² ssgr.
MOSS-FÄRG, förr äv. -FÄRGA , r. l. f.
[MOSS-FÄRG.ssg 1]
1) (i sht mossgrön l. grönbrun) färg som liknar mossornas. TOPELIUS Vint. I. 2: 4 (1867, 1880).
[MOSS-FÄRG.ssg 2]
2) () färgämne berett av lavar. BERZELIUS Kemi 5: 18 1828.
MOSS-FÄRGAD, p. adj. jfr -färg. Freja 1885, s. (om plysch).
MOSS-FÖRBAND. (tillfälligt) förband (se d. o. 1
[MOSS-FÖRBAND.ssg 2.b]
b) vari ingår en med vitmossa stoppad dyna.
MosskT 1889, s. 33.
MOSS-GARN. textil. löstvinnat, tvåtrådigt ullgarn spunnet i öglor, öglegarn., NJournD 1859, s. 85.
MOSS-GLUGG. () (om ä. förh.) inhuggning i stocken vid knuten på ett timrat hus, stoppad med mossa för att förekomma drag genom knuten. VetAH 1739, s. 145. KÖNIG Mec. 92 (1752).
MOSS-GRODD, p. adj. övervuxen av mossa l. lav. Mossgrodda stubbar. AHB 108: 46 1881. TurÅ 1934, s. 121 (om klippor).
MOSS-GRUPP bot. grupp l. samling av mossor; äv. om viss systematisk grupp inom Linnés system. BotN 1900, s. 135 ANDERSSON o. BIRGER 117 1912.
MOSS-GRÅ. grå såsom l. av grå mossa l. lav. Mellan mossgrå stammar. KLÉEN Jasm. 11 (1898). jfr (†) Mos-grå-rutne Stubbar. SPEGEL GW 160 (1685).
MOSS-GRÖN. djupt grön ss. mossa. Iduna 1864, s. 90.
MOSS-GRÖNT, n. mossgrön färg. STS 1876, nr 8, s. .
MOSS-GÅNGEN p. adj. == -bunden. SvSaml. 3–6: 146 (1690). Mossgången hårdvall. BtRiksdP 1896, I. 1: nr 45 s. 13.
MOSS-GÖL, se mosse, sbst.² ssgr.
MOSS-HARV. för uppraspning av mossa. SCHULTHESS 1885.
MOSS-HARVNING. jfr -harv. GROTENFELT LantbrFinl. 113 1896.
MOSS-HED, se mosse, sbst.² sigr.
MOSS-HERBARIUM bot. herbarium med mossväxter. Sthm 1: 449 1897.
MOSS-HUMLA, f. l. r.
[jfr t. mooshummel]
[MOSS-HUMLA.ssg 1]
1) zool. humlearten Bombus muscorum Lin., som bygger sitt bo i mossa. LINNÉ SystNat. 64 (1748). Orgeln (lät) som en mosshumla. SUNDBLAD GBruk 79 (1888).
[MOSS-HUMLA.ssg 2]
2) (i vissa trakter, vard.) i utvidgad anv., nedsättande om l. till person: trög, oföretagsam porson, drönare, slöfock. LUNDEGÅRD DrMarg. 1: 10 (1905). GHT 1944, nr 208, s. 18.
MOSS-HUV.
[jfr t. mooshaube]
() bot. huv l. lock som sitter på mossornas sporkapslar. DALIN 1853.
MOSS-JORD, se mosse, sbst.², ssgr.
MOSS-KAKA, r. l. f.
[MOSS-KAKA.ssg 1]
1) (i vitter stil) om låg tuva av mossa. STRINDBERG Skärk. 70 (1888).
[MOSS-KAKA.ssg 2]
2) bag. mycket lätt, porös, sockerkaksilknande kaka, svamptårta. DALIN 1853.
MOSS-KAPSEL bot. om den sporbildande, könlösa generationen hos mossorna, sporkapsel, sporofyt. GANDERSSON i Fennia XV. 3: 134 1898.
MOSS-KLÄDD, p. adj. (i vitter stil) mossbeklädd. PoetK 1822, 1: 118. LAGERLÖF Holg. 2: 37 (1907).
MOSS-KOL, se mosse, sbst.² ssgr.
