MUN mun⁴, sbst.¹, r. l. m.; best. munnen, vard. äv. ==; pl. munnar; äv. (numera bl. i arkaiserande stil) MUND mun⁴d; best. -en (BRASCK FörlSon. E 4 b 1645, JENSEN BöhmDiktn. 41 (1894)). ( mun (munn) 1523 osv. mund (mwndh o. d.) 1524 osv. munt (mundt(t) o. d.) 1523–1679, 1796 (: muntlim). 1:o I sg. obest. förekom förr stundom dativformen munne (munde)
[fsv. munne,]
t. ex. Ps. 1536,
s. 11 (jfr
Ps. 1695, 206:
2,
2Mos. 4: 15 (
Bib. 1541. 2:o I sg. best. förekom förr stundom genitivformen munsens (mundsens)
[fsv. munzens,]
t. ex. Rom. 10: 10 (
NT 1526),
ISOGÆUS Segersk. 1274 (c.
1700. 3:o I sg. best. förekom förr stundom dativformen munnenom
[fsv. munnenom]
, t. ex. Syr. 7: 14 (öv. 1536.
Jes. 57: 4 (
Bib. 1541))
[fsv.
munder; jfr d.
mund (fd.
mun), nor.
munn, isl.
muðr, got.
munþs, t.
mund, eng.
mouth (feng.
mūd); av germ.
munþa, trol. samhörigt med MILA. sbst.³ – Jfr
GRÖTMYNDIG,
IN-MUNDIGA [MUN 1]
1) om den hålighet som omslutes av käkarna o. av därpå sittande mjuka delar samt av gommen o. munbottnen; munhåla Andas genom, äv. med munne). WUpp. 3: 16 (
NT (
1526).
Han sloo twa tenner wtaff munnin. Jönk- Tb. 120 (
1528).
Men med (tobaks)-röken frisk i munnen, / Slogs han gladt fast öfvervunnen. RUNEBERG 2: 9 (
1846).
Det rosslade i rösten, / och ur mun kom blod. FRÖDING Stänk 84 (
1896). Hos det späda barnet har munnen ingen nämnvärd matsmältningsuppgift.
JUNDELL Barn. 1: 118 (
1927). – särsk.
[MUN 1.a]
a) i ordspr. morgonstund har guld i mun(d), se MORGON-STUND. Blåsa både kalt och warmt medh en mund (dvs."tala med två tungor", "bära kappan på båda axlarna"). SvOrds. A 4 a 1604; jfr: Utur en mun kan både varmt och kallt blåsas. WENSELL Ordepr. 79 (
1863).
Man kan ey bådhe blåsa, och haffua miöl j munen. SvOrds. B
b
1604.
[MUN 1.b]
b) använt ss. ungefärligt rymdmått: så mycket som (bekvämt) rymmes 1 munnen på en gång; ofta i uttr. mun full (se FULL, adj. 1 a β); jfr MUN-FULL. En mun vatten. BULLERNÆIUS Lögn. 141 (
1619).
(Vi hade) klunkat i oss några munnar vin.
LUNDGREN MålAnt. 1: 201 (
1870).
Så fort den .. (avsvimmade) flickan fick en mun av det friska kristallrena vattnet öppnade hon ögonen. BESKOW Muntergök 37 (
1910).
[MUN 1.c]
c) i uttr. kall i munnen, se KALL, adj. 1 g β. [MUN 1.d]
d) (i vitter stil) bildl., vid personifikationer o.d. Fast ljuflig andas nu de friska Roosers Mund. COLUMBUS BiblW A 2 a (
1674).
Utaf hans (dvs. vinterns) mund / en ren och hälsosam andedrägt går. LING Riksd. 34 (
1817).
[MUN 2]
2) om (den öppna l. slutna) munöppningen jämte omkringliggande delar (i sht läpparna). Öppna, sluta munnen. Andas med öppen mun. Stor, liten, sned mun. Slå ngn på munnen. Hålla handen för munnen (när man gäspar o. d.). Dra på munnen o. d., se DRAGA v.,
I 22 b β.
Spetsa munnen, spetsa läpparna. Kyssa ngn pa mun- nen.
Stryck munnen tå tu wil dricka. FomnPuer- Coll. B b (1559). Oreen handh gör feetan mun. SvOrds. B
8 b
1604; jfr
HAND 1 d, 11.
(Bokstaven) A fordrar
(vid uttalandet) en öpen munn.
SWEDBERG Schibb. 3 (
1716).
Iag .. stod i vatn .. ända till munen. HFinlÖ 450 (
1730).
Munnen är bred .. och läpparna i allmänhet tjocka (hos lapparna). DÜBEN Lappl. 171 (
1873).
Gubben .. tog pipan ur mun. RYDBERG Vigg 6 (
1875).
En mun med ett skeptiskt .. leende. STRINDBERG NRik. 5 (
1882). Munnen
(var) hopbiten.
HALLSTRÖM Händ. 15 (
1927). jfr
GALOSCH-,
GROD-,
HAR-,
RANG-,
KORALL-,
KYSS-,
KÖRSBÄRS-MUN m. fl. – särsk.
[MUN 2.a]
a) (
numera föga br.)
bildl., i uttr. stryka, äv. smörja ngn om munnen (med ngt, t. ex. "söta ord, smicker o. d.), smickra ngn, söka göra ngn sig bevågen l. få ngn på sin sida o. d. gm inställsamt tal l. gm andra åtgärder. SCHRODERUS Os. III. 1] 299 (1635). Så lenge Crellsheimb var hoos H. M:tt och Pens, så haffver han .. stryckt H:nes M:tt om munnen. RP 7: 311 (
1638).
NORDFORSS (
1805: Smörja). Man tänker stryka mig om munnen med ett bredt ordensband.
CRUSENSTOLPE Mor. 4: 115 (
1841).
Att stryka folket om munnen med sött smicker .. var inte i Fersens smak. HEIDENSTAM Svensk. 2: 346 (
1910).
HAMMAR (
1936) . särsk. i uttr. stryka ngn om munnen med harfoten, se HARFOT
1 a. [MUN 2.b]
b) (
†)
närmande sig 4 (jfr 4 j), i sådana uttr. som säga ngn ngt l. svara ngn (ngt) (mitt l. upp) i mun(nen), säga ngn ngt resp. svara ngn (ngt) rätt i ansiktet, säga resp. svara ngt direkt till ngn; övertyga ngn l. betyga ngn ngt i mnun(nen), övertyga ngn l. betyga ngn ngt gm direkt tilltal; kasta ngn ngt i munnen, se KASTA, v. I 1 l γ. SVARTG1 106 (1561). Effter .. (hon) betygade honom det i Munnen at thet war sant kunde han sädann der till int(et) neka. SthmTb. 26/5 (
1600).
Säijandes Solkouski vp i Munnen vthan någon rädzla, .. at han (osv.). PETREIUS Beskp. 1: 19 (
1614).
Dett han henne strax i munen beuiste. VRP 1623,
s. 8.
Jagh hade fuller kunnat öffvertyga honom i munnen. RP 6: 4 (
1636).
Jagh remitterar honom till Frijsen, som har sagt honom det i munn. RARP V. 1: 252 (
1654).
Iag är aldrig vahn en vänn i munnen prijsa. TRUDEEN Vitt. 204 (
1688).
At han .. skulle uppenbarliga våga säja honom mitt i munnen, at (osv.). BORG Luther 2: 388 (
1753).
[MUN 3]
3) om munnen (i bet. 1 o. 2) ss. organ för intagande l. avsmakande av mat l. dryck. Det vattnas i munnen, se VATTNA(S) .. Ur hand i mun o. d., se HAND j.
Munnen smakar maten. Job 34: 3 (
Bib. 1541.
(Kristus' lekamen o. blod bliva i nattvarden) lekamliga med munnen vndfångne och nytiat.
KOF 1: 282 (
1575).
HOLMGREN InllnvSj. 49 (
1933). – särsk.
[MUN 2.a]
a) i ordspr. rätta munnen efter matsäcken, se MATSÄCK 2 a. Gudh giffuer allom matt som han giffuer mun. SvOrds. A b
1664. Thet är icke alt gott j magan som j munnen är sött.
Därs. C 4 a. Sjuk munn smakar all ting bittert.
RHODIN Ordspr. 109 (
1807).
[MUN 2.b]
b) (
†)
i uttr. föra ngt till muns, föra ngt (ätbart) till munnen; få ngt till muns, få ngt till livs. RUDBECK Atl. 3: 226 (
1698: förer).
WALLIN Bref 220 (
1849: få).
[MUN 2.c]
c) i bildl. uttr. i fråga om livets nödtorft o. d.; i sht i uttr. ta brödet l. maten o. d. ur mun- nen på ngn, förr äv. draga l. förtaga ngn brödet utur munnen, beröva ngn hans levebröd,; förr äv. tjäna brödet l. maten i munnen på ngn o. d., arbeta for ngn annans fördel l. försörjning; jfr MAT, sbst.² ¹ i. BtÅboH I. 10: 1 (1616). Vndersåtherne drages (gm den olovliga exporten) Brödet vthur Munnen. STIERNMAN Com. 1: 956 (
1627).
Jag ledsnar vid at tjena brödet i munnen på andra, som vicarius. VDAkt. 1766,
nr 325. ÖSTERGREN 1932.
[MUN 2.d]
d) i utvidgad anv., om person. Ha många munnar att försörja l. mätta. LIND 1749. Många munnar gör liten mat, it
(em) toma fat.
RHODIN Ordspr. 98 (
1807).
GRIPENBERG BrinnL 48 (
1910). särsk.
[efter fr. bouches inutiles]
(
numera knappast br.)
mil. i uttr. onyttiga munnar, om (civil)personer som icke äro oundgängligen nödvändiga för försvaret av en fästning l. befäst ort; äv. allmännare. HAZELIUS Bef. 347 (
1836).
BUSCH Fästn. 114 (
1880).
Då skall jag utrota alla onyttiga och främmande munnar, som taga brödet ifrån landets barn. STRINDBERG HMin. 1: 41 (
1905). BÅÅTH-HOLMBERG
FlickDagb. 13 1912.
[MUN 4]
4) om munnen (i bet. 1 o. 2) ss. organ för tal l. sång. Öppna, äv. (i vitter stil, arkaiserande)
låta upp munnen, (börja) säga ngt, tala.
Munnen går jämt och ständigt på honom (
vard.)
, han pratar jämt o. ständigt (jfr GÅ I 10). Låta mun- nen gå (
vard.)
, (bara) prata på. OPETRI MenFall F a (1526).
