MOTIVERA mω¹tive⁴ra l. mωt¹-, i Sveal. äv. -e³ra², v. -ade; vbalsbst. -ANDE, -ING (se av- ledn-); jfr MOTIVATION (se avledn.). [jfr t.
motivieren, eng.
motive, motivate; av fr.
motiver, till
motiʃ (se
MOTIV)]
[MOTIVERA 1]
1) (
numera knappast br.)
i pass.: (av visst incitament l. viss bevekelsegrund) drivas l. för. anledas (till ngt); vara förorsakad (av ngt); (i sitt tänkande) låta bestämma sig (av visst skäl),; jfr
MOTIV l.
Jag motiveras blott.. av.. tillgivenhet och erkänsla för.. (konungens) höga person. WEDBERG 1HD 378 (i
handl. fr. (
1786).
Att den som gjort brottet, dertill varit motiverad af en i synnerhet kort tid före begdendet mottagen provocation. BIBERG 3: 256 (
c. 1823.
(Tegnérs libera- lism i yngre år) var.. snarare motiverad af en ungdomlig stämning .. än af en djup manlig öfvertygelse.
STURZEN-BECKER 1: 8 1861.
VANNÉRUS Metaf. 63 1914.
[MOTIVERA 2]
2) ange l. framlägga bevekelsegrunden -grunderna) l. skälet (skälen) till (ngt); stödja (ngt) med skäl l. argument; äv. med saksubj.: bilda l. utgöra (fullgott) skäl l. tillräcklig anledning till (ngt), berättiga (ngt); i p. pf. äv. i adjektivisk anv.; jfr MOTIV 1, 2. Motivera sina handlingar, sitt beslut, sin åsikt. Ett väl moti- verat förslag. Motiverad dagordning, se DAGORDNING 2 b. HOLMBERG 2: 177 (
1795).
Utgången af dechargefrågan kunde icke motivera någon kabinettskris. DE GEER Minn. 2: 183 (
1892).
Den medelst röstöfvervigt fattade skiljedomen skall motiveras. SFS 1900,
nr 6,
s. 29.
HELLSTRÖM Malmros 70 (
1931). – särsk. (
i fackspr.)
i p. pf., om reservation till ett utskottsbetänkande: som innehåller mera än blott reservantens namn; motsatt: blank.
SvRiksd. II. 11: 407 1934.
[MOTIVERA 3]
3) (
†) l. uttr.
motivera (ngt)
på (ngt), grunda (ngt) på (ngt).
Utskottet.. (kan) endast motivera sin framställning på utfärdade allmänna författningar. JÄRTA 2: 71 (
1826).
LILJECRONA RiksdKul. 23 (
1840).
[MOTIVERA 4]
4) estet. utforma händelseförloppet (l. del därav) i ett diktvärk så att det inre orsakssammanhanget framstår klart för l. kan accepteras av läsaren; vanl. i p. pf. i adjektivisk anv. Handlingen har i.. (Ingemanns tragedier) vanligen en viss liflighet och är väl motiverad. 2SAH 12: 16 1827.
LJUGGGREN Est. 2: 216 1860.
Avledn.:
–
MOTIVATION ,
r. l. f. [jfr t. o. eng. motivation]
psykol. o. filos. förhållandet att l. sätt varpå en viljeakt l. viljelivet bestämmes av motiv (bevekelsegrunder l. psykiska faktorer); sammanfattning(en) av de motiv som bestämma en viljeakt; den i föreställningar o. känslor o. d. bestående orsaken till en viss reaktion; jfr motivera
1, motiv l. LoW
1911. "Straffmottaglighet", d. v. s. mottaglighet för den motivation, som straffet afser att bibringa.
2NF 29: 1
1919.
LARSSON Spinoza 114 (
1931).
–
MOTIVERING ,
r. l. f. till 2: handling(en) att motivera ngt; ofta konkretare, om det skäl l. sammanfattningen av de skäl varmed ngt motiveras. En stark, svag motivering (för ngt). Föreslå ngt med den moti- veringen att osv. DALIN (
1853).
. särsk. om skriftlig framställning vari ett förslag l. yrkande o. d. motiveras (o. en redogörelse för dess principer m. m. lämnas); särsk. (
i fackspr.)
om dylik framställning i regeringsproposition, riksdagsskrivelse, betänkande till lagförslag o. d.; ofta motsatt: kläm (se kläm, sbst.¹ ).. DE GEER Minn. 1: 158 (
1892).
SvRiksd. II. 12: 270 1934.
–
MOTIVÖR ,
m. [bildat efter mönster av sådana ordpar som intrigör: intrigera o. d.]
(
†)
drivande kraft, upphovsman; jfr motivera 1, motör. Det första offret, som föll vid Fransosernas anfall, var den liflige motivören af kriget, Prins Ludvig. WINGÅRD Minn. 2: 99 (
1846).
.