ARKEOLOG ar¹keolå⁴g, stundom ar¹ɟe-, l. -ål-, stundom -ωl-, stundom -lo⁴g, m.||ig.; best. -en; pl. -er. [jfr t.
archäolog, fr.
archéologue, af ἀϱχαιολόγος, gammal, forntida, uråldrig (jfr
ARKAISERA), o. λογος, kännare, forskare]
[ARKEOLOG 0]
person som sysselsätter sig med arkeologi, fornforskare; jfr ANTIKVARIE 1. Conv.-lex. 5: 89 (
1831).
LJUNGGREN i
SAH 29: 25 (
1856).
De tyska arkeologerna. HILDEBRAND Fr. ä. tider 203 (
1882).
Med en viss rätt kan – . (Handorph) betraktas såsom Sveriges förste arkeolog. Åtminstone är han .. den förste, som värkstält en arkeologisk undersökning, nämligen af de bekanta graffälten på Björkön. SCHÜCK (o. WARBURG) Litt.-hist. 1: 287 (
1896). jfr
KONST- ,
STATS-ARKEOLOG.