MYNDIGHET myn³dig~he²t, r. l. f.; best. -en; pl. -er. ( mynd- 1575 osv. mönd- 1612–1758. Anm. Den hos ANNERSTEDT UUH Bih. 1: 85 (i handl. fr. 1610) förekommande formen myndhett (i bet. 2 b) kan antingen vara felaktig för myndighet l. en tillfällig sidoform till d. o.) 1) (†) befogenhet att göra ngt visst l. be;tämma l. råda över ngt visst o. d., bemyndigande; rättighet; tillåtelse, tillstånd, fullmakt; jfr MYNDIG 1. Jag uppå min k. hustrus och hennes B[roders] wegna taga oss ingen myndighet utöffver hans (dvs. hustruns farbroders) gods. VgFmT II. 6–7: 116 1587). Jag behöfde hans (dvs. kejsarens) myndighet til at inrätta sådana verkstäder, hvaruti bössor och andra skjutgevär skulle göras. ROMAN Holbg 229 (1746). Villars .. begaf sig till armén, forsedd med full myndighet att göra och låta, efter de omständigheter som skulle yppas. 1SAH 3: 340 (1790, 1802). 2) (allmän) maktbefogenhet (inom ett visst "värksamhetsområde) som följer med innehavet av ett visst ämbete l. en viss ställning o. d.; jfr MYNDIG 2. Hava, utöva en viss myndighet. Faderlig myndighet, en faders maktbefogenhet gentemot sina barn. KOF 1: 210 (1575). Föraldrarna och förmyndarna skola icke missbruka sin myndigheet, at the .. barnen .. förhindra ifrån it lagligit och ährligit echtenskap. Därs. II. 1: 233 (1659). (Gustav Trolle) skulle sedan, under .. (det danska) Hofvets anförande, äga högsta myndigheten uti sitt Fädernes Land. CELSIUS G1 1: 15 (1746). En delegation, utrustad med egen beslutande myndighet. CARLSON Hist. 4: 10 (1875). Uti Karlskrona utöfvas den högsta militära myndigheten af en befälhafvande amiral. TINGSTEN o. HASSELROT 38 (1902). – jfr BESKATTNINGS-, CENSORS-, FÖRÄLDRA-, HUSBONDE-, KONUNGA-, ÄMBETSMYNDIGHET m. fl. – särsk. a) i den allittererande förb. makt och myndighet; jfr b, c. SynodA 2: 44 (1586). Dör Konung 1 innan Thronföljaren denna ålder (av 21 ar) upnått, föres Styrelsen af Stats-Rådet med Konungslig magt och myndighet i Konungens namn. RF 1809, $ 41. SFS 1942, s. 2107. b) (numera nästan bl. i vitter stil) om makt l. befogenheter o. d. som ngn tillvällar sig, utan att äga laga rätt därtill, självtagen rätt, egen maktfullkomlighet; vanl. (o. numera bl.) i sadana uttr. som göra ngt av egen makt och myndighet l. (numera föga br.) av egen l. självtagen myndighet, egenmäktigt gora ngt. HC11H 11: 10 (1668). Ofverskrida .. (konungens befallningshavandes ombud) af sielftagen myndighet .. thet, som them i hvarje mål befalt är (osv.). UB 1: 7 (Lag 1734). LAGERBRING 1Hist. 3: 106 (1776). Av egen makt och myndighet. HAMMAR (1936). c) (numera nästan bl. i vitter stil) i uttr. med (makt och) myndighet, i kraft av sin maktbefogenhet; med kraft l. auktoritet o. d.; jfr d. PERINGSKIÖLD Hkr. 1: 275 (1697). Aldrig .. bören I med myndighet tvinga Ynglingen, at antaga dra skäl för goda. DALIN Arg. 2: 35 (1734, 1754). (Jesus) förkunnade sin lära för dem med makt och myndighet, och icke såsom deras skriftlärde. Mat. 7: 29 (Bib. 1917). d) († utom i α, β) övergående i bet.: makt, inflytande, betydenhet; anseende, auktoritet; ofta utan tanke på att makten osv. harrör från innehavet av visst ämbete o. d.; jfr c. TEMPEUS Messenius 9 (1612). Ehuru .. (de rättsinniga kristna) ähre förachtade wordna af Wärlden, så ahre the doch uthi stoor ahra och myndigheet hoos Gudh i Himmelen. SNICOLAI OEhrichson B 1 a (1639). Om then brotzliga woro uti förnämbligit ämbete stadder, eller elliest af synnerligh myndighet och wärde (slipper han offentligt skriftermål). KOF II. 2: 103 (c. 1655). Callisin,.. hwilken hade stoor myndigheet och ynnest hoos Folcket. WIDEKINDI KrijgH 144 (1671). Lärde Mäns Authoritet eller Myndigheet. Rel. Cur. 215 (1682). 