MURA m³ra², v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat, HB 2: 181 (1570), LIGNELL Dal 2: 22 (1852: muringssättet)), -NING; -ARE (se d. o.).

[fsv. mura; jfr d. mure, isl, múra, mnt. muren; avledn. av MUR sbst.¹,]

[MURA.v 1]

1) sammanfoga murstenar (o. murbruk) till mur(värk); lägga mur; ofta med obj. betecknande mur l. (väggarna i) byggnad o. d.; i sht förr äv. i fråga om murar av lera o. d.; äv. oeg., om djur.: uppföra (väggar i) bon o. d. på liknande sätt l. av liknande material; ofta i p. pf. i adjektivisk anv. Mura i förband. Mura i bruk (l. kalkbruk, cementbruk o. d.), med murbruk osv. ss. bindemedel. Th[e]n litzsla murada bodh[e]n. OPETRI Tb. 141 1526; uppl. 1929). Vthen för kårswerckett skall mures en steen tiöckt. 2SthmTb. 5: 252 (1577). Man plägar säya: Then som icke haffuer kalk, han måste mura medh leehr. BALCK Es. 83 (1603). En god drickes-källare, hvilken .. bör af tjenlig gråsten muras och med godt Tegel hvälfvas. PH 5: 3333 (1752). LBÄ 19– 20: 116 1799; (i fråga om lerbyggnad). Den "murade" skålen (i björktrastboet). ROSENIUS SvFågl. 1: 61 (1914). jfr FÄRDIG-, GRUND-, KALL-, TORR-, VÅT-MURA m. fl., HALV-, MELLAN-, NY-, O-MURAD m. fl., ävensom BETONG-, CEMENT-, GRÅSTENS-, LIST-, TEGEL-, TJÄR-MURNING m. fl. – särsk.

[MURA.v 1.a]

[jfr motsv. anv. av fsv. murning (SthmJordeb. 2: 198)]

ss. vbalsbst. -ning (resp. -ing) i konkret anv.: murvärk. HB 2: 181 (1570). Kaminer göras af jern i allmänhet med murning ini. AHLSTRÖM Eldsl. 141 (1879).

[MURA.v 1.b]

b) (starkt bygdemålsfärgat) oeg., i det opers. uttr. det murar, om hopande av is (bildning av isbärg (se d. o. 2) ); äv. med tanke på det buller som därvid uppstår. 2SvKulturb. 1– 2: 251 (1934).

[MURA.v 2.c]

c) bildl.

[MURA.v 2.c.α]

α) (i vitter stil) uppbygga (ngt), oftast med bibegrepp av fasthet o. orubblighet. SPEGEL GW 29 (1685). Hans (dvs. Gustav Vasas) hand har vårt Sverge murat / Från grund och till tak. SNOILSKY 2: 2 (1881). Hennes tro på honom var fullkomlig, murad på hälleberget. WÄGNER Sval. 20 (1929).

[MURA.v 2.c.β]

β) (†) i uttr. mura på ngn l. ngt, förlita sig på ngn l. ngt; jfr BYGGA 9 d β. OPETRI 1Post. 104 a (1528). (Vi) moste .. icke aldeles för säkert mura på någon ven. RP 7: 408 (1639). BILLICHIUS GTorbjörnsdr B 3 a (1656).

[MURA.v 2]

2) i sht byggn. lägga (sten) i mur, inmura l. fastmura (sten); nästan bl. i p. pf. BUREUS Suml. 82 (c. 1600). En gråstensmur af stora stenblock, murade i cementbruk. TT 1899, Byggn. s. 4.

[MURA.v 3]

[jfr motsv. anv. i d.; jfr äv. MURARE 2]

i utvidgad anv., inom frimureriet: aktivt deltaga i frimurares värksamhet; särsk.: besöka sammanträde i frimurarloge. TORPADIUS Frimur Vis. 30 (1759). Jag skall opp och "mura" i kväll. HEDBERG Gator 420 (1889).

Särsk. förb. (i allm. till 1):

– MURA AV .

[jfr ä. nyisl. afmúra]

(†) uppmura, iståndsätta gm murning. MURENIUS AV 357 (1657).

