MUDDER mud⁴er, n. (PH 9: 884 1772 osv.) , äv. r. l. m. l. f. (SvSaml. 3–6: 318 1762, WoH (1904)); best. muddret resp. muddern ((†) muddert HJÄRNE DagDrabbn. 22 (i handl. fr. 1803)). ( modder 1785–1789. mudder 1734 (: mudderacktige) osv. muder 1711 (: Muderwerket) – 1788 (: Muderskopa). mådder 1772

[jfr d. mudder; av mnt. modder, gyttja, motsv. t. modder, moder, dy, gyttja, av germ. muðra o. besläktat med MODD, sbst.]

[MUDDER 0]

slam(jord) l. dy l. gyttja i sht i flod- o. sjöbottnar; uppmuddrad bottenmassa; modd. KÖNIG Mec. 133 (1752). (Vi kände) genom en lindrig stöt, att .. (fregatten, fastnat i muddret på ett grundt ställe. ANDERSSON Verldsoms. 3: 212 (1854). Snön på gatorna (i Petersburg) var sönderbråkad till ett mudder. TAVASTSTJERNA Inföd. 220 (1887). Muddret (från Ham- marbyleden) skall tömmas i Saltsjön. SvD(A) 1925, nr 153, s. 8. – särsk. mer l. mindre bildl. De fjättrar, / Hvarmed det tunga Vettet / Dig fängsla vill i muddret, / Och oförmågans dy. KELLGREN (SVS) 2: 190 (1783). KKD 5: IX 1909.

Ssgr(i sht i fackspr. Anm. Vissa här anförda ssgr äro äv. l. snarast att hänföra till muddra):

– MUDDER-AREBETE ~⁰²⁰. (numera knappast br.) muddringsarbete.

CARLBERG SthmArchitCont. E 3 a 1740. NerAlleh. 1886, nr 8, s. 1.

– MUDDER-AVGIFT ~²⁰ l. ~⁰². (förr) hamnavgift som användes för hamnens uppmuddring.

GYNTHER Förf. 5: 76 (1858). SFS 1827, Särskel. s. 110.

– MUDDER-BANK; pl. -ar. bank l. rev l. vall l. grund som består av mudder. SvSaml. 3– 6: 338 1762.

– MUDDER-BOTTEN. (numera mindre br.) dybotten, gyttjebotten.

C.A. EHRENSVÄRD Brev 2: 33 (1795). WILHELM Tall. 142 (1919).

– MUDDER-BÅT. (mera tillf.) för transport av mudder; äv. om muddervärk; jfr -pråm.

UGGLA Skeppsb. SvFrLex. (1856). HAMMAR (1936) .

– MUDDER-DJUP, n. (mindre br.) muddringsdjup. Största mudderdjupet (för muddervärket) är 8 m. SD(L) 1897, nr 340, s. 2.

– MUDDER-ELEVATOR. anordning för att från mudderpråm uppfordra mudder till en viss höjd, varifrån det i en lutande ränna föres ut över en avstjälpningsplats på land. GHT 1895, nr 202 A, s. 2.

– MUDDER-FARTYG ~²⁰ l. ~⁰². större ång- l. motordrivet muddervärk. TByggn. 1859, s. 190.

– MUDDER-FLACK, n. (knappast br.) jfr flack, sbst.¹ ¹ a. VetAH 1776, s. 126.

– MUDDER-FLOTTE. flotte som användes vid muddring för hand. 2NF 1913.

– MUDDER-GRUND, r. l. m.

[jfr t. muddergrund]

botten bestående av mudder. MONTAN Segl. 26 1787. ROSENIUS SvFågl. 4: 103 (1931).

– MUDDER-KASSA. (förr) kassa av influtna hamnavgifter som användes för uppmuddring av hamnen. HERLITZ Stadsförv. 1830 289 (1924; om förh. c. 1825.

– MUDDER-KVARN.

[jfr d. muddermōlle]

(†) muddervärk med grävskoporna fastgjorda på ett stort hjul. WIKFORSS 2: 163 (1804). HEINRICH (1814) .

– MUDDER-LERA. (föga br.) gyttjig l. lös lera. SFS 1915, s. 1556.

– MUDDER-MASKIN. (numera knappast br.) muddervärk. PALMSTEDT Res. 128 (1780). Han.. snarkade som en muddermaskin. LINDQUIST Jensen HimmH 88 (1907).

– MUDDER-MASSA, r. l. f. LB 1: 269 1901.

– MUDDER-MÄSTARE. arbetsförman på ett muddervärk. BtRiksdP 1895, I. 2: nr 29, s. 10.

– MUDDER-PRÅM. pråm med (enklare) muddervärk; numera vanl.: pråm för transport av uppmuddrad bottenmassa. CARLBERG SthmArchitCont. B 3 b (1740). SvD(A) 1934, nr 249, s. 17.

– MUDDER-PUMP. på sugmuddervärk: pump som suger upp sand o. gyttja från bottnen. SAOL 1923.

– MUDDER-PÄNNINGAR, pl. (†) == -avgift. TByggn. 1859, s. 186.

– MUDDER-SJÖ. (†) sjö med gyttjebotten. STUXBERG Fisk. 493 (1895).

– MUDDER-SKOPA. skopformigt värktyg för upptagning av mudder för hand l. med maskin. BJÖRKEGREN (1784; under drague). 3NF 1931.

– MUDDER-SKOVEL. jfr -skopa. WESTE 1807.

– MUDDER-SLAM, n. upp. muddrat slam. MosskT 1888, s. 301.

– MUDDER-STRAND. (numera knappast br.) dyig l. gyttjig strand. (VetAH 1776, s. 127.

– MUDDER-VÄRK, n. (pråm l. fartyg med) maskin för upptagning av bottenmassa från bottnen i hav l. sjö l. vattendrag. BLOCK Pest. 105 (1711). 2UB 9: 379 1905. särsk. (tillf., skämts.) bildl. Min klocka, ett gammalt mudderverk förresten, visade 10,15. STENFELT Skepp. 81 (1903).

– MUDDER-VÄRKTYG ~²⁰ l. ~⁰². TT 1900, Allm. s. 247

– MUDDER-ÅNGARE. (mera tillf.) jfr -fartyg. ROSEN Kap 205 (1912).

Avledn.:

– MUDDERAKTIG , adj. (†) gyttjig, dyig slammig. TRIEIWALD Konst. 73 (1734). Modderagtige vatn-pussar. THUNBERG Resa 2: 320 (1789).

– MUDDRA , v., se d. o.

– MUDDRIG , adj. (mudderig 1742. muddrig 1794 osv. )

[jfr t. modderig, mod(e)rig]

som består av l. innehåller l. är full av mudder, dyig, gyttjig, slammig; förräv. om gata: moddig. VetAH 1742, s. 186 (om vatten). Gatorne (i Sthm) äro oändel. muddrige för fotgångare. CALONIUS Bref 23 (1794). Sjöar med muddrig botten. LUNDEQUIST Landtbr. 356 (1840). ÖSTERGREN (1932) .