MÅLARE må³lare², sbst.², i bet. 1–4 m.||ig., i bet. 5 m. l. r., i bet. 6–8 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. ==. ( mal- 1521–1576. mol- 1525–1591. mål- 1528 osv. måll- 1561–1619. -are 1521 osv. -ara 1526 )

[fsv. malare; jfr d. maler, t. mahler; vbalsbst. till MÅLA v.².]

[MÅLARE 1]

1) till MÅLA v.², ¹ o. 2: hantvärkare som utför målningsarbete. Mat[is] mal[er]e. Sthm Skotteb. 3: 170 (1521); möjl. till 3. SkeppsgR 1543, s. 25 b. UNT(A) 1945, nr 105, s. 12. – särsk. i uttr. Per målare, skämtsamt om målare; numera bl. i vissa uttr. (se nedan). Du Ek, Per Målare, din sömn ger dig beröm. BELLMAN (BellmS) 4: 123 (1770); jfr 3. jfr: De medicamenter, som jag nu brukar, är en tärpentinolja och har mitt lår indrukit mehr olio och feet i denna krankheten, än Pär målare har drukit brännevijn i alla sina lifsdagar. EKEBLAD Bref 1: 218 1653; rättat efter hskr.). särsk. (numera bl. ngn gg i folkligt spr. i vissa trakter) i uttr. Per målares nattstuga, om ett skräpigt rum, skräpkammare; i sht i uttr. det ser ut som (i l. på) Per målares nattstuga. RHODIN Ordspr. 42 (1807). Målaren gnodde hela sommaren i kyrkan, som allt mer och mer började likna "Per målares nattstuga". SÄLLBERG Långv. 46 (1894).

[MÅLARE 2]

2) (†) person som anordnade desserter (jfr MÅLA, v.² ² c; i ssgn DESSERT-MÅLARE.

[MÅLARE 3]

3) till MÅLA v.², ³, i fråga om konstnärlig framstälining i färg: konstnär, artist; jfr KONTERFEJARE, SKILDRARE. SalWijsh. 15: 4 (öv. 1536). Then leede Döden .. pläga Målarne förestella .. tilhopafogat aff ijdel been, för vthan hwd och kött. PJGOTHUS Hunnius Oxenst. A 3 a (1600). HAHR ArkitH 443 (1902). HALLSTRÖM Händ. 268 (1927). – jfr AKVARELL-, ARKITEKTUR-, BATALJ-, BOK-, BOND-, BREV-, DJUR-, EMALJ-, FIGUR-, FRESKO-, GENRE-, GLAS-, GROTESK-, HISTORIE-, HOV-, IDÉ-, LANDSKAPS-, MINIATYR-, PORTRÄTT-, STÄMNINGS-, VALÖR-MÅLARE m. fl.

[MÅLARE 4]

4) (i vitter stil, föga br.) till MÅLA v.,²⁴ a β, om person (författare) som i ord livligt o. åskådligt skildrar ngt; författare som har en målande stil; förr äv.: skildrare (av ngt). Målare af stora Herrars sinnelag och frägd. LAGERBRING 1Hist. 4: 37 (1783). (Eugène Sues) förträfflighet såsom litterär målare (om vi så få uttrycka oss). SthmFig. 1847, s. 206. SUNDÉN (1887). jfr ORD-MÅLARE.

[MÅLARE 5]

5) (†) zool. medelhavsfisken Sparus auratus Lin. (Chrysophrys aurata Cuv. et Val.), guldbraxen (vilken kännetecknas av praktfulla färger). RETZIUS Djurr. 74 (1772). MEURMAN (1847).

[MÅLARE 6]

[efter nylat.

Pictor om samma stjärnbild] astr. i sg. best., om en stjärnbild på södra hemisfären. BERGSTRAND Astr. 4O (1925).

[MÅLARE 7]

[till uttr. målat kort (se MÅLA, v.² 2 a)]

(ngt vard.) kortsp. kort som utgöres av kung l. dam l. knekt; ngn gg äv. i utvidgad anv., om äss; klätt kort; motsatt: hacka (se HACKA, sbst.³ 1) SERENIUS L 1 b (1734). Ehuru jag .. spelar hela timmar utan en målare eller ett äss. JGOXENSTIERNA Dagb. 2: 144 (1771). Hvarje färg (i kortleken) innehåller 4 målare .. nemligen: ess, kung, dam, knekt. WILSON Spelb. 304 (1888). LUNDGREN Koppel AuktBr. 43 (1923).

