MOSSE mos³e² sbst.², r. l. m.; best. -en; pl. -ar; äv. (i vissa trakter i sht i Finl.) MOSSA, sbst.² r. l. f.; best. -an; pl. -ar ((†) -or LBÄ 9–10: 89 1798, PALMBLAD LbGeogr. 125 (1851)). ( mos- c. 1540– 1896 (: mosabär). moss- (-å-, -sz) 1538 osv. mås- (-åå-) 1595–1900 (: Måsadun). -a 1595 (oblik form). 1614–1916. -e 1558 osv. )

[fsv. mosi (oblik form mosa), sv. dial. mosse, mossa o. d., mosse (se vidare MOSSA, sbst.¹)]

[MOSSE 0]

låglänt, jämn, sank, orta tuvig mark; dylikt landområde besående av lucker jord (torv) o. utmärkt av stripig l. risig markvegetation (vitmossa, starr, ljung, pors o. d.) o. en gles, snårig (rand)skog; jfr KÄRR, MAD, MORAS, MYR, TRÄSK; särsk. dels bot. om växtsamhälle vars bottenskikt huvudsakligen utgöres av tuvbildande, föga näringskrävande vitmossearter o. halvgräs, dels geol. om mark som (gm försumpning) bildats av avlagringar av sådan vegetation, i sht högmosse l. torvmosse; ofta motsatt: kärr. G1R 12: 116 (1538). Måsar och käär. PETREIUS Beskr. 1: 103 (1614). Ängarna blefvo åter mossa. TOPELIUS Fält. 1: 275 (1853). De flesta mossarna äro igenväxta sjöar, ibland med en återstod af sjön kvar i form af tjärn. HAGMAN FysGeogr. 79 1903. jfr BAST-, DUN-, DY-, GRÄS-, GUNG-, HÅL-, HÖG-, KÄRR-, LJUNG-, LÅG-, RIS-, RÖD-, SKOGS-, SLÄTT-, STARR-, TORV-, TUV-, VIT-MOSSE m. fl. – särsk. i uttr. ugglor i mossen, se UGGLA.

Ssgr(i allm. i fackspr. Vissa av här behandlade ssgr kunna äv. hänföras till mossa, sbst.¹)

– MOSS-ALLMÄNNING ~⁰²⁰. huvudsakligen bestående av mossmark. MosskT 1892, s. 9.

– MOSS-AREAL. MossT 1888, s. 286.

– MOSS-ARTAD, p. adj. ² (p. adj.¹ se sp. ¹⁴¹5). ( moss- 1828 osv. mosse- 1932 HISINGER Ant. 4: 144 (1828). Mossartade ängar. MossT 1891, s. 126.

– MOSS-BILDNING. abstr. o. konkret. FRIES BotUtfl. 2: 47 (1847, 1852; abstr.). Mossbildningen växte öfver trädstubbarna. SkogsvT 1904, s. 127.

– MOSS-BORR. specialkonstruerad borr för upptagning av prov från djupare torvlager, torvborr. LAHT 1891, s. 355.

– MOSS-BORRNING. (i fackspr.) jfr -borr. UpplFmT 43: 86 1931.

– MOSS-BRAND. brand (i de övre lagren) på mosse l. mossmark. MosskT 1891, s. 166.

– MOSS-BRÄCKA. r. l. f. (i vissa trakter) växten Saxifråga hirculus Lin., myrbräcka. Västerb. 1931 s. 202.

– MOSS-BRÄNNARE.

[jfr t. moorbrenner]

person som utför mossbränning. MosskT 1888, s. 178.

– MOSS-BRÄNNING. ( moss- 1887–1898. mosse- 1771–1775 )

[jfr t. moorbrennen]

bränning av det översta lagret (mosstorven) i mossar i syfte att göra detta fruktbart. TROPELIUS Rosensten 23 1771. MosskT 1891 s. 166.

– (jfr anm. ovan) MOSS-BÄR. ( moss- 1638, 1659. mossa- 1896. mosse- 1694–1716 )

[MOSS-BÄR.ssg 1]

[jfr t. moor-, moosbeere]

(†) växten Vaccinium oxycoccus Lin. (som växer på vitmosstuvor på mossar), tranbär. FRANCKENIUS Spec. F 4 a 1638. LINDESTOLPE FlWiksb. 40 (1716).