Min munn skal tala sanningen. Ordspr. 8: (
Bib. 1541.
(Barnen äro) rätt såm papegågor, mun står aldrig stila på däm.
(STENBOCK o.) OXENSTIERNA Brefv. 1: 244 (
1701).
Presten och hunden förtjena födan med munnen. RHODIN Ordspr. 107 (
1867).
Man hör från hvarje mund den innerliga önskan: måtte Prinsen snart komma! HH XXVII. 2: 176 (
1809).
Hon hlef trött i munnen (efter allt skrattandet). WÄGNER Norrt. 74 (
1968). – särsk.
[MUN 2.a]
a) i vissa stående uttr. Prata o. d. bredvid mun(nen), se BREDVID I 1 c. Bruka mun(nen) o. d., se BRUKA
2 a slutet.
Falla ngn i l. för munnen, se
FALLA X 7. Ta mun(nen) (för) full, se
FULL. adj.
1 f. Lova o. d.
med hand och mun, se
HAND 2 b ι.
Hålla mun(nen) (på sig) o. d., se HÅLLA, v.¹
1 m.
Låta munnen löpa (på ngn), se LÖPA, v.¹
II ⁴ b α.
Ren mun, se
REN. adj.
Riva (galen) mun (med) ngn), se RIVA v.,
Ha mun(nen) på skaft, se
SKAFT.
Hålla tungan rätt i mun- (nen), se
TUNGA; i fråga om brukligheten se under
BREDVID osv.
[MUN 2.b]
b) i (ofta ordspråksartade) uttr. vari munnen förbindes med l. (vanl.) sättes i motsats till människans innersta, hennes hjärta (jfr HJÄRTA II 1 e γ). OPETRI MenFall M 3 a
1526. Ther hiertat medh vpfylt är, ther aff talar munnen.
Mat. 12: 35 (NT (
1526).
Man (skall) loffua och tacka Herrans nampn medh hierta och munn. Syr. 39: 35 ("40") (
Bib. (
1541).
Drucken manz mun talar geftz (dvs. vanligen) af hiertans grund. Sv- Ords. A 4 b (1604). Offta talar Munnen dhet Hiertat intet meenar. GRUBB 33 1665.
[MUN 2.c]
c) i uttr. som innebära att ngn är mycket pratsam l. talträngd; numera nästan bl. i nedanstående ordspr. (se β). [MUN 2.c.α]
α) i uttr. ha mycket av munnen, vara mycket pratsam, vara talträngd; förr äv. ha mycket av munnen om l. uti ngt, ha mycket att säga om ngt, prata mycket om ngt. Haff icke mykit aff mundenom när the gamla. Syr. 7: 14 (öv. (
1536).
(Han) hafwer .. mykit aff Munnen om then Romerske Kyrkiones Primat och Högheet öfwer alle andre Församlingar. SCHRODERUS Os. 1: 80 (
1635).
The Andelige Personers .. Förbättring, hwarutinnan .. (deltagarna i tridentinska mötet) hafwa myckit aff Munnen. Därs. III. 1: 284.
Narren haar altijdh mäst aff munnen. GRUBB 409 (
1665).
Han har för mycket af munnen. GRANLUND Ordspr. (c.
1880. (†) Aller i Munnen, som Simpan i Hufwud.
GRUBB 21 (
1665;
om storordig person; jfr ALL, adj.
I 2).
[MUN 2.c.β]
β) [jfr t. viel geschrei und wenig wolle]
i följande ordspr.: Mycket aff Munnen, lijtet aff Vllen, sade han som klipte Soon. GRUBB 39 1665.
[MUN 2.d]
d) i uttr. som karakterisera ngn l. ngns mun med tanke på sättet att tala l. på vad som utsäges. [MUN 2.d.α]
α) (numera bl. tillf.) i sådana uttr. som stor, söt, ond, oförskämd, ovettig o. d. mun; i sht i uttr. ha en stor, söt osv. mun, vara storordig osv. i talet. Lät ifrå tich en ond mund. SalOrdspr. 4: 24 (öv. 1536;
Bib. 1917: munnens vrånghet). Man må bådhe lee och gråta, och haffua fagran mun.
SvOrds. B
a (
1604).
Han är .. fengzlatt birfven för sin stora munn schull. RP 14 161 (
1650).
Tygle den onde din hädiska mund, långskäggiga odjur. RUNEBERG 1: 4
1832.
LEVERTIN Dikt. 60 (
1896,
1901). jfr
HONUNGS-MUN. särsk. (†) i sådana uttr. som
ge, visa ngn l.
få en ovettig l.
skamlös o. d.
mun, tilltala ngn resp. tilltalas med ovettiga osv. ord.
G1R 7: 1 (
1530).
Iagh får intet annat än spotsch mun (då jag nämner min fordran). BtÅboH I. 9: 141 (
1637).
När han .. hörde dottrens skamlöse mun hafuer han henna i lijka måtto swarat. ConsAc- AboP 1: 145 (
1644).
Fälte han i mitt huuss .. en skamlööss mund. VDAkt. 1681,
nr 371. (Han har) wijst .. een näsewijs och owettig mun moot mig.
Därs. 1707,
nr 44. (De) utöste
(mot bruden) en liderlig och lättfärdig mun.
NYRÉN Charakt. 88 (
c. 1765.
[MUN 2.d.β]
β) (
vard.)
i sådana uttr. som vara stor i mun(nen), vara storordig; vara ful l. grov i mun- nen) (förr äv. i sin mun), yttra sig ohöviskt l. plumpt o. d. (jfr FUL 4 b slutet, GROV 11 c β). Söter i munnen, falsker i grunden. GRUBB 89 (
1665).
Sara war i sin mund myket ohöffveligh. VDAkt. 1680,
nr 324.
Den som är stor i munnen behöfver en styf rygg. GRANLUND Ordspr. (c.
1880.
[MUN 2.e]
e) i (bildliga) uttr. som innebära att ngn (l. ngt) hindrar ngn (l. sig själv) från att tala (l. att ge ljud från sig); om de olika konstruktionernas bruklighet se resp. verb. Tysta, stoppa igen l. till (förr äv. stoppa) munnen på ngn l. ngns mun. Lägga handen på munnen o.d., se HAND 2 b β. Låta maten tysta mun(nen), se MAT sbst.², ¹ f. Sätta (ett) lås för munnen (på ngn), se LÅS 1 d α. Han hadhe stoppat the saduceer munnen till. Mat. 22: 34 (NT (
1526).
Man moste inthet binda munnen til för the fattige. RARP 8: 7 (
1660).
Den som vill smeta igen alla munnar, skall ha mycket klister. SvOrdspråksb. 20 1865. – särsk.
[MUN 2.e.α]
α) (
ngt vard.)
i uttr. tyst (äv. tig), min mun, så får du socker, bildl., ss. uttryck för att ngn manar sig själv att icke yttra ngt som kunde värka stötande o. dyl. l. ngt som icke får omtalas. Sat sapienti. Tig derföre min mun, så får du socker. VexjöBl. 1839,
nr 33, s. 3.
Tyst min mun får du socker, man kanske kunde stöta någon. CEDERSTRÖM NFund. 169 (
1917).
[MUN 2.e.β]
β) i uttr. ta ordet (l. orden) ur mun(nen) på ngn, hindra ngn från att tala gm att själv gripa till ordet; säga ngt som ngn annan just ämnat säga. BtÅboH I. 13: 117 (
1638).
Ni tog just orden ur munnen på mig. ENVALLSSON Niugg 58 (
1784).
GUSTAFSSON Sag. 3: 99 1877.
[MUN 2.f]
f) [jfr d. snakke en efter munden, t. einem nach dem munde reden]
(
†)
i uttr. tala ngn efter mun- nen, yttra sig på ett sådant sätt som man vet vara i överensstämmelse med ngns önskemål, vara inställsam mot ngn i sitt tal. Tala Herrar efter munnen hörer the falska til. FORSIUS Fosz 278 (
1621).
EP 1792,
nr 4, s. 3.
WESTE 1807.
[MUN 2.g]
g) i uttr. av (äv. ur) ngns mun, för att beteckna att ett yttrande o. d. härrör från ngn. Hwart och itt oordh som går vthaff gudz mwn. Mat. 4: 4 (NT (
1526).
Aff barnones mwn och theres som diya hafuer tw fulkompnat lofuet. Därs. 21: 16 (Bib. 1541: Aff barnas och spenabarnas munn). Månge hafve hördt thett af kongh Erichs eigen mundh.
RA I. 2: 258 (
1568).
Denna Fru .. känner af min egen mun huru högt min nyfikenhet är spänd. ATTERBOM Minn. 616 (
1819). CAVALLIN (
1876).
SvD(B) 1944,
nr 310, s. 12 (:
ur).
[MUN 2.h]
h) i uttr. som beteckna att ett yttrande l. rykte l. en visa o. d. meddelas l. sprides muntligen l. att ngn l. ngns namn o. d. allmänt omnämnes; särsk. i uttr. gå från mun till mun o. d. (förr äv. gå mun från mun); i folkets l. folks l. allas l. var mans mun o. d. G1R 2: 2 (
1525: j huars mandtz mwndh). Man kan aff ringa orsaak komma i folkz munn.
GRUBB 14 1665.
Då berättelsen, om hvad som händt, gick mun från mun. EKELUND 1GH 2 (
1826).
Postumius var i allas mun; honom höjde man till skyarne. KOLMODIN Liv. 3: 140 (
1832).
Visor, som gå från mun till mun allt öfver landet. LAGERLÖF Drottn. 112 (
1899). jfr
FOLK-MUN.
[MUN 2.i]
i) i uttr. i munnen (jfr d β), i uttr. som innebära att ngn yttrar l. vill yttra ngt. [MUN 2.i.α]
α) (mindre br.) i uttr. få (ett ord o. d.) i munnen, (råka) använda (ett ord osv.). ROSENIUS Bud 68 (
1858). Förlåt, gamla vän, jag vet inte, hur jag fick ditt fädernenamn i munnen.
HALLSTRÖM Erot. 81 (
1908).
[MUN 2.i.β]
β) (
ngt vard.)
i uttr. (just) ha ngt i (äv. upp l. uppe i) mun(nen), förr äv. ha det l. ordet främst i mun(nen), veta vad man vill säga, men icke kunna få fram det, ha ngt "på.läpparna". Jag hade ordet främst i mun. LIND (
1749).
Han hade ordet up i munnen och ville sagt at ingen fick låf gå till honom. VLBibl. 1768,
fol. . SCHULTHESS
1885.
