MOVERA , v. -ade. vbalsbst. -ING ( EHRENGRANAT Ridsk. I. 1: 32 (1836; i bet. 2)). (jfr d. mo- vere, t. movieren, eng. move fr. mouvoir. av lat. mo- vere, röra rubba börja bringa å bane. – Jfr MOMENT MOTION, sbst.¹ MOTIV, MOTOR, MOTUS, MOUVEMENT] (†) 1) sätta (ngt) i rörelse; förflytta (ngt l. ngn). Än resterar een punct att debatera, om våre soldater skole moveras. RP 1: (1624). Genom åkande och rijdande (blir, Lijfwet och thes Muscull mehra moverade och rörde, at Watnet bättre sänekes och drifwes så vthföre. HIÄRNE Suurbr. 48 (1679). Den.. moverande kraften. TRIEWALD Förel. 1: 130 (1728, 1735). EKBOHRN (1868, 1904). 2) refl. o. (enst.) intr.: röra sig; förflytta sig; promenera l. vandra omkring; ta motion. NAv. 17/4 1656, nr 2, s. 4. (Han hade) förmärckt at jorden och husen moverat sigh (under jordbävningen). HIÄRNE 2Anl. 403 (1706). EHRENGRANAT Ridsk. I. 1: 9 (1836; intr.). Gamle Munter (gick) och moverade sig i den stora och präktiga trädgård, som omgaf slottet. BRAUN Calle 160 (1843). EKBOHRN (1868, 1904). 3) sätta i gång l. påbörja l. inleda (strid o. d.); göra l. resa (svårigheter o. d.). OxBr. 5: 2 (1613). Dhen Tollstrijdh som Kongen i Dannemarck nu nyligen hafwer begynt movera. STIERNMAN Riksd. 764 (1624). The Danske (ha) hegynt att movera difficulteter om insulen (dvs. ön) Hweenss cession. RARP 6: 346 1658. 4) bringa (ngt) å bane; upptaga (en fråga o. d.) till behandling; behandla l. beröra l. dryfta (en fråga o. d.); framhålla l. framställa l. anföra l. påpeka (ngt). SynodA 1: 17 (1608). Skulle thet icke wara rådligit att wij discurera oss emellan och movera skääl på både sijdor. RARP 6: 8 (1657). Varandes de af honom anbrackte quæstioner .. uti domstolarne icke ordenteligen moverade och afgiorde. 2RA 2: 152 (1727). Dhet klagomåhl som iag uppå Församlingens vägnar.. har för detta moverat, Emoth.. H:r Jonam Lannerum. VDAkt. 1735, nr 23. Därs. 1781, nr 288 5) med saksubj.: utöva Inflytande på (ngn), påvärka (ngn i viss riktning); förändra (ngn); förmå l. föranleda (ngn till ngt). (Förstå) hwad migh moverar til thenna meningh. GUSTAF II ADOLF 11 (1625). Jag ähr waan at gåå resolutive anten till eller ifrån, och jnted latha mig movera aff ringa wäder. AOXENSTIERNA Bref 4: 336 (1646). Nu är ganska myckit, som migh moverar til at schriffva (brev). OxBr. 12: 302 1650. DIJKMAN Obs. H 4 a 1686. @+b) språkv. gm böjning l. avledning bilda en feminin form till (ett maskulint ord); äv. i p. pf. i adjektivisk anv. GIESE Sprachm. 1–3: 306 (1730). Moverade feminima på -ska och -inna. PedT 1898, s. 373.