[MOSS-BÄR.ssg 2]

2) (i Finl.) växten Rubus chamæmorus Lin. (som växer på mossar), hjortron. BotN 1896, s. 9.

– MOSS-DAMM, r. l. m. jfr damm, sbst.¹ I ³. MosskT 1888, s. 320.

– MOSS-DRAG, sbst.² (sbst.¹ se sp. 1416. långsträckt inslag av mossjord o. för sådan jord typisk vegetation i mark av annat slag; jfr drag I 24. HEMBERG Kola 4 (1902).

– (jfr anm. sp. 1421) MOSS-DRÅG l. -DRÄGA, r. l. f. ( -dråga 1764–1897 ) . (i fackspr. o. bygdemålsfärgat) dalsänka med mossjord o. mossvegetation; jfr drog, sbst.² NoraskogArk. 4: 315 (1764). Skog och åter skog, vildmark under susande barrträdskronor och mellan bruntecknade mossdrågor. HEMBERG NJagtsk. 239 (1897).

– MOSS-DUN. ( moss- 1768–1859. mossa- 1735–1900. mosse- 1795 (i vissa trakter, †) växten Eriophlorum angustifolium Rth. (som växer på mossar o. vars mjuka, håriga ax lämpa sig som stoppning i bolstrar, dynor o. d.), ängsull. BoupptVäxjö 1735. BotN 1900, s. 278.

Ssgr:

– mossduns-bolster. BoupptVäxjö 1795.

– mossduns-dyna, r. l. f. BoupptVäxjö 1835.

– (jfr anm. sp. 1421) MOSS-DY. dyig mossjord; äv.: mossbevuxen dy (se dy, sbst.²). MosskT 1889, s. 358. BtRiksdP 1898, I. 1: nr , s. 2.

– MOSS-EGENDOM ~⁰⁰². lantegendom l. gård med övervägande mossjord. MosskT 1887, s. 20.

– (jfr anm. sp. 1421) MOSS-FLARK. flark i mosse l. mossmark l. övervuxen l. igenvuxen av mossa. SvSkog. 306 1928.

– (jfr anm. sp. 1421) MOSS-FLY, n., äv. r. l. m. ( moss- 1887–1891. mosse- 1773 jfr -flark o. fly, sbst.¹ ². FERNOW Värmel. 13 (1773 ) . En skara vildrenar betar borta på en mossfly. TORPSON Norden 309 (1887).

– MOSS-FORMATION. jfr formation 2. MosskT 1887, s. 136.

– (jfr anm. sp. 1421) MOSS-FYLLD, p. adj. om mark: uppfylld av mossjord o. mossvegetation. ROSMAN BjärkSäby 1: 45 (1923).

– MOSS-FYND.

[jfr d. mosefund]

arkeol. fornfynd (depåfynd) i mosse; äv. (geol.) om fynd av växtdelar o. d. VittAMBl. 1873, s. 39. Mossfynd visa, att (Orkney-öarna förr haft skog. 2NF 20: 900 1914. Fornv. 1931, s. 289.

– MOSS-FÖRSÖKSANSTALT ~⁰¹⁰. anstalt som bedriver försök med mossodling o. d. MosskT 1887, s. 294.

– MOSS-FÖRSÖKSSTATION ~⁰¹⁰². == -försöksanstalt. BtRiksdP 1896, 6Hufvudtit. s. 92.

– MOSS-GYTTJA. ( moss- 1912 osv. mossa- 1755 gyttjig mossjord. HushBibl. 1755, s. 6. KNÖPPEL SvRidd. 98 (1912).

– MOSS-GÅRD. jfr -egendom. MosskT 1893, s. 229.

– MOSS-GÖDNING. blandning av gödningsämnen (i sht fosfat o. kali) som äro lämpliga för torvjord. JUHLIN-DANNFELT 1886.

– MOSS-GÖDSEL. == -gödning. FEILITZEN Upps. 51 (1897).

– (jfr anm. sp. 1421) MOSS-GÖL. göl i mosse; äv. om göl som är mer l. mindre igenvuxen av mossa; kärrliknande vattensamling. GADD Landtsk. 2: 142 (1775). SvNat. 1925, s. 26.