– MURA FAST ¹⁰ ⁴. fästa l. fastsätta (ngt) gm murning. BtÅboH I. 11–12: 20 (1658). jfr fastmura

– MURA FÖR ¹⁰ ⁴, förr äv. FÖRE . (låta) uppföra mur(värk) framför (ngt, så att detta skymmes l. avstänges); ofta: tillsluta (en öppning o. d.) gm murning, mura igen. WESTE 1807. jfr förmura.

– MURA IGEN ¹⁰ ⁰⁴.

[y. fsv. mura i gen (SthmSkotteb. 3: 163)]

tillsluta (öppning o. d.) gm murning; stundom äv. med obj. betecknande mur l. vägg o. d.: tillsluta en öppning i (ngt). BtÅboH I. 1: 40 (1556). Sedan murade man igen väggen. SvFmT 11: 178 (1901). jfr igenmura. särsk. bildl., om (grundligt) tillslutande (av en öppning o. d.); särsk. (vard.) i uttr. mura igen ngns ögon l. ögonen på ngn o. d., (gm slag l. stöt o. d.) komma ngns ögon att svullna igen. Att .. ha murat igen sin motståndares ögon. TROLLE Duvall 1: 48 (1875). Den tjocka, yfviga grönskan, som .. murar igen utsikten. VBENEDICTSSON (1886) hos LUNDEGÅRD Benedictsson 298.

– MURA IN ¹⁰ ⁴.

[jfr y. fsv.

mura in (SthmSkotteb. 3: 160)] jfr inmura.

[MURA IN.fb 1]

1) gm murning anbringa l. fastsätta (ngt) inne i ngt annat; lägga (sten o. d.) i mur (jfr mura, v. 2; äv. bildl. (Fartygen) Bland skären kantra om och muras in i dyn. WALLIN Vitt. 2: 279 1807; bildl.). En myndighetsperson .. "murar in" första stenen (i den nya byggnaden). SvKulturb. 7– 8: 172 (1931).

[MURA IN.fb 2]

2) (om ä. förh.) inspärra (ngn) i rum vars öppning (helt l.) nästan helt tillmurades; äv. refl.; äv. bildl. Monga (nunnor) äre och som läta mwra sich jn j mwrar. OPETRI Clost. B 1 a (1528). Den labyrint i hvilken uppfostran murat in honom. STRINDBERG Utop. 151 (1885). GRIMBERG VärldH 5: 174 (1931).

– MURA INNE ¹⁰ ³². (numera knappast br.) == mura in 2. LPETRI Kyrkiost. 36 b (1566). särsk. bildl., refl.: stänga sig inne; jfr inmura 4 slutet. 2Saml. 25: 148 (1838). WIESELGREN Hvirfl. 1: 49 (1891).

– MURA OMKRING ¹⁰ ⁰⁴. (numera bl. tillf.) förse (ngt) med mur(ar) runt omkring; kringmura (ngt); särsk. (byggn.): omgiva (järnbalk o. d.) med murvärk. LIND (1749).

– MURA PÅ ¹⁰ ⁴. gm murning uppföra (ngt) ovanpå ngt annat: äv.: mura upp (ngt) högre. MÖLLER (1790). jfr påmura.

– MURA TILL ¹⁰ ⁴. tillsluta (öppning o. d.) gm murning, mura igen. ÖB 129 (c. jfr tillmura. särsk. (vard.) bildl., i uttr. mura till ögonen på ngn, mura igen ögonen på ngn. BLANCHE FlStadsg. 44 (1847).

– MURA UNDER ¹⁰ ⁴⁰. i sht byggn. uppmura underlag för l. stöd under (ngt). HB 2: 140 (1577). jfr undermura.

– MURA UPP ¹⁰ ⁴, äv. OPP ⁴. jfr uppmura.

[MURA UPP.fb 1]

1) uppföra (ngt) gm murning, mura; äv. bildl. SthmTb. 19/1 1586. HEMBERG Kola 219 1902; bildl.).

[MURA UPP.fb 2]

2) använda (ngt) för l. förbruka (ngt) vid murning. BtFinlH 4: 365 (1568).

– MURA UT ¹⁰ ⁴. (numera bl. tillf.) låta (ngt) skjuta ut utanför murlivet; utkraga (i murvärk). RARP V. 2: 156 (1655). jfr utmura.