[MUN 2.i.γ]
γ) (
numera ngt vard.)
i uttr. ha, äv. föra ngt i munnen l. i sin mun (förr äv. i munne), uttala l. utsäga l. yttra ngt; tala om ngt; numera vanl. med bibet. av att ngn har för vana att yttra det l. det: (ständigt) ha l. bära ngt pa tungan, ofta l. gärna uttala l. komma fram med ngt; förr äv. oeg., om tryckt text: utsäga; jfr FÖRA 14 g. OPETRI MenFall M 3 a (
1526).
Ofta hafwa Gudz heliga nampn j munnen. OMARTINI Pred. E 1 b (
1606).
Såsom ock Kongl. Maij:ttz Siöö Lag biuder och i munnen förer. CollMedP 19/11 (
1698).
Hwicken eed iagh tryggeligen kan bedyra, att iagh aldrig i mine dagar hafft i min mun. VDAkt. 1706,
nr 118.
De förde ständigt i munnen många stora ord om dygden. (CAVALLIN o.) LYSANDER 143 1864.
SCHULTHESS 1885.
[MUN 2.j]
j) i uttr. tala (skrika osv.) imunnen på var- andra, stundom äv. tala varandra (in) i mun- nen, om två l. flera personer: /tala osv. (högljutt) samtidigt (under försök att överrösta varandra). VDAkt. 1658,
nr 184. (Tre fruar) träda lifligt in, tala alla i munnen på hvarandra.
EDGREN Kom. 137 (
1891).
Begge skreko i munnen på hvarandra allt hvad deras lungor kunde förmå. VL 1893,
nr 4,
s. 3. Man pratar hvarandra i munnen med tusen frågor.
Solnedg. 3: 119 1912.
BLOMBERG Överg. 46 (
1915: in i). jfr (†) Att .. wij för thet sårl schull, som then eene ropar den andre i munnen, icke kunne .. muntteligh swar giffue.
SUFinlH 2: 10 1603.
[MUN 2.k]
k) (
†)
i uttr. tala ur, äv. ut ur munnen, tala rent ut (utan omsvep), tala "ur skägget", "sjunga ut". HT 1913,
s. 112 (c. (
1590).
Vil du ej tala ur mundem RUNEBERG (STVS) 2: 16 (
c. 1820.
THOMANDER 3: 226 (
1826: ut ur).
BJÖRKMAN 1889.
[MUN 2.l]
l) (
†)
i uttr. med munnem muntligen. G1R 1: 1 (
1523).
Thet må j bestella medt munnen, och icke latha myckit läse them före. Därs. 14: 129 1542.
[MUN 2.m]
m) (
†)
i uttr. mun mot mun, i fråga om ordbyte l. förhör: ansikte mot ansikte. Männ sädenn the blefue mun mot mun forhörde, kunde man görlig förnimme, at (osv.). SthmTb. 8/1 1597. De stodhe mun emot mun, beviste och betygedhe honom sådhant, och (osv.). RP 1: 3 1627. [MUN 2.n]
n) (
†)
i uttr. till muns, ngn gg äv. till mun- (nen) (se β, γ). [MUN 2.n.α]
α) i uttr. komma, ngn gg slippa till muns, ngn gg äv. komma till munnen, få tillfälle att yttra sig (i sht till försvar inför rätta); (under konfrontation) förhöras (tillssmmans med ngn); komma till tals (med ngn). Thy komme the til mwndz tå haffue wij tapedt oc bliffue bedragne. G1R 4: 411 1527.
Bleff suaradh at Anders Masson skall komma hijt till mundz m(ed) Ingeborgh när the bliffwa aff D. pastore stemde. UppsDP 10/3 (
1596).
Om han (dvs. Reineke) til munnen komma kan / Man honom aldrigh hänger. FORSIUS Fosz 271 (
1621).
Att de kommo till muns medh hwar andra, att sanningen kunne der igenom vthletas. BtÅboH I. 13: 200 1638. När han slapp til muns, stod honom ingen: Han bytte hvitt i svart, rundt i fyrhörnadt.
ROMAN Holbg 32 (
1746).
[MUN 2.n.β]
β) i uttr. ha ngra till muns, (inför rätta) under förhör konfrontera två l. flera personer med varandra; äv.: ha ngra till förhör (om ngt), färhöra ngra (om ngt). HFinlH 3: 212 (
1554).
Att M: Oluff då kunde haff(va) honom sampt Skipperen till mundz. SthmTb. 19/1 1586.
SUFinlH 5: 260 (
1618).
Tå hades begge parter in Consistorio till mundz. VDP 1670,
s. 268.
[MUN 2.n.γ]
γ) i uttr. stå l. ställas ngn till muns (ngn gg mun) l. stå till muns med ngn, i fråga om förhör o. d.: ss. svarande stå resp. ställas till svars gentemot ngn; konfronteras med ngn. Då skall Oluff komma till Lämmelandtz tingh och stå Knutt till mundtz eller ware fallen till sakenn. Hembygden(Hfors) 1913, s. 6 1625. OxBr. 3: 246 (
1631: till mundh).
Poiken stältes henne till munds och öfwertygade henne att han waret medh när hon stahl sakorna. VRP 1690,
s. 11.
På det .. Hr Adjutanten .. (kunde) undgå, stå til muns med honom. Därs. 19/3 1739.
[MUN 2.n.δ]
δ) i uttr. vara till muns (med ngn), under förhör konfronteras (med ngn); förhöras. SkrGbgJub. 6: 14 (
1587).
Då honn war til mundz för rättenn medh Jören pipers hustrw. 3SthmTb. 1: 157 1593.
VDAkt. 1681,
nr 244. [MUN 2.o]
o) [jfr det fsv. uttr. sla sik for munnin, ss. en symbolisk gest i samband med erkännandet (inför domstol) att ha gjort en falsk beskyllning]
(föga br.) i uttr.
slå sig (själv) l.
ngn på, förr äv.
i munnen (med ngt), bildl.: vederlägga sig själv resp. ngn (med ngt); i uttr.
slå sig (själv) på munnen äv.: motsäga sig själv.
Lät de dårarna säja hvad de vilja, och slå dem allenast i munnen med det, som Christus .. säger. BORG Luther 1: 299 (
1753).
Kritici, som slå sig själfva på munnen, emedan de icke kunna fasthålla en tanke från en fråga till en annan. (VL 1908, nr 129, s. 3. NORSTRÖM Masskult. 140 (
1910).
[MUN 2.p]
p) i uttr. med (förr äv. i) en mun, enstämmigt. enhälligt. Alla svarade ja med en mun. 2SthmTb. 1: 180 (
1546).
Så lofwe wij för then skull alle medh en mun (osv.) CHESNECOPHERUS Skäl B 1 a
1607.
ConsAcAboP 3: 172 (
1666: i). Hela menigheten ropade .. med en munn, at Prins Magnus var Sveriges och Götes Konung.
DALIN Hist. 2: 411 (
1750).
Alla förklarade de med en mun, att de sågo land. GRIMBERG VärldH 8: 120 (
1938).
[MUN 2.q]
q) (
numera i sht i vitter stil)
bildl. Således kan man stoppa munnen på Engelandh, Hollandh, huuss Pfaltz etc. RP 7: 112 (
1637).
Genom Nordamerikas mun talar England till världen. KJELLÉN Storm. 2: 94 (
1905).
[MUN 2.q.α]
α) vid personifikationer av ryktet, sanningen, smickret o. d.; i sht i uttr. ryktets, sannomgens o. d. mun. Smickre rij .. förödher oboteliga, igenom sin skadeliga munn. FORSIUS Fosz 212 (
1621).
NOHREBORG 271 (
c. 1765: sanningenes). Jag är denne riddare af den sorgliga Skepnaden, som ute i världen lefver på ryktets mun.
LIDFORSS DQ 1: 11 (
1890).
[MUN 2.q.β]
β) om person tänkt ss. förmedlare av ett muntligt meddelande; person som (muntligen l. skriftligen) ger uttryck åt ngns (l. ngts) l. ngras åsikt l. önskemål l. dyl.; tolk, "språkrör". Som Landtmarskalken intet äger votum, utan är Ridderskapets ock Adelens tolck ock mun. 2RARP I. 2: 18 (
1720).
Prestinnan, – oraklets mun – aktades högt. BREMER GVerld. 4: 1 (
1861).
SvTeolKv. 1928,
s. 0.
[MUN 2.r]
r) (
†)
i uttr. av l. efter ngns mun efter ngns yttrande utsago diktamen befallning o. d. G1R 8: 36 (
1532).
Effter Herrans munn lågho the, och effter Herrans munn foro the. 4Mos. 9: 23 (
Bib. 1541;
Bib. 1917 befallning). Wij haffwe latijdt concepere twenne breff aff edher mun.
G1R 15: 04 1543.
VDAkt. 1751,
nr 486. [MUN 2.s]
s) (
numera bl. ngn gg i ålderdomligt spr.)
i utvidgad anv., om person. En ond actar vppå onda munnar. SalOrdspr. 17: 4 (öv. (
1536).
Han är allena then förwist, / Som mina siäl bewarar. / För onda munnars argha list. Ps. 1567,
s. 42; jfr
Ps. 1695, 94:
1. Okiändom munne giffs icke witz ordh.
SvOrds. B
8 a (
1604).
Det liuffue Rychte, honom igenom Lättferdige munnar öfwerkommit war. UpplDomb. 1: 114 (
1634).
RUDIN BibEnh. 79 (
1888).
[MUN 5]
5) om mun (i bet. 1, 2 l. [MUN 3]
3) (l. om skenbart motsvarande organ) hos djur. Man skall icke skåda given häst i munnen (jfr HÄST 1 e språkprov från
1665.
Hielp mich vthu leyones mund. Psalt. 22: 22 (öv. 1536;
Bib. 1917 gap).
(Duvan) förde j sin munn itt affbrutit Oliue lööff.
1Mos. 8: 11 (
Bib. (
1541).
Tu skalt icke binda munnen til på oxanom, som tröskar. Mos. 25: 4 (Därs.). SCHRODERUS Comenius 163 (
1639;
hos fisk).
Öpningen emillan öfre ändarne af skalen på de mangskaliga Musslor heter Munn. RETZIUS Djurr. 217 (
1772).
BERGMAN JoH 119 (
1926). jfr
BIT-MUN. – särsk.
[med tanke på ett rovlystet djurs öppnade gap]
(
†)
i sådana bildl. uttr. som kormma l. råka i munnen på ngn o. d., "komma i gapet på ngn" o. d. (jfr GAP, sbst.¹ 2 b slutet). G1R 9: 167 1534.
Aldenstundh jag så till seijandes redh fienden rätt i munnen. DAHLBERG Dagb. 94 (c.