– MOSS-HACKA, r. l. f. för bearbetning av (torv)mossar. MtosskT 1890, s. 157.

– MOSS-HALS.

[jfr t. moorhals]

jfr hals l. VetAH 1763, s. 285.

– MOSS-HAVRE. viss havresort som lämpar sig för odling på moss- och myrjord. MosskT 1891, s. 86.

– (jfr anm. sp. 1421) MOSS-HED.

[jfr t. moorheide]

hed på mossmark; äv. (i fackspr.) : mosse där torvbildningen nästan avstannat; äv. om mossbevuxen hed. BotN 1846, s. 126. 2NF 18: 1199 1913. SvSkog. 309 1928.

– MOSS-HOLME. (bygdemålsfärgat) i mosse befintlig upphöjning med fastare mark. Landsm. 1907, s. 85.

– MOSS-HÖ hö som skörda(t)s på mossar. BoupptRasbo 1766.

– MOSS-INDUSTRI. för industriellt utnyttjande av (torv) mossar. LdVBl. 1888, nr 89, s. 2.

– (jfr anm sp 1421) MOSS-JORD. ( moss- 1773 osv. mosse- 1727–1862

[jfr t. moorerde]

sådan jord som finns i mossan jord som består av förmultnade mossväxter torvjord; jfr -mylla; äv.: markområde som består av sådan jord. SALANDER Gårdzf. 70 (1727). En mossjords uppodling. HELLSTRÖM NorrlJordbr. 21 (1917). Upsala(A) 1922, nr 16, s. .

Ssgr:

– mossjord(s)-formation. MosskT 1886, s. 2.

– mossjord(s)-kultur. MosskT 1887 s. 143.

– mossjord(s)-potatis. MosskT 1887, s. 266.

– mossjord(s)-vall. (huvudsakligen) bestående av mossjord. MosskT 1891 s. 159.

– MOSS-JORDHUMLE. (†) bot. växten Hypericun tetrapterum Fr. (som växer bl. a. på mossar) fyräggad johannisört. LILJA SkånFl. 555 (1870).

– MOSS-KANT. Skogvakt. 1891, s. 147.

– (jfr anm. sp. 1421) MOSS-KOL

[jfr t. moor., mooskohle]

(†) tunnskiffrigt, lucker brunkol med jordartat brott. ASJÖGREN Min. 20 1865. EKENBERG (o. LANDIN) 98 1888.

– MOSS-KOLONAT (mindre br.) == -koloni. PT 1905, nr 275 A, s. 2

– MOSS-KOLONI.

[jfr t. moorkolonie]

nyodling på mosse l. mossmark. BtRiksdP 1895, 6Hufvudtit. s. 48

– MOSS-KOLONISATION. (mindre br.) anläggande av mosskoloni(er). BtRiksdP 1895, 6Hufvudtit. s. 1 FEILITZEN Upps. 6 (1897).

– MOSS-KORN sort av sädes slaget korn som lämpar sig för odling på moss mark. UtsädT 1893, s. 193.

– MOSS-KULTUR.

[jfr t. moor kultur]

torvmarkernas användning inom jordbruket, mossodling; i sht förr äv.: ekonomisk utnyttjande av torvmarker för beredning av torvprodukter; äv. konkret. MosskT 1886, s. 8 Därs. 1891, s. 308 (konkret).

Ssgr:

– mosskultur-förening.

[jfr t. moorkulturverein]

förening för främjande av rationell mosskultur. Svenska moss kulturföreningen, namn på en hela landet omfattande förening bildad 1886. MosskT 1886, s. 2 BtRiksdP 1905, 9Hufvudtit. s. 237.

– MOSS-KÄRING. ( moss- 1903. mossa- 1924–1941 ) (i vissa trakter) ur mossar (o. andra fuktiga ställen) uppstigande dimma l. dunst (som av folkfantasien uppfattats ss. människofigurer), irrbloss, lyktgubbe. 4Gbg VSH V--VI. 4: 95 1903.