– MURA ÅTER . (†) mura till, mura igen. SthmTb. 19/1 1586.

Ssgr(i allm. till 1. Anm. Åtskilliga av nedan upptagna ssgr kunna äv. fattas ss. sammansatta med mur, sbst.¹): A:

– MUR-ARBETE ~⁰²⁰. murningsarbete. Neh. 5: 16 (Bib. 1541).

– MUR-ARBETSMAN ~⁰⁰². (numera bl. mera tillf.) murarhantlangare. PT 1900, nr 148, s. 3.

– MUR-BORSTE. byggn. murarborste. BtÅboH I. 11– 12: 62 (1684).

– MUR-BRUK. == bruk 11. Vanligt murbruk, kalkmurbruk. Blanda l. röra, i sht förr äv. slå l. piska murbruk (i sht byggn.), bearbeta murbruk gm omrörning resp. gm slag med brukspiskor. BROMELL Berg. 27 (1730). LINDFORS (1824: slå). "Lafboden" der murbruket piskades. SCHOLANDER 2: 276 1880).

Ssgr:

– murbruks-back, r. l. m. byggn. låda l. lave vari murbruk blandas. JernkA 1833, s. 486.

– murbruks-balja, r. l. f. byggn. behållare med murbruk som murare har bredvid sig under arbetet. BLANCHE FlStadsg. 168 (1847).

– murbruks-blandare, r. l. m. i sht byggn. maskin varmed murbruk blandas.

– murbruks-kalk. byggn. murkalk.

– murbruks-kran. (i sht förr) byggn. ett slags murbruksblandare; jfr kran 2. LdVBl. 1832, nr 32, s. 4.

– murbruks-kvarn. (i sht förr) byggn. == bruks-kvarn. JernkA 1824, s. 209.

– murbruks-kärna, r. l. f. (förr) murbruksblandare påminnande till konstruktionen om en smörkärna. JournManuf. 1: 29 (1825).

– murbruks-kärra, r. l. f. (förr) byggn. murbruksblandare försedd med hjul l. konstruerad som vält o. avsedd att dragas av bäst. JournManuf. 4: 340 (1834).

– murbruks-sladd. (i sht förr) murbruksslaga. SvTyHlex. (1851).

– murbruks-slaga. (i sht förr) kalkslaga.

– murbruks-smäcka, f. (förr) mursmäcka. WoJ 1891; vard.).

– murbruks-struktur. (-bruk- 1893. -bruks- 1909 osv. )

[jfr t. mörtelstruktur]

geol. o. miner. struktur hos bärgart, påminnande om grovt murbruk; i sht om kataklasstruktur. Fennia VIII. 3: 16 (1893).

– murbruks-tråg. byggn. murbruksbalja l. (numera vanl.) låda vari murbruk bäres upp på murarställningen av hantlangare. BJÖRKMAN (1889).

– murbruks-ältare, r. l. m. byggn. murbruksblandare. BJÖRKMAN (1889).

– MUR-DRÄNG. ( mur- 1668–1808. mure- 1551 ) (†) murarlärling l. murarhantlangare. G1R 22: 142 (1551). DA 1808, nr 148 s. 2.

– MUR-FOLK. ( mur- 1710. mure- 1715 ) (†) koll., om mureriarbetare. HovförtärSthm 1710 s. 1064. VDAkt. 1715, nr 154.

– MUR-GESÄLL. ( mur- 1658 osv. mure- 1694 ) (om ä. förh.) murargesäll. BoupptSthm 1/12 1658.

– MUR-GOSSE. (†) == -dräng. BoupptSthm 1687, s. 1146 b, Bil. HantvB I. 4: 428 (1817).

– MUR-GREP. (förr) grep varmed stycken av lerbruk vid uppförande av lermur slogos fast i muren. LBÄ 19–20: 117 (1799).

– MUR-HAMMARE. ( mur- 1598 osv. mure- 1637 ) byggn. hammare (med lång, mejselformigt tillspetsad pen) använd för tillhuggning av mursten o. d. vid murning. HSH 32: 83 (1598).

