MUSSLA mus³la², förr äv. MUSKLA,
sbst.², r. l. f.; best. -an; pl. -or (HH 1: 20 (1543) osv.) ((†)
-er, äv. att hänföra till sg. mussel,
HH 2: 25 (
1548),
CARLBERG SthmArchitCont. E 2 b (
1740)); förr äv.
MUSSEL,
sbst.¹, r. l. m. l. f.; best. -n; pl. musslar (KlädkamRSthm 1561–65 C s. 10 a) l. mussler (se ovan). ( mosl-, mossel- 1539 (: mossel beltter)– 1643. mous(s)l 1757–1782. muschel 1638–1818. muschl- 1697. musk(e)l- 1712–1786. mussl (-s-, -sz-) 1548 osv. mutsl- (-ttz-) 1543 – c. 1747. mys(s)l 1543–1819. mötzl- 1558. mussel 1670–1749. musselor, pl. c. 1710. -la 1543 osv. -le 1558 ) [jfr d.
mussel, musling; av mnt.
mussel(e), muschel(e), motsv. mml.
mossele (holl.
mossel), fht.
muscula (t.
musehel), feng.
muscle (eng.
mussel); av lat.
musculus o. etymologiskt identiskt med
MUSKEL]
[MUSSLA.sbst2 1]
1) zool. blötdjur som tillhör ordningen Lamellibronchiata o. har ett skal bestående av tvenne sidohälfter som på ryggsidan äro rörligt förenade med varandra; i icke fackmässigt spr. sanit kok. företrädesvis om mussla tilllhörande släktet Mytilus Lin. o. särsk. om arten Mytilus edulis Lin., blåmussla. En burk musslor (konserverade o. utan skal). HELSINGIUS (
1587).
Muslor, äre hwarken i Smak eller Krafft lijknandes moot Ostror. PALMCHRON SundhSp. 111 (
1642).
Ragoust af Muszlor. RÅLAMB 14: 95 (
1690).
RENDAHL Brehm 21: 367 (
1931).
Musslorna äro .. ej mycket använda i vårt land, ehuru de nu börja falla i smaken. Hvar8Dag 34: nr 13. s. 15 (
1932). jfr
ARK-,
BLÅ-,
BORR-,
DADEL-,
DAMM-,
DY-,
FLOD-,
HAMMAR-,
HJÄRT-,
JÄTTEKAM-,
KLOT-,
KLÖV-,
KUL-,
MÅLAR-,
PÄRL-,
SJÖ-,
SÖTVATTENS-,
ÄRTMUSSLA m. fl.
[MUSSLA.sbst2 2]
2) om musselskal; äv. (i fråga om äldre l. primitiva förh.) om dylikt skal använt ss. kärl, i sht dryckeskärl. 1 Beslagen Mussel öfwer bordet hängiandes vthj een Klåcksträngh. BoupptSthm 15/3 (
1670).
Man ser på högsta .. klipporna at ther finnes hela trachten öfwer med musslor och sneckor. SWEDENBORG RebNat. 3: 315 (
1718).
Der harpan seger söng, när mjödets råga / Ur musslan dracks vid Selmas högtidsmål. ATTERBOM SDikt. 2: 289 (
1816,
1838)
[jfr motsv. anv. av eng. shell i Ossians sånger]
. ÖSTERGREN (
1932).
[MUSSLA.sbst2 3]
3) om föremål (l. del av föremål) l. ornament i form av ett musselskal; äv. om kroppsdel. Eth lith[et] Belte .., medh .. 3 muttzlor aff gull. HH I: 20 (
1543).
Skospännen med Musslor. BoupptVäxjö (
1817).
HAHR ArkitH 411 (
1902).
På utsidorna hade denna del (av rustningen, vid armvecket) utvidgningar(,) "musslor", som liknade små sköldar. ALM BlVap. 204 (
1932). jfr
JÄRN-,
SILVER-,
SOLFJÄDERS-,
STÅL-MUSSLA m. fl. – särsk.
[MUSSLA.sbst2 3.a]
a) om kaka bakad i musselskalsliknande form; förr äv. om kakformen. Koppar arbete .. 1 Dussin Musslor. HovförtärSthm 1732,
s. 2227. ÅgerupArk. Bouppt.
1762. jfr
MANDEL-MUSSLA.
[MUSSLA.sbst2 3.b]
b) [efter motsv. anv. av lat. concha, mussla]
[MUSSLA.sbst2 3.b.α]
α) anat. om vart o. ett av de tre från vardera sidan av näshålans yttervägg utgående utskotten som innesluta var sin krökta benskiva ("mussleben"). SÖNNERBERG Loder 43 (
1799). jfr
NÄS-MUSSLA.
[MUSSLA.sbst2 3.b.β]
β) om ytterörat. SÖNNERBERG Loder 355 (
1799).
Öronens musslor (voro) igenväxta med hår. STRINDBERG Hems. 102 (
1887). jfr
ÖRON-MUSSLA.
Ssgr(i allm. till
1)
A
–
MUSSEL-BANK; pl.
-ar.