– (jfr anm. sp. 1421) MOSS-KÄRR ( moss- 1861 osv. mossa- 1591 mossaktigt kärr kärrmosse; äv. om mossbevuxet kärr. SkrGbg Jub. 6: 233 1591. ARREENIUS Jordbr. 3: 330 1861 HELLSTRÖM NorrlJordbr. 56 1917.

– MOSS-LAGG. ( moss- 1720 osv. mossa- 1926. mosse- 1793 mosskant särsk. (i fackspr.) : smalt bälte med rikligare fuktighet o. växtlighet i kanten av högmosse (mellan mossranden o. fastmarken); äv. (i icke fackmässigt spr.): sankt bälte av mossjord kring en sjö o. d.; jfr lagg, sbst.² LINDESTOLPE Färg 8 (1720). SDS 1906, nr 196, s. 3.

– (jfr anm. sp. 1421) MOSS-LAND. ( moss- 1746–1757. mossa- 1754 (†) landområde som huvudsakligen består av mossmark l. huvudsakligen är bevuxet med mossa (o. lav). Renbeteskomm. 1907, 2: 27 1746 CNEIFF Landth. 49 1757.

– MOSS-LIK, n.

[jfr t. moorleiche]

arkeol. människolik från förhistorisk tid som anträffa(t)s i en mosse. Fomv. 1933, s. 323

– MOSS-LÄNT. p. adj. om mark: sidlänt o. mossaktig. Mossländta dalar. TurÅ 1903, s. 198. (jfr anm. sp. 1421)

– MOSS-MARK. ( moss- 1773 osv. mosse- 1788 om markområde med sådan jord o. vegetation som finns. i mossar; äv.: mossbevuxen mark; vanl. i pl.; äv.: jordmån bestående av mossjord. GADD Landtsk. 1: 257 (1773). GT 1788, nr 87 s. 2. Vi .. släppte hundarne på en mossmark. Jäg. 1897, 2: 85. SkogsvT 1963, s. 25.

– (jfr anm. sp. 1421) MOSS-MYLLA, r. l. f. ( moss- 1761 osv. mosse- 1862 sådan mylla som finns i mossar l. som består av förmultnad mossa. ERLING ÅkerbrChem. 14 (1761). STRINDBERG Blomst. 124 (1888).

– MOSS-ODLARE. person som odlar mossmark. MosskT 1888, s. 409.

– MOSS-ODLING. abstr. o. konkret; jfr -kultur. EconA 1807, apr. s. 88.

– MOSS-OMRÅDE ~⁰²⁰. MosskT 1887, s. 222.

– MOSS-PATINA arkeol. patina på metallföremål som länge legat i en mosse. Fornv. 1916, s. 116.

– MOSS-PATINERAD, p. adj. arkeol. jfr -patina. Fornv. 1933, s. 360. == -PATINERING. arkeol. == -patina. Fornv. 1940, s. 4.

– MOSS-PLAN, n. centralparti av högmosse. 2NF 18: 1200 (1913). Innanför randskogen utbreder sig .. mossplanet som en jämn, svagt sluttande yta. SvGeogrÅb. 1930, s. 123.

– MOSS-RAND. mot periferien belägen, vanl. sluttande, glest skogbevuxen del av mosse, belägen innanför mosslaggen. MeddSFFlF 12: 236 1885.

– MOSS-RIS, sbst.² (sbst.¹ se sp. ¹⁴¹8). om risig växt på mosse. HÖGBOM Norrl. 326 (1906).

– MOSS-ROT, sbst.² (sbst.¹ se sp. ¹⁴¹8). ( moss- 1806 osv. mossa- 1638.-1828. mosse- 1597–1868 )

[MOSS-ROT.ssg 1]

1) bot. växten Peucedanum palustre (Lin.) Moench., som växer i mossar o. kärr. SthmTb. 26/9 1597 (möjl. en annan växt). FRANCKENIUS Spec. B 1 a 1638.

[MOSS-ROT.ssg 2]

2) (i vissa trakter) växten Calla palustris Lin., som växer på sank mark, missne (se d. o. 1. SAMZELIUS Blomst. 65 (1760). FRIES Ordb. 82 (c. 1870.

– MOSS-RÅG. jfr -korn. MosskT 1887, s. 184.

– MOSS-SERIE. bot. av karakteristisk växtlighet utmärkt utvecklingsstadium av vegetationen på en mosse. BotN 1925, s. 20.