– MUR-KALK. ( mur- 1652 osv. mure- 1587–1739 )

[fsv. murkalker]

kalk som användes vid beredning av murbruk; i sht förr äv. om murbruk; jfr kalk, sbst.² ². HELSINGIUS 1587; om murbruk). Släkt murkalk. VetAH 1746, s. 161. GERTZ o. GRÖNWALL Min. 90 (1923).

– MUR-KARL. (†) mureriarbetare; äv.: murarhantlangare. HovförtärSthm 1688 A, s. 1375. ÖoL (1852; om murarhantlangare).

– MUR-KLADD, m. (†) murare. LIND (1749).

– MUR-KONST. (numera knappast br.) mureri. BIBERG Linné Oec. 26 (1750). HEINRICH (1828).

– MUR-KVAST. i sht byggn. murarkvast. ROTHOF 647 (1762).

– MUR-LAG, n. (†) murarlag. KÖNIG Mec. 107 (1752). BRUNIUS Resa 1838 172 (1839).

– MUR-LERA l. -LER. (†) (blå)lera användbar ss. bindemedel vid murning (l. för tegeltillvärkning); äv. allmännare: murbruk (som innehåller dylik lera). CELSIUS Alm. 1732, s. 32. MÖLLER 1790; om tegellera). LINDFORS 1824; om murbruk). MEURMAN (1847).

– MUR-LOD. ( mur- 1541 osv. mure- 1640–1739 ) lod (se lod, sbst.⁴ ¹⁰) varmed murare vid murning kontrollerar att murvärket uppföres lodrätt. Sak. 4: 10 (Bib. 1541).

särsk. (i bibliskt språk) i bildl. uttr. som beteckna grundlig förstöring av ngt. (Herren) skal dragha itt snöre ther offuer (dvs. över Edom) at thet skal ödhe warda, och itt mwrloodh, at thet skal toomt bliffua. Jes. 34: 11 (Bib. 1541); jfr Bib. 1917, Ordförkl. s. 430.

– MUR-MÄSTARE. ( mur- 1525 osv. mura- 1530. mure- 1523–1751 (: Stadzmuremästaren). muro- 1527 )

[fsv. mur(a)mästare; jfr fd. muremester(e), mnt. murmester, mnl. muurmeester; urspr. trol. sammansatt med mur, sbst.¹]

(i sht om ä. förh.) murare; i sht: mästare inom murarskrået; stundom äv. i fråga om nutida förh.: murarmästare. SthmSkotteb. 3: 216 (1523). Skråordn 88 (1601). AdrKalSthm 1930, s. 512.

Ssgr:

– murmästar-arbete l. murmästare-arbete.

[murmästar-arbete.ssg 1]

1) (†) murningsarbete. Skråordn. 89 (1601). LdVBl. 1842, nr 41, s. 3.

[murmästar-arbete.ssg 2]

2) (i Finl., förr) viss skatt i form av dagsvärken, urspr. avsedda för murningsarbete på kungliga slott o. fästen o. d. HFinlKamF 1: 13 (1530).

– murmästar-dräng.

[fsv.

muramästaradränger (SthmTb. 2: 371)] (†) == mur-dräng (se sp. 1613). ArkliR 1562, avd. 17. BoupptSthm 5/5 1673.

– murmästar-förening. särsk. (förr) om d e hantvärksföreningar som efter skrånas upphävande 1846 bildades av murmästare. ALM MurmästSthm 60 (cit. fr. 1848).

– murmästar-gesäll. (†) murargesäll. AvvittrSthm 27/10 (1658). BoupptVäxjö 1785.

– murmästar-gesällskrå. (†) stadga l. reglemente för murargesäller o. deras samfund (gesällskap). ALM MurmästSthm 15 (cit. fr. 1639).

– murmästar-lod.

[fsv. muromestara lodh (CodUps. C 20 1: 22)]

(†) murarlod. VarRerv 39 (1538). FLORINUS Voc. 174 (1695).

– murmästar-lön.

[fsv. murmästara lön (SthmSkotteb. 1: 449)]

(om ä. förh., numera bl. tillf.) GripshR 1539 s. 25. Skråordn. 333 (1574).

– murmästar-ordning. (†) i uttr. skrå- och murmästareordning, skråordning för murare. Skråordn. 90 (1602).