MOSS-KRUSIG. (i fackspr.) krusig som vissa mossarter. GbgTrädgFPrisuppg. 1888, s. 11 (om körvel).
MOSS-KRÄKLING. () bot. växten Andromeda hypnoides Lin., som liknar björnmossa; jfr -ljung. KINDBERG SvFl. 175 (1877).
MOSS-KUDDE. (förr) kudde l. dyna stoppad med mossa. MosskT 1889, s. 160
MOSS-KUNSKAP ~⁰² l. ~²⁰. () == -kännedom. WIKSTRÖM Årsb VetA 1826, s. 26.
MOSS-KVARN. (förr) kvarn varmed mossa maldes till strö. SAXON Härjed. 72 (1894).
MOSS-KVIST. ( "gren,, av) moss- (l. lav)planta. BREMER Dal. 44 (1845).
MOSS-KÄNNARE.
[jfr t. mooskenner]
bryolog. BotN 1867, s. 41.
MOSS-KÄNNEDOM ~⁰⁰² l. ~²⁰⁰ bryologi. WoH 1904.
MOSS-KÄRR, se mosse, sbst.² ssgr. - -LAGER. n. lager l. skikt av levande (l. förmultnad) mossa. VetAH 1814, s. 84. LAHT 1900, s. 335.
MOSS-LAND, se mosse, sbst.² ssgr.
MOSS-LAV.
[MOSS-LAV.ssg 1]
1) bot. lav som växer på mossa; förr särsk. om arten Polychidium muscicolum (Sw.) S. Gray; jfr -trådlav. LILJEBLAD Fl. 335 (1792; om Polychidium muscicolum). ArkBot. Il. 6: 2 1904.
[MOSS-LAV.ssg 2]
2) () blomväxten Tillandsia usneoides Lin., som hänger ned från trädgrenar liksom vissa mossor o. lavar. BREMER NVerld. 3: 21 (1854).
MOSS-LJUNG bot. ljungväxten Andromeda hypnoides Lin., som har blommorna på grenar som likna vissa mossarter; jfr -kräkling. KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 80 (1901).
MOSS-LUDEN. (i vitter stil) luden av mossa l. lavar. De mossludna skogarnas gud. KARLFELDT FlPom. 30 (1906).
MOSS-LUMMER bot.
[MOSS-LUMMER.ssg 1]
1) (växt av) släktet Selaginella PB bland lummerväxterna. SVENSSON Kulturv. 13 (1893).
[MOSS-LUMMER.ssg 2]
2) () == -ljung. ArkBot. II. 1: 28 1904.
MOSS-LUPEN, p. adj. ( moss- 1690 osv. mosse- 1752–1766 )
[MOSS-LUPEN.ssg 1]
1) mossbelupen; om mark o. d. mossbunden. Måszlupna Änglar. RÅLAMB 13: 24 (1690). Det mosslupna taket. GRIPENBERG Aho Minus 128 (1921). särsk. bildl., == -belupen slutet. TÖRNEROS Bref 2: 23 (1823). Den mosslupna sig adj.¹ ³; jfr mossa, sbst.¹ a. (Den gamla karpens, hufvud var alldeles mosslupet. Samtiden 1874, s. 48.
MOSS-LÄGER. (enst.) viloläger av mossa. ALMQVIST Skälln. 85 (1838).
MOSS-LÄMNING. jfr lämning 1 d. BotN 1895, s. 254.
MOSS-LÄRA, r. l. f. i -kännedom. WoH 1904.
MOSS-LÖPA, v., -ning. () ss. intr. l. i pass.: bli mossbelupen. (Tillandningar) pläga efter 20 år moss-löpa. VetAH 1765, s. 108. Marken mosslöpes. ARRHENIUS Jordbr. 3: 280 (1861). (Ängs-)markens mosslöpning. JUHLIN-DANNFELT 446 1886.
MOSS-LÖS. () om byggnad: icke driven med mossa. MURENIUS A V 504 (1661).
MOSS-MADRASS. (förr) madrass stoppad med mossa. MosskT. 1892, s. 430.
MOSS-MARK, se mosse, sbst.² ssgr.
MOSS-MATTA, r. l. f.
