MYSTERIUM myste⁴rium l. ⁰³⁰², n.; best. -iet; pl. -ier; förr äv. MYSTERIE,
r. l. m.; best. -ien; pl. -ier. Anm. Ordet anträffas tidigast i den lat. pl. -formen mysteria. LPETRI Kyrkiost. 36 a (1566). (-le 1820–1849. -ium 1680 osv. ) [jfr t.
mysterium, eng.
mystery, fr.
mystère; av lat.
mysterium, av gr. μυστήϱιον, till gr. μύστης (se
MYST)]
[MYSTERIUM 1]
1) rel.-hist. i pl.: hemliga cermonier l. gudstjänster i vilka endast invigda fingo deltaga o. gm vilka hemliga kunskaper delgåvos de invigda; i sht i fråga om antik religion. Eleusinska mysterierna (i Eleusis i Grekland). EBERHARDT AllmHw 1: 173 (
1766).
KLEIN Frazer 472 (
1925). jfr
BACKUS-MYSTERIER.
[MYSTERIUM 2]
2) (
†)
ngt som är l. bör vara hemligt, hemlighet (se d. o. 3 b). Ehuruvell detta vore in pleno talat, så hafver han likvell giort ett mysterium derom (dvs. hållit det hemligt för sin sverfader. RARP 13: 196 (
1680).
SWEDBERG Shibb. 285 (
1716).
[MYSTERIUM 3]
3) [jfr motsv. anv. i Nya testamentet av gr. μυστήϱιον resp. i Vulg. av lat. mysterium]
teol. om kristen trosförestälining l. trosupplevelse som icke (i sin helhet) är rationellt fattbar; äv. filos. om likartad fllosofisk föreställning. BORG Luther 2: 34 (
1753).
Franzen,.. i hvars milda Evangeliska själ Trons mysterier bo broderligt tillsammans med snillets. TÉGNER (WB)w 8: 135 (1836). NYBLÆUS Forskn. 2: 478 (
1881).
Inom den kristna teologien pläga sakramenten, Guds treenighet, försoningen, underverken m. m. betecknas som mysterier. 2NF 19: 138 (
1913). jfr
TANKE-MYSTERIUM.
[MYSTERIUM 4]
4) litt.-hist. medeltida skådespel med religiöst innehåll; särsk. (hos vissa litteraturhistoriker) om dylikt skådespel med bibliskt innehåll (i sht på vulgärspråk), bibeldrama, motsatt: mirakelspel. HÖIJER 3: 504 (c. 1810).
Det var .. passions-bröder, som uppförde mysterierna, d.v s. alla skådespel af religiös och kyrklig art. ATTERBOM PoesH 4: 157 (
1848).
Mysteriet var bibelberättelsen i dramatisk form. SCHÜCK Shaksp. 1: 67 (
1916). jfr
PROFAN-,
SKOL-MYSTERIUM.
[MYSTERIUM 5]
5) allmännare: vad som synes ofattbart l. oförklarligt, hemlighet (se d. o. 5; gåta. Ett ogenomträngligt mysterium. Det värkade som ett stort mysterium. Mysteriet med de försvunna smyckena. Natur-fortplantningens mysterium. Phosph. 1811,
s. 9.
Hur dessa Små (fattig-)systrar lyckades förse sina trehundra fattighjon med mat och kläder var mig ett stort mysterium. MUNTHE SMich. 347 (
1930). – särsk.
i pl., konkretare, om förhållanden o. d. som äro obekanta för de flesta o. kända bl. för mera invigda; urspr. möjl. med anslutning till 1, numera vanl. med skämtsam överdrift. (De kyrkliga) brödraskapens arkitektoniska mysterier. BRUNIUS Metr. 13 (
1836).
Parisiska mysterier. Sue 1844;
boktitel).
Hon är .. beundransvärt väl hemma i kokkonstens mysterier. LAURENT ResNY 30 (
1923).
Ssgr:(
4)
–
MYSTERIE-BANA,
r. l. f. litt.-hist. skådebana där mysterierna uppfördes. NF (
1887).
– (
4)
MYSTERIE-DRAMA.
litt.-hist. == mysterium 4. SCÜCK SvLitH 595 (
1890).
– (
1)
MYSTERIE-FROMHET ~²⁰ l. ~⁰². rel.-hist. o.
teol. fromhetstyp som är den förhärskande inom mysteriereligionerna; äv. om kristen fromhetstyp som mer l. mindre liknar denna. Mysteriefromheten var hela (den urkristna) tidens kännetecken. KyrkohÅ 1906,
s. 27. NoK 59:
104 (
1926).
– (
1)
MYSTERIE-KULT.
rel.-hist. kult inom en mysteriereligion; äv. teol. om kristen kult av liknande art. 2NF 6: 461 (
1906).
SÖDERBLOM StundVäxl. 1: 173 (
1909).
– (
1)
MYSTERIE-RELIGION.
rel.-hist. religion(sform) vari mysterier spela en dominerande roll. De orientaliska mysteriereligionerna. IllRelH 473 (
1924).
– (
4)
MYSTERIE-SKÅP.
konst. altarskåp med grupper av småfigurer som framställa scener ur de medeltida mysterierna l. äro påvärkade av dessa. KyrkohÅ 1912, MoA.
s. 187.