1660;
uppl. 1912).
Jag (hade).. säkert råkat dem (dvs. fienderna) i munnen (om icke osv.). HH XXI. I: 2 1709. [MUN 6]
6) bildl., om del (särsk. öppning) av föremål o. d. vilken liknar en (öppen) mun (i bet. 1 o. 2. [MUN 6.a]
a) (numera bl. tillf.) i fråga om vattendrag vik o. d.: mynning. BjörkekDomb. 22/5 1610 (i fråga om en bäck).
HSH 6: 99 (
1658;
i fråga om en älv.). Nätet
(spännes) öfver vikens mun till den verkan det hafva kan
(vid idfiske i Södertörns skärgård). STRINDBERG Skärk. XVI 1888. . – jfr
FORSE-,
HAVS-,
SJÖ-,
Å-MUN m. fl.
[MUN 6.b]
b) (
numera bl. tillf. i vitter stil)
i fråga om den fasta marken: öppning; hål; nedgång. (Ett visst mineral) finnes i Koppargrufwors Hool eller Munnar, lijka som itt Salt. FORSIUS Min. 35 (c. (
1613).
Grafven .. öppnar sin mörka mun att uppsluka de döda. WALLIN Rgel. 2: 311 (
1827).
ÖMAN Milton 290 (
1862). jfr:
(Då) rempnadhe iorden vnder them, och lät sin munn vp, och vpslukte them.
4Mos. 16: 32 (
Bib. 1541;
Bib. 1917: jorden öppnade sin mun).
[MUN 6.c]
c) i fråga om (människo)kroppen; numera bl. ss. senare led i ssgr. [MUN 6.c.α]
α) hos magsäcken. BERCHELT PestOrs. G b (
1589;
bet. oviss).
ACREL Sår 161 1745. jfr
MAG-MUN.
[MUN 6.c.β]
β) hos livmodern. PALMCHRON Sundhsp. 350 (
1642).
HOORN Jordg. 1: 40 (
1697). jfr
LIVMODER-,
MODER-MUN.
[MUN 6.c.γ]
γ) (
†)
om (mynning av) sår (efter knivhugg o. d.). THOMANDER 3: 103 (
1826).
HAGBERG Shaksp. 3: 135 (
1848).
Därs. 12: 4 1851.
[MUN 6.d]
d) (
i fackspr.)
i fråga om vissa föremål; jfr FRÖÄMNES-, GJUT-, KNOPP-, UGNS-MUN m. fl.; särsk. [MUN 6.d.α]
α) (†) på flaska o. d.: mynning. Itt Leerkärel, som hafwer wijdh mun. FORSIUS Minn. 78 (
c. 1613.
MÅNSSON Åderlåt. 125 (
1642). jfr
FLASKE-MUN.
[MUN 6.d.β]
β) (
†)
på eldvapen. α') mynning. (Då) han war .. mit oppå golffuet fram för munen på bösan, då gick bösan Löss. ÄngermDomb. 9/11 1635,
fol. .
GYLLENBORG Bält 146 (
1785;
på kanon). jfr
BÖSSEMUN.
β') på bösslås: fängpannans öppning; i ssgn MUN-DÄCKEL. γ') om ingångsöppningen på en balja till huggare, svärd o. d.; ss. första ssgsled; jfr MUN-BESLAG, -BLÄCK. δ') (†) om flyghål i bikupa. IERICI Colerus 2: 108 (c. (
1645).
BREMER FamH 2: 202 (
1831).
[MUN 6.d.ε]
ε) (
i vissa trakter)
om öppning (ingång) till vissa fiskredskap (t. ex. mjärdar, laxkar o. d.). IERICI Colerus 1: 291 (c. 1645;
i mjärde).
MeddLantbrStyr. 1927 5:
16 (i laxkar). [MUN 6.e]
e) [jfr sv. dial. korne l. sä(d)a ä i munn(e), sädesbrodden börjar framspira]
(
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
om den lilla öppning som uppkommer i övre delen av ett sädeskorns hjärtblad, då sädeskornet börjar gro; i uttr. vara i munnen, om sädeskorn: börja framspira. Det var inte precis detsamma (med brännvinsmalt) som med ölmalt, ty kornen skulle vara mindre utgrodda. Ej långa groddspiggar utan bara just i munnen. BENGTS Vargt. 18 (
1915).
[MUN 7]
7) ss. senare led i ssgr ss. benämning på ngn l. ngt som har (l. karakteriseras av) en så l. så beskaffad mun. [MUN 7.a]
a) om person. [MUN 7.a.α]
α) med anslutning till MUN sbst.¹, ¹, 2 l. 3, l. ssgrna FLOTT-, KRÄS-, LÄCKER-MUN. [MUN 7.a.β]
β) med anslutning till MUN sbst.¹, ⁴, i ssgrna EDE-, KLÄCKE-, LÖGN-MUN. [MUN 7.b]
b) om djur; jfr BLÅS-, GYLLEN-, KOL-, RUND-MUN m. fl. [MUN 7.c]
c) ss. beteckning för vissa sjukliga förändringar i l. omkring munnen; jfr DEG-MUN.
Ssgr A
: (1)
–
MUN-ANDNING. (
i fackspr.)
andning genom munnen; motsatt: näsandning. PedT 1898,
s. 421.
– (
5)
MUN-ARM,
r. l. m. zool. hos skivmaneter: griporgan utgående från munöppningen. 2NF 5: 487 1906.
– (
4)
MUN-ART.
(munc. 1650 osv. munne- 1696 [jfr d. mundart; efter t. mundart]
[MUN-ART.ssg 1]
1) språkv. dialekt; stundom äv.: språk (med tanke på dess avvikelser från ngt annat språk); språkform. Våre åtskillige landskaps blandade dialecter, munnearter ock vane. TIÄLLMANN Gr. 179 (
1696).
(Nederländska) Språket är en Mundart af Plattyskan. DJURBERG GeogrUngd. 77 (
1781).
Rig 1922,
s. 17.
[MUN-ART.ssg 2]
2) (
†)
språkform; sätt att tala; uttal; brytning (se d. o. 11). Allenast at .. (de tyska lånorden i sv.) blifva lämpade och lagade til vårt måls vis och mundart. STIERNHIELM Vitt. 184 (
c. (
1650).
Ordet aln, uttaladt efter det ringare folkets mund-art. MANNERCRANTZ EngSpr. 24 (
1783).
Mitt modersmål, fastän med utländsk munart, / Ni talar ledigt. ATTERBOM LÖ 2: 211 (
1827).
[MUN-ART.ssg 3]
3) (
†)
i en viss dialekt l. ett visst språk förekommande form (av ett ord); uttalsform. Ryska. namnet Vladimir är blott en mund-art (dialect) af Valdemar. 2VittAH 1: 124 (
1786,
1789).
AFZELIUS Sag. 5: 187 (
1843).
Avledn. (till
-art 1):
–
munartad ,
p. adj. (
†)
dialektal. RYDQVIST SSL 4: 249 (
1870).
Mer eller mindre munartadt är Ital. s och z för c. Därs. 279. –
munartlig ,
adj. [jfr t. mundartlich]
(
föga br.)
dialektal. UVTF 26: 46 (
1880).
NOREEN VS 5: 44 (
1911).
– (
1)
MUN-BAKTERIE.
med. bakterie som (företrädesvis) förekommer i munhålan hos människor. ,
s. 107.
–
(6 d gamma) MUN-BESLAG.
på läderbalja till huggare: beslag som bekläder baljans övre rand (ingångsöppning) till skydd för denna vid klingans isättande l. utdragande ur baljan. NORDENSVAN o. KRUSENSTJERNA 1: 426 1879.
–
MUN-BESÄTTNING bot. hos vissa bladmossor: i krans anordnade tandlika bildningar, vilka uppkomma (vid lockets avkastande) av förtjockade celler i sporkapselns vägg; peristom; jfr mun, sbst.¹ ², 6. FRIES SystBot. 281 (
1897).
– (
5)
MUN-BETEL. (
†)
munstycke på betsel; munlag, bett (se d. o. 8. Bouppt Vaxjö 1796.
EHRENGRANAT Ridsk. II. 1: 14 1836.
– (
2)
MUN-BINDA,
r. l. f. (
i fackspr.)
binda (se binda, sbst. [MUN-BINDA.ssg 1]
1) som fästes framför mun (o. näsa) till skydd mot (dropp) infektion; äv. i uttr. näs- och munbinda. SÖDERSTRÖM LäkKvacksalv. 146 (
1926).
WIRGIN Häls. 3: 130 (
1933).
–
(6 d gamma) MUN-BLÄCK.
[jfr t. mundblech]
bläckstycke till skydd för kanterna på ingångsöppningen till en balja till svärd (sabel) l. bajonett. TIGERHIELM 11 1867.
– (
1)
MUN-BOTTEN. (
i fackspr.)
om den del av munhålan som utgör dess botten (o. varifrån. tungan utgår). Verds 116: 12 1903.
– (
2)
MUN-BRAND.
med. en form av brand (gangrän) varvid mjukdelarna kring munnen sönderfalla (med början från ena kinden); vattenkräfta. HALLIN Hels. 2: 377 1885.
– (
4)
MUN-BRUK. (
†)
prat; pratsamhet; särsk. dels: tomt prat, munväder, dels: käbbel, dispyt, ordväxling, träta, dels: ovett; äv. i sådana uttr. som öva l. be- gagna otidigt l. obeskedligt munbruk mot ngn, vara ovettig mot ngn. SynodA 2: 1+ (
1584).
Demosthenis arga Munbruuk emot Philippum. SCHRODERUS Pac. 154 (
1616).
Thet (dvs. vad du säger, är munbruuk och fåfänge. SIGFRIDI A b (
1619).
At .. (de) hafua trät med högt munbruk (i kyr- kan). MURENIUS AV 370 (
1658).
LOENBOM Anecd. I. 5– 6: 102 (
1771).
– (
4)
MUN-BRUKA. (
†)
träta (med ngn); vara ovettig (mot ngn); i pass. med reciprok bet.: trätas. HB 2: 262 (
1594).
The (skulle) föga sköta (dvs. bry sig om) hwadh som andre emoot them knorrade eller Munbrukade. SCHRODERUS HoffWäck. 252 (
1616).
(Hon) Trätte och munbrukade .. medh sin brodher. BtÅboH I. 5: 37 (
1680).
At .. (de) sins emillan kifvade och munbruktes. VDAkt. 1739,
nr 84. – (
4)
MUN-BRUKARE. (
†)
pratmakare; skrävlare. SCHRODERUS Hoflefw. 157 (
1629).