3SAH 2: 105 (1887). – särsk. α) oeg. l. bildl., om egenskap l. tillstånd hos sak (särsk. skrift): makt, anseende, auktoritet; giltighet, kraft; numera bl. tillf., med mer l. mindre tydlig anslutning till den i huvudmom. (under 2) angivna bet. Apocrypha, thet är .. ogille Böker, .. man wäl måtte läsa .., men icke i lijka myndigheet hålla medh the andre. FORSIUS Esdra A 3 b (1613). Ar 1809, då de symboliska bockernes myndighet upphäfdes. AGARDH BlSkr. 1: 86 (c. 1855). Olaus Petris gestalt symboliserar i vår kyrka Guds ords nya myndighet, återupptäckten av det omedelbara förhållandet till uppenharelsens källa. BRILIOTH SvKyrkKunsk. 9 (1933). β) konkretare: makt, auktoritet; äv. (o. numera nästan bl.) med anslutning till 5. Emedan det blotta namnet Franzén .. kan i en och annans ögon gälla som en myndighet, tillräcklig att för ögonblicket ge åt en klen sak ett visst skenbart anseende. STURZEN-BECKER SvSkönl. 28 (1845). På detta område (dvs. i fråga om teater) finns ingen absolut erkänd kritisk myndighet. SvD(A) 1931, nr 147, s. 13. e) (†) övergående i bet.: rang l. värdighet som foljer med innehavet av ett ambete; stundom (närmande sig 5): ämbete o. d. Kon(ung) Gustafs och bägge Drottningars lik (fördes) ifrån Stockholm med slik medfärd och ceremonier, som personernas myndighet .. krafde. HSH 12: 123 (1599). Påfwen Pius IV. (upphojde).. sijn Slächt och Förwanter til höge Myndigheter. SCHRODERUS Os. III. 2: l09 (1635). KOF II. 1: 327 (1659). jfr: Borgemästeranar (placerade sig vid riksdagssam- manträdet) efter städernars myndighet. RA II. 2: 48 (1617). 3) egenskapen att vara myndig (se d. o. 3), myndigt uppträdande, myndig ton, vardighet, pondus; äv. nedsättande. (Sv.) Myndigheet (lat.) Excellentia, grauitas. HELSINGIUS (1587); möjl. till 2. Linc. (1640). Myndighet, medelmåttans och maklighetens täckmantel. 1SAH 5: 285 (1795, 1813). Ingenting är förargligare än att nära bredvid sig i hast få höra råmet af en oxe, hvilken med den drygaste myndighet ger sig tillkänna så som om intet annat borde understå sig att kny i hans närvaro. ALMQVIST Fattigd. 53 (1838). Hos rektor .. ( N. N.) fanns någonting av den skånska hemprovinsens flegma men också en god portion av skånsk hetsighet och myndighet. SvD(A) 1934, nr 182, s. 16. – särsk. oeg. l. bildl., om egenskap hos sak; jfr MYNDIG 3 a, b. WALLQUIST Ecclsaml. 1--4: 31 (1768). Myndigheten och fulltonigheten kännetecknade Emil Hillbergs konst i dess krafts dagar. DN(A) 1929, nr 352, s. 1. 4) egenskapen l. förhållandet l. tillstandet att vara myndig (se d. o. 4). BoupptSthm 1667, s. 303. Med fyllda 21 år inträder full civilrättslig handlingsförmåga, myndighet. BJÖRLING CivR 17 (1906). – särsk. (i vitter stil) oeg. l. bildl.; jfr MYNDIG 4 slutet. Vår ungdoms fostran till andlig myndighet. HOLMSTRÖM 1904; boktitel). 5) samhällsorgan som framträder ss. en utåt värkande enhet o. är utrustat med självständig maktbefogenhet inom sitt värksamhetsområde. Myndigheterna i staden. De lokala myndigheterna. AGARDH ThSkr. 3: 82 (1843). Gent emot denna systematiska tredska (i frågan om husbehovsbränningen) tillgrepo myndigheterna de strängaste mått och steg. 3SAH 6: 165 (1891). Understöd (at de arbetslosa) förskjutes av vederbörande kommitte eller kommunala myndighet. SFS 1915, s. 186. – jfr BESKATTNINGS-, CENTRAL-, CIVIL-, FÖRVALTNINGS-, HALSOVÅRDS-, KOMMUNAL-, LOKAL-, LOTS-, MILITAR-, ORTS-, POLIS-, SKOL-, STATS-, TAXERINGSMYNDIGHET m. fl. SUNDBERG StatKommAnsv. 94 (1933).