[MOSS-MATTA.ssg 1]
1) matta förfärdigad av mossa; jfr matta, sbst.¹ ¹. FrSkog. 118 1892.
[MOSS-MATTA.ssg 2]
2)
mattliknande täcke av matta sbst.¹ ² a. NORDENSKIÖLD Vega 1: 337 (1880). SkogsvT 1907, Fackupps. s. 82 (på skogskälla).
MOSS-MJUK, adj. ( moss- 1881 osv. mosse- 1913 (i vitter stil) mjuk som mossa. BÅÅTH (VDikt. 126 1881.
MOSS-MJÖL. () pulveriserad inossa (som förr användes till pudring av hudlösa ställen på barn). AKEN Reseap. 223 (1746).
MOSS-MYLLA, se mosse, sbst.² ssgr.
MOSS-MYR. ( moss- 1891–1904. mosse- 1720 mossbevuxen mer; äv. (i fackspr.) : försumpning som buvudsakligen är bevuxen med vitmossor. AFZELIUS Sag. XI. 2: 245 (i handl. fr. 1720.
MOSS-NÅT. (i vissa trakter) mossdriven nåt. SUNDSTRÖM Ljuger 26 (1934).
MOSS-PLANTA, r. l. f. BREMER Strid 133 1840.
MOSS-PUDDING. kok. porös pudding av grädde ägg mandel o. socker. HemKokb. 262 1903.
MOSS-PUTT, r. l. m., förr äv. -PUTTA , r. l. f. liten vattensamling l. försumpning (mer l. mindre igenvuxen) med mossa; jfr moss-göl (se mosse, sbst.² ssgr). VexiöBl. 1814 nr 47, s. 2 (: Mossputta). ROSENIUS SvFågl. 5: 91 1936.
MOSS-RENSA. () rensa (ngt) från mossa, skrapa av mossa på (ngt). Taket (bör) väl mossränsas med järnskrapa innan.. (röd- färgningen) företages. WALLQUIST EcclSaml. 14: 283 1788.
MOSS-RIK. om mark(område), skog o. d.: rikligt bevuxen med mossa. MeddSFFlF 12: 4 1885.
MOSS-RIKE. () == -flora. BotN 1882, s. 124.
MOSS-RINNA, v. () bli mossbunden. Ett Tofvigt Äng, som.. öfver hundrade åhr.. burit hö, måste äntlig gifva tapt och måsrinna. STRIDSBERG Åkerbr. 31 (1727).
MOSS-RIS, sbst.¹ (sbst.² se sp. ¹⁴²⁴).(†) bot. mossljung. NYMAN VäxtNatH 2: 162 (1868).
MOSS-ROS, r. l. f.
[jfr d. mosrose, t. moosrose]
[MOSS-ROS.ssg 1]
1) den odlade törnrosarten Rosa muscosa Mill., vars blomskaft, foderblad o. fruktämne äro besatta med mossliknande ludd; stundom äv. om andra rosarter. DA 1824, nr 298, Bih. s. 1. ABELIN VTr. 95 (1903).
[MOSS-ROS.ssg 2]
2) () växten Campanula glomerata Lin., toppklocka. SCHULTHESS 1885.
Ssgr (till -ros 1):
mossros-blek. FRÖDING Eftersk. 1: 9 (1893, 1910).
mossros-buske. ÖoL 1852.
MOSS-ROSLING bot. mossljung. NEUMAN o. AHLFVENGREN Fl. 210 1901.
MOSS-ROT, sbst.¹ (sbst.² se sp. ¹⁴²⁴). rot av mossväxt. HFinLappm. 3: 245 1784.
MOSS-ROVA. (i vissa trakter) morot. Hb Trädg. 2: 1 1872.
MOSS-RÖTT, n. (†) rött färgämne berett av lavar. BERZELIUS Kemi 5: 18 1828.
MOSS-SAMHÄLLE ~⁰²⁰. ( moss- 1901–1921. mosse- 1930 (i fackspr.) växtområde för mossor. Uppl. 1: 108 1901.
MOSS-SKIKT. == -lager. MosskT 1891, s. 291.
MOSS-SKRAPA, r. l. f. ( moss- 1716–1790. mosse- 1690–1790) skrapa för avskrapning av mossor o. lavar. RÅLAMB 14: 147 ("145") 1690.