( mussel- 1852 osv. mussle- 1828–1924 ) bank (se bank, sbst.¹ I ¹) med rik förekomst av musslor. NILSSON Fauna II. 2. 1: 329 (
1828).
– (
2)
MUSSEL-BLÅ. (
i vitter stil)
som har samma blå färgnyans som blåmusslans skal. Den musselblå himlaranden. VÄRING Frost. 258 (
1926).
– (
2)
MUSSEL-BÄDD.
bädd (se d. o. 6 [MUSSEL-BÄDD.ssg 3.a]
a) av musselskal. WIKFORSS 1804;
under muschelbank).
– (
3)
MUSSEL-BÄLTE. (
†)
besatt med musselskalsliknande beslag. TullbSthm 1539,
s. 25 b.
–
MUSSEL-DJUR.
zool. mussla; särsk. i pl., om ordningen Lamellibronchiata.
Linc. 1640;
under musimon).
THORELL zool. 2: 306 (
1865).
–
MUSSEL-FISK.
( mussel- 1702. mussle- 1734 ) [jfr ä. d. musselfisk, mussla, samt eng. shellfish]
(
†)
mussla; äv. koll.: musslor (o. andra skaldjur).
(Papegojfiskarna, lefwa utaf allehanda muszelfisk.
HOLM NSv. 187 (
1702).
SERENIUS 1734;
under limping).
–
MUSSEL-FISKARE.
( mussle-) Ymer 1931,
s. 165.
–
MUSSEL-FORM;
pl. (i bet. 2) -ar. ( mussel- 1736 osv. mussle- 1755–1871 ) [MUSSEL-FORM.ssg 1]
1) till 1, 2: form av en mussla. UPMARK Lübke 300 (1872). [MUSSEL-FORM.ssg 2]
2) (
numera föga br.)
till 3 a: musselskalsliknande kakform. HovförtärSthm 1736,
s. 2823.
– (
1,
2)
MUSSEL-FORMAD,
p. adj. – (
1,
2)
MUSSEL-FORMIG.
(mussel- 1789 osv. mussle- 1882–1933 ) RINMAN 2: 23 (
1789).
Musselformiga ljusmanschetter (till ljuskrona). SvKyrk. Uppl. 4: 243 (1919). – (
2)
MUSSEL-FÄRG.
[jfr t. muschelfarbe]
(
†)
saftfärg (som urspr. förvarades i musselskal). PH 6: 3991 (
1756).
WoH (1904). – (
2)
MUSSEL-FÖRANDE,
p. adj. (
i fackspr.)
om jordlager, bärgart o. d.: som innehåller fossiala musselskal i avsevärd mängd. JernkA 1828, Bih. 1:
20. – (
2)
MUSSEL-GRUS.
( mussel- 1831 osv. mussle- 1706 ) geol. musselförande grus, skalgrus. HIÄRNE 2Anl340 (
1706).
– (
2)
MUSSEL-GULD.
( mussel- 1698 osv. mussle- 1720–1889 ) [jfr t. muscelgold]
(
i fackspr.)
vattenfärg framställd av fint rivet bladguld o. d., urspr. förvarad i musselskal, äkta guldbrons; jfr -silver. ApotT 1698,
s. 8.
SFS 1922,
s. 476.
– (
2)
MUSSEL-HORN.
( mussel- 1928. mussle- 1869 ) [av t. muschelhorn]
om tritonsnäcka o. d., använd ss. horn (se d. o. 5). Vaggsång ibland fragga Ljöd från musslehorn. SNOILSKY 1: 84 (
1869).
MÖRNE Katz VitMän 246 (
1928).
– (
2)
MUSSEL-HUS. (
†)
fodral av musselskal. 1 Vhr uthi Mussel Huus. BoupptSthm 11/2
1676.
– (
2)
MUSSEL-JORD.
( mussel 1773 osv. mussle- 1768 ) (
i fackspr.)
musselförande jord. LINNÉ SystNat. 3: 206 (
1768).
– (
1,
2)
MUSSEL-KABINETT.
( mussel- 1773. mussle- 1747 ) (
†)
naturaliekabinett för musslor. LINNÉ Vg. 41 (
1747).
BJÖRNSTÅHL Resa 2: 54 (
1773).
– (
2)
MUSSEL-KALK.
[MUSSEL-KALK.ssg 1]
1) (
†)
i musselskal befintlig kalk; äv.: katk bränd av musselskal. VetAH 1760,
s. 259.
RINMAN (
1789).
[MUSSEL-KALK.ssg 2]
2) geol. geologisk formation (triassystemets mellersta avdelning) som består av musselförande kalksten, märgel o. d.; särsk. om musselförande kalksten. HISINGER PVetA 1811,
s. 20. SvUppslB (
1934).
– (
2)
MUSSEL-KALKSTEN ~²⁰ l. ~⁰². geol. == -kalk 2.
Svea 1: 65 (
1818).
–
MUSSEL-KRÄFTA.
( mussel- 1865 osv. mussle- 1899–1901 ) zool. kräftdjur av ordningen Ostracoda, som liksom musslorna är omgivet av ett tvåklaffigt skal; i pl. äv. ss. namn på denna ordning. THORELL Zorl. 2: 412 (
1865).