– MOSS-SJÖ. sjö i en mosse. ALLVIN Mo 96 (1857).

– MOSS-SKIFTE. ( moss- 1899 osv. mossa- 1926 i sht lantmät. fastighetsdel bestående av mossmark. PT 1899, nr 86 A, s. 4.

– MOSS-SKO, r. l. m. ( mosse-) (i vissa trakter) brädlapp o. d. som fästes under fotsulan för att underlätta gång på sumpig mark, madsko, sumpsko. PåSkid. 1928, s. 10.

– MOSS-SKOG. ( moss- 1820 osv. mosse- 1921 skog som växer på mosse. BERGMAN VSmSkr. 23 (1820).

– (jfr anm. sp. 1421) MOSS-SLÅTT, r. l. f. slätt bestående av mossmark l. bevuxen med mossa. NORDENSKIÖLD Vega 1: 122 (1880).

– (jfr anm. sp. 1421) MOSS-STRÄNG, r. l. m. ( mosse- 1933 lång o. smal sträng l. jordremsa med mossjord l. mossvegetation. SvNat. 1933, s. 9.

– MOSS-TAG. plats där man tar torv. PT 1901, nr 110 A, s. 4.

– MOSS-TALL. jfr -skog. MosskT 1889, s. 8.

– MOSS-TEG. odlad teg på mossmark. EconA 1807, dec. s. 88.

– MOSS-TJÄRN tjärn i mosse; särsk. (i fackspr.) : i mitten av en högmosse befintlig tjärn som utgör återstoden av den igenväxta sjö varav mossen uppstått. TT 1902, K. s. 6.

– (jfr anm. sp. 1421) MOSS-TORV. ( moss- 1752 osv. mosse- 1747–1828

[jfr d. mostørv, t. moor-, moostorf]

(vanl. över bränntorven liggande) näringsfattigt lager av torv i högmossar, sammansatt av hoppackade lager av mer l. mindre förmultnade mossarter (huvudsakligen vitmossor). LINNÉ Vg. 104 (1747). NF 19: 1192 (1896).

Ssg:

– mosstorv-sten. (i fackspr.) tegelstensformad bit av packad mosstorv (använd ss. isoleringsmaterial i väggar o. d.). MosskT 1887, s. 107.

– MOSS-TOV, förr äv. -TUV , r. l. m. ( moss- 1751 osv. mossa- 1751 – c. 1870 (i Skåne) == -ull. LINNÉ Sk. 373, 374 (1751). FRIES Ordb. 139 (c. 1870.

– MOSS-TRAKT. karakteriserad av mossmark. BERGSTRAND Geol. 50 (1868).

– MOSS-TUV, se -tov.

– MOSS-TYP. ( moss- 1899 osv. mosse- 1931 BotN 1899, s. 125.

– MOSS-TÅG, r. l. f. (i vissa trakter) växten Juncus alpinus Vill., som växer på mossar o. kärr. LILJA SkånFl. 231 (1870).

– MOSS-TÄRNING. kubformigt stycke mossjord som utstuckits ur torvmosse. MosskT 1891, s. 155.

– MOSS-ULL. växten Scirpus cæspitosus Lin. (som bildar tuvor i mossar o. kärr), myrsäv, torvsäv, tuvsäv. LILJA SkånFl. 35 (1870).

– MOSS-UNDERSÖKNING ~⁰⁰²⁰. vetenskaplig undersökning av mossar. MosskT 1889, s. .

– MOSS-UTDIKNING ~⁰²⁰. MODIG AntVoV 1867–69 30 1870.

– MOSS-UTTORKNING ~⁰²⁰. särsk. i sådana ssgr som mossuttorknings-bolag, -fond, -forstmästare, -ingevör.

– (jfr anm. sp. 1421) MOSS-VALL. ( moss- 1752–1887. mosse- 1690–1758 ) (mindre br.) ängsvall med mossjord; mossbevuxen ängsvall; äv. om jordmånen i ett sådant markområde. SvSaml. 3– 6: 146 (1690). Såningen (av mossen) ger röta, och .. förvandlar måssvallen til svartmylla. BRAUNER Åker 112 (1752).

