© Svenska Akademien. SAOB spalt: A2060; tryckår: 1901
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
ARA a⁴ra l. ³², f.||ig. l. r.; best. -n, i best. anv. äfv. utan slutartikel; pl. (mindre br.) -or l. aras (F. A. SMITT i NF (1876)) l. araer (C. NISSEN i Sv. tidskr. 1895 s. 501) a⁴raer l. ³⁰². Anm. I st. f. pl. af d. o. användes vanl. pl. af ssgn -PAPEGOJA. ( arras ÖDMANN (1800))
[jfr t., eng. o. nylat. ara, efter tupispråkets arara, ett namn som utgör en härmning af fågelns skrik]
[ARA 0]
zool. benämning på (individ af) en i östra Sydamerika inhemsk grupp af långstjärtade papegojor, utmärkt bl. a. gm kraftig näbb, mycket utskuren underkäke, långa tillspetsade vingar o. stark färgprakt i fjäderbeklädnaden; Ara Briss. Den blå och gula Arras. ÖDMANN Stedmans dagb. 84 (1800). SCHEUTZ Naturh. 92 (1843). Makao, eller den röda Ara,.. är en ståtlig fogel af nära 3 fots längd, hvaraf stjerten likväl utgör mer än 1 fot. Brehm 2: 242 (1875). De egentliga Ara's .. äro öfvervägande tecknade med rödt F.A. SMITT i NF (1876). Arans sträfva skrik. HIRN Förstud. t. konstfilos. 28 (1896).
Ssgr
ARA-PAPEGOJA ³⁰~¹⁰²⁰. == ARA. Från äldsta tider synas indianerna hafva haft fångna arapapegojor omkring sig. Brehm 2: 242 (1875).