APPROBATUR ap¹rωba³tur, äfv. -ro- l. -rå-, stundom ¹⁰⁴⁰, n.; i best. anv. utan slutart.; pl. == (adp- RAMSTRÖM Underv.-verken i Sv. 114 (1833), SFS 1835, nr 77, s. 2) beteckning för det urspr. andra, numera tredje hufvudbetyget för (i examen) visade insikter; godkänd, B l. b (se ordboksartikeln B 3 b). Han tänker bara ta (ett) approbatur i estetik. Ett godt, ett knappt, (l klent) approbatur. SAH 43: 174 (i handl. fr. 1772). Försl. t. skolordn. 1817, s. 44. Adprobatur (godkänd kunskap) en i det ifrågavarande läroämnet fullgilltig eller nära fullgilltig .. kunskap. RAMSTRÖM Underv.-verken i Sv. 114 (1883). De hittills stadgade 6 adprobatur (för studentexamen). SFS 1835, nr 77, s. 2. Jag fick (i examen) mitt approbatur. SVEDELIUS Förfl. lif 310 (1887). 1:o Ordet ingår äfv. i vissa förbindelser som utgöra beteckningar för betygsgrader, näml. vix approbatur, knappast godkänd, non sine laude approbatur, icke utan beröm godkänd, med nöje godkänd, (J.A. DAHLSTRÖM i Tidskr. f. lär. 1847–48, s. 246), cum laude approbatur, med beröm godkänd (försl. t. skolordn 1817, s. 44), cum insigniori laude approbatur, med utmärkt beröm godkänd (J.A. DAHLSTRÖM i Tidskr. f. lär. 1847–48 s. 248); dessutom i Finl. i lubenter approbatur, med nöje godkänd, lubentissime approbatur, med största nöje godkänd, magna cum laude approbatur , med mycket beröm godkänd, eximia cum laude approbatur, med utmärkt beröm godkänd (Progr. f. univ. i Finl. 1895–96, s. 44). I Sv. förekommer approbatur numera i allm. icke ss. officiellt betygsnamn, hvarken ensamt l. i de nyss anf. förb., men det är fortfarande vanligt i dagligt tal i sht bland personer med akademisk bildning. Förbindelserna non sine laude approbatur, cum laude approbatur, sum insigniori laude approbatur förkortas i ledig stil vanl. till non sine, cum laude, cum insigniori; i friare samtalsspråk förkortas cum laude ofta ytterligare till cum. 2:o I finländskt studentspråk förekommer ett efter ord på betonadt -tur ombildat approbatur med hufvudton på sista stafvelsen o. långt u-ljud, r., best -en o. pl. -er samt med bet. approbaturskurs. jag har gjort undan approbaturen i latin. Han plockar ihop många röster (dvs. betyg) med bara approbaturer. –Äfv. i uppsvenskt studentspråk förekommer stundom denna bildning (i sht i pl.) men med bet. approbatursbetyg.