[MÅLARE 8]

[sannol. eg.: målad transportsedel; jfr BLÄCKARE]

(†) ett slags banksedel. En streckad transportsedel eller så kallad "målare". WETTERBERGH Alt. 72 (1848).

Ssgr(i allm till 3):

– MÅLAR-AKADEMI l. MÅLARE-AKADEMI. jfr akademi 2 c α; särsk. dels (förr) i sg. best., dels (om förh. 1768–1810) i uttr. kungliga målar- och bildhuggarakademien, om äldre organisationer av konstakademien. Rüdling Suppl. 539 (1740). Modeller för Målare-Academien. PH 8: 136 (1766). 2NF 37: 658 (1925).

– MÅLAR-ANATOMI. om det anatomistudium som ingår i utbildningen vid konstakademien. SthmStCal. 1770, s. 58.

– MÅLAR-ARBETE ~⁰²⁰. särsk. (numera mindre br.) till 1, om måleriarbete. HovförtärSthm 1640 A, s. 19. RAMSAY VägvFinl. 258 (1895).

– MÅLAR-ATELJÉ. AB 1865, nr 31, s. 2.

– MÅLAR-BLICK. om det (uppmärksamma, vakna) sätt att se på o. uppfatta yttervärlden som utmärker (anses utmärka) målare. ESTLANDER KonstH 35 (1867). Ej en färgton (undgick) hans målarblick. HALLSTRÖM LevDikt 155 (1914).

– MÅLAR-BLUS. särsk. till 3: ett slags skyddsblus använd av målare. MICHAELSON Skand. 26 (1891).

– (1) MÅLAR-BORSTE. borste (grov pänsel) för måleriarbeten. Linc. 1640; under penicillus).

– MÅLAR-BRÄDE.

[MÅLAR-BRÄDE.ssg 1]

1) ett bräde i locket på målarskrinet, använt till skydd för skisserna o. till att fästa duken l. papperet på vid målning i det fria. 2NF (1913).

[MÅLAR-BRÄDE.ssg 2]

2) (†) palett. Comenius Orb Pict. 161 (1683). DALIN (1853).

– (1) MÅLAR-DRÄNG.

[fsv. malara dränger (SthmTb.

3: 162)] (†) målargesäll. KlädkamRSthm 1555, s. 196 a. BoupptSthm 15/11 1670.

– MÅLAR-DUK. (i fackspr.) (på visst sätt preparerad) väv att måla på med oljefärger. SERENIUS (1734; under cloth).

– MÅLAR-EMALJ.

[efter fr. émail peint]

(i fackspr.) ett slags medelst emaljfärger åstadkommen målning på metall (vanl. koppar). HILDEBRAND KyrklK 81 (1875). 3NF 6: 740 (1927).

– MÅLAR-FERNISSA, r. l. f. ett slags fernissa varmed oljemålningar överdragas. MÖLLER 2: 323 (1785).

– MÅLAR-FÄRG, förr äv. -FÄRGA , r. l. f., förr äv. -FÄRGE . särsk. till 1, om färg (utrörd i olja, vatten l. kalkvatten) använd inom hantvärksmåleriet. KlädkamRSthm 1554 G, s. 26 b.

– MÅLAR-GENI. särsk. om person. FAHLCRANTZ Lessing Gal. 13 (1821).

– MÅLAR-GESÄLL. särsk. till 1. BoupptSthm 24/4 1673.

– MÅLAR-GLAD. (i vitter stil) om tavla: varur målarglädjen framlyser. Käckt målade dukar, målareglada. GHT 1895 nr 304 B, s. 1.

– MÅLAR-GLÄDJE. (i vitter stil) om en målares skaparglädje, sådan den framlyser ur hans värk. NORDENSVAN SvK 28 (1891). MUNTHE IslamK 49 (1929).

– MÅLAR-GOSSE. särsk. (numera bl. tillf.) till 1, om lärling i hantvärksmåleri. KKD 10: 72 (1707). ÖSTERGREN (1932).

– MÅLAR-GRAVÖR. konst. konstnär (i sht målare) som i koppar graverar företrädesvis egna kompositioner. NF 11: 655 (1887).

– (1, 3) MÅLAR-GREJOR, pl.