Feegaste Karar äre största munbrukare. GRUBB 99 1665.
– (
4)
MUN-BRUKNING. (
†)
== -bruk; äv. i uttr. göra sig en stor o. d. munbrukning om ngt, prata vitt o. brett om ngt. G1R 21: 371 1550.
FoU 20: 296 1854.
– (
5)
MUN-DEL.
zool. om de bitande l. sugande organ som hos leddjuren sitta omkring munöppningen (o. som eg. äro ombildade extremiteter); vanl. i pl. Bitande, sugande mundelar. MARKLIN Illiger 250 (
1818).
– (
4)
MUN-DIARRÉ.
(starkt vard., skämts.) bildl.: oerhörd pratsamhet, aldrig sinande ordflöde. STRÖM SvenskOrdepr. 161 (
1926).
– (
2)
MUN-DRAG. (
mindre br.)
med. krampaktig dragning i mungipan. LINNÉ GenMorb. 16 (
1763).
THOLANDER Ordl. (c.
1875.
– (
2)
MUN-DRAGNING. (
†)
med. == drag. AKEN Reseop. 16 (
1746).
– (
2)
MUN-DUK.
(i Finl., numera mindre br.) duk som viras l. lägges kring halsen (o. munnen) för att skydda mot kyla; halsduk, kragskyddare. Viborg 1857,
nr 99, s. 4.
CANNELIN 1921.
–
MUN-DÄCKEL. (
förr)
mil. [MUN-DÄCKEL.ssg 1]
1) till 6 d β β' på bösslås: ett slags lock som täckte fängpannan. Krig VAT 1850 s. 387.
[MUN-DÄCKEL.ssg 2]
2) till 6 d β α', i fråga om mörsare: rund träskiva som insattes i loppets mynning efter slutad skjutning; styckepropp. HAZELIUS Artill. 1 (
1833).
NORDENSVAN o. KRUSENSTJERNA 1: 416 1879.
– (
2)
MUN-FISK,
r. l. m. (
i sht vard.)
bildl.: slag för munnen, "smocka". BERONIUS Reb. C 2 a (
1674).
RYDIN Minn. 91 (
1929).
– (
1)
MUN-FULL,
r. l. m.; pl.
-ar (
LANGE SämreF 176 1885,
BENGTSSON Linklater JuanAmer. 376 (
1931)).
Anm. Ss. pl. till
munfull användes vanl.
(två osv.)
munnar fulla; se mun, sbst.¹
¹ b. [substantivering av uttr. (en) mun full (se FULL, adj. 1 a β)]
så mycket av ngt som (bekvämt) rymmes i munnen på en gång; ofta oeg. o. bildl.: en smula, (ett) litet grand. En munfull luft, en "nypa" luft. BOLAVI 109 a (
1578;
möjl. två ord).
Ett Nampn är blott et Ordh.. / En liten Mund-Full Wind. LUCIDOR (SVS) 192 1672.
(Hon, slafsade i sig några munfullar av det kalla insjö – vattnet.
BJÖRKLUND MånLund 223 (
1931).
– (
1)
MUN-FYLLA,
r. l. f. (
†)
så mycket av ngt som (bekvämt) rymmes i munnen på en gång; munfull. VetAH 1774,
s. 135.
BL 23: 37 1857.
– (
3)
MUN-FÖRRÅD. (
numera mindre br.)
förråd av livsmedel (särsk. avsett för militära ändamål); proviant; förr äv. i uttr. krigs. och munförråd, förråd av ammunition o. livsmedel. PT 1791,
nr 9, s. 2.
Fästningens alla krigs- och mun-förråd. HAZELIUS Bef. 286 (
1836).
BERGMAN Kerrm. 238 (
1927).
– (
5)
MUN-GALLER. (
förr)
veter. instrument varmed munnen uppspärrades på hästar i o. för undersökning. BURE Häst. 82 (
1801).
WRANGEL HbHästv. 640 (
1885).
– (
4)
MUN-GEMÄNG.
[efter handgemäng]
(
†)
ordväxling, träta; i uttr. hand. och mungemäng l.mun- och handgemäng. TÖRNEROS Brev 1: 80 (
1824;
uppl. 1925).
SEHLSTEDT 2: 204 1862.
– (
2)
MUN-GIGA.
( mun- 1698 osv. munna- 1823. munne- 1650 [MUN-GIGA.ssg 1]
1) (
i sht förr)
mus. ett sligs musikinstrument (som vid spelning hålles fast mellan tänderna) bestående av ett hästskoformat järnstycke vari en lätt ståltunga sitter fäst, vilken under utandning bringas att vibrera (medelst fingrarna), varvid ståltungans grundton l. övertoner ljuda, så snart munhålan intager sådan ställning att dess resonans korresponderar med ngn av ståltungans toner. Boupptsthm 20/4 1650.
NoK 96: 82 1930.
[MUN-GIGA.ssg 2]
2) [anv. har uppkommit gm förväxling med -harmonika l. -spel]
(
föga br.)
munspel. Verd. 1888,
s. 2.
ÖSTERGREN 1932.
– (
2,
5)
MUN-GIPA,
r. l. f., äv. (numera knappast hr.)
-GIP . om vardera av de (vid sluten mun) spetsiga vinklar som bilda munnens avgränsning i sidled; äv. om motsv. parti hos djur. Dra ner mun- giporna, ss. tecken på missnöje.
Han hade cigar- retten i (ena) mungipan.
ARVIDI 107 (
1651).
BURE Häst. 3 (
1802;
hos häst).
SIWERTZ JoDr. B 1928.
– (
2)
MUN-HARMONIKA.
[jfr t. mundharmonika]
munspel. ÅSTRAND 1855.
– (
2)
MUN-HARPA,
r. l. f. ( mun- 1578 osv. munne- c. 1690 [MUN-HARPA.ssg 1]
1) [jfr fsv. munharpolekare (CodUps. C 20 1: 219), d. mundharpe]
(
i sht förr)
== -giga 1. TullbSthm 21/8 1578.
RedNordM 1920,
s. 25.
[MUN-HARPA.ssg 2]
2) [möjl. med anslutning till harpa, sbst.³]
(
†)
bildl., om pratmakare. En flijtigh Hippocrates måste wara een beskedligh Harpocrates, och ingen måldierff Munharpa. HIÄRNE Watt. 52 (
1683).
– (
4)
MUN-HELGON. (
†)
bildl., om skenhelig person (eg.: person som gm gudligt tal försöker framstå ss. lika förtjänstfull som ett helgon). PJGOTHUS Pollio Fast 162
1614.
– (
4)
MUN-HELL,
n. ( -held 1824. -häll 1790 ) [efter d. mundheld, uttalande, talesätt; jfr feng. mūðhæ[comb_0306]l, lyckliga ord, ävensom isl. orðheill, ngns rykte; senare leden samhörig med hell, interj.]
(
†)
talesätt. FÜRST Florman 8 (
i handl. fr. (
1790).
LINDFORS 1824.
– (
4)
MUN-HJÄLTE. (
mindre br.)
ironiskt: person som är "stor i munnen", skrävlare. RYDELIUS Sed. 64 (
1731).
SvLittH 2: 125 1919.
– (
4)
MUN-HUGGAS,
v. dep. (
numera ngt vard.)
tvista l. gräla l. träta (med ngn l. varandra), ordväxla; ge (ngn l. varandra) stickord; äv. i uttr. munhuggas om ngt. SCHRODERUS WAldt 66 (
1616).
TOPELIUS Planet. 3: 32 (
1889: om).
Avledn. (numera ngt vard.):
–
munhuggan ,
r. (
i vissa trakter)
gräl, träta. VÄRING Trost. 161 (
1926).
–
munhuggare ,
m. (
tillf.)
person som gärna ger sig i dispyt, grälmakare. SCHRODERUS Comenius 660 (
1641).
–
munhuggning ,
r. l. f. (
mindre br.)
gräl, träta. SvMerc. 1: 113 (
1755).
ÖSTERGREN 1932.
– (
1)
MUN-HUS. (
†)
bildl., om (nedre delen av) ansiktet. CHRONANDER Bel. I 3 a
1649.
– (
1)
MUN-HYGIEN. (
i fackspr.)
om sådana åtgärder som avse att främja vården av munhålan d. tänderna; munvård. LD 1903,
nr 272, s. 2.
–
MUN-HYGIENISK.
[till -hygien]
(
i fackspr.)
som har avseende på munhygien. .
–
MUN-HÅL. (
†)
till , om hål som utgör ngts mynning, mynningshål, mynning. IERICI Colerus 2: 91 (
c. 1645;
om flyghål i bikupa).
.
– (
2)
MUN-HÄFTA,
r. l. f. (
mindre br.)
med. oförmåga att gapa, i sht på grund av kramp l. tuggmuskulaturen; munläsa; äv. blidl.: tystlåtenhet; äv. (vard.) i sådana bildliga uttr. som ha l. lida av munhäfta (förr äv. munhäftan), vara mycket tystlåten; han har inte munhäfta (förr äv. munhäftan), ofta ironisk:. han är mycket pratsam. LIND (
1738).
(
1931;
bildl.).
HYLIN Munn. 2: 188 (
1933).
– (
1,
5)
MUN-HÄNGE. (
†)
gomsegel. (
1778).
– (
1)
MUN-INFLAMMATION.
med. inflammation i munhålan, stomatit. (
1849).
– (
5)
MUN-JÄRN. (
†)
veter. anordning varmed munnen hålles sluten på (ostyriga) hästar, kapson, nosklämma. ÅgerArk. Bouppt. 1743 (bet. oviss). KrigsmSH 1799, s. 121.
– (
1)
MUN-KAKA. (
†)
om läkemedel i tablettform; jfr morsell 2. ROBERG Beynon 244 (
1727).
– (
1,
5)
MUN-KATARR.
med. katarr i munhålan. .
– (
1,
5)
MUN-KAVLE l.
-KAVEL.
föremål som anbringas på l. i munnen på ngn för att tvinga honom l. henne att tiga l. på djur för att hindra det att äta l. att bitas. Lägga munkavle på ngn l. belägga ngn med munkavle, äv. bildl.: hindra ngn från att fritt uttala sig, tysta ngn.
(
1752).
Pressen har i.. (vissa) länder.. belagts med munkavle. DN(A) 1933,
nr 82, s.
. – (
4)
MUN-KAXE. (
†)
jfr -hjälte. hos
DAHLGREN Gl. – (
4)
MUN-KLAMMER,
n. (†) prat; skvalier; kält; jfr klammer, sbst.² ⁴. lag begynnar at ledass wijdh dherass heemlighe stämplinghar och fåfänge munklammer. VDAkt. 1668, nr 3. CAVALLIN Herdam. 5: 118 (cit. fr. c. 1710.
