MULÅSNA m³~å²sna f. l. r.; best. -an;, pl. -or (KtädkamRSthm 1650 Fransk., s. 207, osv.) ((†)
-er KlädkamRSthm 1594 B. s.
1 b); förr äv. MULÅSNE, m. l. r.; best-
-en; p).
-ar (
SCHRODERUS Os. 2: 39
1635,
RARP 4: 17 (
1650)); förr äv.
MULÅSLE- (i ssgn
MULÅSLE-AKTARE). (mui.
( muhi-, muul-, mwl-) 1594 osv. mull- 1594–1694 -åsna c. 1635 osv. -åsne 1729–1764 -åssna (-sz-) 1650–1674 -åssne 1650. -äsle- 1594 [MULÅSNA 0]
bastard av häst o. åsna, särsk. (i fackspr. numera alltid) av hingst o. åsnesto; i icke fackmässigt spr. stundom äv. om åsna av viss (storvuxen) ras; jfr
MULA sbst.¹ KlädkamRSthm 1594 B, s.
1 b.
OSBECK Resa 35 (
1751,
1757).
NILSSON Fauna 1: 328 (
1820).
Mullåsnan är bastard af hingst af häst och åsnesto, samt har .. hufvudsakligen moderdjurets storlek och växt, med undantag af .. (huvud, öron, länd och svans), i hvilka karakterer den liknar fadern. LILLJEBORG Däggdj. 753 (
1874).
3NF 20: 1312 1934. – särsk.
i jämförelse, med tanke på mulåsnans envishet o. d. ALMQVIST AMay 57 (
1838).
Envis som en gammal mulåsna. ESSÉN Vap. 39 (
1917).
Ssgr:
–
MULÅSNE-AKTARE.
( mulesle-) (
†)
mulåsneskötare.
KlädkamRSthm 1594 B s.
2 b.
–
MULÅSNE-DRIVARE.
person som driver l. kör en mulåsna. Eeee
2 b
1640.
–
MULÅSNE-DRÄNG.
jfr -skötare. (
1749).
HEDIN Pol 1: 231 (
1911).
–
MULÅSNE-HANNE l.
-HANE.
(
1806).
NILSSON Fauna 1: 328 (
1820).
–
MULÅSNE-KVARN. (
förr)
kvarn för krossning av malm, dragen av mulåsnor. .
–
MULÅSNE-KÅRRA,
r. l. f. dragen av mulåsna. (
1932).
REITZ Ät 48 (
1917).
–
MULÅSNE-RYKTARE. (
†)
i -skötare. WIKFORSS 2: 121 (
1804).
(
1828) . .
–
MULÅSNE-SADEL.
MÖLLER I: 135 1745.
–
MULÅSNE-SKO,
r. l. m. jfr hästsko. Bergv. 2: 18
1752.
–
MULÅSNE-SKÖTARE.
person som har till yrke att sköta mulåsnor. JANSON CostaN 2: 225 (
1910).
–
MULÅSNE-STIG.
använd vid transport med mulåsnor. NF 3: 89 1879.