MOTION motʃω⁴n, äv. mωt-, sbst.² r. l. f.;, best.
-en, vard. (utom i södra Sv.) äv. ==; pl.
-er.
[MOTION.sbst2 0]
(i sht skriftligt) förslag som i en beslutande församling av representanter l. ombud (riksdag, stadsfullmäktigeförsamling o. d.) väckes av ngn l. några av dess medlemmar, med yrkande om beslut. Framställa, väcka, förr äv. göra (en) motion i riksdagen. Riks- dagen antog, avslog motionen. PT 1791,
nr 2, s. 2 (om eng. förh.). Vid
1844 års riksdag gjorde ..
(C. A. Agardh) en motion om spannmåls-belåning.
AGARDH BlSkr. 2: 157 (
1853).
Förslag kunna väckas i riksdagen av regeringen genom s. k. propositioner eller av riksdagsmännen genom s. k. motioner. Aldén Medb. 1: 92 1943. – jfr
GRUPP-,
HÖGER-,
PARTI-,
RIKSDAGS-,
VÄNSTER-MOTION m. fl. – särsk. (
†)
i allmännare anv., i littr. (göra ngt) på ngns motion, på ngns förslag.
BREMER Dal. 26 (
1845).
Ssgr(i sht
statsvet.):
–
MOTIONS-DAG. särsk.
i uttr. första, sista osv. motionsdagen, första osv. dagen då motion för väckas i riksdagen. SvD(A) 1932,
nr 23, s. 4.
–
MOTIONS-FLOD.
jfr flod, sbst.³ slutet. NVexjöBl. 1851,
nr 1 s. 2.
–
MOTIONS-LEDES,
adv. gm en motion, i form av en motion. SvD(A) 1922,
nr 103. s.
. Det motionsledes i riksdagen framburna förslaget.
SocDem(A) 1932,
nr 0,
s. 2.
–
MOTIONS-RÄTT,
r. l. m. rätt(ighet) att väcka motion (i riksdagen). AHLMAN (1872). NYSTRÖM Svedelius 1: 94 (
1887).
–
MOTIONS-TID.
viss tid inom vilken motion (i riksdagen o. d.) får väckas. JÄRTA 2: 395 1824.
SvRiksd. II. 11:
26 1934.
–
MOTIONS-VIS,
adv. gm en motion, motionsledes. Det motionsvis väckta.. förslaget. Up- sala(A) 1920 nr 34 s. 1.
–
MOTIONS-VÄG. särsk.
[MOTIONS-VÄG.ssg .a]
a) 1 uttr. gå motionsvägen o. d., framföra ett förslag ss. motion. [MOTIONS-VÄG.ssg .b]
b) (mera tillf.) i uttr. på l. i motions- väg, gm en motion, motionsvis. CRUSENSTOLPE Ställn. 12: 0 (
1848: i).
Samtiden 1873,
s. 8 (:
på).
Avledn. (i sht
statsvet.): –
MOTIONERA v.¹ [jfr t. motionieren, eng. motion]
framställa l. väcka motion l. förslag (om ngt); förr äv. i uttr. mo- tionera ngt, om ngt. Ständerna hafva motionerat uphäfvande af Collegierna. SC 1: 165 1820.
SvRiksd. II. 14: 184 1934.
–
MOTIONÄR ¹⁰⁴, m.||ig. (förr äv. -air) person som väcker motion, förslagsställare (i beslutande församling). DA 1825, nr. 5, s. 2. SvRiksd. II. 11: 34 1934. jfr riksdagsmotionär.