– (
4)
MUN-KLANDER. (
†)
muntligen framfört klander (se d. o. 1. VRP 20/10 1720.
ABRAHAMSSON 360 (
1726;
efter handl. fr. 1684.
– (
2)
MUN-KLAVER. (
föga br.)
munspel. ,
s. 2.
ÖSTERGREN 1932.
– (
5)
MUN-KLOR, pl. (
†)
om käkar hos insekter. (
1745;
hos insekt av släktet Tenebrio Lin.).
–
MUN-KLÄMMA,
r. l. f. [MUN-KLÄMMA.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
till 2 o. : ett slags stelkramp (i sht hns hästar), varvid munnen o. halsen bli orörliga; munhäfta, munläsa; jfr klämma, sbst. 1 b. FLORMAN Abildgaard 59 (
1792;
hos häst).
AB 1841,
nr 89, s. 3 (hos människa).
LÖWEGREN Hippokr. 1: 383 1909.
[MUN-KLÄMMA.ssg 2]
2) (
†)
till , == järn. HOLMBERG 2: 167 (
1795).
SCHULTHESS (
1885) .
– (
3)
MUN-KOCK.
[jfr d. mundkok, t. mundkoch, fr. cuisinier-bouche]
(
numera bl. ngn gg om ä. förh.)
om förnämste kocken i en furstes (konungs) tjänst; jfr -kök. KlädkamRSthm 1586 A, s.
4 b.
Weise 2: 118 (
1771;
hos kardinal).
DALIN 1853.
– (
5)
MUN-KORG.
(korgilknande) apparat av läder, metalltråd l. dyl. som sättes kring nosen på hundar m. fl. djur för att hindra dem att bitas (l. äta). BJÖRNSTÅHL Resa 3: 150 (
1778;
för oxar).
SvT 1852,
nr 220, s. 1. särsk. bildl., om förhållandet att ngn icke tillåtes yttra sig fritt; i sht i uttr.
sätta munkorg på ngn. WIESELGREN Bild. 37 (
1886,
1889). Man har satt munkorg på oss
(krigskorrespondenter). ALMQVIST Comfort Routl. 51 (
1913).
Ssgr (till
-korg slutet):
–
munkorgs-lag , r. l. m. [jfr t. maulkorbgesetz]
om lag som inskränker yttrandefriheten; i sg. best. särsk. om lag av år 1889 (om ändrad lydelse av strafflagen 10: 14). Verd. 1887,
s. 24.
NF 19: 1032 1913.
–
munkorgs-ukas(en).
om en bestämmelse införd i socialdemokratiska riksdagsgruppens arbetsordning vid riksdagen 1915, innebärande att enskilda medlemmar icke finge yttra sig mot gruppens beslut. SvRiksd. II. 17: 255 1935.
– (
2)
MUN-KORN. (
förr)
jäg. metaliknapp på gevärskolvens vänstra sida på sådan plats att den vid anläggning berörde högra mungipan. LEIJONFLYCHT 1827.
SVEDERUS Jagt 346 (
1831).
– (
4)
MUN-KRIG. (
mera tillf.)
bildl.: gräl; käbbel. AGRELL Maroco 1: 275 (
1790,
1796).
2SAH 50: 298 1874.
– (
4)
MUN-KRISTEN. (
numera mindre br.)
[MUN-KRISTEN.ssg 1]
1) i adjektivisk anv.: som är kristen bl. till skenet; jfr 2. SvLitTidn. 1813, sp.
336.
[MUN-KRISTEN.ssg 2]
2) i substantivisk anv.: person som säger sig vara en kristen, utan att värkligen vara det; skenkristen; motsatt: sann kristen. PERICI Musæus 2: 122 a (
1582).
ÖSTERGREN 1932.
– (
2)
MUN-KRÄFTA,
r. l. f. med. kräfta (se kräfta, sbst. ) i l. omkring munnen. HYLIN Munn. 2: 243 (
1933).
– (
4)
MUN-KRÄPPLA.
f.||(ig.). [jfr sv. dial. kräpla, prata, sladdra, ävensom kräppla, sbst.]
(
†)
pratmakare. J. PETRI Sir. 21: 25 1561.
– (
4)
MUN-KRÄPPLING. (
†)
käbbel; i uttr. föra munkräpplingar, käbbla; jfr kräppla, v, ComsAcAboP 8: 6
1700.
– (
4)
MUN-KVARN.
(vard., skämts., föga br.) bildl., ss. beteckning för (ngns) mun som pratar utan uppehåll; "pratkvarn". TAVASTSTJERNA Bröl. 132 (
1893).
ROOS Helgsm. 1: 188 1896.
– (
4)
MUN-KÅT,
adj. (
†)
självsvåldig l. fräck l. oanständig i sitt tal; munvig; pratsam; äv. i substantivisk anv., om person; jfr kåt, adj. 2 slutet.
ULFSPARRE Bordrim A
b
1620. MEURMAN
1847.
– (
4)
MUN-KÄBBEL.
(ngt vard., mindre br.) käbbel, gräl, träta. REENHIELM OTryggw. 160 (
1691;
isl. orig.: kappmæli).
Athena 100 1917.
– (
4)
MUN-KÄBBLA l.
-KÄBBLAS. (†) käbbla, munhuggas.
BtÅboH I. 6: 11 1633.
VRP 4/11 1758 (dep.).
– (
4)
MUN-KÄMPA,
-ning. (†) träta, kivas. Linc. Q 4 a 1640. Därs. Q 4 b.
– (
4)
MUN-KÄMPE. (
numera bl. tillf.)
person som gärna disputerar; pratmakare. MELLIN Nov. 1: 411 (cit fr. (
1590).
SUNDBLAD GBruk 145 (
1881).
– (
3)
MUN-KÖK.
[jfr d. mundkōkken, t. mundküche, fr. cuisine bouche]
(
†)
hovkök; jfr -kock, -skånk. HusgKam- RSthm 1650–55,
s. 24.
HEINRICH 1828.
–
MUN-LACK.
[MUN-LACK.ssg 1]
1) (
i sht förr)
till 2: tunn degkaka (oblat) för försegling av brev o. d. (varvid oblaten fuktas med munnen); sigilloblat; jfr lack, sbst.² 2 a. LIND 1: 1200 (
1749).
SFS 1919,
s. 1067.
[MUN-LACK.ssg 2]
2) (
föga br.)
till 4; bildl., i vissa uttr. som innebära att ngns yttrandefrihet inskränkes. Pressen har påsatts munlack. SvLösen 1916,
s. 161.
SvD(A,
1930,
nr 275, s.
4.
Ssgr (till -lack 1; i sht förr):
–
munlacks-ask.
== -dosa HemslöjdsugSthm 1880,
s. .
–
munlacks-dosa för förvaring av munlack. JernkA 1833,
s. 12.
-sigill. liten pappersbit i form av ett sigill o. gummerad på undersidan, av. sedd att användas på samma sitt som munlack.
AB 1865,
nr 31.
s. 4.
FFS 1919,
nr 156, s.
3.
– (
5)
MUN-LAD.
(
†)
== -lag 4. VDAkt. 1676,
nr 105 1672.
–
MUN-LAG,
n. ( mun- c. 1650 osv. munne- 1620 [MUN-LAG.ssg 1]
1) (
†)
till 2: uppsyn, min. SERENIUS Kk 4 b
1734.
[MUN-LAG.ssg 2]
2) [fsv. munlag, talesätt]
(
†)
till 4: (för visst språk l. viss dialekt l. person osv. karakteristiskt) sätt att talaj uttal; dialekt; språk. form. STIERNHIELM Vitt. 163 (
c. 1650.
(Den som reser från Norrland söderut genom Sverge) skal.. finna hur småningom Munlaget förändras i samme språk.
COLUMBUS Ordesk. 99 (
1678;
uppl. 1908).
Främmande ord.. (som upptagas i svenskan) böra brytas efter Svänska munlaget. HOF Skrifs. 241 1753. särsk. konkretare, om dialekt som talas inom ett visst område.
COLUMBUS Ordesk. 102 (
1678;
uppl. 1908.
[MUN-LAG.ssg 3]
3) (
†)
till 4: målföre, "munläder". LEUCHOWIUS Zader 100 (
1620).
BJÖRKMAN (
1889;
med hänv. till munläder).
[MUN-LAG.ssg 4]
4) till , om den del av ett betsel som ligger i hästens mun. VDAkt. 1672,
nr 135.
– (
2)
MUN-LIM.
[jfr d. mundlim, t. mundleim]
(
i fackspr.)
ett slags lim som vid användning bör fuktas (t. ex. med saliv). LIND (
1738).
KJELLIN 63 1927.
– (
1)
MUN-LJUD.
språkv. språkljud vid vars bildning luftströmmen framsläppes bl. genom munnen (medan näshålan är avspärrad gm gomseglet); oral; förr äv. allmännare: språk. ljud. HERNLUND Laurel 28 (
i handl. fr. 1751.
NYSTRÖM Talorg. 13 (
1888).
– (
6)
MUN-LOCK,
n. [jfr t. mundloch]
(
†)
hål som utgör ingången till l. mynningen av ngt; jfr -lock (sp. L 1014). IERICI Colerus 2: 93 (
c. 1645;
om flyghål i bikupa).
LEIJELL PVetA 1751,
s. 14 (om ingång till stoll i gruva). –
(4, 4 e) MUN-LÅS.
lås som sättes för ngns mun för att hindra honom från att tala; bl. i bildl. anv.:. förbud att fritt yttra sig; i sht i sådana uttr. som sätta munlås på ngn, hindra ngn från att yttra sig fritt; jfr -korg, slutet. STIERNSTOLPE Blumauer 1: 8 (
1813).
Tidningar, som ej äro försedda med munlås. CRUSENSTOLPE Ställn. 12: 94 (
1848).
– (
2)
MUN-LÅSA,
r. l. f. [biform till
-läsa med anslutning till lås]
(
numera bl. ngn gg tillf.)
munläsa. LINNÉ GenMorb. 16 (
1763).
Prärieblom. 1903,
s. 161.
– (jfr
4)
MUN-LÄDER.
( mun- c. 1710 osv. munne- 1732 [efter d. mundlæder, mnt. muntledder]
(
vard.)
bildl., om munnen ss. talorgan, mun (i bet. 4); i sht i uttr. ha ett gott l. ett väl smort munläder; stundom abstraktare, närmande sig bet.: utförsgåvor. RUNIUS (SVS) 3: 30 (
c. (
1710).