– (1, 3) MÅLAR-GULD, äv. -GULL, n. (målar(e)- 1546 osv. målara- 1592 – 1595) guldfärgat färgämne; musivguld; förr äv. om bladguld. SjötågR 1546 (sannol. om bladguld). Gultt Rysseuerk (dvs. ett slags tyg) trycktt medt Målaregull. HSH 37: 31 (1548). Målaragoll .. 2 böcker. KlädkamRSthm 1595 A s. 159 a. MeddSlöjdF 1896, s. 11 (efter handl. fr. 1543).

– (1, 3) MÅLAR-HÄLL. (i fackspr., i sht förr) slipad skiva av granit, marmor l. dyl. på vilken oljefärger rivas l. torra färger pulveriseras. JernkA 1833, s. 665.

– (1, 3) MÅLAR-KLADD, m.||ig. (vard.) skämtsamt l. nedsättande, om målare. HUMBLE Hemm. 235 (1903).

– MÅLAR-KLUDD, m.||ig. (vard.) == -kladd. LARSSON Larssons 3 (1902).

– (1, 3) MÅLAR-KOLIK. (mindre br.) med. kolik framkallad gm förgiftning av bly som förekommer i färger; blykolik. LOVÉN Anv. 98 (1838). AUERBACH (1911).

– MÅLAR-KOLONI. om på en plats bosatt samling målare. WoJ (1891).

– MÅLAR-KONST.

[y. fsv. målere konst (PMÅNSSON 645)]

[MÅLAR-KONST.ssg 1]

1) konsten att måla (se måla, v.² 3. G1R 22: 262 (1551).

[MÅLAR-KONST.ssg 2]

2) (enst., (†) konkret, om tavla. 1 st. Måhlarekonst. ROTH Kägleh. 34 (i handl. fr. 1686).

– MÅLAR-KÄPP. (förr) käpp varpå en målare stödde den hand med vilken han förde pänseln. MÖLLER (1745; under appuye-main).

– MÅLAR-LYNNE. (i vitter stil) om sådant lynne som anses karakterisera målare; ngns lynne såsom målare. ATTERBOM LÖ 2: 4 (1827). Ett försök att karakterisera målarens och målarelynnets egendomligheter. RYDBERG Varia 135 (1894). 2NF 10: 1265 (1909).

– MÅLAR-LÅDA, r. l. f. == -skrin. 2NF 19: 186 (1913).

– MÅLAR-LÄRLING. särsk. till 1. IT 1791, nr 11, s. 2.

– MÅLAR-LÖN.

[fsv. maler lön (SthmSkotteb. 1: 439)]

[MÅLAR-LÖN.ssg 1]

1) till 1. VinkällRSthm 1585.

[MÅLAR-LÖN.ssg 2]

2) (†) till 3: målares arvode. TullbSthm 1580.

– (1, 3) MÅLAR-METALL. (†) == -guld. Målare- eller Bok-metall. PH 6: 4379 (1756). SYNNERBERG (1815).

– (1, 3) MÅLAR-MUSSLA, f. l. r.

[jfr t. malermuschel; skalet användes förr till att riva, blanda o. förvara målarfärger i]

zool. den i sjöar o. åar förekommande musslan Unio pictorum Lin. FISCHERSTRÖM Mäl. 239 (1785).

– MÅLAR-MÄSTARE.

[MÅLAR-MÄSTARE.ssg 1]

1) till 1, om mästare i målaryrket; jfr mästare 10. SUNDÉN (1887).

[MÅLAR-MÄSTARE.ssg 2]

2) (mera tillf.) till 3, om framstående målare; mästare i målarkonsten. LUNDGREN MålAnt. 1: 13 (1873).

– (1, 3) MÅLAR-PAPP. (i fackspr.) på visst sätt preparerad papp använd vid målning. SFS 1906, nr 48, s. 32.

– MÅLAR-PARAPLY. == -parasoll. SAOL (1900).

– MÅLAR-PARASOLL. ett slags (stort) parasoll använt av målare vid friluftsmåleri. KALLSTENIUS HbOljem. 72 (1915).

– MÅLAR-PERGAMENT. på visst sätt preparerat pergament som användes att måla miniatyrer på. DALIN (1853).

– MÅLAR-POET. (mera tillf.)

[MÅLAR-POET.ssg 1]

1) poet som utmärkes av en åskådlig o. livfull stil; jfr målare, sbst.² ⁴. Heidenstam, en ännu mera utpräglad målarepoet (än Bååth). WRANGEL Dikten 137 (1912).