– murmästar-pänningar, pl. (i Finl., förr) lösen som erlades för skatt som urspr. utgick i "murmästararbete" (se d. o. 2. HFinlKamF 1: 9 (1530). ALMQUIST CivLokalförv. 3: 175 (i handl. fr. 1544).

– murmästar-skrå. (†) stadga för murarskrå, skråordning för murare. Skrå-ordn. 88 (1601).

– murmästar-sven. (†) – -dräng. HB 2: 38 (1579). SkrGbgJub. 6: 352 (1595).

– murmästar-ålderman. (förr) ålderman inom murarskrået. BoupptSthm 17/12 1677, s. (1606). SvNorStatscal. 1816, s. 271.

– murmästar-ämbete. (sammanslutning av mästare inom) murarskrå; utom i fråga om ä. förh. numera bl. i sg. best. ss. benämning på en traditionsvårdande förening av murrmästare o. byggmästare i Sthm, vilken leder sitt ursprung från murarskrået där. Skråordn. 88 (1601). HantvB I. 4: 430 1936; om föreningen i Sthm).

– MUR-PICKA, r. l. f. (†) byggn. murhammare (med pikformigt tillspetsad pen). BoupptSthm 19/5 (1655). BJÖRKMAN (1889).

– MUR-SAND. (grövre) sand som användes l. kan användas för tillblandning av murbruk; särsk. (i fackspr.) om sand varav minst 90 % har kornstorlek understigande 2 mm. AntT XVI. 1: 50 (1547). TeknVet. VoV. 2: 301 (1928).

– MUR-SKED. ( mur- 1538–1908. mure- c. 1580 )

[fsv. murskedh]

byggn. (i sht mindre) murslev. VarRer V 39 (1538).

– MUR-SLEV. ( mur- 1583 osv. mure- 1583–1637 ) redskap (bestående av en tunn trekantig järnplatta med ovanpå fäst sformigt handtag) varmed murare lägger på murbruk l. skär av överflödigt murbruk i murfogar o. d.; av. ss. symbol for mureri l. byggnadskonst. TullbSthm 22/5 (1583). Murslefvens man. BLANCHE FlStadsg. 335 1847; om en murare). särsk.

[med anslutning till

Neh. 4: 17] i sådana bildl. uttr. som med svärdet i ena handen och mursleven i den andra o. d., betecknande att ngn är beredd på l. vill ägna sig åt såväl väpnat försvar som fredligt uppbyggnadsarbete. VL 1907, nr 293, s. 3.

– MUR-SLÄGGA, r. l. f. (numera knappast br.) murarklubba. MÖLLER (1790). AHLMAN (1872).

– MUR-SMÄCKA, f. (förr) arbeterska som tillredde o. bar upp murbruk på murarställningen. WoJ 1891; vard.). BLOMBERG Städ. 35 (1931).

– MUR-SNÖRE byggn. snöre varmed murare kontrollerar att skiftgångarna vid uppförande av murvärk bli raka o. vågräta, sträcksnöre. ALM MurmästSthm 203 (i handl fr. 1767).

– MUR-SPADE (numera bl. i vissa trakter) murslev. LIND (1738). LUNDELL 1893.

– MUR-STÄLLNING. (numera mindre br.) murarställning. CARLBERG SthmArchitCont. E 4 b (1740). HEIDENSTAM Svensk. 2: 189 (1910).

– MUR-TYG. (†) murarvärktyg. OrdnLille Tull. 1658, s. D 3 a. STIERNMAN Com. 4: 755 (1687).

(†):

– MURA-MÄSTARE, se A.

(†):

– MURE-DRÄNG,

– MURE-FOLK,

– MURE-GESÄLL,

– MURE-HAMMARE,

– MURE-KALK,

– MURE-LOD,

– MURE-MÄSTARE,

– MURE-SKED,

– MURE-SLEV, se A.

– MURE-TID. tid för murning. Vti Swalenedanet thet är medan Swalorna byggia är bäste Muretijd. IERICI Colerus 1: 135 (c. 1645).

– MURNINGS-ARBETE ~⁰²⁰. äv. konkret. BUSCH Fästn. 51 (1880).

– MURNINGS-SÄTT.

(†):

– MURO-MÄSTARE, se A.