STUXBERG (o. FLODERUS) 2: 518 (
1902).
– (
1,
2)
MUSSEL-LIK,
adj. RINMAN 2: 248 (
1789).
– (
1,
2)
MUSSEL-LIKNANDE,
p. adj. – (
2)
MUSSEL-MARMOR.
musselförande marmor. SvMerc. IV. 2: 207 (
1758).
– (
2)
MUSSEL-MÄRGEL.
musselförande märgel, snäkskalsmärgel. LAHT 1885,
s. 178.
– (
2)
MUSSEL-MÖNSTER.
( mussel- 1904. mussle- 1885 ) konst. mönster för ornament o. d. som efterliknar musselskalens form. 1MinnNordM XI 1: 3 (
1885).
– (
1,
2)
MUSSEL-SAMLING.
om samling av musslor i ett museum o. d.; i sht förr äv. allmännare: anhopning av musselskal. RINMAN 2: 174 (
1789).
– (
2)
MUSSEL-SANDSTEN ~²⁰ l. ~⁰². geol. musselförande sandsten. JernkA 1832, Bih. s. 246.
–
MUSSEL-SILKE.
natursilke som erhålles av vissa i sht i Medelhavet förekommande musselarter. SYNNERBERG (
1815).
VaruhbTulltaxa 1: 279 (
1931).
– (
2)
MUSSEL-SILVER.
( mussel- 1698 osv. mussle- 1720–1873 ) [jfr t. muschelsilber]
(
i fackspr.)
vattenfärg framställd av fint rivet bladsilver o. d., urspr. förvarad i musselskal; jfr -guld ApotT 1698, s.
8.
SFS 1922,
s. 476.
–
MUSSEL-SKAL.
( mussel- 1642 osv. mussle- 1603–1864. mussler- 1675 ) SUFinlH 2: 66 (
1603). särsk. bildl.
(Hon var dömd) att bära en verld i sin barm och stängas in i ett musselskal.
TOPELIUS Planet. 2: 114 (
1889).
– (
2)
MUSSEL-SLID.
( mussel- 1873 osv. mussle- 1890 ) [jfr t. muschelschieber]
tekn. slid med en likt ett musselskal urholkad platta. UB 2: 586 (
1873).
–
MUSSEL-SLÄKTE.
[MUSSEL-SLÄKTE.ssg 1]
1) (
†)
om musslor l. skaldjur i allmänhet. LINNÉ Sk. 87 (1751).
[MUSSEL-SLÄKTE.ssg 2]
2) zool. släkte som hör till musslorna (ordningen Lamellibronchiata). HISINGER Ant. 6: 114 (
1837).
–
MUSSEL-SOPPA,
r. l. f. (
förr)
soppa på musslor. WARG 23 (
1755).
–
MUSSEL-TÅNG; pl.
-tänger. för fångst av musslor.
EKMAN NorrlJakt 410 (
1910).
– (
2)
MUSSEL-VALV.
byggn. valv l. halvkupol med räfflor (ss. i det inre av ett musselskal). 2NF 7: 136 (
1883).
–
MUSSEL-VÄKTARE,
m. l. r. zool. liten krabba av släktet Pinnoteres Latr., som lever i samliv med vissa musslor o. som förr ansågs varna musslan vid hotande fara, så att den i tid kunde tillsluta skalen. (STUXBERG o.) FLODERUS 3: 483 (
1904). jfr
LINNÉ Bref I. 1: 29 (
1761).
–
MUSSEL-VÄRK,
n. konst. om dekorationsmönster med musslor. JournLTh. 1811, s. 452. Mot (rokoko-)stilens slut tilltager användningen af musselverk. HAHR ArkitH 454 (
1902).
–
MUSSEL-ÄMNE.
( mussel- 1730–1742. mussle- 1759 ) (
†)
om ägg l. foster av mussla. BROMELL Berg. 52 (
1730).
VetAH 1759,
s. 141.
B
(
numera mindre br.)
:
–
(3 b α) MUSSLE-BEN.
anat ben i näsmusslorna.
(
1823).
NF 10: 237 (
1886).
WRETLIND Läk. 7: 3 (
1899).
–
MUSSLE-KABINETT,
-KRÄFTA, -MÖNSTER, -ORNAMENT, -SILVER, -SKAL,
C
(
†):
Avledn.:
–
MUSSLIG .
adj. [liksom d. muslet av t. musch(e)lig, til) muschel, mussla]
(
i fackspr.)
till 2, i fråga om brottyta: böjd på samma sätt som ett musselskal. Slaggen var .. i brottet finkornigt musslig. JernkA 1829,
s. 313. 2NF 34: Suppl.
262 (
1922).
–
MUSSLING ,
r. l. m. [jfr d. musling]
[MUSSLING.avl 1]
1) (
†)
till 1: mussla av släktet Mytilus Lin. VetAH på musselskalsliknande svampar. jfr kork-, skift-,
vinter-mussling m. fl.