MUNICIPIUM mun¹isi⁴pium l. mω¹-, l. -sip⁴-, l. ~³⁰², n.; best. -iet; pl. -ier. [av lat. municipium, till municeps, medborgare i ett municipium, av munia, pl. tjänsteplikter, o. roten i capere, taga (jfr HÄVA)]
[MUNICIPIUM 1]
1) i det romerska riket: landsortsstad under Roms överhöghet, men med lokal självstyrelse. RITTERBERG Sall. 23 (
1832).
SvUppslB 1934.
[MUNICIPIUM 2]
2) (
föga br.)
municipalsamhälle. SvD(A) 1926,
nr 28, s. 3 (om Kiruna).
ÖSTERGREN 1932.