Ssg:

– mossvalls-hö. skördat på mossvall(ar). ARRHENIUS Jordbr. 3: 164 (1861).

– MOSS-VATTEN. vatten som finns i mosse l. mossjord. LUNDEQUIST Landtbr. 38 (1840).

– MOSS-VETE. jfr -korn. MosskT 1889, s. 20.

– MOSS-VIDD. vidsträckt mossmark. Stora mossvidder. SmåskrLandth. 5: 1892.

– MOSS-VIK. inbuktning från mosse i den omgivande fastmarken. MosskT 1892, s. 11.

– MOSS-VIOL. växten Viola epipsila Ledeb., som växer bl. a. på mossar o. i kärr. LILJA SkånFl. 160 (1870).

– MOSS-VIPA. (i vissa trakter) ljungpipare, som gärna uppehåller sig på mossar. Landsm. V. 7: 39 1891.

– MOSS-VULEN. (†) mossaktig, mossartad. GADD Landtsk. 2: 284 (1775).

– MOSS-VÄXT, sbst.² (sbst.¹ se sp. ¹⁴¹9). (†) tillväxt av högmosse. BRAUNER Äker 93 (1752).

– MOSS-YTA. yta l. ytlager i en mosse; äv.: mark(yta) som utgöres av mossmark. TT 1873, s. 203. Vidsträckta mossytor. MosskT 1888, s. 372.

– MOSS-ÅKER. åker som upptagits på mossmark. MosskT 1887, s. 2.

– (jfr anm. sp. 1421) MOSS-ÅNG. ( moss- 1751 osv. mossa- 1555–1558 ) sidlänt äng på mossmark, kärräng; möjl. äv. om mossbevuxen äng. G1R 25: 232 1555. Sidvallsängarna .. förvandlades till ofruktbara mossängar. SvRike I. 2: 101 1900.

– MOSS-Ö. == -holme. MrosskT 1890, s. 277.

– MOSS-ÖDEMARK ~⁰⁰². MosskT 1887, s. 141.

– MOSS-ÖKEN. vidsträckt, ofruktbar mossmark. JönkHushSällskT 1874, s. 10.

– MOSS-ÖRT. (†) == kärrspira. DYBECK Runa 1845, s. 0 1660.

(†):

– MOSSA-BÄR,

– MOSSA-DUN, se A.

– MOSSA-FOLK, se C.

– MOSSA-GYTTJA,

– MOSSA-KÄRING,

– MOSSA-KÄRR,

– MOSSA-LAGG,

– MOSSA-LAND,

– MOSSA-ROT,

– MOSSA-SKIFTE,

– MOSSA-TOV,

– MOSSA-ÄNG, se A.

(numera bl. i -folk):

– MOSSE-ARTAD,

– MOSSE-BRÄNNING,

– MOSSE-BÄR, se A.

– MOSSE-DIKNING. mossutdikning. G1R 20: 355 1549.

– MOSSE-DUN,

– MOSSE-FLY, se A.

– MOSSE-FOLK. ( mossa- 1839. mosse- 1881–1915 ) (i vissa trakter) om älvor. AFZELIUS Sag. 1: 18 (1839). JOHANSSON Varseln. 41 (1915).

– MOSSE-JORD.

– MOSSE-LAGG,

– MOSSE-MARK,

– MOSSE-MYLLA, se A.

– MOSSE-PORS bot. växten Myrica gale Lin., pors; jfr kärrpors 1. FRANCKENIUS Spec. E 2 b 1659. BROMELIUS Chl. 72 1694.

– MOSSE-ROT,

– MOSSE-SKO,

– MOSSE-SKOG,

– MOSSE-STRÄNG,

– MOSSE-TORV,

– MOSSE-TYP,

– MOSSE-VALL, se A.

Avledn.:

– MOSSAKTIG , adj. ² (adj.¹ se sp. ¹⁴²⁰). som liknar l. har karaktären av en mosse l. av mossjord. TIDERUS GrLat. 53 (1626: lat.: Paluster). Sank och mossaktig mark. NoraskogArk. 6: 109 1747. NATHORST LandtbrSk. 25 (1896).

– MOSSIG , adj. ² (†) om mark: kärrartad, mossaktig, sumpig. LIND 1749.