MOSS-SKRUV, r. l. m.
[jfr t. moosschraube]
zool. lungsnäckan Pupa Drap., i sht arten P. muscorum Müll., som helst uppehåller sig under mossa. Rebau NatH 1: 03 1879.
MOSS-SKÄGG. (från klippor, grenar o. d.) nedhängande, skäggliknande mossor l. lavar. TurÅ 1907, s. 17.
MOSS-SLÄTT. se mosse, sbst.² ssgr.
MOSS-SPOR. bot. BotN 1842, LitBih. s. 100.
MOSS-STAM bot. stam på bladmossor. WIKSTRÖM Årsb. VetA 1826, s. 33,
MOSS-STJÄLK. () == -stam. MARKLIN Illiger 356 (1818). BotN 1874, s. 152.
MOSS-STRÄNG, se mosse, sbst.² ssgr.
MOSS-STÖTA. () täta (en stockvägg) gm indrivande av mossa i fogarna mellan stockarna. JEIJONFLYCHT 23 1827.
MOSS-SYSTEM. () bot. vetenskapligt system för klassificering o. bestämning av mossor. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1826. s. 28. Därs. 1834, s. 27.
MOSS-TAPP. ( moss- 1752 osv. mossa- 1745 tapp l. tuss av mossa l. lav; äv.:. mosstuva. JUSLENIUS 366 1745. BRAUNER Åker 121 (1752). Stora mosstappar hängde ned från grenarna. NoK 73: 119 1927.
MOSS-TORV, se mosse, sbst.² ssgr.
MOSS-TOVA, r. l. f. tapp l. tuss av mossa. HEIDEN-. STAM Skog. 284 (1904).
MOSS-TRÅDLAV ~⁰² bot. == -lav 1. KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 132 (1907).
MOSS-TUNDRA. (i fackspr.) tundra bevuxen med mossa. FRIES SystBot. 282 (1897).
MOSS-TUVA. ( moss- 1752–1918. mosse- 1722 bevuxen med l. bestående av mossa. Landsm. 2: XLVI 1722.
MOSS-TÅGA, r. l. f. () (rot)tråd av mossa. BRAUNER Åker 122 (1752).
MOSS-TÄCKE.
[jfr d. mostæppe, t. moosteppich]
mossvegetation som bildar ett täcke. JUHLIN-DANNFELT 356 1886.
MOSS-TÄCKT, p. adj. ENBOM Gessner 8 (1794).
MOSS-TÄKT. insamling av mossa (för olika ändamål). HANNIKAINEN 1893.
MOSS-ULLSGARN. () mossgarn; jfr -voll. BERG Handarb. 7 (1873).
MOSS-VALL se mosse, sbst.² ssgr.
MOSS-VEGETATION. BotN 1842, s. 2.
MOSS-VOLL.
[av t. moosrolle]
() mossgarn. Bouppt Växjö 1877.
mossvoll-garn. () == moss-ullsgam. ÖgCorr. 1854, nr 1, s. 1.
MOSS-VUXEN, p. adj. () == -bevuxen. SCHÜCK VittA 4: 129 (i handl.fr. (1693). En hög, mossvuxen, kantig sten. ALMQVIST Kap. 35 (1838).
MOSS-VÄXEN, p. adj. () == -bevuxen. PERINGSKIÖLD MonUpl. 177 (1710; om rumstenar).
MOSS-VÄXT, sbst.¹ (sbst.² se sp. ¹⁴²5). ( moss- 1727 osv. mossa- 1757
[MOSS-VÄXT.ssg 1]
1) förhållande(t) att det växer mossa. (Kalk-)brist.. är orsaken til mossväxt (på ängar).
SERENIUS EngÅkerm. 172 1727.
[MOSS-VÄXT.ssg 2]
2) mossa, mossartad växt; äv. (i icke fackmässigt spr.): lav; i pl. äv. (bot.) benämning på en av kryptogamernas tre huvudavdelningar (Bryophyta). Kjärr och måsar skapas dageligen utom Ängull af måsväxter (osv.). ROTHOF 13 (1762). FRIES SystBot. 239 (1897).