Per har.. / Ett förträfligt godt munnläder. Därs. 2: 125 (
1712).
När Anna-Stina slutligen fick munlädret i gång, gick det med fart. HEDENSTIERNA Svenssons 9 (
1903).
– (
4)
MUN-MÖDA,
r. l. f. ( mun- 1558–1635. munne- 1635 (†) möda som ngn gör sig gm att säga ngt. FALCK Und. 173 a (1558). SCHRODERUS Os. III. 1: 351 (1635).
– (
4)
MUN-PLADDER. (
numera bl. tillf.)
pladder, tomt prat; äv.: upprabblande av ord, rabbel. SCHERPING Cober 2: 338 (
1737).
BREMER NVerld. 1: 284 (
1853).
– (
4)
MUN-PLADDRARE. (
numera bl. tillf.)
pladdrare, pratmakare. SvTyHlex. (
1851,
1872).
DALIN 1853.
– (
2)
MUN-POMADA. (
†)
ett slags mild salva som användes för spruckna o. såriga läppar; cerat. DALIN Vitt. 5: 419 (
c. 1753.
LINDGREN Läkem. 1902.
– (
3)
MUN-PROVISION. (
†)
== -för råd. EBERHARDT AlimH 2: 15 (
1768).
VexjöBl. 1838 nr 28, s. 3.
– (
2)
MUN-PUSTA,
v. [jfr kind-pusta]
(
†)
ge (ngn) slag på munnen. Lagförsl. 475 (c. 1606. BtÅboH I. 6: 140 1634.
– (
4)
MUN-REDA,
r. l. t. [sv. dial. munnrea, i tadlande mening: talegåva, förmåga att uttrycka sig]
(
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
talegåva, utförsgåvor; äv. prednant: ständigt pratande; pratsjuka. BENEDICTSSON Folkl. 88 (
1887).
– (
4)
MUN-REDE,
n. [sv. dial. munrede, talegåva]
(
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
[MUN-REDE.ssg 1]
1) konkret, om munnen ss. talorgan. TOPELIUS Vint. I. I:
148 (
1863,
1880).
HÖGBERG Utböl. I: 158 1912.
[MUN-REDE.ssg 2]
2) abstr., == -reda. TOPELIUS Vint. III. 1: 137 (
c. 1865,
1896).
DENS. Planet. 2: 92 1889.
– (
4)
MUN-RIVAS,
v. dep. (
†)
munhuggas. COLUMBUS Ordesk. 19 (
1678;
uppl. 1908.
LUNDBERG PAULSON
Erasmus 202 1728.
Avledn. (†)
–
munrivare ,
m. grälmakare. SCHRODERUS Comenius 838 1639.
posten 1769,
s. 1127. munriveri, n. gräl, träta.
TÅbo 1778,
s. 89.
– (
1,
5)
MUN-RÖTA,
r. l. f. (
†)
benämning på ett flertal munsjukdomar (hos människor l. djur). BURE Häst. 14 (
1802).
2NF 15: 1193 1911.
– (
1,
2)
MUN-SAFT.
1) 1 förr) farm. ett slags munvatten (avsett att pänslas på läpparna l. tungan o. d.). FORSHÆLL OrgPharm. 72 (
1836).
[MUN-SAFT.ssg 2]
2) (i fackspr.) i pl., ==
-spott.
LENHARDTSON Tandl. 97 (
1897).
– (
1,
2)
MUN-SJUKDOM ~⁰² äv. ~²⁰.sjukdom i l. på munnen. NF 1887.
– (
2)
MUN-SKABB. (
†)
om ett slags utalag omkring munnen. Linc. (
1640).
SCHULTZE Ordb. 4225 (c.
1755.
– (
5)
MUN-SKIVA,
r. l. f. zool. hos polyper: den skivformiga kroppsdel i vilken munöppningen är belägen. THORELL Zool. 2: 456 (
1865).
– (
1)
MUN-SKOLLA,
r. l. f., förr äv.
-SKOLL l.
-SKÅL (
-skoll (-skåll) 1640–1749 -skolla (-skålla) c. 1753 osv.
-skål 1639 )
[fsv. munskold; jfr d. mundskolde, nor. munnskåld]
(
numera bl. i folkligt spr.)
muninflammation o. d. SCHRODERUS Comenius 316 (
1639).
SVALIN Ordl. (
1847;
om hudlöshet i munnen).
HYLIN Munn. 2: 21 (
1933).
– (
2,
5)
MUN-SKORV.
med. o.
veter. ett slags skorvliknande sår kring munnen (i sht på överläppen). DANNSTRÖM Hering 175 (
1848).
– (
2)
MUN-SKRUV.
( mun- 1669–1805. muns- 1584 (förr)
med. apparat varmed munnen hölls öppen på patient vid operation i munnen. TullbSthm 2/5 1584 (bet. oviss). ACREL PVetA 1767,
s. 26.
– (
2)
MUN-SKYDD. (
i fackspr.)
bindel kring mun o. näsa för att förhindra (dropp)infektion. HOLMGREN ÖronSj. 91 (
1925).
– (
2)
MUN-SKÄGG.
[jfr d. mundskæg]
(
numera bl. arkaiserande)
mustasch; (hel)skägg. Kri VAT 1846,
s. 86.
MOBERG Sedebetyg 143 1935.
– (
3)
MUN-SKÄNK,
m. [jfr d. mundskænk, t. mundschenk]
[MUN-SKÄNK.ssg 1]
1) (
i sht förr)
hovman som har överinseendet över förvaring o. servering av viner; jfr -kök. CHESNECOPHERUS Skäl Z 4 b
1607. Konungens i Egypten Munskänk.
1Mos. 40: 1 (öv. 1837;
Bib. 1541: höffuitzman offuer skenckerna).
(Det) finns.. än i dag en munskänk på Stockholms slott.
STSD 23/1 1938, Söndagsbil.
s. 9.
[MUN-SKÄNK.ssg 2]
2) (
†)
person som innehade rättighet att tillvärka o. försälja spritdrycker. PH 8: 60 (
1767).
Ssg:
–
munskänks-hus. (
†)
till -skänk 2, om hus (serveringslokal) där spritdrycker serverades. Posten 1768,
s. 194.
– (
5)
MUN-SKÖLD entomol. hos insekter: en liten kitinplåt framför pannan. VetAH 1815,
s. 229.
– (
2)
MUN-SLAG.
( mun- 1567–1852. muns- 1554–1630 ) [fsv. munz slagh]
(
†)
slag på munnen l. i ansiktet, "smocka", örfil; äv. i uttr. slåss munslag, om två (l. flera) personer: slå varandra på munnen. SCHMEDEMAN Just. 31 (
1554).
Hasta frå dig din knijf, och williom slås munslag. GullbgDomb. 27/6 1622. ÖoL
1852. särsk. bildl.
RP 6: 179 1636.
– (
1)
MUN-SLEM,
n. (
i fackspr.)
slem i munnen. TLäk. 1834,
s. 360.
– (
1)
MUN-SLEMHINNA ~⁰²⁰. slemhinna som bekläder munhålans insida. RegHygiea 1839–48 1850.
– (
1)
MUN-SPATEL. (
mindre br.)
med. (tung). spatel. BoupptSthm 1669,
s. 944, Bil.
3NF 19: 78 1933.
– (
1)
MUN-SPEGEL.
med. , tandl. spegel för undersökning av munnens insida o. av tänderna. SVALIN Ordl. (
1847;
under spekulum).
– (
2)
MUN-SPEL.
musikinstrument bestående av ett antal vid sidan av varandra inom en ram anbragta lätta ståltungor som kunna bringas att avge toner på grund av den vibration vari de försättas, då en luftström medelst munnen pressas genom instrumentet. GHT 1896,
nr 7 A,
s. 3.
– (
1)
MUN-SPOTT. (
i fackspr.)
sammanfattande, om de vätskor som avsöndras från spottkörtlarna o. som genom dessas utförsgångar föras till munnen; spott, saliv. UVTF 16: 35 1875.
– (
2,
5)
MUN-SPRINGA,
r. l. f. om den springa som bildas (mellan läpparna), då munnen är sluten. NILSSON Fauna 1: 26 (
1847).
– (
5)
MUN-SPRÖT. (
†)
hos insekter: vid mundelarna fastsittande spröt. RETZIUS Djurr. 177 (
1772).
DALIN (
1853) .
– (
2)
MUN-SPÄRR.
med. apparat varmed munnen vid vissa operationer o. d. öppnas l. hålles uppspärrad. OdontT 1893,
nr 2, Annons. s.
. – (
2)
MUN-SPÄRRA,
r. l. f. (
†)
med. == -häfta. MÖLLER (
1790,
1807).
DALIN 1853.
– (
5)
MUN-STEGE.
veter. apparat (i vissa former påminnande om en stege) använd för att hålla munnen öppen på djur vid undersökning l. operation av mun i. tänder l. vid ingivning av medicin. VENNERHOLM o. SVENSSON 1892.
–
MUN-STYCKE.
[MUN-STYCKE.ssg 1]
1) till 2, om den del av ngt(en apparat o. d.) vilken (vid apparatens osv. användning) hålles i l. intill munnen. PERINGSKIÖLD Hkr. 1: 255 (
1697;
om del av hjälmvisir).
SANDSTRÖM NatArb. 1: 150 (
1908;
på blåsrör för glasblåsning). särsk.
[MUN-STYCKE.ssg 1.a]
a) om den del av ett blåsinstrument som vid blåsningen hålles (ansättes) mot munnen. SERENIUS Fff 1 a (
1734;
på trumpet). [MUN-STYCKE.ssg 1.b]
b) den del av skaftet på en rökpipa som hålles i munnen. PH 6: 3997 1756.
[MUN-STYCKE.ssg 1.c]
c) i fråga om cigarrer l. cigarretter; jfr cigarr-, cigarrett-munstycke. [MUN-STYCKE.ssg 1.c.α]
α) ett slags av papp förfärdigad, icke tobaksfylld förlängning av papperet kring vissa cigarrettsorter, vilken är avsedd att vid rökningen hållas mellan läpparna l. tänderna. Cigarretter med, utan mun- stycke. 2UB 4:
60
1899.
[MUN-STYCKE.ssg 1.c.β]
β) ett slags litet rör (av ben, bärnsten, papp o. d.) i vars ena (öppnare) ända cigarren resp. cigarretten till en del av sin längd kan införas o. vars andra, vanl. något tillplattade ända (vid rökningen) hålles i munnen. HALLSTRÖM Skepn. 280 (
1910).