[MÅLAR-POET.ssg 2]

2) till 3, om målare vars stil präglas av en lyrisk uppfattning. LINDBLOM Rokokon 93 (1929).

– (1) MÅLAR-POJKE. (yngre) lärling inom hantvärksmåleriet. GripshR 1593, s. 89.

– MÅLAR-PÄNSEL. SCHRODERUS Os. III. 2: 299 (1635).

– MÅLAR-ROCK. jfr -blus.

– (1, 3) MÅLAR-SILVER. (målar(e)- 1546 osv. målara- 1592 ) jfr -guld. SjötågR 1546 (om bladsilver).

– MÅLAR-SKOLA, r. l. f.

[MÅLAR-SKOLA.ssg 1]

1) skola för utbildning av målare. WIKFORSS 1804; under malerschule; möjl. till 2. DALIN (1853).

[MÅLAR-SKOLA.ssg 2]

2) riktning inom måleriet. SP 1792, nr 239, s. 3.

– MÅLAR-SKRIN. för förvaring av färger, pänslar o. d. NPress. 1894, nr 340, s. 4.

– MÅLAR-SKÖN, adj-. (†) målerisk; naturskön; pittoresk. ATTERBOM Minn. 429 (1818). Farstorps kyrka (ligger) .. i en målarskön trakt. BRUNIUS SkK 153 (1850).

– MÅLAR-SNILLE. snillrik målare. HWASSER VSkr. 1: 6 1852; om Rafael).

– MÅLAR-STAFFLI.

[MÅLAR-STAFFLI.ssg 1]

1) staffli för målare. LUNDGREN Res. 86 (c. 1865).

[MÅLAR-STAFFLI.ssg 2]

[efter nylat. Pluteum pictoris om samma stjärnbild]

astr. i sg. best.: stjärnbilden Målaren (se målare, sbst.² 6. 2NF 19: 186 (1913).

– (1, 3) MÅLAR-STEN. (i sht förr) == -häll. BOLAVI A 4 b (1578).

– MÅLAR-STOL. ett slags lätt, transportabel (fäll)stol som målare använda vid friluftsmåleri. BJÖRKMAN (1889).

– (1, 3) MÅLAR-STUGA. (†) målarvärkstad; målarateljé. VDP 1673 s. 412. RYDBERG Vap. 49 (1891).

– MÅLAR-STÄLLNING.

[MÅLAR-STÄLLNING.ssg 1]

1) till 1: ställning på vilken en målare står under arbetet. ÖSTERGREN (1932).

[MÅLAR-STÄLLNING.ssg 2]

2) (†) till 3: staffli. LIND (1749).

– MÅLAR-TEKNIK.

– MÅLAR-TEMPERAMENT. NORDENSVAN KonstH 155 (1900).

– MÅLAR-VÄRKSTAD.

[MÅLAR-VÄRKSTAD.ssg 1]

1) till 1. DA 1808, nr 37, s. 5.

[MÅLAR-VÄRKSTAD.ssg 2]

2) (†) till 3, == -ateljé. SAHLSTEDT CritTuppSag. 6 (1759).

– (1, 3) MÅLAR-YNGLING.

– (1, 3) MÅLAR-YRKE(T).

– (1) MÅLAR-ÅLDERMAN ~l⁰². (förr) ålderman för målarnas skrå. IT 1791, nr 11, s. 2.

– (1) MÅLAR-ÄMBETE ~⁰²⁰.

[MÅLAR-ÄMBETE.ssg 1]

1) (†) målaryrke(t). BoupptSthm 14/1 1675.

[MÅLAR-ÄMBETE.ssg 2]

2) (förr) målarnas skrå; i uttr. konterfej- och målarämbetet. MeddNordM 1898, s. 63 (1622).

– MÅLAR-ÖGA. särsk. bildl., == -blick. LEVERTIN Diktare 271 (1898). Även de obetydligaste ämnen bliva intressanta för det rätta målarögat. KJELLBERG GrekRomK 298 (1932).

(†):

– MÅLARA-GULD,

– MÅLARA-SILVER, se A.

Avledn.:

– MÅLARINNA ¹⁰³², f. till 3: kvinnlig målare. ATTERBOM SDikt. 1: 142 (1806, 1837; bildl., om "höstens skönhet"). EICHHORN Stud. 3: 184 (1881). jfr blomster-, genre-, krigs-, porslins-målarinna m. fl.