MOSS-VÄXT, p. adj. (numera föga br.) == -bevuxen. Moss-växt ängsmark. SERENIUS EngÅkerm. 48 (1727). RISBERG Prop. 40 (1905).
MOSS-VÄXTLIGHET ~²⁰⁰ == == -vegetation. BotN 1886, s. 90.
MOSS-YXNE. () växten Listera cordata (Lin.) R. Br., som växer i fuktig mossa, spindelblomster. NYMAN HbBot. 346 (1858).
MOSS-ÄNG, se mosse, sbst.² ssgr.
MOSS-ÖVERDRAG ~⁰⁰². == -täcke.
MOSS-ÖVERDRAGEN ~⁰⁰²⁰, p. adj. överdragen l. bevuxen med mossa. WIRSÉN NDikt. 1 (1880).
B
():
MOSSA-TAPP,
MOSSA-VÄXT, se A.
C
():
MOSSE-ART,
MOSSE-BRUNT,
MOSSE-BRÖD, se A.
MOSSE-FLINGA. lavbål. VetAH 1754, s. 0.
MOSSE-FULL, se A.
MOSSE-KRATSA r. l. f. == moss-skrapa. AHLICH Träg. 207 (1744).
MOSSE-KRATSANDE, n. avskavning av mossa. AHLICH Träg. 207 (1744).
MOSSE-LUPEN,
MOSSE-MJUK,
MOSSE-MYR, -SAMHÄLLE -SKRAPA se A.
MOSSE-SVAMP. mjuk svamp? At du så brott til Jorden damp, / til hierna fick en mosze-swamp. COLUMBUS BiblW F 3 a 1674.
MOSSE-TE, n. dryck tillredd av islandslav. VetAH 1743, s. 310.
MOSSE-TUDD. tuss l. tapp av mossa. WALLNER Kol. 56 (1746; för tändning av kolmila).
MOSSE-TUVA, se A.
Avledn.:
MOSSA , v.² se d. o.
MOSSAKTIG , adj. ¹ (adj.² se sp. ¹⁴²6). mossartad. Linc. (1640; under adarces). särsk. om skog: mossig (se mossig, adj.¹ ¹ a. HALLER o. JULIUS 1908.
MOSSIG , adj.¹, förr äv. MOSSOT, adj. ( - ig 1587 osv. -ot c. 1635–1690 )
[fsv. mosugher; jfr d. mosset, nor. moset(e), t. moosig, moosicht]
[MOSSIG.avl 1]
1) betäckt l. övervuxen med l. full av mossa, mossbelupen, mossbevuxen; om torv: bestående av mer l. mindre oförvandlad mossa. Mossiga stenar, träd. Mossig äng, mark. HELSINGIUS (1587). (Slottet) Stod än i mossig prakt, till hälften qvar. FRANZÉN Skald. 3: 9 (1824, 1829). Ju mindre oförvandlad och mossig torfven är, desto sämre brinner den i högar. LUNDEQUIST Landtbr. 67 (1840). Mossiga ifäbodar. BÖÖK ResSv. 152 (1924). jfr grå-mossig m. fl. särsk.
[MOSSIG.avl 1.a]
a) (i fackspr.) om skogstyp (vanl. barrskog): som har markvegetationen till stor del sammansatt av husmossor. LUNDSTRÖM Skog. 17 (1895). LfF 1914, s. 115.
[MOSSIG.avl 1.b]
b) (i vitter stil) ss. beteckning för att ngt är gammalt o. förlegat; jfr mossa, sbst.¹ b. Gammalt folk tråkade ut honom med sin mossiga klokskap. NORDENSVAN Pens. 3 (1883).
[MOSSIG.avl 2]
2) (numera föga br.) som liknar l. påminner om mossa, mossliknande, mossaktig. LUNDGREN MålAnt. 2: 120 (1872). Skogens troll../ med mossigt hår och blanka ögonfjäll. HEIDENSTAM NDikt. 79 (1915).
[MOSSIG.avl 3]
3) om fisk: så gammal att den blivit bevuxen med vissa grönalger; jfr mossa, sbst.¹ a. Mossiga gäddor i gölarne. HOLMSTRÖM LändSträmd. 2: 4 (1911).