MUMIE m⁴mie, r. l. m.; best. -en; pl. -er; förr äv. MUMIA,
r. l. f.; best. -an; pl. -er (ISER Folksl. 2: 2 (1809)); förr äv. MUMI,
sbst. (med huvudtonen på sista stavelsen; jfr LUCIDOR (SVS) 150 1671,
JGOXENSTIERNA 5: 455 (c. 1810)).
( mo- c. 1810. mu- 1578 osv. -1 1671--c. 1810. -la 1578–1820. -le 1578 osv. ) [jfr ä. d. mumi, mummi, d. mumie; av t. mumie resp. ffr. mumie (fr. momie) o. mlat. mumra, ytterst av arab. mumma, balsamerad kropp, mumle, till pers. mum, vax för balsamering]
[MUMIE 1]
1) (
†)
ett slags olja l. harts, möjl. äv. pulver, som infördes (l. ansågs komma) från Egypten, Arabien l. närgränsande länder o. som användes ss. läkemedel o. d.
BOLAVI 25 b,
36 b,
191 a (
1578).
PALMBLAD LbGeogr. 206 (
1835).
RYDBERG Vap. 367 (
1891).
[MUMIE 2]
2) (
i sht om förh. i det forntida Egypten o. hos vissa andra äldre folkslag)
död människo- l. djurkropp som gm balsamering blivit skyddad från förruttnelse; äv. oeg., om lik som av andra orsaker (t. ex. torkning i sol o. luft) skyddats från förruttnelse. ENEMAN Resa 1: 195 (
1712).
De Mumier, som i sandhafvet finnas. HC12H 1: 95 (
c. (
1734).
DALMAN ÅrsbVetA 1827, s.
47 (av krokodil). 2NF 38: 87 1926. – särsk.
bildl. [MUMIE 2.a]
a) nedsättande, om ngn l. ngt som saknar liv l. livfullllet l. som gör intryck av andlig förtorkning. Polyfem IV. 21–22: (
1811).
Ingenstädes trifves hon bättre än ibland etikeetens stela mumier. BERGMAN VSmskr. 37 (
1828).
(Många anse) att den grekiska kyrkan är en balsamerad mumie, en förstening, en – med ett ord ett liflöst ting.
BREMER CVerld. 6: 205 (
1862).
(Författare som) envisas att befolka sina dikter med språkliga mumier ur äldre poesi.
DN(A) 1931,
nr 3, s.
. [MUMIE 2.b]
b) bot. [MUMIE 2.b.α]
α) om kärnfrukt som angripits av kärnfruktmögel o. skrumpnat samman. 2NF 8: 1503 1908.
[MUMIE 2.b.β]
β) på vissa svampar: ett slags sklerotier från vilka fruktkroppar framväxa. FRIES SystBot. 363 1897.
[MUMIE 3]
3) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.]
(
i fackspr.)
visst mörkbrunt, i rött stötande förgstoff, mumiebrunt. HantvB I. 1: 160 1934.
Ssgr (i allm. till 2; i sht om förh. i det forntida Egypten)
A
–
MUMIE-ANSIKTE ~⁰²⁰. särsk. bildl.; jfr mumie 2 a. HANSSON SlättbH 39(
c. 1885.
–
MUMIE-BAGGE. (
mindre br.)
entomol. den till dyngbaggarna hörande insekten Scrabeæus sacer Lin., som dyrkades av de gamla egypterna som ett heligt djur o. som avbildades på deras gravvårdar o. i tämplen; den heliga pillerbaggen. STUXBERG (o. FLLODERUS) 1: 412 1900.
–
MUMIE-BINDEL.
använd för omlindning av den dödes kropp vid balsamering. SvLitTidn. 1818, sp.
93.
–
MUMIE-BRUNT,
n. (
i fackspr.)
== mumle 3; äv. om förgnyansen. HantvB I. 1: 182 1934.
–
MUMIE-FODRAL.
fodral vari en mumie inneslöts. BOËTHIUS HistLäsn. 1: 8
1895. särsk. (
tillf.)
bildl., om stel o. otillgänglig person. Verd. 1891,
s. 16.
–
MUMIE-FÖRTORKAD,
p. adj. (
i vitter stil)
förtorkad liksoln en mumie; jfr jfr grav, sbst.¹ ³. HC12H 2: 1
1711.
–
MUMIE-KAMMARE.
om den kammare i en pyramid i vilken den i pyramiden förvarade mumin inlagts. STRÖMBOM EgyptK 145 (
1928).
–
MUMIE-KISTA.
kista vari en mumie (jämte tillhörande fodral) inlagts. ENEMAN Resa 1: 195 (
1712).
–
MUMIE-LIK,
adj. särsk.
bildl.; jfr mumie 2 a. Vår stela, mumie-lika vitterhet. PoetK 1818, Föret. I: XVIII.
–
MUMIE-PORTRÄTT.
porträtt avbildande den ss. mumie begravde o. anbragt på ansiktets hölje. 2NF 7: 1266 1907.
–
MUMIE-PUPPA entomol. om sådan puppa där den blivande insektens ben o. vingar äro tryckta tätt till bålen. 3NF 7: 34 1927.
–
MUMIE-SVEPNING. särsk.
konkret, om de linnebindlar vari en mumie insvepts. TT 1897, Allm.
s. 122.
–
MUMIE-TORR. (
i vitter stil)
jfr -förtorkad. ATTERBOM Minn. 93 (i senare bearbetat brev fr. 1817; om litteratur). Ett gult, nästan mumietorrt ansigte. AB(L) 1895,
nr 293, s. .
–
MUMIE-VETE.
vetearten Triticum turgidum hn., som fordom odlades i Egypten. FRIES SystBot. 209 (
1891).
B
(
†):
–
MUMIER-TYG.
mumiebindel. THORBERG ÖsterlSpr. 15 1785.
Avledn.:
–
MUMISERA ,
v., -ing.
[jfr t. mumisieren]
(
föga br.)
till 2: mumiflera. JournLTh. 1810,
s. 806. särsk. bildl.; jfr mumifiera
c. LARSSON Id. 118 (
1968).