[MUN-STYCKE.ssg 2]
2) (
numera föga br.)
till : munlag på betsel. VaruhusR 1540.
HAMILTON Ridn. 20 1923.
[MUN-STYCKE.ssg 3]
3) tekn. till : på visst sätt utformat ändstycke till rör, slang o. d.; i sht om dylikt ändstycke genom vilket luft, vatten, ånga o. d. utströmmar (o. bibringas viss riktning) l. inströmmar. AKEN Eldsl. 126 (
1797,;
på brandslang).
HufvudkatalSunesson 1920 1:
35 (till dammsugare). [MUN-STYCKE.ssg 4]
4) (
†)
till : myn ning, öppning. RINMAN 1789.
VDAkt. 1790,
nr 217. –
MUN-STYV.
[MUN-STYV.ssg 1]
1) (
†)
till 4, om person: som säger emot, motsträvig. "uppkäftig", MURENIUS AV 217 (
1650).
SCHULTZE Ordb. 5177 (c.
1755.
[MUN-STYV.ssg 2]
2) hippol. till , om häst: som är hård i munnen o. icke lätt lyder tygeln, hårdmunt, styvmunt. PERICI Musæus 1: 135 b 1582.
– (
2)
MUN-STÄLLNING. särsk.
fonet. om munnens (i sht läpparnas) ställning med hänsyn till dennas betydelse för språkljudens bildning. MANKELL Lb. 89 (
1835).
–
(1, 2, 5) MUN-SÅR.
[fsv. munsar]
med. o.
veter. (gm infektion uppkommen) sårighet i l. omkring munnen. IERICI Colerus 2: 117 (c. 1645.
– (
5)
MUN-SÖM. (
mindre br.)
zool. om en rand invid munnen hos snäckor (uppkommen ur spindelranden o. läppranden). LOVÉN Årsb VetA 1840–42, s.
167. 3NF 9:
91
1928.
– (
5)
MUN-TENTAKEL. (
mindre br.)
zool. == -arm. NF 1: 0 (
1875;
hos manet).
2NF 1913.
– (
4)
MUN-TRO,
r. l. m. (
†)
religiös tro som ngn bekänner blott med munnen (utan inre övertygelse). SWEDBERG Dödst. 218 (
1711).
RUDIN OrdUngd. 3: 105 (
1903).
– (
4)
MUN-TROENDE,
p. adj. (
†)
som säger sig vara troende, utan att värkligen vara det. Muntroende Christne. NOHRBORG 259 (
c. 1765.
– (
4)
MUN-TROGEN. (
†)
[MUN-TROGEN.ssg 1]
1) som lovar med munnen att vara trogen (men som icke håller löftet); äv. i utvidgad anv., om vänskap: falsk. DALIN Vitt. I. I:
8 (c. 1730. Muntrogen vänskap.
SvMerc. 1765,
s. 135.
[MUN-TROGEN.ssg 2]
2) ==
-troende.
RYDÉN Pontoppidan 7 (
1766).
RUDIN 1Evigh. 2: 400 (
1873,
1878).
– (
5)
MUN-TRÅD.
[MUN-TRÅD.ssg 1]
1) (
mindre br.)
zool. om trådlika bildningar vid munnen hos vissa fiskarter; särsk.: skäggtöm. SUNDEVALL Årsb VetA 1840–42,
s. 287.
SvUppslB 25: 216 1935.
[MUN-TRÅD.ssg 2]
2) (
†)
entmol. ==
-spröt LfT 1848,
s. 141. TFRIES
1906 hos
LINNÉ Skr. 2: 295.
– (
4)
MUN-TRÖSKARE. (
†)
grälmakare, krångelmakare. SCHRODERUS Comenius 660 (
1641;
lat. orig.: rabula; t.
texten: Zungendrescher).
– (
1)
MUN-VATTEN.
[MUN-VATTEN.ssg 1]
1) (antiseptisk) lösning avsedd att (i utspädning med vatten) användas till sköljning av munhålan; gurgelvatten. GripshR 1549.
[MUN-VATTEN.ssg 2]
2) (
†)
vätska som (under vissa omständigheter) avsöndrar sig i munnen hos vissa djur. ACREL Sår 61 (
1745).
– (
2)
MUN-VECK.
veck l. fåra invid munnen; ngn gg äv. == -vinkel. CAVALLIN (
1876).
SIWERTZ Sel. 2: 81 (
1920).
– (
5)
MUN-VEK. (
föga br.)
hippol. om häst: som har känslig mun, lattstyrd; motsatt: munstyv. LIND 2: 49 (
1749).
ÖSTERGREN (
1932) .
– (
4)
MUN-VIG,
adj-. (mun- 1612 osv. munne- 1750 snabb i repliken, som har gott "munläder" l. rapn tunga, slagfärdig; äv. i utvidgad anv., om yttrande, vältalighet o. d. MESSENIUS Sign. 24 (
1612).
Munvigt skämt. NOHRSTRÖM Peltonen Flykt. 77 (
1919).
Avledn.
–
munvighet ,
r. l. f. slagfärdighet, talförhet. SERENIUS Z 2 b
1734.
– (
2)
MUN-VIK.
( mun- 1736–1932. muns- 1717 (numera mindre br.)
mungipa, munvinkel. (
1717).
ÖSTERGREN 1932.
– (
3)
MUN-VIN.
[jfr ä. d. mundbin, t. mundwein]
(
†)
vin för en (furstlig) persons privata bruk. Om aftonen Kongl. Maitt till muntth viinn Reensth viinn – 1/2 quartter. VinkällRSthm (
1556).
(
1749;
under mund-wein).
– (
2)
MUN-VINKEL.
[jfr t. mundwinkel]
(
i sht i fackspr.)
mungipa. MARKLIN
Illiger 143 1818.
– (
4)
MUN-VIS,
adj. (
†)
pratsam. (
1640).
Hamb. 1700.
– (
1)
MUN-VÅRD. (
i fackspr.)
åtgärder som avse munnens o. tändernas hygien; munhygien. LD 1903,
nr 272, s. 2.
– (
4)
MUN-VÄDER. (
ngt vard.)
bildl.: tomt prat (som inte är värt att fästa sig vid). DALIN Arg. 2: 375 (
1734,
1754).
– (
4)
MUN-VÄN,
m||ig. (†) person som säger sig vara ngns vän, utan att värkligen vara det. PRYTZ MBertilzdr C 2 a
1645.
HAGBERG Shaksp. 7: 8 (
1849;
eng. orig.: mouthfriend).
– (
3)
MUN-VÄTE-PÄRON.
[övers. av fr. mouille bouche, saftigt päron]
(
i sht förr)
pomol. ett slags mycket saftigt päron. ENEROTH Pom. 2: 262 (
1866).
LAHT 1907,
s. 368.
– (
1)
MUN-ÖPPEN. (
föga br.)
fonet. om ljud: vid vars bildande luftströmmen går uteslutande genom munnen (varvid näshålan är avstängd gm gomseglet); oral. BRATE SvSpr. (
1898).
AUERBACH (
1911) .
– (
2,
5)
MUN-ÖPPNING.
konkret, om den öppnade munnen; äv. allmännare: mun. RETZIUS Djurr. 164 (
1772).
BERLIN Lrb. 51 1852. särsk. (
mindre br.)
bot. oeg., om klyvöppning. LINDMAN LbBot. 60 (
1904).
DENS NordFl. 291 1904.
B
(
†):
C
(
†):
D
(†) utom i -bit): (3)
–
MUNS-BETA,
r. l. f., l. -BETE, m. ( mun- 1745, 1755. muns- 1746–1760 ) munsbit. MÖLLER (
1745;
under bol).
NICANDER SalOrdspr. 38 (
1760).
– (
3)
MUNS-BIT.
så stort stycke av ett födoämne o. d. som man (bekvämt) tar i munnen på en gång. Äta l.
sluka o. d.
ngt i en munsbit, ta ngt i munnen på en gång o. förtära det.
SERENIUS (
1741).
(Jag) kunde.. knappt förtära en munsbit (av den goda maten). ÖDMAN UngdM 1: 36 (
1862,
1881). särsk. bildl.
WESTE (
1807).
Denna roman är af det slag som icke bör slukas i munsbitar. Samtiden 1874,
s. 350.
– (
4)
MUNS-TACKSÄGELSE.
muntlig tacksägelse, muntligt tack. EKEBLAD Bref 2: 1 (
1656).
Avledn.:
–
-MUN ,
adj.,
se fri-mun.
–
MUNNA ,
v. [MUNNA.avl 1]
1) (
†)
till 2: öppna munnen, gapa. SCHULTZE Ordb. 3176 (c.
1755.
[MUNNA.avl 2]
2) (
föga br.)
till 3, i uttr. munna på ngt, smaka på ngt, ta en mun av ngt, "smutta" på ngt. BARTHEL Colón 17 (
1932).
–
-MUNNAD ,
p. adj. ss. senare ssgsled1) till 2, == -munt 1; jfr bred-munnad. [-MUNNAD.avl 2]
2) till 4, == -munt 2; jfr klok-munnad. [-MUNNAD.avl 3]
3) till , == -munt 3; jfr hård-munnad.
–
MUNNAS ,
v. dep. [fsv. munnas, kyssas (
KyrkohÅ 1922, s.
324)]
[MUNNAS.avl 1]
1) (
mindre br.)
till 2: kyssas. STRINDBERG Skärk. 86 (
1888).
ÖSTERGREN 1932.
[MUNNAS.avl 2]
2) (
†)
till 4: munhuggas. TÖRNEWALL B
b
1694.
[MUNNAS.avl 3]
3) (
†)
om korn: gro; jfr mun, sbst.¹ e. När man.. märker kornet börjar munnas och jämt vilja utlöpa, så tvättas det på golfvet der det ligger. WARG 43 1755.
–
MUNNIG ,
adj. (
†)
till 4: grälsjuk. Norrl. 8: 36 1694.
–
MUNSK ,
adj. (
†)
till 4: munvig. WESTE 1807.
–
-MUNT l.
-MYNT,
p. adj. ss. senare ssgsled. [-MUNT.avl 1]
1) till 2: vars mun (l. läppar) har (ha) en viss beskaffenhet; jfr blöt-, bred-, fager-, har-, in-, liten-, sned-, stor-munt l. -mynt. [-MUNT.avl 2]
2) till 4, i fråga om ngns sätt att uttrycka sig i tal; jfr halv-, kåt-, lätt-, lös-munt l. -mynt. [-MUNT.avl 3]
3) till , om häst: vars mun har en viss grad av känslighet för tyglarna; jfr blöt-, hård-, lös-munt l. -mynt.